Barnpornografi

Motion 1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v)

Barnpornografi är en dokumenation av sexuella övergrepp mot barn, oftast flickor, i sexuellt upphetsande syfte. Framför allt är barnpornografi en sexualiserad våldshandling. Den begås på flera plan samtidigt. För det första i den stund den begås mot barnet. För det andra när denna handling reproduceras i form av en bild, t ex eller film. För det tredje när denna produkt mångfaldigas, distribueras och visas. För varje gång detta sker upprepas brottet mot barnet, men inte bara mot det barn som utnyttjats för framställningen av den barnpornografiska produkten, utan också av alla de barn som kommer att utsättas av förövare som har påverkats eller kommer att påverkas av den. Alla barn blir genom spridningen av barnpornografin möjliga objekt för det sexualiserade våldet.

Barnpornografin sprids kommersiellt och ingår tillsammans med all annan massproducerad och massdistribuerad pornografi i den världsomfattande porrindustrin som blivit en vinstgivande kapitalistisk storindustri. Den arbetar professionellt och skickligt. Den går målmedvetet in för att påverka. Affärsidén är det sexualiserade våldet mot kvinnor och barn.

Vanligtvis ses konsumenten av barnpornografi som en sjuk och störd människa. Att förgripa sig på barn är något oerhört. Men barnpornografin måste också ses som en spegling av de patriarkala maktstrukturer där barnet befinner sig längst ner i hierarkin. Det sexualiserade våldet är en del av det patriarkala maktutövandet. Övergrepp mot barn är sexualiserat våld. Barnpornografi är en fråga om maktutövning.

Jag anser inte att dokumentation av barnpornografi och sexuellt utnyttjande av barn är en tryckfrihetsfråga. Grundlagarna kom till för att skydda vissa värden, såsom rätten att fritt uttrycka och framföra sina åsikter. Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, eller innehav eller framställning av barnpornografi, kan inte anses vara sådana värden som skall skyddas. Jag anser

• att alla barnpornografiska bilder bör omfattas av ett innehavsförbud,

• att barnpornografibrottet måste betraktas som ett sexualbrott och inte som i dag ett brott mot allmän ordning,

• att nivån på det grova barnpornografibrottet är för högt satt,

• att en åldersgräns på 18 år bör införas i barnpornografibrottet, dvs i enlighet med barnkonventionens regler.

Jag anser att det alternativ till Barnpornografiutredningens lagförslag som lagts fram av Madeleine Leijonhufvud är det som skall gälla i Sverige vad gäller synen på innehav och framställning av barnpornografi. Det förslaget innebär att befattning med bilder eller filmer som framställs genom sexualbrott mot barn faller utanför grundlagsområdet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som framställs genom sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför grundlagsområdet.

Stockholm den 6 oktober 1997

Ulla Hoffmann (v)