Barnens situation i samhället

Motion 2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 7

Förslag till riksdagsbeslut 8

Ett samhälle för barnen 10

Barnkonventionen 10

Tid för barnen 10

Arbetstidsförkortning 10

Friår 11

Utbyggd föräldraförsäkring 11

Barn och familjen 11

Barns miljö och hälsa 12

Hörsel 12

Tandvård 12

Psykisk ohälsa 13

Barn till sjuka föräldrar 14

Rörelsehindrade barn 15

Barn och droger 15

Tobak 15

Alkohol 16

ANT-undervisningen 16

Sexualitet, samlevnad och barns könsidentitet 17

Abort 17

Barn och medier 18

Könsroller 18

Barn och inflytande 18

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldraförsäkringen förlängs till 15 månader under nästa mandatperiod.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att föräldrapenningen skall kunna tas ut till dess barnet är tolv år.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att föräldrar skall få rätt till hel eller partiell ledighet utan lön till dess barnet är tolv år.1

4. Riksdagen beslutar om sådan lagändring att homosexuella par ges rätt att prövas som adoptivföräldrar.2

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan lagändring att barn som lever med homosexuella föräldrar får samma rättsskydd som andra barn.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att socialförsäkringslagstiftningen anpassas även efter homosexuella familjeförhållanden.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn och hörselproblem.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utredning angående barns och ungdomars hörsel.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i första hand utreda bakgrundsfaktorer till de regionala skillnaderna i barns tandhälsa, och i andra hand ge ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om tandvårdsöversyn.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det förebyggande arbetet för barns och ungdomars psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barns och ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett folkhälsoproblem.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn till sjuka föräldrar.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om socialtjänstens ansvar.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillstånd skall fordras för försäljning av öl klass II, folköl.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om indragande av tillstånd vid försäljning av folköl till ungdom under 18 år.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ANT-undervisningen skrivs in i läroplanen.3

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning på Lärarhögskolan i ANT-frågorna.3

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av de kommunala skolplaner som skall utgöra grunden för de enskilda skolornas ANT-undervisning.3

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om barn, medier och stress.4

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om hur barn exploateras i reklam och medier.2

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om gratis preventivmedel för ungdomar under 24 år.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sex- och samlevnadsundervisning för lärarstuderande.3

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ämnet jämställdhet skall ingå på berörda utbildningar.3

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan lagändring att FN:s barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en särskild barnenhet inom Regeringskansliet.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en barnbilaga till statsbudgeten.5

1 Yrkandena 1–3 och 6 hänvisade till SfU.

2 Yrkandena 4, 5 och 20 hänvisade till LU.

3 Yrkandena 16–18 och 22–23 hänvisade till UbU.

4 Yrkande 19 hänvisat till KrU.

5 Yrkande 26 hänvisat till FiU.

Ett samhälle för barnen

Miljöpartiet är övertygat om att det som är bra för barn är bra för hela samhället. Vi är övertygade om att en politik för barnens bästa är en förutsättning för att bygga ett ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart samhälle. Vad barn främst behöver av sina föräldrar är tid.

Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter kan ses som världssamfundets samlade barnperspektiv. Barnkonventionen handlar om det enskilda barnet. I konventionen fastslås några av de mest centrala behov och rättigheter som gäller för ett barn.

Många förändringar till det bättre har redan skett, men samtidigt finns det många barn som far illa i Sverige. Ytterligare ansträngningar måste alltså göras för att förverkliga barnets rättigheter enligt barnkonventionen, och eftersom det är på kommunal nivå som större delen av de beslut som rör barn och ungdomar fattas, är det en viktig uppgift för alla politiker i kommuner och landsting att driva på arbetet för att förverkliga barnkonventionen.

Tid för barnen

I ett barnvänligt samhälle är det inte bara de närmaste familjemedlemmarna som räknas. Där finns även tid och plats för fler vuxna som engagerar sig i barnen. För att som vuxen kunna kombinera barn och ett aktivt socialt liv bör även mötesformer, politikens villkor och alla vuxenarrangemang bereda plats för barns närvaro.

En tredjedel av barnen i låg- och mellanstadieåldrarna och nästan hälften av tonåringarna har heltidsarbetande föräldrar. En majoritet av småbarnsföräldrarna, i allmänhet modern, arbetar deltid. Knappt 80 procent av barnen i tioårsåldern tycker att de har lagom tid i sin vardag med mamma och pappa. När barn saknar tid med föräldrarna gäller det framför allt pappan. Flertalet av Miljöpartiets förslag syftar just till att ge barnen mer tid med sina föräldrar. De olika familjepolitiska reformerna ska ses i ljuset av en av vår tids största och viktigaste välfärdsreformer: en allmän arbetstidsförkortning.

Arbetstidsförkortning

Miljöpartiet anser att det är viktigt att generellt sänka normalarbetstiden – i ett första steg till 35 timmar i veckan men på sikt till 30 timmar. Det är inte bara de riktigt små barnen som har rätt till tid med sina vuxna – den rätten har även alla ungdomar. En generell arbetstidsförkortning ger, till skillnad från t ex längre semester, förutsättningar för mer tid för barnen varje dag.

Friår

Från och med nästa år får tio svenska kommuner möjlighet att införa ett friår, vilket innebär att en förvärvsarbetande kan ta tjänstledigt ett år med ersättning från a-kassan om någon arbetslös övertar jobbet under tiden. Friåret kan användas för studier eller resor, eller för att till exempel skapa utrymme för mer tid med barnen. Vi vill att möjligheten till ett friår ska finnas i landets alla kommuner.

Utbyggd föräldraförsäkring

Vi ser en utbyggd föräldraförsäkring som mycket viktig. Det ger barn och föräldrar möjlighet att verkligen knyta an till varandra, framförallt under den viktiga första tiden. Därför vill vi utöka föräldrapenningen till 15 månader.

Ur barnets perspektiv är det också mycket angeläget att stimulera fler pappor att ta del av föräldraledigheten. En likarättsprincip bör råda, med möjlighet för föräldrarna att överlåta inbördes, dock måste tre månader behållas av varje förälder, det vill säga tre ”pappa-” respektive ”mammamånader”. Omvårdnadskunnande är inte och ska inte vara könsbundet.

Av stor vikt är även att föräldrar har rätt att gå ned i arbetstid. Därför vill vi förlänga den möjligheten till dess barnet fyller 12 år.

Föräldraförsäkringen kan idag tas ut till dess barnet fyller 8 år. Det är inte bara under barnets tidiga levnadsår som föräldrar behövs, utan också under skoltiden behöver barn sina föräldrar. Därför anser vi att föräldrapenningen ska kunna tas ut till dess barnet fyller 12 år. Miljöpartiet anser att föräldraförsäkringen bör förlängas till 15 månader under nästa mandatperiod.

Barn och familjen

Barns och ungas familjesituation i dag ser helt annorlunda ut än för bara några generationer sedan. Barn växer upp under många olika familjeförhållanden, med en eller två föräldrar, med föräldrar av samma eller olika kön; en del barn växer upp med andra än sina föräldrar. Livsvillkoren ser alltså helt olika ut, och därför måste också lösningarna vara individrelaterade, med barnets okränkbarhet som övergripande princip.

Runt om i världen lever många barn utan föräldrar. Samtidigt fortsätter lagen att neka kompetenta föräldrar möjlighet att bli prövade för adoption, bara för att de lever i en öppen homosexuell relation. Miljöpartiet anser att homosexuella ska ges rätten att prövas som adoptivföräldrar.

Redan idag lever många barn i Sverige med homosexuella föräldrar, där den ena föräldern är biologisk.

Den konservativa lagstiftningen ger dessa barn sämre rättsskydd då de inte kan bli adopterade av sin biologiska förälders partner. Trots att det i 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap anges att ett registrerat partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap ser verkligheten inte ut på det sättet. Detta handlar såväl om var barnet ska placeras om den biologiska föräldern dör som om arvsrätt med mera. Även hur sådant som dagistaxor och bostadsbidrag kan räknas ut kan se annorlunda ut på grund av att föräldrarna lever i ett homosexuellt förhållande. Detta bör ses över så att barnen i dessa familjer inte åtnjuter ett sämre skydd än andra barn.

Barns miljö och hälsa

Hälsa är fortfarande socialt betingad, och villkoren är långt ifrån jämlika. Barn som lever under gynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden har bättre hälsa i nästan alla avseenden än dem som har mer ogynnsamma uppväxtvillkor.

Välfärdssamhället har sprickor. Alla barn och unga växer inte upp under gynnsamma förhållanden. Och det är främst för dessa barn som vi måste skapa skyddsnät och möjligheter till utveckling. Alla barn oavsett vilken familj de föds i ska ges möjlighet att skapa sig ett liv utifrån sina egna önskemål.

Hörsel

I dagens samhälle får barn sällan vila sin hörsel. De unga under 80- och 90-talen har vuxit upp i en miljö med mycket höga ljudnivåer. Biograferna utrustas med ”Supersound”, och leksaker samt tv- och dataspel är ytterst ljudintensiva.

Flera barn och ungdomar söker till audiologiska kliniker för problem med hörseln orsakade av hög musik. Om antalet skador på barns och ungdomars hörsel har ökat vet ingen i dag, för tillgången på bra mätmetoder är begränsad och tillförlitlig statistik saknas. Många hörselskador resulterar i tinnitus och ljudöverkänslighet, som ofta blir livslånga problem. Det är dock osäkert om tillfälliga skador på hörseln i barndomen kan ge långtidseffekter och visa sig senare i livet. Uppskattningsvis får 3 000 ungdomar skador på sin hörsel varje år på grund av exponering för impulsljud från till exempel knallpulverpistoler, smällare och fyrverkerier.

Dagens ljudmatta som dygnet runt finns omkring oss bör ses både ur ett folkhälsoperspektiv och ur ett barnperspektiv. En utredning bör se över hur omfattande problemet är för dagens barn och unga och därefter komma med förslag till åtgärder på området.

Tandvård

Sverige har uppnått och passerat de mål avseende tandhälsa som WHO satt upp. Allt kan verka frid och fröjd. Alla barn och ungdomar har rätt till gratis tandvård till och med det år de fyller 19. Svenska barns tänder blir allt bättre, tandhälsan har förbättrats för såväl 3-åringar och 6-åringar som för 12-åringar och 19-åringar. Men det finns stora geografiska skillnader i förekomsten av karies. Sämst tänder har i allmänhet barn i storstäderna. Med anledning av detta bör en utredning se över de bakgrundsfaktorer som kan finnas till de regionala skillnaderna i barns tandhälsa. I och med att barns tandhälsa inte behandlas i den pågående tandvårdsutredningen anser vi att detta bör genomföras snarast, också för att få vetskap om det framtida tandvårdsbehovet. En möjlig väg att genomföra detta är att ge ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om bland annat bakgrundsfaktorer till regionala skillnader i barns tandhälsa.

Psykisk ohälsa

Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15–29 år, vanligare än trafikolyckor.

Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande åldrar är det mindre vanligt, men även bland dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Vi måste lära oss att se barns och ungdomars psykiska problem ur ett folkhälsoperspektiv.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga blir allt mer synlig och vissa undersökningar tyder på att den har ökat de senaste åren. Det kan handla om magont, huvudvärk eller sömnsvårigheter. Trots att ungdomar objektivt sett har ett gott hälsotillstånd har de relativt hög vårdkonsumtion. Flera barn och unga söker i dag skolhälsovårdens och elevvårdens hjälp för problem som bottnar i psykosociala faktorer.

Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska problem och störningar tidvis hos 5–10 procent av barn- och ungdomspopulationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de drabbade och deras familjer, samtidigt som kostnaderna för samhället är avsevärda – den egentliga barnpsykiatriska vården kostar drygt en miljard kronor per år.

För den enskilda individen kan en period av psykiska problem ge livslånga konsekvenser, både socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt. Samhällets utveckling mot ett utpräglat kunskaps- och informationssamhälle samt kraven på socialt samspel i arbetslivet kan innebära att även måttliga psykiska problem kan få karaktären av allvarliga funktionshinder.

Enligt utredningen Det gäller livet bygger möjligheten att anlägga ett praktiskt användbart folkhälsoperspektiv på två grundförutsättningar:

1. att det finns grundläggande kunskaper om problemens utbredning samt om relevanta skadefaktorer och/eller skyddsfaktorer,

2. att det står i samhällets makt att påtagligt minska barns och ungdomars utsatthet för skadefaktorer och/eller främja effekten av stödjande och hälsobringande faktorer.

I ett samhällsperspektiv är det lika viktigt att fråga sig vad som främjar barns och ungdomars psykiska hälsa som att motverka risk- och skadefaktorer. Till exempel kan övergången till informationssamhället förändra inriktningen på de ungas framtidsdrömmar. Kravet på lång utbildning för goda möjligheter på arbetsmarknaden poängteras allt mer. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Det är signaler som varnar oss för framtida hälsoproblem. Både barn och vuxna verkar känna och leva under en allt större stress i skolan och arbetslivet. Förmodligen har tillvaron för barn och ungdomar i detta avseende förändrats en hel del sedan mitten av 80-talet, likaväl som för den vuxna befolkningen.

I det långa perspektivet är barns och ungdomars psykiska hälsa avhängig i vilken mån ett folkhälsoperspektiv är präglat av barns och ungdomars behov, och dessutom vilket genomslag detta får dels hos allmänheten, dels hos beslutsfattare i olika verksamheter på olika nivåer.

Trots att detta anses vara ett prioriterat område anser vi inte att det prioriteras tillräckligt. Därför måste regeringen ta ett krafttag i frågan och agera utifrån ett långsiktigt förhållningsätt och inte med idel korta projekt ute i kommunerna med stor osäkerhet som följd och därmed svårigheter att bygga långa och varaktiga arbetsmetoder och relationer.

Barn till sjuka föräldrar

Livet i en familj med missbruk brukar beskrivas som kaotiskt och oförutsägbart. Missbruk i familjen leder till att båda föräldrarna, även den som inte missbrukar, har svårigheter att vara en bra förälder.

Många undersökningar visar att många barn – men inte alla – till missbrukare har symptom som störande beteende, ångest och depression. Många riskerar också att tidigt utveckla ett eget missbruk.

Av tradition har verksamheter för missbruksvård och vuxenpsykiatri behandlat missbrukare utan att på allvar beröra föräldraskapet och barnets situation. Trots att barnets perspektiv uppmärksammas mer idag, finns det fortfarande svårigheter att få den personal som arbetar med missbrukaren att se barnets behov. Men på de orter där man arbetar aktivt med barnets behov är det långa köer till stödgrupperna.

Dessa familjer präglas ofta av dysfunktionella familjemönster, psykosociala svårigheter och negativa föräldraattityder samt bristande kontaktnät och isolering.

Någonstans mellan 10 och 30 % av patienterna inom psykiatrin har minderåriga barn. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att det barn som behöver skydd, stöd och hjälp får det. Detta regleras i socialtjänstlagen 71 §, bestämmelsen om anmälningsskyldighet. I en undersökning av Socialstyrelsen visade det sig att vuxenpsykiatrin sällan anmäler till Socialtjänsten enligt 71 §, i synnerhet gäller det öppenvården.

Ytterligare en grupp utsatta barn är barn vars föräldrar drabbats av svår kroppslig sjukdom. Förälderns sjukdom hamnar i centrum och barnets psykiska och fysiska behov åsidosätts. Framför allt gäller det att utveckla metoder för att hantera detta inom sjukvården.

Barn till utvecklingsstörda kan också i många fall befinna sig i riskzonen för att fara illa. Barnets rätt att få en trygg uppväxt bör komma före den vuxnes rätt att bli förälder. Här vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att sörja för att dessa barn och ungdomar får det skydd och det stöd de behöver, och detta bör särskilt ges regeringen tillkänna.

Ökad observans samt kompetens och utvecklade arbetsmetoder krävs, samt en långsiktighet i projekten. Kommunerna måste också börja se betydelsen av dessa problem och konsekvenserna av att nonchalera dem.

Rörelsehindrade barn

Funktionshinder är ett vitt begrepp. De kan vara synliga eller osynliga, fysiska och psykiska. De kan också vara mer eller mindre allvarliga, från en lätt hörselnedsättning som bara kräver en smula hänsyn från omgivningen, till grava skador som gör att personen behöver hjälp från sin omgivning med nästan allting. I vissa fall är funktionshinder medfödda, i andra inte. De kan ha ärftliga orsaker, men de kan också bero på sjukdom, olyckshändelse, psykisk chock eller felaktig kost. I grundskolan finns det ungefär 2 500 barn med rörelsehinder och i gymnasiet cirka 850 ungdomar.

I Barnombudsmannens rapport Barndom i förändring hänvisas det till en studie som gjordes i slutet på 90-talet. Där framkom det att det är ett problem att hjälpmedel tar mycket plats och att bostaden ofta inte var helt anpassad till barnets funktionshinder. Många av barnen i undersökningen hade svårt att leka på grund av svårtillgängliga miljöer, brist på lek- och fritidshjälpmedel och långa resor samt brist på anpassade aktiviteter. En del av barnen hade ingen tid för lek på grund av träning och skolgång. Familjernas umgänge begränsades också ofta eftersom miljöerna hos släkt och vänner inte var anpassade till det rörelsehindrade barnet. Denna svårighet blir dessutom större ju äldre barnet blir.

Ett barn som inte kan se är först och främst ett barn, inte i första hand en blind. Liksom alla andra barn behöver de som har något funktionshinder lek och stimulans, och de vill bli bemötta med respekt – precis som alla andra barn.

Vissa barn har behov av speciell behandling och olika typer av hjälpmedel, till exempel rullstol eller hörapparat. Men det är viktigt att behålla en helhetssyn där barnet – inte handikappet – sätts i centrum.

Barn med funktionshinder måste bli tillfrågade om sina villkor och få respekt för sina åsikter. Vare sig funktionshindret är synligt eller osynligt ska de ha samma rätt som andra till självförverkligande. Vi vill se en nationell handlingsplan för funktionshindrade utifrån ett barnperspektiv som även innehåller konkreta förslag till åtgärder för att dessa barn och ungdomar på ett fullvärdigt sätt ska kunna leva sina liv och delta i samhället.

Barn och droger

Tobak

Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande ämnen vi känner till. För att utveckla ett beroende krävs det att man exponeras för nikotin, men det är individuellt hur snabbt man utvecklar ett beroende.

Fler flickor än pojkar röker, medan förhållandet är det motsatta när det gäller snusning, något som är mycket ovanligt bland flickorna. Det är av stor vikt att avdela resurser för att förebygga tobaksanvändning.

Alkohol

Folköl är en för ungdomar lättillgänglig berusningsdryck. I samband med den nya alkohollagen slopades kravet på tillstånd för försäljning av öl klass II. Resultatet har blivit att folkölet har blivit än mer lättillgängligt för ungdomar.

Under 1990-talet har ungdomars alkoholkonsumtion ökat. Enligt TEMO:s undersökning är den alkohol som ungdomar i åldern 15–24 år dricker i första hand starköl och i andra hand folköl och sprit. Förhållandevis fler ungdomar dricker i dag relativt stora mängder folköl jämfört med början av 90-talet. Bland pojkarna står folkölet för ungefär hälften av den alkohol som dricks och bland flickorna för nästan 40 %.

Åldersgränsen för att få köpa folköl är 18 år. Handelns egna undersökningar såväl som undersökningar genomförda av Ungdomens nykterhetsförbund och olika media, har visat att efterlevnaden av 18-årsgränsen är mycket dålig. Ett extra tungt ansvar vilar på handeln och tillsynsmyndigheten med tanke på att ungdomens berusningsdryck är till försäljning en stor del av dygnet alla dagar under året.

Tyvärr är det alltför många som är mindre nogräknade när de säljer folköl. Vi anser därför att tillstånd för försäljning av folköl ska återinföras, ett tillstånd som bör vara tidsbegränsat så att det blir återkommande omprövningar. I den mån försäljning sker till barn och ungdom anser vi att tillståndet ska dras in eller att handlaren ska nekas förnyat tillstånd. Utformningen av reglerna måste vara sådana att huvudansvaret vilar på handlaren. I dag kan enskilda kassörskor bli fällda medan den som är ägare av butiken helt slipper ifrån sitt ansvar. Dessutom bör den ansvariga tillsynsmyndigheten få ett regelverk som möjliggör snabba ingripanden.

ANT-undervisningen

Skolverket har i sin nationella granskning 1999 sett att skolans ANT-undervisning saknar en väldefinierad plats i skolans verksamhet, och därmed faller undervisningen mellan stolarna i verksamheten. Ett problem är att målen är övergripande och oprecisa i skolans centrala läro- och kursplan. Problemet blir då bl a att utverka tydliga och utvärderingsbara mål på lokal nivå.

Granskningen visar att många lärare saknar goda kunskaper på ANT-området. För att färbättra detta måste skolorna erbjuda kompetensutveckling inom dessa områden. Över tid har det också visat sig att ANT-undervisningen har minskat i takt med kommunernas och därmed skolornas krympande budgetar.

Generellt sett visar Skolverkets rapport att attityden bland både ungdomar och vuxna har blivit mer liberal och tillåtande vad det gäller alkohol, narkotika och tobak.

Att de flesta skolor idag säger sig bedriva ANT-undervisning säger ingenting om undervisningens kvalitet. Vanligt förekommande är också att elev- och föräldramedverkan saknas i framtagandet av kursplanen.

Den kommunala skolplanen ska utgöra grunden för skolans lokala arbetsplan som sedan ska vara ett viktigt styrdokument för de enskilda skolorna. Skolverkets granskning visar att detta inte fungerar tillfredsställande på ANT-området.

Sexualitet, samlevnad och barns könsidentitet

Sexualiteten är en av människans starkaste drivkrafter och ett av de svåraste områdena när det gäller att gå från barndom till vuxenvärld. Hur ska ungdomar på väg att finna sin sexuella identitet hitta rätt i spänningsfältet mellan de egna känslorna och den mediala snårskog där mannen ofta framställs som alltid potent och villig och kvinnan alltid redo för vem som helst, när som helst och hur som helst? Dessutom är det fortfarande så att den mesta informationen är inriktad på heterosexuella förhållanden. Budskapet är att sex sker mellan kvinna och man. Att attraheras av någon av det egna könet är fortfarande tabu, trots att homosexualitet har blivit allt mer accepterat i det svenska samhället.

Det är viktigt att sexualundervisning inte enbart inriktas på preventivmedel och könssjukdomar utan att också mäns och kvinnors lust och sexualitet hamnar i fokus och både hetero- och homosexualitet diskuteras. För att lärare på ett bra sätt ska kunna diskutera sex och samlevnad med inriktning på både hetero- och homosexuella bör detta ingå i Lärarhögskolans undervisning för lärarna.

Miljöpartiet de gröna anser att det är av stor vikt att det finns en bra och tolerant sexualundervisning i skolan för att stödja och hjälpa ungdomar som är på väg in i den vuxna sexualiteten. Ungdomsmottagningar är ett måste i alla kommuner.

Abort

Tonårsaborterna minskar nu för första gången på flera år enligt Socialstyrelsen. Antalet aborter under första halvåret 2001 uppgick till 15 370, vilket är något färre än motsvarande tidsperiod förra året. Dock finns det vissa regionala skillnader; det är vanligare att tonårsflickor i storstadsområdena gör abort än i andra delar av landet.

Ett sätt att minska framför allt antalet tonårsaborter är att satsa resurser på förebyggande arbete som preventivmedelsrådgivning (inklusive gratis kondomer och subventionerade p-piller för ungdomar upp till 24 år) och ungdomsmottagningar.

Barn och medier

De materiella, kommunikativa och mediala förutsättningarna i barns liv har ändrats radikalt under de senaste årtiondena. Utvecklingen har varit snabb. Rörliga bilder finns inpå oss dygnet runt om vi så vill, genom tv med alla dess kanaler, dataspel, videofilmer etc. Dator finns i dag i mer än vartannat barns hem. Antalet Internetuppkopplingar ökar dramatiskt. Men långt ifrån alla barn har tillgång till Internet – det har blivit en klassfråga.

Dessa förändringar leder till ett mer intensivt, hektiskt tempo i samhället. Nutidens vardagstillvaro präglas för de flesta barn och ungdomar av många intryck från bildmedier och av ett stort antal kontakter under dagen när man vistas i olika grupper och sammanhang. Att livet även för barnen rasar på i ett högt tempo börjar vi se verkningarna av, vilket tydligt påpekas i Välfärdsbokslutet, SOU 2001:55. Frågan är hur vi ska bromsa karusellen som snurrar allt fortare.

Utnyttjande och exploatering av barn i reklam måste kontrolleras och därför snarast ses över. Mycket av den reklam som riktar sig till barn och ungdomar tänjer på gränsen för vad som är utnyttjande och innebär ett exploaterande av barnen. Ofta förekommer bilder på barn i klart vuxna sammanhang med väldigt tveksamma undertexter. Detta måste uppmärksammas och åtgärdas för att vuxenvärlden ska bli trovärdig i sin kamp mot exploatering.

Könsroller

Det är viktigt att skilja mellan det biologiska könet och det sociala. Vi föds till kvinnligt respektive manligt kön i biologisk mening. Vi fostras därefter till att bli kvinna och man i social mening, i enlighet med samhällets uppfattningar om vad som räknas som manligt respektive kvinnligt.

Miljöpartiet menar att dessa socialt konstruerade könsroller hämmar både mäns och kvinnors möjligheter till personlig utveckling, då vi oftast bara uppmuntras att utveckla sidor hos oss själva som stämmer in i mallen och det sociala mönstret. I vårt västerländska samhälle har det blivit så att egenskaper som målmedveten, karriärsinriktad, logisk och rationell kopplas till mannen, medan kvinnan i högre grad ses som känslomedveten, samarbetsvillig och omvårdande. Att vara medveten om detta när man möter barn och motverka dessa stereotypa bilder är en viktig del av arbetet för jämställdhet.

Därför anser Miljöpartiet att information och utbildning till lärare, förskole- och fritidspersonal m.fl. om jämställdhet är en nödvändighet.

Barn och inflytande

Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd är en av barnkonventionens grundläggande principer. Barn ska inte bara ha rätt att uttrycka sina åsikter, utan dessa ska också tillmätas betydelse. Denna rätt tillfaller alla barn utan diskriminering, varken på grund av kön, funktionshinder, språk eller etnicitet. Barnet har en rättighet att uttrycka sina åsikter, och därmed har samhället en skyldighet att involvera barn och ungdomar i alla frågor som rör dem.

Miljöpartiet anser att en särskild ”barnenhet” bör bildas inom Regeringskansliet, som, liksom på jämställdhetsområdet, genom ”mainstreaming” ska föra in barnperspektivet.

Barns rätt till trygghet och utveckling ska ligga till grund för alla politiska beslut. Det är beslutat i riksdagen att beslut som rör barn ska underställas en barnkonsekvensanalys innan beslut fattas. Metoder för detta är nu under utarbetande. Barnperspektivet skall användas i alla statliga utredningar och i alla förslag som läggs fram till riksdagen; detta enkla förslag genomsyrar fortfarande utredningsarbetet. Barnkonsekvensanalyser bör också gälla de beslut som berör prioriteringar inom den offentliga sektorn.

Trots att Regeringskansliet anser att det bör vara en allmän strävan att undvika bilagor till budgetpropositionen anser Miljöpartiet att barnperspektivet är av så stor betydelse att det till statsbudgeten varje år bör lämnas en ”barnbilaga”, där det tydligt ska redovisas vilka områden i statsbudgeten som avser barnen, hur stor del av samhällets resurser som går till barnen samt hur de föreslagna förändringarna i budgeten förväntas påverka barnen.

Miljöpartiet anser att FN:s barnkonvention skall ingå i den svenska lagstiftningen.

Stockholm den 2 oktober 2001
Matz Hammarström (mp)
Lotta Nilsson-Hedström (mp)	Per Lager (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)	Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)	Mikael Johansson (mp)
Ewa Larsson (mp)	Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)	Ingegerd Saarinen (mp)
Birger Schlaug (mp)	Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)