Besöksnäringen på landsbygd

Motion 2005/06:Sk208 av Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förenkla för små företag på landsbygden att bedriva turistnäring.

Motivering

För att vi fortsättningsvis skall kunna ha en landsbygd med mänskligt liv krävs ökad möjlighet till sysselsättning. Människor behöver arbete för sin trygghet och försörjning. Därför måste företagande och företagsamhet uppmuntras. Fler och fler pendlar eller flyttar till städer för att få jobb. För att inte urholka landsbygden är det än mer viktigt att företagare som bedriver sina verksamheter utanför storstaden kan ges bra förutsättningar.

En av de näringar som kan medverka till att skapa sysselsättning är besöksnäringen. Som nyligen konstaterades i turistpropositionen har näringen utvecklats till att bli en betydande basnäring i Sverige med en omsättning på 172 miljarder kronor år 2004. Turistdelegationens statistik visar på att det finns 127 000 årsanställda i näringen, vilket är en hög siffra. Antalet sysselsatta i besöksnäringen beräknas ha ökat med 24 % sedan 1995.

En levande landsbygd är beroende av privatturismen, men också av att konferensgäster och affärsresenärer letar sig utanför storstäderna. Tyvärr finns det många hinder för företagare som bedriver den typen av verksamhet.

Olika tillståndslagar gör det svårt för småskaliga företagare att utföra sin verksamhet. Ofta har de problem med att få ”restaurangköket” och andra krav uppfyllda på grund av sin småskalighet. Den internationellt sett höga restaurangmomsen på 25 % gör att konkurrens mot övriga Europa är tuff. Dessutom är det så att ett hotell eller en restaurang har hög energiförbrukning och betalar full elskatt, det vill säga samma skatt som de svenska hushållen (i dag 25,7 öre/kWh). Ett företag i tillverkningsindustrin betalar däremot elskatt enligt EU:s miniminivå (0,5 öre/kWh). Det är ypperliga exempel på regler och skatter som staten tillför turistnäringen, men som övrig industri slipper ifrån.

Avgifterna gör också att det saknas incitament för företagare att anställa fler i sin verksamhet. I Sverige finns det ca 16 000 serveringsställen, varav 90 % har färre än tio anställda och drivs som småföretag. Sänkta arbetsgivaravgifter skulle innebära att många fler skulle våga sig på att anställa den där extra resursen som såväl behövs, men som inte ekonomin kunnat tillåta.

Ur ett sysselsättningsperspektiv och för landsbygdens fortsatta utveckling är det av största vikt att skapa incitament för att bedriva verksamhet just utanför större städer och tätorter. För att möjliggöra detta krävs en genomgripande översyn av hur skattesystemet är upplagt för företagare i besöksnäringen.

Stockholm den 14 september 2005

Catharina Elmsäter-Svärd (m)