Bistånd och befolkningsfrågan

Motion 1992/93:U249 av Karl-Göran Biörsmark och Karin Pilsäter (fp)

av Karl-Göran Biörsmark och Karin Pilsäter (fp)
Sammanfattning
 -- Varje enskild människa är unik och har okränkbara
rättigheter.
-- Under 1990-talet beräknas jordens befolkning öka
med ungefär 80--90 miljoner varje år, vilket motsvarar
Mexicos folkmängd. Den snabba folkökningen kan dock
vara ett hot mot en hållbar global utveckling.
-- Andelen kvinnor i tredje världen som önskar skaffa
färre barn än tidigare ökar. Betydande framsteg har gjorts i
de länder man satsat på familjeplanering. Ökade insatser
inom befolkningsområdet bör göras i det bilaterala
biståndet.
-- En stärkt social ställning och ökad utbildningsnivå hos
kvinnorna har central betydelse för
befolkningsutvecklingen.
-- Sverige måste medverka till att familjeplanering och
rätten till preventivmedel blir uppmärksammade frågor i
samband med FN:s konferens om befolkning och utveckling
som äger rum i Kairo 1994.
Inledning
Varje människa är unik och har rätt att mötas med
respekt och få sina grundläggande behov av mat, vatten,
god miljö tillgodosedda. Som liberaler arbetar vi för alla
människors lika värde och för solidaritet med de som av
slumpen råkat bli födda i den fattiga delen av världen.
Samtidigt måste tyvärr konstateras att den snabba
befolkningsökningen, som till två tredjedelar sker i
städerna, är ett allvarligt hot mot möjligheterna till en
bärkraftig utveckling. Faktum är att vi inom de närmaste 30
åren fram till år 2020 väntas vara ytterligare tre miljarder
människor på jorden och att 95% av denna ökning kommer
att tillfalla u-länderna. Människan får aldrig betraktas som
ett hot mot miljön, utan är en resurs för omgivningen.
Däremot kan svält, torka, krig etc. tvinga människor att
agera på ett sätt som skadar miljön.
Biståndet
U-länderna står idag för 80 procent av kostnaderna för
sina familjeplaneringsinsatser. För att nå ut till alla par i
barnafödande ålder, som finns i u-länderna, måste
insatserna fördubblas.
Av Sveriges samlade biståndsmedel går ungefär två
procent till verksamhet relaterad till befolkningsutveckling,
varav den största delen används multilateralt.
Sverige har en lång tradition och god kunskap inom
familjeplaneringens område. Svenskt bistånd bör också
ekonomiskt kunna stödja internationella enskilda
organisationer som driver bra projekt inom
familjeplaneringsområdet. Vårt bilaterala arbete
beträffande befolkningsfrågan är dock något eftersatt. Det
är angeläget att satsningar inom familjeplanering medvetet
förs in i bilaterala förhandlingar så att konkreta projekt kan
igångsättas i våra programländer. Samtliga programländer
har en stor befolkningsökning.
Vi vet att dessa länder idag genomsyras av mycket stora
sociala, ekonomiska och även politiska problem. Genom ett
ökat bilateralt samarbete skulle vi kunna bidra med viktiga
insatser. Ett bilateralt samarbete innebär också att svensk
biståndspersonal engageras direkt i arbetet med
befolkningsfrågor och därmed ökas kunskaperna inom
detta område.
Kvinnornas ställning
Under 1990-talet kommer vi dock att leva med
paradoxen att även om varje kvinna i tredje världen i
genomsnitt föder färre antal barn än tidigare är det helt
enkelt fler kvinnor som föder barn. Under detta decennium
kommer det att ske en ökning med 31 % av antalet kvinnor
i fruktsam ålder. Följden blir att den totala ökningen av
människor blir ungefär 80--90 miljoner varje år. Det är
detsamma som om vi fick ett nytt Mexico varje år.
En stärkt social ställning för kvinnorna i kombination
med en stärkt utbildningsnivå har en central betydelse i
sammanhanget. Andelen kvinnor i tredje världen som
önskar skaffa färre barn än tidigare ökar.
Dessutom måste man satsa på informationsverksamhet
bland ungdomar, såväl män som kvinnor, om att
preventivmedel finns och möjliggöra en kontinuerlig
tillgång till dessa. Kvinnor får idag i bästa fall råd genom
bybarnmorskor och genom barnoch mödravård. För
tonåringar och män fordras andra kanaler exempelvis
genom skolor, universitet, arbetsplatser och
militäranläggningar.
Läget i världen
Betydande framsteg har faktiskt gjorts i u-länder, där
man satsat på familjeplanering under de senaste
decennierna.
Afrika är den kontinent som mycket sent startat arbetet
med familjeplanering. Men i många afrikanska länder har
man börjat känna optimism då man sett att det är möjligt
att på mycket kort tid förändra ökningstakten. I Kenya har
man mellan 1984 och 1989 lyckats få ner det antal barn en
kvinna föder under sin fruktsamma period av livet
(fruktsamhetstalet) från 8 till 6,7 barn och i Botswana från
6,5 barn till 5,0 barn under en fyraårsperiod (1984--88).
Under 1980-talet var social marknadsföring av
preventivmedel något som introducerades i ett stort antal
länder, vilket har medfört en ökad tillgång av sådana till
stora delar av jordens befolkning.
I u-länder måste politiker och opinionsbildare få
kunskap om befolkningsökningens konsekvenser. Ibland
kan det finnas anledning att överväga lagar som begränsar
människor att gifta sig alltför lågt ner i åldrarna. (I Etiopien
är den legala åldersgränsen för äktenskap 12 år.) Inte sällan
kan det uppstå konflikter mellan å ena sidan radikala krav
på upplysning om familjeplanering och tillgång till
preventivmedel och å andra sidan både kulturella och
religiösa värderingar. Detta måste lösas från land till land
och på ett sätt som inte motverkar familjeplaneringens
syften.
Mer än familjeplanering
U-ländernas förmåga att öka sin ekonomiska tillväxt och
förbättra människornas livsvillkor är inte enbart beroende
av familjeplanering. Erfarenheten visar att enbart länder
med demokratiskt samhällssystem och marknadsekonomi
har förutsättningarna för en hållbar utveckling på sikt.
Det finns också ett tydligt samband mellan å ena sidan
läskunnighet, utbildning, hälsovård och å andra sidan
utvecklingsnivå samt befolkningstillväxt.
Detta uppmärksammades inte minst i samband med
FN:s läskunnighetsår 1990, där UNESCO, UNICEF,
UNDP och Världsbanken lade fram ett handlingsprogram
för att främja läskunnigheten. Det är väsentligt att bistånd
satsas på grundläggande utbildning. Målsättningen är att till
år 2000 utrota analfabetismen i världen.
FN:s befolkningskonferens
Sverige bör i förberedelsearbetet inför FN:s konferens
om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo 1994,
särskilt driva vissa angelägna frågor.
Detta gäller alla kvinnor och mäns rätt att tillgå effektiva
och ofarliga preventivmedel och information om
familjeplanering. Sverige bör också verka för att inte
abortlagar införs som leder till en ökning av antalet illegala
aborter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser för
information om familjeplanering i u-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om
befolkningsfrågor hos biståndspersonal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett ökat bilateralt
samarbete med våra programländer beträffande
befolkningsfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läskunnighetens betydelse för
familjeplaneringsprogrammens förverkligande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förberedelserna inför FN:s
konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994.

Stockholm den 26 januari l993

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Karin Pilsäter (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)