Barnens situation

Motion 2001/02:Sf275 av Rosita Runegrund och Kenneth Lantz (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns behov av trygghet.

Motivering

Det går bra för Sverige säger regeringens företrädare. Statens finanser är i hyfsad balans. Budskapet från barnens företrädare är ett annat, ”Barnen har det sämre nu än för tio år sedan”, detta trots att de svenska barnen är en privilegierad skara i ett globalt perspektiv. Vuxengenerationen har övergett sina barn, både på ett mikro- och makroplan. Alla gemensamma tillgångar som rör barn och unga demonteras, skärs ned, avlövas, avrustas. De unga överlämnas bokstavligen talat till kommersialismens och konsumismens förföriska famn, enligt skoldebattörerna.

Gång på gång möts man alltså av budskap om barns otrygghet och längtan efter vuxna människor. Trots att våra barn efterlyser vuxnas närhet och ömhet flyr vi från vårt föräldraansvar genom att köpa och ge dem leksaker. Det är att förenkla och dessutom fly från ett barns behov, nämligen värme och omsorg. Det har framkommit att många barn har leksaker i stort överflöd, men brist på medmänsklig värme.

Vad behöver ett barn för att må bra, ställdes som fråga till en sjuttonåring. Hans svar löd: ”Först och främst en mamma och en pappa som kan lyssna och som respekterar barnen. Som är uppmärksamma och förstående. – Och sedan skulle det inte finnas några droger. Och alla skulle ha ett välvårdat hem och inte en massa ölburkar på diskbänken, rent och snyggt. – Och alla skulle ha rätt att gå på dagis och i skolan med bra personal som kan lyssna och ta tag i problem direkt. De som inte har bra mammor och pappor behöver bli upplyfta av andra, så att de också får vara huvudpersoner. Folk ska ha arbete, men inte för mycket. Nu får många barn vara ensamma hemma medan föräldrarna jobbar.”

Även om tempot är högt i vårt samhälle får vi inte glömma bort att människan är skapad och född med behov av ömhet, närhet och kärlek. Det är ett hot mot att inte erkänna och bejaka så självklara behov som ömhet, närhet och kärlek.

Det är dags att regering och riksdag skyndsamt lyssnar på och tar de föräldrar på allvar som själva vill ha möjlighet att vara hemma med barnen under uppväxttiden. De har insikten om vad som passar deras barn bäst. Likaså måste vi ta de barn och vuxna på allvar som idag känner sig utsatta och behöver stöd. Att alltid försöka lindra symptomen och inte ta reda på orsakerna håller inte i längden. Kristdemokraternas familjepolitik ger familjerna frihet att välja mer tid för barnen.

Stockholm den 3 oktober 2001
Rosita Runegrund (kd)	Kenneth Lantz (kd)