Elöverkänslighet

Motion 2007/08:So376 av Christer Winbäck (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om elöverkänslighet.

Motivering

Elöverkänslighet är en omdebatterad sjukdom, vars existens många tvivlar på.

För de över 200 000 som drabbats är det dock ett verkligt problem.

Det är ett lidande som ökar i takt med vårt samhälles ökning av kommunikation och teknikanvändning. Mobiltelefoni, trådlöst bredband och mycket annat som med hjälp av radiovågor eller motsvarande far genom luften späder på problemet.

Problemet för de elöverkänsliga är symptom som gör att de har svårt att vistas i elintensiva miljöer. Stickningar, trötthet, huvudvärk och hudutslag är vanliga.

Att ge stöd till dessa som drabbats, sker i allt för liten utsträckning och ofta med ett misstroende.

Sjukdomen är fortfarande allt för outforskad. Mer underlag behövs för att kunna bekräfta och lyfta upp sjukdomen som ”erkänd”. En forskning fri från särintressen är nödvändig för att slå fast vad som orsakar detta, hur sjukdomssymptom uppkommer och vad som kan göras för att lindra eller bota dessa.

Det är angeläget att det på olika platser i samhället kan finnas utrymmen som är elsanerade, såväl offentliga byggnader med elsanerade rum som större områden där boende kan ske för dem som drabbats. Där bör samhället ge stöd till bostadsanpassning och bidrag för flytt, liksom för andra invalidiserande sjukdomar.

Försiktighetsprincipen bör gälla när det gäller utbyggnad av sändare för trådlös kommunikation och annan påverkande utrustning. Masternas antal bör minimeras och kriterier bör tydliggöras för var dessa ska kunna placeras med hänsyn till boende, skolor och dagis.

Sjukdomen är ”sedd över axeln” av många, men vi ska komma ihåg att det inte är mer än 150 år sedan Ignaz Semmelweiss blev sedd som en galenpanna för sin teori om bakterier.

Stockholm den 28 september 2007

Christer Winbäck (fp)