Buller

Motion 2003/04:Bo264 av Erling Bager (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att delmål för minskat buller i likhet med vad gäller generationsmålet skall anges i minskade negativa effekter av buller.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ambitionen i det kortsiktiga arbetet skall höjas och de negativa effekterna i form av sömnstörningar, samtalsstörningar och upplevd allmän störning skall minskas med 10 % till år 2010 och med 30 % till år 2020.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man vad avser buller från markbunden trafik som ett led i arbetet mot minskade negativa effekter skall eftersträva att även ge boende tillgång till en god, störningsfri ljudmiljö.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ökad vikt läggs vid att bevara hittills tysta områden och miljöer.

Motivering

Utvecklingen på bullerområdet är fortfarande ogynnsam. En mycket hög andel av befolkningen i Sverige är i och kring sina bostäder exponerad för trafikbuller av olika slag och buller från ventilationsanläggningar och liknande, som innebär negativa effekter i form av bl.a. sömnstörning, samtalsstörning och allmänt upplevd störning. Störningarnas omfattning ökar fortfarande snarare än minskar. Buller skiljer sig därmed från flertalet andra stora miljöproblem.

Det är mycket svårt att i ett kort tidsperspektiv lösa dessa bullerproblem för alla eller merparten av de utsatta. Det beror på att huvudparten av den totala bulleremissionen bestäms av samhällets samlade transportarbete och de enskilda fordonens och flygplanens bulleremission minskar ytterst långsamt. Som exempel kan nämnas att bullret från enskilda vägfordon i vanlig trafik inte minskat mer än 1 à 2 dB under de senaste 25 åren medan vägtrafikarbetets tillväxt under samma period innebär en ökning med 4 dB. Därför måste åtgärder mot buller i väsentlig grad vidtas på immissionssidan i väg- och trafikplanering och genom lämplig utformning av bebyggelsen. Även emissionsåtgärder är självfallet viktiga men kommer inte att kunna lösa bullerproblemen inom överskådlig tid. Bullerarbetet kräver därför en hög grad av långsiktighet och ständigt hög beredskap där varje tillfälle till åtgärder tas till vara. Därvid kan man ofta minska bullerproblemen till ringa kostnad. Härav följer också att insatserna mot buller måste drivas med konstant hög prioritet så att bullerfrågan beaktas vid varje förnyelse eller utbyggnad av den byggda miljön med sin infrastruktur, arbetsplatser etc. liksom vid bevakningen av emissionsgränser för olika typer av maskiner och fordon.

Den Handlingsplan mot buller, SOU 1993:65, som den borgerliga regeringen lät genomföra och som lades till grund för en proposition med samma namn, 1993/94:215, präglades av denna långsiktighet. Långsiktigheten kräver kraftfull samordning och uppföljning.

Redan i mitten av 60-talet formulerades i de nordiska länderna som långsiktigt mål att bullernivån från trafik (mätt som LAeq,24h, ekvivalentnivå utomhus för dygn – frifältsnivå) skulle understiga 55 dB. Detta mål har också upprepats många gånger i infrastrukturpropositioner och miljömålspropositioner. För flygbuller är det motsvarande målet angivet som en flygbullernivå, FBN, om högst 55 dB.

Utomhusmålet, en ekvivalentnivå om 55 dB, har kompletterats med ett inomhusmål om 30 dB ekvivalentnivå och 45 dB maximibuller bakom stängda fönster. Dessa värden har angivits som riktvärden i flera propositioner.

I proposition 1997/98:145, Svenska miljömål, togs emellertid ett mer ambitiöst grepp. Inom miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” anges som generationsmål (s. 138):

”…

Människor utsätts inte för … bullerstörningar …

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.”

För det fortsatta arbetet gjorde regeringen i samma proposition (s. 146) bedömningen att trafikbullret i tätorter bör minska så att det underskrider gällande riktvärden.

I proposition 2000/01:130 är ett etappmål, där kallat delmål, för god bebyggd miljö formulerat enligt följande: ”Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med 1998.” Detta mål avser inomhusvärden bakom stängda fönster. Men i propositionen upprepas även det ambitiösa generationsmålet enligt ovan, se prop. 2000/01:130, bil. 8, s. 156. Det konstateras också i propositionen: ”Det blir svårt att nå generationsmålet för god bebyggd miljö med denna ambitionsnivå (för 2010)!” Tyvärr torde det vara helt omöjligt att nå generationsmålet.

Samtidigt som man således måste konstatera att det är en mycket långsiktig uppgift att överallt uppfylla angivna riktvärden skall man ha klart för sig att 55 dB inte är en god miljö; det är långt ifrån tyst. I utredningen SOU 1993:65 definierades 55 dB som en under rådande förhållanden acceptabel miljö medan den goda utomhusmiljön definierades som en ekvivalentnivå om högst 40–45 dB i urban bostadsbebyggelse. Vid riksdagens behandling av handlingsplanen i juni 1994 instämde den dåvarande regeringens talesman i denna bedömning: ”I propositionens bakgrundsavsnitt, avsnitt 3.2, återges dock utredningens bedömning att en god yttre miljö i tätort innebär en medelljudnivå understigande 40–45 dB. Därför kan man förutsätta att det är detta som avses med god ljudmiljö.”

Självklart är denna lägre nivå än svårare att nå ner till generellt, men dessbättre kan den ofta innehållas i bebyggelse som inte direkt vetter mot trafikleder. Detta bör komma till uttryck på ett tydligt sätt i det långsiktiga arbetet. Alldeles särskilt i de fall när man inte kan innehålla 55 dB vid fasad mot trafikled av tekniska eller ekonomiska skäl är det viktigt att tillse att de boende därför också får tillgång till en tyst sida med god ljudmiljö, dvs. en ekvivalentnivå understigande 40–45 dB. Den tysta sidan ger de boende en god ljudmiljö inom räckhåll i den egna bostaden. Det går bra att ha öppet fönster mot den tysta sidan utan att bullret blir särskilt besvärande; det går däremot inte vid ett utomhusbuller om 55dB. En tyst sida kan i många fall åstadkommas till ingen eller ringa kostnad och det leder till minskade störningar. I proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller togs principen om den tysta sidan upp, och den har tilldragit sig stort intresse både nationellt i Sverige och internationellt.

Det blir vidare alltmer ont om friluftsområden och andra naturområden som är tysta och där människor således kan uppleva tystnad utomhus. En viktig aspekt av det långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt om kvarvarande tysta områden; icke minst sådana som kan finnas i tätorternas närhet, och även i möjligaste mån öka tillgången till sådana områden. Detta kan bidra till minskade störningsupplevelser för de boende.

Samhällsbullerfrågan har också tagits upp inom EU, och sedan 25 juni 2002 föreligger ett direktiv, 2002/49/EC, om gemensamma metoder och åtgärder. Även i detta direktiv uppmärksammas den tysta sidan och de tysta områdena utanför tätbebyggelsen. EU lämnar dock frågan om riktvärden och gränsvärden till överväganden och beslut på medlemsstatsnivå.

Riktvärdet 55 dB – således redan från början en kompromiss, ett acceptabelt värde men ingen god miljö – synes mer svårt att uppfylla nu än när det först formulerades. Då räknade man med att bilar, trafikflygplan och andra transportmedel skulle bli väsentligt tystare inom en tidrymd av ett eller annat decennium, men så har det inte blivit. Vägtrafikens bulleremission som i dominerande grad utgörs av däck- eller vägbanebuller minskar så långsamt att tidsperspektivet för att i all bostadsbebyggelse uppfylla riktvärdet LAeq,24h < 55 dB – kompromissvärdet – nu snarare synes vara 100 år än en generation. Den typiska utomhusnivån vid oskärmad bebyggelse i stadsbygden ligger ofta i intervallet 60–65 dB, och möjligheterna att nämnvärt sänka denna nivå är ytterst begränsade. Vi kan tala om dubbla gap: dels är vi långt från målet att generellt uppfylla riktvärdena, dels representerar dessa riktvärden ingen god miljö.

I rådande situation där det är en mycket lång väg till att ge alla boende en generellt acceptabel bullernivå är det synnerligen viktigt att formulera de mer kortsiktiga målen så att de leder till en kostnadseffektiv resursanvändning och leder så effektivt som möjligt mot det ovan citerade ambitiösa generationsmålet. Den nuvarande målformuleringen för 2010 gör inte det.

Så som de svenska målen för det närmaste decenniet nu är formulerade, dvs. som högsta ekvivalentnivå utomhus mot exponerad sida av byggnad respektive som högsta nivå inomhus bakom stängda fönster, består de mest använda åtgärderna främst av anläggandet av bullerskärmar eller bullervallar och av fönsterisoleringsåtgärder.

Vad gäller skärmar och vallar är det emellertid inte helt ovanligt att effekten i form av upplevd störning inte minskar; den kan även öka. Detta kan bero på att även om bullernivån sjunker något så ändras bullrets frekvensinnehåll, dess spektrum, så att bullret upplevs som mer störande. Skärmar kan också upplevas negativt genom att de tar bort utsikt eller ger negativa effekter från personlig säkerhetssynpunkt etc. Vidare kan det bli så att bullret visserligen minskar nära skärmen men ökar något på större avstånd och därmed ger störningseffekter i områden där de boende tidigare inte var störda. Inte heller fönsterisoleringsåtgärder ger alltid minskade störningar. Oavsett vilka åtgärder som vidtas är det därför angeläget att mäta deras inverkan inte bara på bullernivå utan framför allt på de negativa effekterna som bullret ger upphov till. Både kortsiktiga och långsiktiga mål bör därför uttryckas i minskning av bullrets effekter.

Det norska Stortinget har genom proposition nr 8 (1999–2000) och nr 24 (2000–2001) formulerat det nationella målet uttryckt på detta mer ändamålsenliga sätt. År 2010 skall ”stöyplagen”, dvs. bullerplågan, ha minskat med 25 % jämfört med år 1999.

Med en sådan formulering fås större kostnadseffektivitet i åtgärderna och en utveckling som verkligen går mot det långsiktiga målet. Det kan t ex vara så att bullret utanför fasad mot en trafikled inte kan minskas men däremot kan det gå att åstadkomma en tyst sida. Detta ger en klar minskning av bullrets störande effekter.

Det långsiktiga målet för en ”God bebyggd miljö” är i sin allmänna form, citerad ovan (En god bebyggd miljö innebär bl a att människor inte utsätts för bullerstörningar), således bra och ambitiöst formulerat men borde preciseras till att buller inte skall ge negativa effekter i form av sömnstörning, samtalsstörning och upplevd allmän störning i bostäder och andra områden där människor vistas. Det kortsiktiga målet bör dels i sin utformning direkt anknyta till detta långsiktiga mål, dels sättas mer ambitiöst än i proposition 2000/01:130.

Stockholm den 6 oktober 2003

Erling Bager (fp)