Betongindustrin

Motion 2005/06:N341 av Torsten Lindström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att lika konkurrensvillkor skall gälla för olika typer av byggnadsmaterial så att cement- och betongindustrin inte missgynnas.

Motivering

I dag är tillväxtfrågorna alltmer i centrum av den politiska debatten. Det handlar om att ge riktiga förutsättningar för entreprenörer och företag så att man satsar och investerar i Sverige. Det är det som ger sysselsättning, som i sin tur ökar skatteintäkterna, vilket gör att vi kan upprätthålla en offentlig sektor med vård, skola och omsorg.

Givetvis är de generella tillväxtstimulerande åtgärderna centrala men det handlar också om att se de specifika branscherna och företagen och skapa ett växthusklimat också lokalt och regionalt.

Cement- och betongindustrin är kanske inte den industri man i första hand tänker på när det gäller att skapa nya jobb. Det är en stabil bransch och den ger jobb långsiktigt. Cement- och betongindustrin omsätter ca 10 miljarder kronor varje år och sysselsätter 6 000 personer i hela landet och ligger ofta utanför tätorterna. Det är en bransch som betyder mycket för att upprätthålla den lokala välfärden. Hela byggsektorn sysselsätter 500 000 personer och är den näst största näringen i landet, efter vårdsektorn. Värdet på fastighetsbeståndet i Sverige uppskattas till 4 000 miljarder kronor.

Betong som material upplever en renässans. Våra trädgårdar fylls med konstverk av betong, det byggs och det skapas. Betong har stor potential som ett av de viktigaste materialen i framtiden. Betong är grunden och i många fall förutsättningen för att kunna uppföra vissa byggnadsverk. Användningsområdet utvecklas ständigt. Genom forskning och utveckling även inom denna näring kan vi bidra till ökad sysselsättning i Sverige. Regeringens industristrategiska forskningssatsning bör omfatta även byggindustrin.

En välfungerande byggnadssektor är av avgörande betydelse för Sveriges välstånd, utveckling och tillväxt. Sektorn tillhandahåller de fysiska förutsättningarna för industrins produktion, transporter, samhällsservice samt boende och omsätter 350–400 miljarder kronor per år. Potentialen för ökad export av varor och tjänster är stor.

Betongindustrin finns utspridd över hela landet. Företagen bidrar till att upprätthålla den lokala välfärden. De ger jobb åt många människor, från Staffanstorp i söder till Töre i norr, från Gotland i öst till Kungsbacka i väst. I mitt hemlän Västmanland sysselsätts ca 450 personer. Det intressanta är att denna bransch finns spridd i hela länet även om en viss tyngdpunkt finns i Kungsör. Norberg, Kvicksund, Hallstahammar och Vittinge är andra exempel på orter där denna industri skapar god sysselsättning.

Antalet verksamma personer på de olika platserna varierar. Oavsett om det är små eller litet större enheter är de alla betydelsefulla för det samhälle och den kommun de finns i. De entreprenörer och företag som finns i vårt land borde få bästa möjliga förutsättningar att utvecklas, att satsa och att investera i sin verksamhet. Företagen bidrar till sysselsättning som i sin tur bidrar till att upprätthålla den offentliga sektorn. Skulle de bli tvungna att avsluta sina verksamheter skulle följderna för samhällena bli förödande. Arbetslösheten skulle öka mångfalt och familjers privatliv slås i spillror.

Näringsutskottet har å sin sida anfört att betong och cement är bra byggnadsmaterial men att ingen annan industri har större fördelar än den. Det är ett påstående som inte går att hålla med om. För träindustrin finns t.ex. en särskild strategi och en samordnare, vilket inte är fallet för betong- och cementindustrin. Staten ska givetvis förhålla sig neutral till olika material. Härvidlag finns utrymme för förbättringar i en tydligare konkurrensneutral riktning. Subventioner och satsningar som direkt eller indirekt drabbar betong- och cementindustrin i form av minskat antal uppdrag och arbetstillfällen måste upphöra.

Stockholm den 27 september 2005

Torsten Lindström (kd)