Barns hälsa

Motion 2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det förebyggande arbetet för barns och ungdomars psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler BUP-mottagningar och andra långsiktiga projekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barns och ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett folkhälsoproblem.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn till sjuka föräldrar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om socialtjänstens ansvar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till habilitering och rehabilitering för rörelsehindrade flyktingbarn.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillstånd skall fordras för försäljning av öl klass II, folköl.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om indragande av tillstånd vid försäljning av folköl till ungdom under 18 år.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ANT-undervisningen skrivs in i läroplanen.2

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning på Lärarhögskolan i ANT-frågorna.2

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av de kommunala skolplanerna som skall utgöra grund för de enskilda skolornas ANT-undervisning.2

1Yrkande 6 hänvisat till SfU.

2Yrkandena 9–11 hänvisade till UbU.

Barns och ungdomars psykiska ohälsa

Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15–29 år, vanligare än trafikolyckor.

Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande åldrar är det mindre vanligt, men även för dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Vi måste lära oss att se barns och ungdomars psykiska problem i ett folkhälsoperspektiv.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga blir allt mer synlig och vissa undersökningar tyder på att den har ökat de senaste åren. Det kan handla om magont, huvudvärk eller sömnsvårigheter. Trots att ungdomar objektivt sett har ett gott hälsotillstånd, har de relativt hög vårdkonsumtion. Flera barn och unga söker i dag skolhälsovårdens och elevvårdens hjälp för problem som bottnar i psykosociala faktorer.

Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska problem och störningar tidvis hos 5–10 procent av barn- och ungdomspopulationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de drabbade och deras familjer, samtidigt som kostnaderna för samhället är avsevärda – den egentliga barnpsykiatriska vården kostar drygt 1 miljard kronor per år.

För den enskilde individen kan en period av psykiska problem ge livslånga konsekvenser, socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt. Samhällets utveckling mot ett utpräglat kunskaps- och informationssamhälle samt kraven på socialt samspel i arbetslivet kan innebära att även måttligt psykiska problem kan få karaktären av allvarliga funktionshinder.

Enligt utredningen Det gäller livet bygger möjligheten att anlägga ett praktiskt användbart folkhälsoperspektiv på två grundförutsättningar:

1) att det finns grundläggande kunskaper om problemens utbredning samt om relevanta skadefaktorer och/eller skyddsfaktorer,

2) att det står i samhällets makt att påtagligt minska barns och ungdomars utsatthet för skadefaktorer och/eller främja effekten av stödjande och hälsobringande faktorer.

I ett samhällsperspektiv är det lika viktigt att fråga sig vad som främjar barns och ungdomars psykiska hälsa som att motverka risk- och skadefaktorer. Till exempel kan övergången till informationssamhället förändra inriktningen på de ungas framtidsdrömmar. Kravet på lång utbildning för goda möjligheter på arbetsmarknaden poängteras allt mer. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Det är signaler som varnar oss för framtida hälsoproblem. Både barn och vuxna verkar känna och leva under en allt större stress i skolan och arbetslivet. Förmodligen har tillvaron i detta avseende förändrats en hel del sedan mitten av 80-talet för barn och ungdomar, likaväl som för den vuxna befolkningen.

I det långa perspektivet är barn och ungdomars psykiska hälsa avhängig i vilken mån ett folkhälsoperspektiv är präglat av barn och ungdomars behov, och dessutom vilket genomslag detta får dels hos allmänheten, dels hos beslutsfattare i olika verksamheter på olika nivåer.

Trots att detta anses vara ett prioriterat område anser vi inte att det prioriteras tillräckligt, och därför måste regeringen ta ett krafttag i frågan och agera utifrån ett långsiktigt förhållningsätt och inte med idel korta projekt ute i kommunerna med stor osäkerhet som följd och därmed svårigheter att bygga långa och varaktiga arbetsmetoder och relationer.

Under mandatperioden anser Miljöpartiet att resurser bör tillskjutas till BUP-mottagning och andra projekt för att främja barns och ungdomars psykiska ohälsoproblem. Det är dock av stor vikt att projekten som tillsätts är av långsiktig karaktär, minst 3–5 år för att de ska hinna starta upp, stabiliseras och behandla i ett längre perspektiv.

Barn till sjuka föräldrar

Livet i en familj med missbruk brukar beskrivas som kaotiskt och oförutsägbart. Missbruk i familjen leder till att båda föräldrarna, även den som inte missbrukar, har svårigheter att vara en bra förälder.

Många undersökningar visar att många barn – men inte alla – till missbrukare har symptom som störande beteende, ångest och depression. Många riskerar också att tidigt utveckla ett eget missbruk.

Av tradition har verksamheter för missbruksvård och vuxenpsykiatri behandlat missbrukare utan att på allvar beröra föräldraskapet och barnets situation. Trots att barnets perspektiv uppmärksammas mer idag, finns det fortfarande svårigheter att få den personal som arbetar med missbrukaren att se barnets behov. Men på de orter där man arbetar aktivt med barnets behov är det långa köer till stödgrupperna.

Barn behöver också få kunskap om sina föräldrars sjukdomar eller missbruk för att kunna hantera sin livssituation bättre. Att den enhet som behandlar föräldern också tar in barnen, vilket i sin tur kommer att kräva att personalen har mer tid till samtal etc.

Dessa familjer präglas ofta av dysfunktionella familjemönster, psykosociala svårigheter och negativa föräldraattityder samt bristande kontaktnät och isolering.

Någonstans mellan 10 och 30 % av patienterna inom psykiatrin har minderåriga barn.

Cirka 100 000 barn har en förälder som är psykiskt sjuk och vårdas inom öppen- eller slutenvården enligt en nyligen gjord studie vid Lunds universitet.

Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att det barn som behöver skydd, stöd och hjälp får det. Detta regleras i socialtjänstlagen 71 §, bestämmelsen om anmälningsskyldighet. I en undersökning av Socialstyrelsen visade det sig att vuxenpsykiatrin sällan anmäler till socialtjänsten enligt 71 §, i synnerhet gäller det öppenvården, men att de uppmärksammar barnen och att de mår dåligt. Därför anser vi att vuxenpsykiatrin skulle behöva kompletteras med barnkompetens så att hela familjen kan tas med i arbetet, men också att samarbetet mellan vuxenpsyk och barnpsyk förbättras.

Ytterligare en grupp utsatta barn är barn vars föräldrar drabbats av svår kroppslig sjukdom. Förälderns sjukdom hamnar i centrum och barnets psykiska och fysiska behov åsidosätts. Framför allt gäller det att utveckla metoder för att hantera detta inom sjukvården.

Barn till utvecklingsstörda kan också i många fall befinna sig i riskzonen för att fara illa. Barnets rätt att få en trygg uppväxt bör komma före den vuxnes rätt att bli förälder. Här vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att sörja för att dessa barn och ungdomar får det skydd och det stöd de behöver, och detta bör särskilt ges regeringen till känna.

Ökad observans samt kompetens och utvecklade arbetsmetoder krävs, samt en långsiktighet i projekten. Kommunerna måste också börja se betydelsen av dessa problem och konsekvenserna av att nonchalera dem.

Rörelsehindrade barn

Funktionshinder är ett vitt begrepp. De kan vara synliga eller osynliga, fysiska och psykiska. De kan också vara mer eller mindre allvarliga, från en lätt hörselnedsättning som bara kräver en smula hänsyn från omgivningen till grava skador som gör att personen behöver hjälp från sin omgivning med nästan allting. I vissa fall är funktionshinder medfödda, i andra inte. De kan ha ärftliga orsaker, men de kan också bero på sjukdom, olyckshändelse, psykisk chock eller felaktig kost. I grundskolan finns det ungefär 2 500 barn med rörelsehinder och i gymnasiet cirka 850 ungdomar.

I Barnombudsmannens rapport Barndom i förändring hänvisas det till en studie som gjordes i slutet av 90-talet. Där framkom det att det är ett problem att hjälpmedel tar mycket plats och att bostaden ofta inte är helt anpassad till barnets funktionshinder. Många av barnen i undersökningen hade svårt att leka på grund av svårtillgängliga miljöer, brist på lek- och fritidshjälpmedel och långa resor samt brist på anpassade aktiviteter. En del av barnen hade ingen tid för lek på grund av träning och skolgång. Familjernas umgänge begränsades också ofta eftersom miljöerna hos släkt och vänner inte var anpassade till det rörelsehindrade barnet. Denna svårighet blir dessutom större ju äldre barnet blir.

Ett barn som inte kan se är först och främst ett barn, inte i första hand en blind. Liksom alla andra barn behöver de som har något funktionshinder lek och stimulans, och de vill bli bemötta med respekt – precis som alla andra barn.

Vissa barn har behov av speciell behandling och olika typer av hjälpmedel, till exempel rullstol eller hörapparat. Men det är viktigt att behålla en helhetssyn där barnet – inte handikappet – sätts i centrum.

Barn med funktionshinder måste bli tillfrågade om sina villkor och få respekt för sina åsikter. Vare sig funktionshindret är synligt eller osynligt skall de ha samma rätt som andra till självförverkligande. Vi vill se en nationell handlingsplan för funktionshindrade utifrån ett barnperspektiv som även innehåller konkreta förslag till åtgärder för att dessa barn och ungdomar på ett fullvärdigt sätt ska kunna leva sina liv och delta i samhället.

Rörelsehindrade barn som lever på flyktingförläggningar har idag svårt att få tillgång till såväl habilitering som rehabilitering och det stöd som de egentligen behöver. Hur dessa barn ska få det de behöver för att kunna leva ett bra liv bör regeringen återkomma om.

Barn och droger

Tobak

Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande ämnen vi känner till. För att utveckla ett beroende krävs det att man exponeras för nikotin, men det är individuellt hur snabbt man utvecklar ett beroende.

Fler flickor än pojkar röker medan förhållandet är det motsatta när det gäller snusning, något som är mycket ovanligt bland flickorna. Det är av stor vikt att avdela resurser för att förebygga tobaksanvändning.

Alkohol

Folköl är en lättillgänglig berusningsdryck för ungdomar. I samband med den nya alkohollagen slopades kravet på tillstånd för försäljning av öl klass II. Resultatet har blivit att folkölet har blivit än mer lättillgängligt för ungdomar.

Under 1990-talet har ungdomars alkoholkonsumtion ökat. Enligt TEMO:s undersökning är den alkohol som ungdomar i åldern 15–24 år dricker i första hand starköl och i andra hand folköl och sprit. Förhållandevis fler ungdomar dricker i dag relativt stora mängder folköl jämfört med början av 90-talet. Bland pojkarna står folkölet för ungefär hälften av den alkohol som dricks och bland flickorna för nästan 40 %.

Åldersgränsen för att få köpa folköl är 18 år. Handelns egna undersökningar, såväl som undersökningar genomförda av Ungdomens nykterhetsförbund och olika medier, har visat att efterlevnaden av 18-årsgränsen är mycket dålig. Ett extra tungt ansvar vilar på handeln och tillsynsmyndigheten med tanke på att ungdomens berusningsdryck är till försäljning en stor del av dygnet alla dagar under året.

Tyvärr är det alltför många som är mindre nogräknade när de säljer folköl. Vi anser därför att tillstånd för försäljning av folköl skall återinföras, ett tillstånd som bör vara tidsbegränsat så att det blir återkommande omprövningar. I den mån försäljning sker till barn och ungdom anser vi att tillståndet ska dras in eller att handlaren ska nekas förnyat tillstånd.

”Utskottet vidhåller sitt ställningstagande att en anmälningsplikt är att föredra framför en tillståndsplikt när det gäller bl.a. försäljning av folköl.” Detta håller inte Miljöpartiet med om utan menar att först när en plikt får ekonomisk bäring, dvs när ett tillstånd dras in, blir det kännbart och därmed tas det på allvar.

Utformningen av reglerna måste vara sådana att huvudansvaret vilar på handlaren. I dag kan enskilda kassörskor bli fällda, medan den som är ägare av butiken helt slipper ifrån sitt ansvar. Dessutom bör den ansvariga tillsynsmyndigheten få ett regelverk som möjliggör snabba ingripanden.

ANT-undervisningen

Skolverket har under i sin nationella granskning 1999 sett att skolans ANT-undervisning saknar en väldefinierad plats i skolans verksamhet, och därmed faller undervisningen mellan stolarna i verksamheten. Ett problem är att målen är övergripande och oprecisa i skolans centrala läro- och kursplan. Problemet blir då bl a att utverka tydliga och utvärderingsbara mål på lokal nivå.

Granskningen visar att många lärare saknar goda kunskaper på ANT-området. För att uppnå detta måste skolorna erbjuda kompetensutveckling inom dessa områden. Över tid har det också visat sig att ANT-undervisningen har minskat i takt med kommunernas och därmed skolornas krympande budgetar.

Generellt sett visar Skolverkets rapport att attityden bland både ungdomar och vuxna har blivit mer liberal och tillåtande vad det gäller alkohol, narkotika och tobak.

Att de flesta skolor idag säger sig bedriva ANT-undervisning säger ingenting om undervisningens kvalitet. Vanligt förekommande är också att elev- och föräldramedverkan saknas i framtagandet av kursplanen.

Den kommunala skolplanen ska utgöra grunden för skolans lokala arbetsplan, som sedan ska vara ett viktigt styrdokument för de enskilda skolorna. Skolverkets granskning visar att detta inte fungerar tillfredsställande på ANT-området.

Stockholm den 23 oktober 2002
Maria Wetterstrand (mp)
Peter Eriksson (mp)	Mona Jönsson (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)	Åsa Domeij (mp)
Leif Björnlod (mp)	Barbro Feltzing (mp)
Gustav Fridolin (mp)	Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Ulf Holm (mp)	Mikael Johansson (mp)
Lotta N Hedström (mp)	Claes Roxbergh (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)	Ingegerd Saarinen (mp)
Mikaela Valtersson (mp)	Lars Ångström (mp)