Citytunneln och järnvägsinfrastrukturen i Öresundsregionen och i södra Sverige

Motion 2001/02:T244 av Inga Berggren m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Citytunneln som en viktig del i en fungerande järnvägsinfrastruktur i Öresundsregionen och i södra Sverige.

Motivering

Malmö Centralstation utgör i dag en besvärlig flaskhals i den skånska järnvägsinfrastrukturen. Stationen är en så kallad säckstation med så hög trafikbelastning att det inte finns möjlighet att öka trafiken mer. Samtliga tåg som skall passera Malmö C måste åka in och vända på stationen vilket leder till både trängsel på spåren och förseningar. Dessutom förloras en del tid på den omväg runt Malmö som tågen måste ta. Situationen börjar bli ohållbar.

Att skapa en fungerande lösning för järnvägen i Malmö är viktigt ur flera perspektiv. Ur ett lokalt och regionalt perspektiv är det nödvändigt att hitta fungerande lösningar för att kollektivtrafiken skall kunna utgöra ett attraktivt alternativ. Pendlare som skall använda järnvägen dagligen ställer stora krav på att kommunikationerna skall fungera för att inte välja andra alternativ. Turtätheten behöver öka för att svälja den ökning av resandet som sker. Med dagens system är det i princip omöjligt, eftersom spåren redan är så gott som fullt utnyttjade.

Citytunneln är också, tillsammans med en framtida fast förbindelse i den norra delen, en viktig del i en kommande ringlinje runt Öresund. Med en sådan slinga kommer Öresundsregionen att kunna utgöra ett väl fungerande område exempelvis på bostads-, arbetsmarknads- och utbildningsområdet.

Även ur ett nationellt och internationellt perspektiv är det angeläget att lösa problemen med Malmö C. Trafik mellan Öresundsförbindelsen och Ystads- och Trelleborgsbanorna ska länkas samman genom ett förbindelsespår (den s k Shunten) liksom med trafiken norr om Malmö – främst på Västkustbanan och Södra stambanan. Citytunneln levererar en sådan lösning där persontrafiken snabbt och effektivt leds genom tunneln medan godstrafiken leds andra vägar, tills vidare via Kontinentalbanan.

Fem olika alternativ till Citytunneln har studerats i samband med prövning enligt järnvägslagen och miljöbalken. Endast Citytunneln tillgodoser de krav som ställts på trafiksystemet. Näringsdepartementets expertgrupp har i en analys konstaterat att det inte finns något alternativ till Citytunneln som tillgodoser av Banverket ställda krav på kapacitet, möjlighet till tågföring etc. Koncessionsnämnden för miljöskydd har i samband med miljöprövning av Kontinentalbanan (som är den väg all trafik idag tvingas ta) bedömt att den inte kan utnyttjas för person- och godstrafik i den omfattning som krävs.

Man kan konstatera att Citytunneln borde ha funnits med som en del i Öresundsförbindelsen. Öresundsbron kan inte utnyttjas på ett rationellt sätt utan ordentliga landanslutningar både för bil och tåg och det är beklagligt att problemen för järnvägen ännu inte blivit lösta. I grunden är anslutningarna till bron att betrakta som en statlig angelägenhet, men genom avtal finns även kommun och region med som aktörer och finansiärer.

1997 tecknades det ursprungliga avtalet om Citytunnelns finansiering mellan Banverket, Statens järnvägar, Malmö stad, Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik och staten. En omförhandling av avtalet har så småningom aktualiserats och regeringen tillsatte i juni 2000 f.d. generaldirektören Per-Anders Örtendahl som förhandlare. Nyligen har ett förslag till nytt avtal presenterats.

Det brådskar att lösa Citytunnelproblematiken. Malmö stad och Region Skåne är beredda att ta sin del av ansvaret och skjuta till de medel som det nya förslaget innebär för deras vidkommande. Det är oerhört viktigt att även regering och riksdag nu tar sin del av ansvaret och bidrar till att problemen kring järnvägstrafiken i och runt Malmö får en långsiktig lösning. Om inte beslut fattas inom kort riskerar frågan och problemen att förbli olösta för lång tid framöver. Beslut kring de åtgärder som är nödvändiga i enlighet med det nya avtalsförslaget bör därför fattas snarast.

Stockholm den 27 september 2001
Inga Berggren (m)
Sten Andersson (m)	Jan Backman (m)
Maud Ekendahl (m)	Ingvar Eriksson (m)
Margit Gennser (m)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Lars Lindblad (m)
Bertil Persson (m)	Ewa Thalén Finné (m)
Anna Åkerhielm (m)