Decentralisering av regionala utvecklingsmedel

Motion 2013/14:N312 av Fredrick Federley (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av hanteringen av lokala och regionala utvecklingsmedel för att skapa största möjliga effektivitet för resurserna, vilken också bör lägga vikt vid att en decentralisering av beslutsfattandet över dessa resurser också behövs i de delar av landet som ännu inte är regioner samt också bör se över hur normerna för lokala och regionala utvecklingsmedel kan förenklas.

Motivering

Det finns i dag en rad olika medel för utveckling av kommuner och regioner, så kallade lokala och regionala utvecklingsmedel. Betydande summor går via vår medlemsavgift i EU som sedan via förhandlingar plockas hem till Sverige. Ytterligare medel tillskjuts av staten i form av medfinansieringar eller egna direkta satsningar på lokal och regional utveckling.

Formerna för dessa medel är otaliga och i många fall är medlens användning strikt reglerade. Därtill är det ofta en statlig myndighet som har lagt formen för stödets användande. Det finns all anledning att fundera över om medlen används på mest effektiva sätt för att leda till den utveckling som eftersträvas.

När staten via till exempel länsstyrelsen, Almi eller Jordbruksverket beslutar om hanteringen saknas den lokala förankring som är avgörande för att ge hanteringen de stora summorna legitimitet. Samtidigt är det inte säkert att den viljeriktning staten har är densamma som man kommunalt eller regionalt vill se. Att medlen är uppdelade för olika syften riskerar också att ta bort en del av en kraft som samlade resurser kan ha.

De medel som i dag kommer via EU genom myndigheter till den lokala och regionala nivån borde ses över. Syftet bör vara att se över hur kraft kan samlas lokalt och regionalt för störst utväxling av kronorna samt hur den lokala förankringen i beslutandet över medlem kan stärkas. De områden som har regioner i dag har en helt annan möjlighet att råda över dessa medel än de län som ej bildat regionkommuner.

Det gör att inflytandet lokalt är betydligt större i regionerna och att den kraft för lokal och regional utveckling som medlen möjliggör blir olika över landet. Det är oerhört viktigt att översynen görs samt att det också klargörs hur de delar av landet som ännu inte fått bli regioner ska kunna få möjligheten att hantera de regionala utvecklingsmedlen till gagn för de bygder i vilka man verkar i stället för att accepter av staten redan uppgjorda planer där lokal legitimitet är en illusion som skapas via insynsråd/samråd och liknande.

Översynen behöver också hantera de normer som finns reglerade för lokala och regionala utvecklingsmedel i syfte att göra dem så enkla som möjligt till gagn för lokal och regional utvecklingskraft.

Stockholm den 2 oktober 2013

Fredrick Federley (C)