Bröstcancer

Motion 2008/09:So335 av Eva-Lena Jansson och Kerstin Engle (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om informationsinsatser, skriftlig information och mammografi.

Motivering

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. I Sverige får årligen cirka 7 000 kvinnor diagnosen bröstcancer. Vad som är avgörande för ett bra behandlingsresultat och möjlighet till bot, är en tidig upptäckt av sjukdomen. Därför är möjligheten till hälsoundersökning med mammografi en oerhört viktig faktor för att kunna påbörja en behandling i tid.

Idag är det dessvärre inte alla landsting som erbjuder mammografi i enlighet med vad Socialstyrelsen rekommenderar, något som vi menar riskerar kvinnors hälsa eftersom det motverkar en tidig upptäckt av bröstcancer. Att kvinnor inte får tillgång till denna viktiga del av hälsoundersökningen – mammografi – på grund av bostadsort kan inte vara förenligt med en generell och rättvis sjukvård.

Då det är viktigt att flera, av varandra oberoende, specialister granskar mammografibilderna för att förekomma misstag bör man inom landstingen utveckla samverkan kring granskningen av dessa bilder. Om ett landsting tappar kompetens på grund av att en specialist inom området slutar, så finns fortfarande behovet kvar, utifrån patientsäkerhet, av att en ordentlig granskning sker. Och framför allt att granskningen av mammografibilderna görs av specialist som gör detta i sitt dagliga arbete och inte vid enstaka tillfällen.

Samtidigt är det naturligtvis viktigt att alla kvinnor får informativ kunskap om bröstcancer. Genom den årliga kampanjen Rosa bandet, som anordnas av Cancerfonden i oktober, uppmärksammas kvinnor om vikten av att själva göra en regelbunden självundersökning av sina bröst. Detta borde också kunna informeras om på landets vårdcentraler. För även om Rosa bandet-kampanjen får ett stort genomslag så når den inte alla kvinnor.

Vårdcentraler är ofta ett ställe där också barn- och mödravårdscentraler är belägna och besöks av många kvinnor i olika åldrar. Genom att landstingen tillhandahåller informationsmaterial, på fler språk än svenska, om vikten av självundersökningar skulle förmodligen många fler tidiga upptäckter av bröstcancer göras; att kvinnor med funktionshinder som begränsar syn- och /eller hörsel får en godtagbar information måste också säkerställas.

Om en kvinna får diagnosen bröstcancer är det viktigt att diagnosen också är skriftlig. Precis som den kommande handlingsplanen är skriftlig och individuell. Detta för att kvinnan ska kunna ta del av informationen på ett bra sätt. Behandlingsplanen bör innehålla information om att kvinnan ska få rehabilitering efter avslutad behandling. Även här är det viktigt att överväga om det finns behov av information på annat språk än svenska.

Stockholm den 30 september 2008
Eva-Lena Jansson (s)	Kerstin Engle (s)