Blyhagel

Motion 2003/04:MJ430 av Gunnar Axén och Stefan Hagfeldt (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en heltäckande konsekvensutredning gällande förbudet att använda bly i jaktammunition.

Motivering

I början av 1990-talet fattades av miljöskäl beslut om att successivt förbjuda användningen av metalliskt bly i ammunition. Sedan 2002 är det förbjudet att använda blyhagelammunition i våtmarksområden. Vid halvårsskiftet 2003 utökades förbudet till att omfatta skjutbanor och jaktstigar. Den 1 januari 2008 är det tänkt att förbudet även skall omfatta jakt på fastmark med både kulvapen och hagelvapen.

Grunden för förbudet bygger på uppfattningen att metalliskt bly som används till ammunition utgör en så allvarlig miljöfara att användandet måste stoppas. Grundämnet bly blev med ett penndrag omvandlat till en kemisk produkt när det används som ammunition. Detta medan annan användning av metalliskt bly fortgår utan åtgärder och förbud. Till exempel som sänke inom fritids- och yrkesfisket, som tyngder på däckfälgar, i blyinfattade fönster och som kabelbly nedgrävt i marken. Dessa applikationer av metalliskt bly, som är betydligt mer omfattande än jägarnas användning, ses uppenbarligen inte som ett miljöproblem.

Effekterna av förbudet har inte tagits i beaktande när beslut fattades. De ursprungliga skrivelserna nämner kortfattat att bly skall ersättas med alternativa material. Gällande blyhagel nämns stål, vismut och tungsten. Kunskapen om dessa materials effekter på viltet, vapnen och riskerna för användaren och dennes omgivning har helt negligerats. Stålhagel rikoschetterar med fara för skytten, viltet och andra. Danmark har sedan ett par år tillbaka infört ett blyhagelförbud och konsekvensen har blivit ett växande antal skadade jägare och jakthundar. Riskerna för skadskjutning av vilt ökar på grund av att stålet väger lättare än bly.

Vidare innebär användandet av stålhagel en påfrestning på vapnet som äldre modeller inte är anpassade för. Vid ett totalt förbud kommer således hundratusentals hagelvapen att bli obrukbara för jakt. Hur dessa vapen skall hanteras av polis och andra myndigheter efter det att de förlorat sin kapacitet som jaktvapen är inte utrett. Kostnaderna för att byta ut eller modifiera dessa vapen är minst sagt omfattande.

En liknande situation kommer att uppstå när alternativ ammunition skall införas för kulvapen i klass 1 som används för jakt på det största viltet i landet. En synnerligen spridd kaliber är 6,5x55 vilket även är den klenaste kalibern för klass 1 vilt. Om blyförbudet realiseras även gällande kulvapenammunition blir det svårt att ta fram en alternativkula som uppfyller dagens jaktetiska krav. I Sverige finns det långt över 100 000 kulvapen av kaliber 6,5x55. Även om det är möjligt att bygga om vapnen avskräcker kostnaden som rör sig om fler hundra miljoner kronor.

Frågan om blyammunition och förbud mot densamma har hittills hanterats på ett ogenomtänkt sätt. Om metalliskt bly verkligen är så miljöfarligt som tidigare påståtts – varför har då inte andra användningsområden mötts med liknande lagstiftning? Har jakten på fastmark så stor miljöpåverkan att riskerna med alternativ ammunition för djur och människor är motiverbar? Vad skall hända med alla de vapen som i praktiken blir obrukbara för jakt när förbudet blir totalt den 1 januari 2008? Frågor som dessa och många andra förtjänar sitt svar innan förbuden utökas ytterligare.

Med hänvisning till ovanstående anser vi att en konsekvensutredning utan dröjsmål skall tillsättas för att undersöka frågan i dess helhet.

Stockholm den 5 oktober 2003
Gunnar Axén (m)	Stefan Hagfeldt (m)