Ett nytt betygssystem

Motion 1990/91:Ub225 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

1. Inledning

Skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever goda
kunskaper och färdigheter. Undervisningen skall bedrivas
så att varje elev ställs inför uppgifter som stimulerar
vederbörande att utvecklas optimalt.

Betyg är ett hjälpmedel för att nå dessa mål. Betyg ger
information och stimulans. Betygen är också en utvärdering
av såväl den enskilde elevens som skolans prestationer.

2. Betyg är en av förutsättningarna för en bättre skola

Såväl elever som föräldrar har uttryckt starka önskemål
om betyg, men först i årskurs 8 konfronteras eleverna med
dagens betygssystem. Många blir då -- på goda grunder --
besvikna. Skälen härför är flera:Betygsskalan är
relativ och inte kopplad till uppnådda kunskaper.

Så som det relativa betygssystemet används i praktiken
kan det innebära att ett visst antal betygsgrader (1--5)
fördelas bland eleverna i en viss klass. Betyget kommer
därför inte att i första hand belysa den ådagalagda
kunskapsnivån i ämnena utan i stället ange varje elevs
position i klassen relativt klasskamraterna. Eleverna
uppfattar i stor utsträckning systemet som en kamp om
betygen gentemot kamraterna i stället för en bedömning av
de egna kunskaperna och utvecklingen i ämnet.
Betygssystemet har för få skalsteg.

Det relativa betygssystemet (lägsta betyg 1, högsta 5) ger
alltför grova mått på skolprestationerna. Den i praktiken
lilla skillnaden mellan en ''stark trea'' och en ''svag fyra''
avspeglar sig i betyget som en stor faktisk skillnad.

Förutom att eleverna betraktar skillnaden som stor
kommer den också rent objektivt att behandlas så vid
antagning till studier och i anställningssammanhang. Detta
förstärks av att betygsskalan härvidlag i praktiken endast
har tre betyg av intresse (betygen 3, 4 och 5).

Som utvärderingsinstrument av undervisningens
resultat, av lärarnas och elevernas prestationer och som
information till elever, föräldrar, lärare och skolledning
förlorar betygen därför mycket av sitt värde.Varje
betygstillfälle blir dramatiskt.

Betygsgivningen i dagens system börjar, som nämnts,
först i årskurs 8 och antalet skalsteg är få. Möjligheterna att
tillgodoräkna sig komplettering i efterhand av redan satta
betyg är mycket begränsade. Det är därför naturligt att
varje betygstillfälle i skolan har kommit att ses som mycket
dramatiskt och viktigt.

Till följd av detta har i alltför hög grad kunskapsprov av
eleverna blivit förknippade med olustkänslor, stress och
prestationsångest. Om eleverna fixeras vid enstaka
skrivningsresultat ger detta säkert också upphov till andra
oönskade effekter, som till exempel en ytlig inläsning inför
proven till förfång för djupare och mer beständig kunskap
som skapar överblick.

De negativa effekterna av dagens relativa betygssystem
har lett framför allt dess socialdemokratiska konstruktörer
till slutsatsen att betyg över huvud taget inte borde finnas.
Ibland anförs även ideologiska motiv för detta.

''Betyg skapar stress och osund konkurrensmentalitet''
hävdar några. Det är lätt att hålla med om att de
relativa betygen ger sådana effekter, eftersom de
tillämpas på det ovan angivna sättet, har få skalsteg, i
princip är i konkurrenshänseende slutgiltiga och ges vid få
tillfällen. Det är emellertid knappast något argument mot
att använda kunskapsrelaterade betyg, som ger andra och
positiva effekter.

''Betyg bidrar till utslagningen'' hävdar andra. Det finns
emellertid inte något underlag för ett sådant påstående.
Låga betyg är symptom på helt andra saker. Den forskning
som finns tillgänglig ger snarare underlag för att hävda att
påståendet är falskt. Tvärtom kan betyg ofta vara
utslagsgivande för att få barn från icke studiemotiverande
hem att välja fortsatta studier. Betyget är kvittot på
kunskaper och kompetens och kan därmed uppväga en
studieointresserad eller studienegativ attityd i hemmet.
Betyg kan i själva verket vara det mest effektiva sättet att
motverka den sociala snedrekryteringen till högre studier.

3. Varför betyg?

Betygen behövs. Framför allt följande skäl är centrala:

1 Betyg är stimulerande för eleverna. De bör
utgöra ett sammanfattande uttryck för resultatet av
terminens ansträngningar. De utgör kvittot på vad man
åstadkommit. Eleven får här beviset på att han eller hon har
åstadkommit något av betydelse i ett eller flera ämnen.
Nästan alla elever är bra i något ämne. Betygen kan hjälpa
eleven att klara moment och avsnitt som är nödvändiga men
upplevs som svåra och tråkiga. Genom betyg kan elever
från icke studiemotiverande hem stimuleras att gå vidare.

2 Betyg är också uppfordrande. Ett lägre betyg än
förväntat ger signal om att extra insatser och ansträngningar
är av nöden. För lärarna är det en signal om detsamma.

Barn utvecklas ständigt, och kunskaper kan alltid
förbättras. Betygen är det formella beviset på att utveckling
faktiskt ägt rum. Betyg som relateras till den enskildes
kunskaper och som kopplas till en individuell plan för
elevens skolgång har störst förutsättningar att ge positiva
resultat. Betyg i många steg och givna ofta hjälper eleverna
att uppnå personligt ställda mål.

3 Betyg är viktiga som inslag i lärarnas kontinuerliga
utvärdering av undervisningen. För läraren är
betygen -- och den bedömningsprocess som betygsättningen
i sig utgör -- ett värdeomdöme om utfallet av
undervisningen för såväl klassen som helhet som enskilda
elever. För skolledningen är betygen tillsammans med
resultaten från eventuella nationella prov ett led i
utvärderingen av lärarnas insatser. I en decentraliserad och
avreglerad skola är betygen också en viktig del av den
nationella utvärderingen av skolans resultat.

4 Betygen skall ge rättvisande och lättbegriplig
information som kan förstås av alla. Informationen är
avsedd för eleven själv, föräldrarna, lärarna, skolledningen,
de som är ansvariga för vidareutbildning, avnämare på
arbetsmarknaden m.fl. Betygen utgör en formell och
objektiv bekräftelse på den information till elever och
föräldrar som kontinuerligt också ges i andra former.
Betygen kan jämföras och kontrolleras av eleven.

Enbart samtal kan leda till en inofficiell betygsättning
som inte kan kontrolleras. Dessutom ges vid samtal ofta en
alltför positiv bild av elevens prestationer, något som leder
till besvikelse för många som nu får sitt första betyg i årskurs
8.

5 Genom betygsättningen är det enkelt att formulera
krav på behörighet till fortsatt utbildning, oavsett om
det gäller studier i gymnasieskolan eller högre utbildning.
Genom att ange en lägsta betygsnivå klargör man vilka
förkunskaper de fortsatta studierna minst kräver.

6 Betygen kan i viss utsträckning också fungera som
underlag för urval till högre utbildning. Betygens roll
i detta sammanhang har emellertid övervärderats. I
urvalssituationer bör framför allt användas prov och test
som är specifika för den sökta utbildningen. Betyg och
generella prov kan utgöra en första urvalsgrund, i den mån
sådana över huvud taget är nödvändiga. Betyg bör ha en
begränsad varaktighet i urvalssammanhang.

4 Förslag

Som framgått ovan bör betyg i första hand betraktas som
ett pedagogiskt och informativt hjälpmedel. I framtiden
borde det därför vara upp till varje enskild skola att i stor
utsträckning själv bestämma hur och när betyg skall
användas. Vägen dit är emellertid lång. Med tanke på
betygens betydelse för behörighet och urval i skilda
sammanhang kommer det att åtminstone i närtid vara
nödvändigt med generella regler för betygsgivningen. Det
behövs därför ett helt nytt betygssystem. Detta bör byggas
upp med följande åtta beståndsdelar som kärna:

Kunskapsrelaterade betyg införs fr.o.m.
höstterminen 1992. Tanken på att den absoluta rättvisan
kan uppnås -- t.ex. med hjälp av relativa system -- måste
överges, eftersom försök att åstadkomma millimeterrättvisa
leder till byråkrati, centraliserade undervisningsnormer
och -- paradoxalt nog -- orättvisa. Det finns många
sanningar som inte låter sig beskrivas i stapeldiagram. Med
kunskapsrelaterade betyg blir betygsättningen rättvisande.

I vissa ämnen skall nationella prov ges som
underlag för lärarnas bedömning, men de bör inte vara
normerande för betygsättningen i de enskilda fallen.
Lärarna är kompetenta och förnuftiga nog att ge rättvisande
betyg.

2 Elevernas egna insatser avgör om de kan nå högre
betyg. Att vissa betyg ''tar slut'' blir aldrig aktuellt.
Betygsättningen skapar på detta sätt mer stadga och
målmedvetenhet i det dagliga skolarbetet.

För lärarna ger detta goda möjligheter att ge varje
enskild elev maximalt av den undervisning och de
kunskaper eleven kan tillgodogöra sig eller för tillfället har
ambition att klara av.

3 Betygen skall ges i en tolvgradig skala. Tio av
stegen används för godkända prestationer. Det blir lättare
för lärarna att sätta betyg när skillnaderna mellan varje
skalsteg inte får samma stora betydelse. För eleverna ger
ökade ansträngningar snabbare och tydligare utslag i
betygen. Skillnaden mellan ''en stark trea'' och ''en svag
fyra'' får direkt genomslag i betyget.

Dagens relativa betygssystem avlöste de tidigare
bokstavsbetygen, som formellt gavs i en sjugradig skala.
Med de + och -- som kunde åtfölja betygen hade
betygssystemet i realiteten minst 15 skalsteg. Det föreslagna
nya systemet blir därmed -- när det gäller antalet skalsteg --
ett mellanting mellan de tidigare systemen. Det ansluter
också bättre till de betygssystem som används i vår omvärld.
Några + eller -- efter betygen skall inte förekomma.

Däremot är det rimligt och kan dessutom ha en
stimulerande effekt att inte vid de första tillfällena då betyg
ges utnyttja hela skalan.

4 Det måste vara grundskolans uppgift att ge varje elev
undervisning efter hans/hennes förutsättningar, så att
eleven når en godkänd nivå på sina kunskaper, men
betygsskalan skall också innehålla omdömet
underkänd. De två lägsta skalstegen skall reserveras
för icke tillfredsställande resultat. Det lägsta betyget ges till
dem som inte ens bemödat sig om att uppnå en viss
kunskapsnivå. I grundskolan innebär betygen
underkänd/godkänd lika mycket ett krav på skolan som på
eleven.

På lågstadiet skall skolan i princip ha en skyldighet se till
att alla elever når godtagbara resultat vad gäller de
grundläggande färdigheterna.

5 Betygen skall kunna kompletteras och ersätta
tidigare givna betyg. Många elever utvecklas sent. Intressen
för olika ämnen uppstår vid olika tidpunkter. Efter avslutad
skolgång ges möjligheten att komplettera och tentera för
önskat betyg. En förutsättning är naturligtvis att ett
kompletterat betyg skall vara resultatet av samma grundliga
prövning av kunskapsnivån som det ursprungliga betyget
från den reguljära skolan.

6 Betyg skall ges tidigt och ofta. Det förefaller
rimligt att eleverna skall få betyg åtminstone i samma
årskurs som man börjar mäta längdhoppsresultat. Eleverna
har behov att få veta även i andra sammanhang vilka
resultat de uppnått. Betyg bör därför, enligt vår mening, ges
senast fr.o.m. vårterminen i årskurs 3 och därefter varje
termin.

7 Betyg skall utgöra bevis för behörighet att läsa
vidare. Krav på visst betyg skall kunna ställas upp för
behörighet till såväl gymnasieutbildning som högre studier.
Behörighetsnivån är uttryck för den minsta kunskapsmängd
som är nödvändig för eleven om denne skall ha goda
förutsättningar att med godkänt resultat klara av de vidare
studierna.

8 Betygen kan också utgöra ett av flera underlag för
urval till högre utbildning eller yrkesarbete. Betygens
roll härvidlag bör emellertid tonas ned. Mottagande
läroanstalt eller arbetsgivare skall självfallet själv bestämma
vilka relevanta kriterier som bör användas i en
urvalssituation. Betygen kan användas som komplement till
specifika prov, anlagstest etc. Vid urval till högre utbildning
bör betygen ges en begränsad varaktighet så att de efter ett
antal år inte har samma betydelse för urvalet.

Betyg, utformade på detta sätt, ger information
till elever och föräldrar. De kunskapsrelaterade betygen
kan tjäna som incitament för lärarna att bättre följa de
enskilda eleverna vad gäller deras förbättrade eller
försämrade resultat. Betygen informerar också om sådana
förändringar till vägledning för föräldrarna. Därmed
underlättas kommunikationen mellan föräldrar och skola.
Betygen kan utgöra grund för förändringar av individuella
studieplaner och för meningsfulla samtal mellan lärare,
elever och föräldrar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om motiven för ett nytt
betygssystem,

2. att riksdagen beslutar införa ett nytt betygssystem i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 21 januari 1991

Ann-Cathrine Haglund (m)

Birgitta Rydle (m)

Birger Hagård (m)

Ulf Melin (m)

Hans Dau (m)

Birgit Henriksson (m)

Rune Rydén (m)

Elisabeth Fleetwood (m)