Ekologiskt jordbruk

Motion 1998/99:MJ245 av Mikael Oscarsson (kd)

Situationen med de ökande växthusgaserna i atmosfären
medför att alla sätt för att minska dessa måste tas till vara.
Ett sätt förutom att minska utsläppen till atmosfären av bland
annat koldioxid från förbränningen av fossila bränslen är att
hitta och utnyttja så kallade kolfällor. Hittills har man i detta
sammanhang pekat på världshavens förmåga att binda
koldioxid samt det norra halvklotets boreala skogsbälte, det
vill säga koldioxiden binds in i organiskt material i skogarna.

Ett sätt som man inte hittills tagit på allvar är att låta åkermarkens
organiska substans öka, det vill säga mullen, och på så sätt binda kolet i mer
eller mindre svårlösliga föreningar, till exempel lignin. Ett skäl till att man
inte tagit detta på allvar är att jordbruksmetoderna att bruka jorden är väldigt
nedbrytande på den organiska substansen i åkerjorden, bland annat plöjning,
och som också har lett till en kraftig utlakning av kväve till sjöar och hav.

Det finns emellertid metoder utvecklade inom de ekologiska
odlingssystemen som tillåter den organiska substansen att öka i åkerjorden.
Plöjningsfria odlingssystem med gröngödslingsvallar och där humanurin
används som tillsatskväve, vilket leder till att det inte blir lika tvingande
för
jordbrukaren att försöka bryta ned den organiska substansen för att få loss
kväve till spannmålsgrödan, är ett mycket intressant alternativ.

Dessa odlingssystem är således i mer än ett perspektiv ett kretsloppssystem
eftersom dels växtnäringen cirkulerar mellan stad och land, dels kolet binds
ned från de koldioxidutsläpp som sker genom människans alltför hejdlösa
förbrukning av fossila bränslen. Att utnyttja åkerjorden som en kolfälla får
naturligtvis inte ses som en ursäkt för att fortsätta med den höga
förbrukningen av fossila bränslen, men kan dock vara en möjlighet att
minska koncentrationen av koldioxid i atmosfären för att, i sin tur, minska
den så kallade växthuseffekten.

Åkerjorden kan i mer än ett avseende rädda mänskligheten från stora
katastrofer, inte bara svält utan också det som förväntas ske när växthus-
effekten gör sig mer och mer gällande.

Om man som räkneövning omsätter de svenska exempel som finns med
uppbyggnad av organisk substans i åkerjorden visar det att om hela den
svenska åkerarealen brukades på detta sätt kunde mer än hälften av
koldioxidutsläppen från fossila bränslen bindas ned i jordens mull. Bara
tanken att detta skulle kunna vara en praktisk möjlighet borde uppamma till
en stark forsknings- och utvecklingsinsats. Det är nödvändigt att så sker och
att man börjar utarbeta en strategi för att utveckla och implementera ovan
beskrivna metod som ett verksamt bidrag för att fånga upp koldioxid som
annars skulle nå atmosfären.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att utarbeta en strategi för att utveckla och
genomföra den i motionen beskrivna metoden för ökad kolbindning.

Stockholm den 28 oktober 1998

Mikael Oscarsson (kd)