Ekonomiskt utsatta barn

Motion 2004/05:So358 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om situationen för barn till ensamstående.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om socialbidragskostnaderna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om integrations- och arbetsmarknadspolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bidrags- och skattesystemet bör förändras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av riksnormen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att bekämpa kriminalitet i miljöer där barn och ungdomar lever och vistas.1

1 Yrkande 6 hänvisat till JuU.

Inledning

I regeringens departementsskrivelse Ekonomiskt utsatta barn (Ds 2004:41) uppges tre olika sätt att uppskatta antalet ekonomiskt utsatta barn. 1) Barn som tillhör familjer som någon gång har fått ekonomisk bistånd enligt socialtjänstlagen (142 700), 2) Barn i familjer med en låg inkomst, det vill säga under 60 procent av befolkningens medianinkomst (235 000), 3) Barn i hushåll med de 20 procent lägsta inkomsterna och som samtidigt saknar kontantmarginal (155 000).

I Sverige lever alltså minst 150 000 barn under knappa förhållanden, något beroende på vilken definition som används. Samtidigt ökar andelen barn vars familjer är långtidsberoende av socialbidrag. Men i invandrartäta städer, som Malmö och Landskrona, är andelen ekonomiskt utsatta barn så hög som 25 respektive 20 procent.

Dessa barn har oftare än andra psykosomatiska besvär. Forskningen visar att barn som växer upp under knappa förhållanden får en sämre position på arbetsmarknaden när de blir vuxna. Ekonomisk utsatthet under de fem första levnadsåren förefaller orsaka problem för individen senare i livet. Rädda barnen skrev i Barnfattigdomen i Sverige 2002 att barnfattigdomen ökat under 1990-talet och att antalet barn i hushåll med mycket låga inkomster eller i avsaknad av kontantmarginaler har ökat. Familjerna som är ekonomiskt utsatta har inte bara blivit fler i Sverige, utan också fattigare.

Beroende och utan egen kontroll

Efter några år med sjunkande socialbidragskostnader och färre bidragstagare har trenden vänt. Ny statistik från Socialstyrelsen visar att kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) ökade under det första halvåret 2004. Totalt betalades 4,4 miljarder kronor ut under perioden, en ökning med 5 procent jämfört med första halvåret 2003. Skattehöjningar har tvingat in alltfler familjer i socialbidragsberoende. Trenden är likartad över hela landet och allra dystrast i storstadsområden.

Regeringsföreträdare hävdar att ökningen av bidragsberoendet bland annat beror på att flera behovsprövade bidrag, bland annat socialbidrag och underhållsstöd, inte har höjts på länge. Deras lösning är därför att höja bidragen ytterligare. Men vi anser inte att lösningen på bidragsberoendet är att öka bidragen, utan att vi i stället bör hitta sätt att minska behovet av dem.

Moderaternas socialpolitik utgår från att människor är individer. Varje individ bör bemötas med respekt. Men samtidigt är vi alla sociala varelser. Det är därför nödvändigt att stärka de skyddsnät som utgörs av de naturliga gemenskaper varje människa lever i, "den lilla världen", familjen, släkt, vänner, grannar, medarbetare. Det är i samspelet med omgivningen som människors personlighet formas. Det är så individerna kan utvecklas till självständiga och ansvarskännande personer. Den sociala gemenskapen är också den första försvarslinjen mot social isolering, segregation och utanförskap.

Vi är övertygade om att många av de problem som drabbar barn och ungdomar inte kan lösas om de inte ses i sitt sammanhang. Barn som lever i fattigdom och utanförskap har i själva verket drabbats av arbetsmarknads-, bidrags- och integrationspolitikens misslyckanden.

Att vara beroende av bidrag innebär att inte ha kontroll över den egna ekonomiska situationen. Vi ser det som ett egenvärde att en familj kan leva på egna arbetsinkomster. När politiska beslut om skattesatser och bidragsnivåer har större betydelse för en familjs ekonomiska situation än den egna ansträngningen och arbetsinsatsen växer misstroende, frustration och alienation. Skattepolitik och socialpolitik måste gå hand i hand. Med stärkta föräldrar som ser möjligheter i stället för hopplöshet, stärks också barnen. Med möjlighet att kunna påverka sin inkomst istället för att fastna i bidragsberoende skapas stolta och trygga familjer med barn som får en bättre möjlighet i livet än de som finns i en chanslös värld.

Med en egen framtidsplan

Att planera för en trygg framtid är i högsta grad ett privat projekt som inte kan ersättas, utan endast kompletteras med offentliga insatser. Vi vill uppmuntra och stödja människors egen framtidsplanering och göra det möjligt för dem att planera och ta ansvar för sin egen situation. Det ska löna sig att göra en extra ansträngning. Skötsamhet ska belönas. Att spara är inte bara en dygd, utan också ett sätt att skapa trygghet och oberoende.

Inkomstskatten är redan vid en relativt låg inkomst den största utgiftsposten för ett vanligt svenskt hushåll. Samtidigt är transfereringar och bidrag en väsentlig del av framför allt en barnfamiljs inkomst. Det höga skattetrycket har begränsat normala familjers möjlighet att själva klara av sin ekonomi och sin livssituation och skapat ett beroende av offentliga bidrag.

Inte minst är det ensamstående med barn som saknar en buffert för oväntade utgifter. Dessa riskerar allt som oftast att tvingas söka socialbidrag om något oförutsett inträffar som slår sönder hushållsekonomin. De kraftiga skattehöjningarna för främst låg- och medelinkomsttagare under de senaste åren har skapat en nyfattigdom. Hushållens marginaler blir allt mindre. En stor andel av de som får socialbidrag får det som komplettering av arbetsinkomster eller beskattade sociala förmåner.

Det svenska systemet utmärks av en rundgång av skatter och bidrag. Hushållen betalar skatter med ena handen och tar emot bidrag med den andra. Skattehöjningar skapar behov av nya bidrag. En naturlig princip borde vara att den som betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den som får bidrag inte skall behöva betala skatt. Högskattesamhället drabbar alla medborgare, men mest drabbas låginkomsttagare och deras barn. De får behålla så lite av sina inkomster att de blir beroende av bidrag. Många av de människor som i dag tvingas till socialkontoren hade sluppit detta med lägre skatter.

Moderaternas förslag

I dag står 1,1 miljoner människor i arbetsför ålder utanför den reguljära arbetsmarknaden. De är förtidspensionerade, sjukskrivna, arbetslösa, eller deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Moderaternas politik syftar till att öka tillväxten, men den handlar också om att skapa förutsättningar för människor att kunna leva på sitt eget arbete. Vi vill därför sänka skatten på arbetsinkomster för låginkomsttagare.

För exempelvis en arbetsinkomst på 150 000 kronor innebär förslaget ett avdrag på 45 000 kronor, vilket är ungefär dubbelt så mycket som det nuvarande grundavdraget. Vid en kommunalskatt på 31,5 procent innebär det en skattesänkning på 6 700 kronor per år. Viktigare än skattesänkningen i kronor och ören är att förändringen gör det lönsamt att arbeta mer i stället för att leva på bidrag. Vi föreslår samtidigt förändringar av bidragssystemen som i kombination med våra föreslagna skattesänkningar leder till att antalet personer i arbete kommer att öka med motsvarande 150 000 heltidsanställningar. Mer information om vår skattepolitik finns i Moderaternas ekonomiska motion Arbete för fler och trygghet åt alla.

Vi vill att bostadsbidraget för barnfamiljer ersätts med ett extra barnbidrag per barn för ensamboende och studerande föräldrar. Eftersom bostadsbidraget är inkomstprövat är detta en av flera viktiga faktorer som gör att det i dag inte lönar sig att gå från bidrag till arbete eller att arbeta mer.

Kommunerna bör få möjlighet att anpassa socialbidragsnivåerna till faktiska levnadskostnader och de olika förutsättningar som finns i olika delar av landet. De bör också få större möjligheter att ställa krav på mottagare av socialbidrag. Riksnormen för socialbidrag bör därför avskaffas.

Många barn tvingas i dag växa upp i områden som präglas av kriminalitet. Vi vill därför satsa mer resurser på att stärka rättväsendet och polisen. Totalt handlar det om 4 000 ytterligare tjänster och ett tillskott på 885 miljoner kronor för 2005 och drygt en miljard för 2006 och 2007. I motionen 2003/04:Ju394 Realistiska åtgärder mot ungdomsbrottsligheten presenterar vi ett antal förslag för att stärka arbetet mot ungdomsbrottsligheten. Det handlar bland annat om inrätta ett stödcentrum för unga brottsoffer och lokala handlingsplaner mot ungdomskriminalitet.

Moderaterna vill med dessa åtgärder skapa ett Sverige där alla som vill och kan ges möjlighet att arbeta och försörja sig själva. Alla människor kan ta ansvar och vill känna delaktighet. Att, som i dag, beröva människor möjligheten att försörja sig på sitt arbete och att kunna leva på sin lön innebär att man berövar dem en stor del av den värdighet som ligger i att kunna försörja sig själv och sin familj. Våra förslag garanterar att alltfler barn kan växa upp under ordnade förhållanden, utan att drabbas av den ekonomiska osäkerhet som präglar familjer där den ena eller bägge föräldrarna är beroende av bidrag. En politik som minskar behovet av bidrag tror vi är det bästa receptet för att förbättra situationen för fattigdomsfällans barn.

Stockholm den 28 september 2004
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Anne Marie Brodén (m)	Magdalena Andersson (m)
Lena Adelsohn Liljeroth (m)	Stefan Hagfeldt (m)