avCarlBildtm.fi.

Motion 1988/89:K411

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :K411

avCarlBildtm.fi.

En fri radio och TV

Sammanfattning

Den grundlagsfästa yttrande- och informationsfriheten måste, enligt vår
mening, få fullt genomslag och gälla även etermedia. Radio- och TVmonopolet
måste därför upphävas. En fri radio och TV skulle öppna nya
perspektiv och förstärka yttrandefriheten. Radion och televisionen skulle
kunna utvecklas på lyssnarnas och tittarnas villkor.

I motionen föreslås en folkomröstning om avskaffande av Sveriges Radios
sändningsmonopol och tillåtande av alternativa radio- och TV-sändningar,
vilka skall kunna vara reklamfinansierade. Svenska folket får därmed direkt
bestämma om vår framtida mediamiljö. Folkomröstningen bör äga rum
1989.

Om TV-monopolet avskaffas är det realistiskt att räkna med att det redan
inom ett år kommer att finnas minst en ny marksändande reklamfinansierad
rikskanal. Till detta skulle komma lokala eller regionala sändningar.

Satellittekniken i kombination med kabelutbyggnad ger därutöver allt fler
svenska hushåll tillgång till internationella program. Det är viktigt att den
utvecklingen kan fortgå utan att hindras av förbud.

I motionen föreslås att Tele-X eller dess sändningskapacitet säljs. Satelliten
har sändningskapacitet för att nå en miljon hushåll i Norge och Sverige.

Den snabbaste förändringen kommer att kunna ske inom radions område.
Redan inom ett år efter det att monopolet har avskaffats skulle det kunna
finnas flera hundra nya radiostationer i Sverige. Radio är billigt och enkelt att
driva. Många kommer att sända bara delar av dygnet. Det blir fråga om både
breda program med många lyssnare och program som riktar sig till speciella
intressen.

Radiostationer skall kunna finansieras genom reklam eller genom frivilliga
insatser. Det ger ökad service och konkurrens till gagn för konsumenterna.

När monopolet avvecklas kan radio och TV få en explosionsartad
utveckling. Det licensfinansierade Sveriges Radio kommer också att stimuleras.
Konkurrensen tvingar fram högre kvalitet.

Yttrande- och informationsfriheten är beskuren

Enligt grundlagen är varje medborgare tillförsäkrad bl.a. yttrande- och
informationsfrihet. Yttrandefriheten betraktas som självklar inom de flesta
områden i Sverige, vilket i praktiken bl.a. betyder fri etableringsrätt för
tidningar och tidskrifter.

Inom ett område tillämpas emellertid inte grundlagens principer om Mot. 1988/89
yttrande- och informationsfriheten fullt ut. På etermediaområdet har ett K411
bolag, Sveriges Radio, monopol i viktiga hänseenden. Någon alternativ
TV-kanal får inte etableras i Sverige och sända program på samma sätt som
Sveriges Radio gör (s.k. terrestra sändningar). Villkoren för distribution via
kabel av satellitsända TV-program regleras i särskilda lagar. Konkurrerande
radioprogram tillåts endast i form av närradio, för vilken snäva bestämmelser
råder.

En majoritet av svenska folket vill avskaffa etermediamonopolet. Det kan
dessutom konstateras att svenskarnas intresse för att anslutas till kabel-TVnät
med satellitprogram är stort.

Socialdemokraterna och monopolet

Alltsedan företaget Radiotjänst fick ensamrätt att sända rundradio 1924 har
den svenska mediamiljön präglats av denna monopolsituation. Så sent som
för tio år sedan svarade Sveriges Radio för i stort sett alla ljudradio- och
TV-program i vårt land.

Socialdemokraterna försvarar envetet monopolet. Att själva grundvalen
för monopolet under senare år börjat vittra sönder har varit en följd av den
tekniska utvecklingen, inte av socialdemokratiskt omtänkande. Den monopolistiska
ståndpunkten ligger fast.

På socialdemokratiskt håll fanns också länge en stor misstänksamhet mot
närradion. När den borgerliga regeringen införde närradion 1979 skedde det
under motstånd från socialdemokraterna.

Socialdemokraterna har svårt att acceptera att yttrandefriheten breder ut
sig. För ett år sedan fanns planer på att införa tillståndsplikt för att distribuera
satellitprogram via kabel-TV. Det var ett försök att komma åt nystartade TV
3, som sänder från London.

Socialdemokraterna har på olika sätt försökt motverka att det förekommer
alternativa TV-sändningar vid sidan av Sveriges Radios sändningar. I lagen
om lokala kabelsändningar finns en paragraf som gör det möjligt att
förhindra vidaresändning av reklamfinansierade program. I 24 § sägs:

Fortsatt vidaresändning av en programkanal från satellit får förbjudas för en
tid av högst ett år om det i programkanalen under en längre tid och i
betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste
anses riktad särskilt till svenska konsumenter.

Ett förbud får dock meddelas endast om det med hänsyn till sändningarnas
art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms att ett förbud för
programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

Moderata samlingspartiet har alltsedan tanken på den relaterade regeln först
diskuterades avvisat denna. Under hösten 1988 aktualiserades regeln i
. samband med att kabelnämnden började granska sändningar från TV 3. Det
blev därvid uppenbart att en sådan granskning ger utrymme för stort
godtycke. Regeln angående förbud för reklam rimmar illa med de principer
om yttrande- och informationsfrihet som grundlagen bygger på. Risken är
överhängande att prövningen enligt kabellagen endast blir en i rättslig
formalia skrudad censur.

Kulturminister Bengt Göransson har i olika sammanhang förklarat sig vara Mot. 1988/89

orolig över satellitprogrammens effekter. De skulle, brukar det heta, leda till K411

en ”förflackning av lyssnar- och tittarvanorna”. Utgångspunkten för monopolanhängarna
är att det inte är tittarna och lyssnarna själva som skall avgöra
vilka program som är lämpliga att ta del av. Det är någon annan.

Av taktiska skäl har socialdemokraterna emellertid någon gång tvingats
retirera från sin monopollinje. Förslaget att införa tillståndsplikt för vidaresändning
av satellitprogram drogs snabbt tillbaka när kritiken hårdnade.
Socialdemokraterna ville inte ha debatt om yttrandefriheten ett valår. De vet
att förbudslinjen inte har något stöd i opinionen.

Inom Europarådet utarbetas för närvarande en konvention gällande
gränsöverskridande TV-sändningar. Även i det sammanhanget har socialdemokraterna
försökt skydda det svenska TV-monopolet. Sverige har varit en
starkt drivande kraft bakom konventionsförslagets tillkomst. Detta gäller
bl.a. artikel 16 i konventionen rörande reklam som är speciellt riktad till ett
annat land och som kan klart anses kringgå reglerna för TV-reklam i landet i
fråga.

Genom artikel 16 skulle möjligheter skapas för den svenska regeringen att
ingripa mot exempelvis TV 3 om det skulle anses att kanalen sänder reklam i
betydande omfattning specifikt till Sverige. Ett sådant ingripande skulle
däremot inte kunna ske med hjälp av den svenska kabellagen då TV 3:s
sändningar gått över från en kommunikationssatellit till den starkare
medeleffektssatelliten Astra.

I själva verket motverkar den socialdemokratiska politiken en positiv
utveckling av svensk TV-produktion. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen
i Sverige hindras. Underlaget för inhemsk produktion försvagas. Den
ökade efterfrågan på svenska kulturskaparinsatser som skulle bli följden av
en fri mediamiljö kommer inte till stånd.

De tankar som ibland väcks från socialdemokratiskt håll om att tillåta
reklamfinansiering av en av kanalerna inom det nuvarande monopolets ram
skulle få motsvarande effekter. Om detta genomfördes skulle monopolet
ytterligare cementeras och yttrande- och informationsfriheten komma än
mer på undantag. Motsvarande gäller de förhoppningsvis förflugna idéer
som framförts om en eventuell ”rörelsestyrd” tredje kanal. Pågående debatt
illustrerar med önskvärd tydlighet den klyfta som finns mellan det nu
statsbärande partiet och svenska folket.

En ny mediamiljö

Under 1980-talet har mediaområdet genomgått något av en teknisk revolution.
Denna revolution har inte gått att stoppa med politiska ingrepp. Idag
kan 800 000 människor runt om i Sverige se utomnordiska TV-program via
satellit och kabel.

De nya, direktsändande satelliterna sänder med högre effekt än de
nuvarande kommunikationssatelliterna och kan därför tas emot med små och
relativt billiga parabolantenner. Satellitsändningarna kommer med denna
nya teknik att nå ännu fler.

Genom sammankoppling av flera skilda kabelnät kommer alltfler abonnenter
att samtidigt kunna ta del av samma program.

Utvecklingen har gått snabbt, och den undergräver radio/TV-monopolet. Mot. 1988/89
För inte så länge sedan fanns bara en TV-kanal i Sverige. Sedan kom TV 2. K411

Nu kan den som har tillgång till kabel-TV välja mellan ytterligare 19 kanaler.

För dem som har parabolantenn finns ännu fler.

Folkomröstning om alternativ radio och TV

2 kap. regeringsformen behandlar våra grundläggande fri- och rättigheter.

Detta kapitels 1 § stadgar bl.a.:

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela
upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt
att i övrigt taga del av andras yttranden.

Enligt andra stadganden i regeringsformen får undantag från dessa fri- och
rättigheter ske under vissa förutsättningar. Lagstiftning gällande Sveriges
Radios monopol vilar på möjligheten till undantag.

Men de inskränkningar i yttrande- och informationsprincipen som en gång

- av tekniska skäl - kunde godtas har sedan många år stått i strid med
grundlagens anda.

Regeringsformen gör inte undantag för etermedia. När tekniska förutsättningar
finns borde det anses självklart att mer än ett företag skall få sända
radio- och TV-program. Nuvarande situation bör jämföras med ett läge där
endast en eller några tidningar i samma ägares hand fick tryckas och
publiceras. Få personer skulle finna en sådan ordning uppfylla de krav som
måste ställas på ett fritt och demokratiskt land.

Den tekniska utvecklingen har uppenbarligen skapat en klyfta mellan
nuvarande monopolistiska system i etern och den valfrihet och konkurrens
som är möjlig.

Vi kan inom de närmaste åren förvänta oss ett ökat utbud av satellitsända
program som kan tas emot i Sverige. Detta är positivt. Det ger tittarna
valfrihet och ger ökad information om internationella förhållanden. Men
självfallet har TV-sändningar på det egna modersmålet ett särskilt värde,
som bör försvaras. Antalet program på svenska skulle öka väsentligt, och
dessutom av allt att döma bli av högre kvalitet, om fria TV-stationer fick
etableras i Sverige.

Det finns starka skäl att låta väljarna säga sin mening i just denna fråga.

Därför bör en rådgivande folkomröstning genomföras.

Mot kravet om rådgivande folkomröstning kan visserligen invändas att
väljarna genom val redan fått ge sin mening till känna om radio- och
TV-monopolet. Detta är emellertid inte korrekt. Då en medborgare skall
välja ett visst parti i ett val har väljaren att ta hänsyn till ett stort antal frågor. I
själva valsituationen kan sällan en enda fråga spela någon avgörande roll.

En folkomröstning skulle ge besked om huruvida väljarna verkligen
önskar behålla nuvarande otidsenliga etermediamonopol för Sveriges Radio

- ett monopol som rimmar illa med vår grundlag.

Sammantaget talar således övertygande skäl för att en folkomröstning bör
genomföras beträffande upphävande av Sveriges Radios monopol gällande 12

radio- och TV-sändningar. Folkomröstningen bör äga rum under 1989. Mot. 1988/89

Omröstningen skall gälla avskaffande av Sveriges Radios sändningsmono- K411

pol och tillåtande av etablering fr.o.m. den 1 september 1990 av alternativa
radio- och TV-sändningar, vilka skall kunna vara reklamfinansierade.

Dessa faktorer är oskiljaktiga vid en omröstning. Utan att monopolet
avskaffas kan alternativ inte uppstå. Alternativ kan å andra sidan inte
existera utan de intäkter som reklam kan ge. Av de anförda skälen skall den
fråga väljarna ställs inför kunna besvaras med ja eller nej.

Alternativa TV-kanaler

Det är inte bara inom satellitområdet som tekniken går framåt. Det kommer
också att finnas utrymme för fler marksändare-s.k. terrestra sändare-inom
en inte alltför avlägsen framtid. I dag förfogar Sverige över tillräckligt med
frekvenser för fyra rikstäckande marknät. Av dessa utnyttjas som bekant
bara två. Ett av dessa, TV 2-nätet, används även för regionala sändningar.

Redan i dag finns det således möjligheter att via marknät inrätta ytterligare
två i stort sett rikstäckande TV-kanaler. Om väljarna genom folkomröstningen
uttalar att monopolet skall avskaffas bör regeringen omgående öppna
möjlighet för fristående och reklamfinansierade TV-kanaler att etablera sig
genom att få tillgång till de tillgängliga frekvenserna. Några problem att få
intressenter kommer knappast att föreligga.

Det regeringen skall göra är att röja undan hindren och skapa de
förutsättningar som krävs för att en fundamentalt ny mediasituation skall
uppstå. Sedan ankommer det på olika ägargrupper och programmakare att
presentera sina modeller för hur friheten skall kunna utnyttjas. Inledningsvis
bör en ny alternativ TV-kanal få börja sända. Med hänsyn till att vissa
tekniska begränsningar finns skall sändningsrättighetema fastställas av
regeringen.

Undanröjs existerande hinder kan två tredjedelar av landets befolkning
redan inom ett år ha tillgång till minst en ny TV-kanal. Inom tre år kan i stort
sett hela landet vara täckt.

Sälj Tele-X eller dess sändningskapacitet

Inom ramen för Nordiska rådets verksamhet har den konservativa gruppen
varit pådrivande i fråga om det nordiska satellitsamarbetet, dessvärre med
begränsad framgång.

Hade de ursprungliga planerna om Nordsat förverkligats skulle Skandinavien
i dag ha varit ett verkligt pionjärområde vad gäller direktsändande
TV-satelliter.

Nu återstår möjligheten att utnyttja Tele-X för att öka mångfalden i etern.

Fortfarande, endast några månader före uppskjutningen, vet ingen med
bestämdhet vad denna satellit skall användas till. Det beslut som togs 1985
och som innebär att Tele-X skall användas till att sända två redigerade
nordiska repriskanaler havererade i våras.

Att så skedde var positivt. Utredningar som gjorts har visat att detta
alternativ inte bara skulle bli dyrt utan också med stor sannolikhet skulle ha
mötts av ett minimalt tittarintresse.

Det förslag om ändrad inriktning av Tele-X-proj ektet som den konservati- Mot. 1988/89
va gruppen presenterade i mars 1988 vann tyvärr inte något gehör. I det K411
förslaget förordades en inriktning mot fyra kanaler för direkt vidaresändning
av nordiska program.

Det bästa man i det nuvarande läget kan göra är att bjuda ut antingen
Tele-X-satelliten eller dess sändningskapacitet på marknaden. Det finns
flera intresserade grupper. Genom utbyggnaden av kabel-TV-nätet når man
direkt omkring en miljon hushåll i Norge och Sverige.

Regeringen bör omgående inleda förhandlingar med den norska regeringen,
som äger 15 procent av satelliten, om att genom ett anbudsförfarande
sälja ut satelliten eller sändningskapaciteten.

En fri finansiering

En fri radio-TV förutsätter en fri finansiering. Reklam måste därför tillåtas.

Reklam är ett enkelt och bra sätt att garantera ett omtyckt programutbud.

De kanaler som inte lockar tittare eller lyssnare lockar heller inga annonsörer.
Reklamfinansierad radio och TV blir därför tittar- och lyssnarstyrd i
ordets rätta mening.

Hittills har emellertid reklamfrågan spelat en alltför stor roll i den
mediapolitiska debatten. För monopolanhängarna verkar det som om
reklamen blivit den viktigaste symbolfrågan i kampen mot mångfald och
valfrihet. Att göra frågan om finansiering till en huvudfråga i mediadebatten
är dock att välja en felaktig utgångspunkt. Reklam är inte ett mål i sig, utan
endast ett medel för att möjliggöra mångfald och valfrihet.

Reklamintäkterna skall därför, enligt vår mening, finansiera de fristående
kanalerna. Undersökningar som gjorts visar att detta är fullt möjligt.

Sveriges Radios sändningar skall dock under inga förhållanden finansieras
med reklam. Det vore det säkraste sättet att cementera monopolet. Då
försvinner förutsättningen för alternativa radio- och TV-program. Reklamintäkterna
skall gå till dem som inte har tillgång till licenspengar.

Om svensk TV-produktion på sikt skall kunna bibehålla en godtagbar klass
måste reklamförbudet upphävas. Det har alla våra grannländer gjort. Med
undantag av Sverige finns, eller kommer det inom kort att finnas, reklam i
hela Norden. Till och med i kinesisk television finns i dag reklam.

Reklam skall, enligt vår mening, också vara tillåten i sändningar riktade
mot Sverige från satelliter. Varje hinder för sådana sändningar måste
avvisas. Detta innebär att 24 § i lagen om lokala kabelsändningar måste
upphävas.

Reklamfinansiering av såväl den fria nationella radion som av fria lokala
stationer skulle innebära stora möjligheter för radion. För många småföretag
och affärsinnehavare skulle annonsering, inte minst i den lokala radion,
framstå som ett attraktivt och praktiskt sätt att marknadsföra sina varor och
tjänster. Kostnaderna för en lokal radioannons blir betydligt lägre än
direktreklam.

Kostnaden för att starta en lokal radiostation som sänder dygnet runt med
god kvalitet är inte särskilt hög. Uppskattningvis handlar det om mellan
2 000 och 6 000 kronor per sändningstimme. Radio Stockholm kostar i dag 14

ungefär 3 000 kronor per timme (15 miljoner kronor om året). Den sänder Mot. 1988/89
emellertid inte hela dygnet. Att göra det kostar ytterligare cirka 5 miljoner. K411
kronor. Om en radio av Radio Stockholms omfattning skulle finansieras med
reklam skulle det - lågt räknat - räcka med tre minuters reklam varje timme
för att kunna sända dygnet runt.

Frågan om reklam behandlas i 6 § radiolagen. Något förbud mot reklam
finns inte. Däremot finns en föreskrift om att reklamförbud får tas in som
villkor för sändningsrätt då staten ingår avtal med ett programbolag. Någon
lagändring för att möjliggöra reklam i fristående kanaler behövs följaktligen
inte. Vad sorn däremot kan finnas anledning att överväga, är att i 6 §
föreskriva att förbud mot kommersiell reklam endast får förekomma i avtal
mellan staten och programbolag finansierade genom licensintäkter. En
sådan föreskrift kan behövas för att garantera dels att endast fristående
kanaler får tillgång till reklamintäkterna, dels att endast ett riksdagsbeslut och
inte blott ett regeringsbeslut - kan hindra reklam i dessa kanaler.

Reklam i radio och TV skall självfallet uppfylla de krav som i övrigt ställs
på reklam i samhället. Det betyder att bland annat marknadsföringslagen
kommer att vara tillämplig. Väsentligt är att reklamen klart kan särskiljas
från programutbudet i övrigt. Några särskilda regler för att säkerställa att
annonsörerna inte skall kunna påverka programmens innehåll behövs inte.

Erfarenheterna från pressens område är nämligen att tidningsföretagen
behåller sin självständighet trots att det inom företaget finns avdelningar som
säljer annonsutrymme.

Om reklam blir tillåten kommer dessutom nya möjligheter till lokal
TV-produktion att uppstå. På grund av de höga kostnaderna saknas i dag
förutsättningar att lokalt producera regelbunden TV av god kvalitet.

En viss form av reklam förekommer redan i dagens monopoltelevision.
Underhållningsprogram m.m. finansieras allt oftare genom sponsring - utan
att detta öppet redovisas. Sponsring bör - i likhet med reklam - inte få
förekomma i Sveriges Radio. I sändningar från fristående TV- och radiobolag
skall dock sponsring vara tillåten, om den redovisas öppet. Dold
sponsring måste motverkas med hänsyn till publikens rätt till information om
vem som står bakom sändningen.

Frihet att sända radio

Inget medium är så billigt och så enkelt att driva som radio. Inträdeskostnaderna
är låga och flexibiliteten stor. Några tekniska skäl för monopol finns
inte. Ett avskaffat radiomonopol skulle sannolikt på kort tid kunna innebära
ökad mångfald och variation. Det visar erfarenheterna från andra länder.

Ty det är inte bara, som vissa tycks föreställa sig, i länder som USA, Japan,

England eller Italien som radiotätheten är hög. På Island avskaffades
monopolet 1986. Ett år senare fanns, vid sidan av de två statliga radiokanalerna,
tre rikstäckande och nio regionala radiostationer i privat regi. Island
har 240 000 invånare, dvs. knappt tre procent av Sveriges befolkning.

Omräknat till svenska förhållanden skulle det innebära fyrahundra permanenta
radiostationer. Egen radio skulle kunna bli en realitet även i små städer
och samhällen.

Radion är ett medium med många fördelar. Radion kan erbjuda kultur, Mot. 1988/89
nyheter, underhållningsmusik och mycket annat. Radion når ut till arbets- K411
platser, bilar och till hemmen. Radion kan på ett enkelt sätt rapportera och
förmedla. Samtidigt förutsätter den inte alls samma resurser som TV eller
tidningar gör. Snabbheten, enkelheten och billigheten gör radion till ett unikt
medium.

För att radions fördelar verkligen skall kunna utnyttjas fullt ut måste
emellertid radiomonopolet avskaffas. Först då skapas förutsättningar för
mångfald och variation. Ett uppbrott från radiomonopolet skulle öppna
möjligheter för lokala och regionala radiostationer med olika typer av ägare.

Vissa stationer skulle reklamfinansiera sina sändningar, andra skulle baseras
på frivilliga insatser. Vi skulle få en mängd stationer som vänder sig till olika
intressegrupper och sänder på skiftande språk. Många sändningar skulle
endast rikta sig till en viss kommuns invånare. Andra stationer skulle täcka
hela landsändar. Smala stationer skulle samsas med breda.

Praktiskt taget varje lyssnares smak skulle kunna tillfredsställas. Småföretagaren
skulle finna att han eller hon faktiskt hade råd att göra reklam för sin
verksamhet eller sin produkt i etermedia. Kulturskaparnas insatser skulle
efterfrågas mera. En fri radio skulle bli en vitamininjektion för hela Sverige.

Någon lagändring behövs inte för att upphäva radiomonopolet. Däremot
krävs, enligt 5 § radiolagen, tillstånd av regeringen för att sända radioprogram
i rundradiosändning.

En fri radio och TV med ansvar

Bekänner man sig till frihetens principer måste man låta dessa principer
omfatta även vårt snabbast växande medium. Kravet på en fri radio och TV
är ett ideologiskt ställningstagande.

Utgångspunkten för en ny politik på etermediaområdet måste vara att
radio och TV, så långt det är möjligt, skall likställas med tidningar och andra
tryckta publikationer. Vad det i grunden handlar om är alltså att låta den för
det öppna samhället helt avgörande principen om informations- och yttrandefrihet
få prägla hela vårt samhälle.

Ett särskilt skydd för viktiga värden bör emellertid finnas också i ett fritt
radio- och TV-system. Radioansvarighetslagen skall självfallet omfatta även
fristående kanaler. Och den ansvarige utgivarens ansvar är, och måste alltid
vara, reellt.

Enligt 6 § radiolagen skall programverksamheten präglas av opartiskhet
och saklighet. Vidare skall vidsträckt yttrande- och informationsfrihet råda i
ljudradion och televisionen. I paragrafen slås fast att programföretag i
programverksamheten skall ”hävda det demokratiska statsskickets grundidéer
samt principen om alla människors lika värde och den enskilde
människans frihet och värdighet”. I avtal mellan regeringen och företaget får
vidare intas föreskrifter bland annat om skyldighet att sända beriktiganden
och genmälen samt föreskrifter till skydd för enskildas privatliv. Det är
rimligt att motsvarande krav skall gälla även för fristående kanaler.

18 § radiolagen uppställs ett censurförbud. Det föreskrivs att myndigheter
och andra allmänna organ inte i förväg får granska eller föreskriva

förhandsgranskning av sändningar eller förbjuda sändning på grund av dess Mot. 1988/89

innehåll. Denna regel skall självfallet även gälla sändningar från fristående K411

kanaler.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att folkomröstning skall äga rum angående
upphävande av Sveriges Radios monopol på radio- och TV-sändningar
och tillåtande av etablering senast fr.o.m. den 1 september 1990 av
alternativ radio- och TV, som kan vara reklamfinansierad, i enlighet
med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att sådan folkomröstning skall genomföras
under 1989,

3. att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell
reklam i lag (1985:677) om lokala kabelsändningar, i enlighet med vad
som i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om reklam och sponsring som finansieringskälla
inom mediaområdet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående försäljning av tele-X-satelliten eller dess
sändningskapacitet.1 ]

Stockholm den 13 januari 1989

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Dahlberg (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Gunnar Hökmark (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Bo Lundgren (m)

Sonja Rembo (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

' 1988/89:N235.

17

■

.