En rökfri barndom

Motion 1998/99:So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kd)

av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kd)
Sedan 1987 har lagstiftningen mot tobak skärpts men det
finns fortfarande luckor, innan den kan anses svara mot de
behov som finns av minskad tillgänglighet för ungdom,
rökfria miljöer, förbud för all direkt och indirekt reklam.
Sjukvården har i flera landsting förklarats för rökfritt område och vad vore
naturligare än att barnomsorg, förskola, fritidshem och skolan blev helt
rökfria zoner. Det är en signal som skulle utgöra en bra grund för den
undervisning om rökfrihetens betydelse för hälsan, som lärare men också all
annan personal som har med barn och ungdom att göra förväntas stå för.
Enligt tobakslagen (1993:581) får rökning inte äga rum i skollokaler eller i
andra lokaler avsedda för barn och ungdom. Rökning får heller inte före-
komma på skolgårdar eller liknande utrymmen på förskolor och fritidshem,
enligt en skärpning av lagen 1994. Detta innebär att rökrutorna inte längre får
finnas på skolgårdar.
I en undersökning (Marklund-Törnell, Svenska tonåringars tobaksvanor,
kunskaper och attityder 1987 och 1994) som gjordes 1994, då förbudet mot
rökning på skolgården var relativt nytt, framgår det att 90 % av högstadie-
eleverna kände till förbudet men bara 76 % av gymnasieeleverna (17-
åringarna). Samma skillnad finns i svaret på en fråga som gällde efterlevna-
den av förbudet. 60 % av dessa gymnasieelever säger att många ändå röker
på skolgården medan 34 % av högstadieeleverna anser samma sak.
Det finns också en skillnad mellan högstadie- och gymnasieelever i hur
ofta de röker på skolgården. 21 % av de rökande högstadieeleverna säger att
de alltid röker på skolgården, medan motsvarande andel bland gymnasie-
eleverna är 50 %. Lärare på högstadiet tycks också enligt elevernas svar vara
mer aktiva än på gymnasiet när det gäller att se till att lagen efterlevs. 35  %
av gymnasieeleverna säger att ingen lärare ingriper, medan motsvarande
siffra för högstadieeleverna är 16 %.
Undersökningen visar hur viktigt det är att lagstiftning på tobaksområdet
åtföljs av intensiv information och undervisning till de direkt berörda men
också till de grupper som har till uppgift att se till att lagen efterlevs.
Förbudet mot all direktreklam i annonser och utomhus, utom där man
säljer tobak, var ett steg framåt men utanför tobaksaffärerna byggs ofta en
ansenlig reklamflora sponsrad av olika tobaksbolag upp. Den indirekta
reklamen gör sig allt bredare i form av kläder och olika prylar som bär de
kända tobaksmärkenas namn. Man försöker förknippa sitt tobaksmärke med
en viss livsstil, t.ex. äventyr, fest, lyx eller kultur. Det finns exempel på
hela
skidorter, som gör reklam för ett tobaksvarumärke på stolpar, liftkort,
restauranger, där flickor, klädda i varumärkets färger med cigarettmärkets
namn på sina chica overaller, delar ut gratis cigaretter även till minderåriga
på restaurangens solveranda. Detta är ett exempel från Italien men i Sverige
försöker nu ett tobaksbolag placera sitt varumärke i vår svenska fjällnatur.
Utdelning av gratis cigaretter av vissa märken förekommer också i Sverige
på t.ex. pubar. Undersökningar visar att ungdomar påverkas av smyg-
reklamen och den bör därför bli föremål för lagstiftning.
Riksdagen begärde redan med anledning av betänkande 1993/94:SoU17 att
regeringen skyndsamt skulle utreda frågan om indirekt reklam och därefter
återkomma till riksdagen. Vi som tidigare varit pådrivande i denna fråga
beklagar att det dragit ut på tiden. Vi väntar fortfarande på att regeringen
skall lägga fram ett förslag om förbud mot indirekt reklam eller s.k.
smygreklam.
Den nya lagen om18-årsgräns för tobaksinköp som trädde i kraft i januari
1997 är ytterligare ett steg framåt. Den bör backas upp med tydlig informa-
tion om syftet med lagen och om vikten av att den respekteras av både vuxna
och barn.
Den undersökning vi tidigare refererat till säger en del om ungdomars
attityder till olika åtgärder som försvårar tobaksbruk. Naturligt nog är rökare
mer negativa än icke-rökare.
20 % av dem som röker på skolgården är ändå för ett rökförbud medan
33 % av dem som röker ibland och 40 % av dem som aldrig gör det är
positiva till ett förbud. Även de flesta rökare accepterar en åldersgräns och de
vill ha mer undervisning om tobak i skolan.
När det gäller ungdomars inställning till om föräldrarna skall försöka
påverka sina barns rökvanor har det skett en utveckling de senaste åren. Så
många som 91 % anser att föräldrar skall försöka övertala sina barn att inte
röka. 87 % anser att de skall föregå med gott exempel. Hela 81 % anser att
föräldrarna inte skall låta dem röka hemma. Däremot är uppslutningen inte
högre än 37 % för ett totalförbud att röka från föräldrarnas sida.
Tobaksbruket har blivit ett mindre problem än tidigare i vissa kretsar. Det har
minskat bland mogna män men bland pojkar och unga män är det en lika stor
andel tobaksanvändare idag som under tidigare topperioder.
Bland flickor och unga kvinnor röker fler än någonsin. Rökningen ökar
speciellt bland unga lågutbildade kvinnor. Andelen rökare bland gravida
kvinnor har lyckligtvis gått ned, vilket visar att information lönar sig. Bland
ensamstående mödrar röker ända upp till 60 %. Det är viktigt att det arbete
som läggs ned på mödravårdscentralerna följs upp så att rökstoppet blir
permanent.
Det är på tiden att vi får en sammanhängande tobakspolitik, där de lagar vi
stiftar får stöd genom en väl genomtänkt information och undervisning,
riktad till barn och ungdom. Den bör också ta sikte på de nyckelgrupper, som
är viktiga som förebilder för barn och ungdom och förmedlare av de attityder
som är en förutsättning för att aldrig börja röka.
Det är väl belagt att tobaksbruket är vårt största hot mot folkhälsan. Det
bör därför vara ett prioriterat mål att unga aldrig börjar röka. Ändå måste vi
konstatera att minst 600 unga börjar röka varje vecka. Det blir 30 000 om
året. Av dessa är det 80 % som aldrig lyckas sluta. Detta kommer att orsaka
högre sjuklighet långt in i framtiden och en mycket stor dödlighet. Vi vet nu
att lungcancer ökar inte minst bland unga kvinnor. Vi måste använda alla
medel för att vända den trenden.
Luften från tobak innehåller 40 000-80 000 ppm. koloxid och enligt
arbetsmiljöreglerna i Sverige får toppvärdet uppgå till högst 100 ppm. under
en period av fem minuter. En mängd cancerframkallande ämnen finns i
tobaksröken, i halter som ofta är 100-200 gånger högre än vad som tillåts
från någon annan källa i arbetsmiljön.
Vi har nu en lagstiftning som syftar till att ingen mot sin vilja skall behöva
utsättas för rök i sin arbetsmiljö. På många arbetsplatser har det blivit en
dramatisk förbättring men fortfarande finns det brister i praktiken på
åtskilliga arbetsplatser. Det upplevs av många som obehagligt att själva
behöva kräva rökfrihet från sin omgivning. Efterlevnaden av lagen om en
rökfri arbetsmiljö bör utvärderas. Om resultatet inte är tillfredsställande,
måste arbetsgivares och arbetsplatsledares ansvar för lagens efterlevnad
stärkas.
Med tanke på vår kunskap om betydelsen av en rökfri miljö, ter det sig
märkligt, att inte alla tänkbara insatser görs för att alla barn skall få växa
upp
i en rökfri miljö. Vi har ansett oss kunna förbjuda aga och det med all rätt. Vi
accepterar inte att barn utsätts för vanvård. Vi reagerar starkt om miljöfarliga
utsläpp eller luftföroreningar kan tänkas drabba våra barn. Att många barn
dag efter dag i sin egen hemmiljö är utsatta för tobaksrök, talas det däremot
ganska tyst om. För barn som växer upp i ett hem där någon röker ökar
risken för bronkit, lunginflammation, astma och allergier. Vad en del av
dessa barn kan tänkas drabbas av som vuxna är inte svårt att föreställa sig,
när vi känner till vilka risker för t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar passiv
rökning innebär.
Det är knappast tänkbart att lagstifta om vad människor får göra eller inte
göra i sina egna hem. Däremot är det oförsvarligt, om inte samhället tar alla
möjligheter att upplysa och informera föräldrar om vikten av att ge sina barn
en rökfri uppväxt.
Det har länge varit känt att barn, vilkas mödrar rökt under graviditeten, är
negativt påverkade av detta. De har lägre födelsevikt, föds oftare för tidigt
och får i genomsnitt sämre hälsa. Forskningsresultat talar för att rökning är
en av de faktorer som förorsakar plötslig spädbarnsdöd. Med tanke på alla
unga flickor som börjar röka och som är presumtiva mödrar är detta djupt
oroväckande.
Under graviditeten bör därför intensiv utbildning med noggrann
resultatinriktad uppföljning ges till de blivande föräldrarna för att visa
vikten
av rökfrihet under graviditeten och av att sedan ge sitt barn en rökfri
uppväxt. De som är rökare måste få all upptänklig hjälp med att sluta röka.
De flesta blivande föräldrar är inställda på att ge sina barn en så bra
uppväxtmiljö som möjligt och därför förhoppningsvis mottagliga för sakliga
argument och motiverade för rökavvänjning. De positiva förändringar för
den egna hälsan och välbefinnandet som ett rökstopp för med sig bör
framhållas.
Detta arbete bör sedan kontinuerligt följas upp på barnavårdscentralerna,
där undervisningen bör fördjupas med barnets behov i centrum men också
betydelsen av föräldrarnas goda hälsa.
Nästa viktiga steg bör vara barnomsorgens, förskolans och skolans viktiga
arbete för att påverka föräldrarna att hålla hemmet rökfritt. Dessa miljöer bör
liksom skolan vara helt rökfria. Föräldrarna bör, på föräldramöten och vid
andra kontakter med barnomsorg och skola, regelbundet få undervisning om
vikten av att barn får en rökfri uppväxt. Här finns utmärkta tillfällen att
engagera föräldrar som är läkare och sjuksköterskor att tillsammans med
barnomsorgspersonal och lärare undervisa och samtala om barnens hälsa.
Hemmens, barnomsorgens, förskolans, fritidshemmens och skolans
förebyggande arbete för att skapa attityder hos barn och ungdomar så att de
aldrig börjar röka måste intensifieras och bli mer resultatinriktat. Eleverna
måste under hela uppväxttiden få en allsidig och kontinuerlig undervisning
om den risk för hälsan tobaksbruket innebär.
Det bör ses som en självklarhet att ungdomars rökfrihet skall gälla både i
skolan och på fritiden.
Förutom lärare kan med fördel även läkare, sjuksköterskor och patienter
med egen erfarenhet av problemet, och naturligtvis föräldrar engageras i
undervisningen. På högstadiet och gymnasiet har man goda erfarenheter av
att elever eller ungdomar, som fått viss utbildning i ämnet undervisar sina
kamrater och även hjälper till att inspirera föräldrar att sluta röka. Inte
minst
när det gäller att komma åt attityder till rökning är ungdomar ofta mest
framgångsrika och bör därför användas i undervisningen.
För att göra denna satsning på föräldrar, barn och ungdom möjlig är det
nödvändigt med en allsidig utbildning, inriktad speciellt på alla yrkesgrupper
som har med föräldrar och barn att göra. Detta bör ingå som en obligatorisk
del såväl i yrkesutbildningen som i fortbildningen inom yrkesverksamheten.
Socialutskottet har hittills avslagit de motioner som syftat till denna
kontinuerliga information och utbildning för att ge barn en rökfri uppväxt
och få dem att aldrig börja röka, med motiveringen att detta redan pågår.
Tyvärr sker detta långt ifrån i tillräcklig utsträckning och utan verklig konti-
nuitet och uppföljning. Exempelvis säger en tredjedel av niorna att de inte
fått någon information alls och en tredjedel bara vid ett tillfälle.
Nu är det rätta tillfället att se till att denna undervisning blir obligatorisk,
kontinuerlig och heltäckande. De framsteg som gjorts i fråga om
lagstiftningen, kommer inte att få avsedd verkan, om den inte backas upp av
en väl genomtänkt information och undervisning. För att upplysningen och
utbildningen av föräldrar, barn och ungdom samt den personal som arbetar
med dessa grupper skall bli så effektiv som möjligt, bör den understödjas av
en intensiv information via radio och TV. Denna information bör också rikta
sig till de vuxna som önskar sluta röka.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om förbud mot indirekt
reklam,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av efterlevnaden av lagen om en rökfri arbetsmiljö
och arbetsgivares och arbetsplatsledares ansvar för en rökfri arbetsmiljö,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en intensifierad information och kontinuerlig undervisning, riktad
till alla föräldrar, om vikten av att alla barn och ungdomar får en rökfri
uppväxtmiljö,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en rökfri graviditet för barnets hälsa och av att hjälp att
sluta röka erbjuds föräldrarna så att rökstoppet blir permanent,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk
för hälsan som tobaksbruket innebär så att ungdomar aldrig börjar röka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även ungdomar bör användas som informatörer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att en allsidig utbildning i tobaksfrågan ingår i
yrkesutbildningen och i fortbildningen för alla de yrkesgrupper som har med
barn och föräldrar att göra i sin yrkesutövning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att information och undervisning om tobaksbruk bör stödjas av
hälsoinformation i radio och TV.

Stockholm den 27 oktober 1998
Ingrid Näslund (kd)

Fanny Rizell (kd)











1Yrkande 1 hänvisat till KU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (16)