Till innehåll på sidan

Ett reformerat offentligt belöningssystem

Motion 1991/92:K812 av Birger Hagård och Henrik S Järrel (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Redan antikens folk belönade tapperhet och dygder.
Faraonerna i Egypten förlänade halskragar av guld;
hedersbevisningarna i Grekland utgjordes av bildstoder,
monument och minnestavlor av olika slag; romarna
utdelade såväl ett slags hedersvapen som kransar, vilka bars
runt pannan, och runda metallplåtar i läderband på bröstet.
Medeltidens riddarordnar hade inte karaktären av
belöningar. Man upptogs i en orden för att fullgöra vissa
plikter och uppdrag.
Men successivt utvecklades ett belöningssystem.
Statsmakten utdelade en orden eller rättare dess insignier,
ordenstecknet, för visade förtjänster. Dessutom förekom
medaljer, huvudsakligen miniatyrkonstverk, präglade i
ädelmetall.
Historik och utveckling
Först under frihetstiden fick frågan om statsordnar i
Sverige sin slutgiltiga lösning. Redan 1727 föreslog Carl
Hans Wachtmeister tre olika ordnar, en ''suverän'' eller stor,
en militär och en civil orden, men det dröjde tjugo år innan
idén förverkligades. 1747 hemställde sekreta utskottet, att
Kungl. Maj:t skulle inrätta tre riddarordnar, Serafimer,
Svärds- och Nordstjärneordnarna. Detta bifölls och 1748
instiftade Fredrik I i riksrådet dessa ordnar, de båda
sistnämnda i två klasser, vilket var ovanligt -- de flesta
ordnar hade då bara en grad. Nordstjärneorden är således
världens äldsta flergradiga civila orden.
I samband med sin kröning 1772 instiftade Gustaf III
Vasaorden, som skulle förlänas utan hänsyn till börd
eller ämbetsställning. Nordstjärneordens ''andliga stånd''
inrättades 1783 och 1789 tillkom en särskild
''krigsavdelning'' inom Svärdsorden.
De ''mindre'' ordnarna kompletterades med tiden så att
samtliga numera enligt gängse internationellt mönster har
fem ordinarie ordensklasser, senast genom en lägre
riddargrad -- aldrig förlänad svenska medborgare -- i
Svärds- och Vasaordnarna (1889) samt Nordstjärneorden
(fr o m 1975). Därtill kommer Svärdstecknet och
Svärdsmedaljen (1850), Vasatecknet
(reserverat för utländska män) och Vasamedaljen
(1895) samt Nordstjärnemedaljen (1986 -- jfr motion
85/86:K811 och motion 86/87:K816).
Sedan 1955 ses Svärds- och Nordstjärneordnarna som
''tjänsteordnar'' för militära resp. civila och civilmilitära
befattningshavare. ''Normalplaner'' för de i
statsrådsberedningen 1969 utarbetade s k
ordensprinciperna tjänade som ledning för värdering av
tjänstemeriter. Vasaorden blev en ''fri orden'', även om en
viss praxis etablerades.
Från mitten av 1700-talet utvecklades parallellt med
riddarordnarna ett officiellt medaljsystem för belöningar
med Serafimermedaljen (1748) som äldsta exempel.
Den utdelades ursprungligen för ''verksam vård om fattiga
och sjuka'' men står sedan 1974 till Konungens förfogande
för humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning och
administreras av riksmarskalkämbetet.
Som ett utslag av frihetstidens näringspolitik får ses ett
antal ''näringsmedaljer'', som präglades för första gången
1751 och delvis ännu utdelades -- som ''För jordbrukets
förbättring'' -- långt in på 1800-talet. Ännu existerar
''Svensk bergsmans hedersmärke för snille och flit''
(1756), som nu disponeras av Sveriges geologiska
undersökning (jfr motion 86/87:N402). Den till Vasaordens
instiftande slagna minnesmedaljen med inskriptionen
''Iuvat indulgeri labori'' användes en tid som
belöningsmedalj.
Viktigare är den av Gustaf III 1785 ''approberade''
medaljen ''Illis quorum meruere labores'', som
numera utdelas i guld av 18:e, 12:e, 8:e och 5:e storlekarna,
i silver senast 1901. Den har i viss mån kommit att betraktas
som vår förnämligaste medalj, i varje fall som erkänsla för
personliga insatser för kulturella, vetenskapliga och andra
allmännyttiga ändamål, främst på riksplanet. Den har
under senare tid fått företräde framför den tidigare oftare
valda medaljen ''För medborgerlig förtjänst'' (1832),
vilket strider mot traditionen (Statsrådsberedningen,
rättschefen, PM 1989:1, p. 3.2.3.). Beslut fattas av
regeringen via berört fackdepartement. Systemet är
oenhetligt och oöverskådligt. Central registrering har alltid
saknats.
För vissa medaljer är det svårt att exakt belägga
tillkomsten. Detta gäller bl a ''H.M. Konungens
medalj'' med traditioner från Gustaf III. Den har
sedermera institutionaliserats i medaljen ''För långvarig
och trogen tjänst'' (se motion 87/88:A616). Dess olika
användningsområden är: en allmän ''belöningsmedalj'' i
regel buren i serafimerbandet (förut rent undantagsfall), en
''hovmedalj'' för anställda -- som ''hedersmedalj'' tilldelas
den också motsvarande utländska personalkategorier vid
statsbesök, samt en ''idrottsmedalj'' för vissa bragder.
1803 fastställdes ''För nit och redlighet i rikets
tjänst'', sedan 1947 endast en enhetsmedalj i guld av 6:e
storleken (jfr motion 1946:I:80). En variant av denna
''utmärkelse'' i form av guldur infördes 1968, ytterligare en
i form av kristallskålar 1979.
1805 gjordes ett försök att systematisera det svenska
belöningssystemet. Då tillkom ''Sui memores alios
fecere merendo'', som i likhet med ''För berömliga
gärningar'' (1832) blivit vår livräddningsmedalj.
''Quod inventas vitam excoluere per artes''
fastställdes i sin svenska version ''För nyttiga
uppfinningar'' 1832, medan medaljerna ''För bergsbruk''
och ''För handel och slöjder'' stannade på papperet.
Vi har i Sverige aldrig haft någon motsvarighet till t ex
den danska ''Kgl. Fortjenstmedaille'' med dess karaktär av
allmänt medborgerligt förtjänsttecken. I stället har vi fått en
flora av olika medaljer för olika slags förtjänster. Därmed
har inte en enda medalj blivit alltför ''utsliten''. Medaljen
''För nit och redlighet'' har haft inalles mer än 100.000
innehavare, och ''För medborgerlig förtjänst'' uppskattas
till 8.900; ''För berömliga gärningar'' och ''Illis quorum'' rör
det sig om 1.300 vardera. Därtill kommer nära 800
exemplar av Konungens medalj (under Carl XVI Gustaf)
och ''Litteris et artibus''. Ordnarna och medaljerna
kompletterar varandra men har olika uppgifter att fylla i ett
integrerat offentligt belöningssystem.
''Avskaffandet'' av riddarordnarna och vissa medaljer
Alltsedan 1840 års riksdag har det förekommit kritik mot
det svenska ordensväsendet -- stundom också mot
belöningsmedaljerna. Gamla argument har upprepats utan
närmare analys och internationella jämförelser. Förslag om
avveckling avvisades lika regelbundet -- ända fram till 1969
och 1973. I enlighet med beslut i ordinarie ordenskapitlet
den 26 april 1974 och Kungl. Maj:ts ordenskungörelse den
6 december 1974 upphörde utdelandet av utmärkelser inom
de svenska riddarordnarna till svenska medborgare
från och med den 1 januari 1975.
Vid ett extra ordenskapitel den 17 december 1974
anförde H.M. Konungen bl a:
I mitt tack inneslutes även de som med sakkunnighet och
energi gjort allt för att finna andra lösningar på
ordensfrågan än dem som mot min farfars önskemål
beslutats. För egen del finner jag att övervägande skäl talat
för bibehållande av ett reviderat ordensväsende med
möjligheter att ge utmärkelser även till svenska
medborgare. Det är dock min avsikt att fortsätta utdelandet
av de tidigare nämnda medaljerna efter en viss omarbetning
av stadgarna. Även om denna syftar till ett något vidgat
användningsområde kan det inte bli fråga om en
kompensation för ordnarnas bortfall. Utan att överdriva
nackdelarna av det som nu skett beklagar jag att behöva
bryta en över 200 år gammal tradition, som i många
avseenden varit en tillgång att räkna med.
Åtgärden saknar helt internationella motsvarigheter.
Nya ordnar och utmärkelser instiftas i utlandet, då behov
finns. Sålunda fick t. ex. Brasiliens nationalkongress en
egen orden 1972. I det brittiska underhuset framhöll, efter
kritik från en enskild ledamot, den dåvarande
premiärministern, numera lord Callaghan:
The Honours list is a suitable vehicle for rewarding those
who perform a great deal of service, frequently in a
voluntary capacity, and I have no intention of abolishing it.
Indeed I receive from MPs a great many proposals. -- -- --
They do not go into work in order to get a reward.
Nevertheless, they like to feel that their services have been
recognized. I intend to continue with it. (The Times 16/2
1977)
I det norska stortinget har frågan inte varit uppe sedan
1920. ''Normalplaner'' finns på många håll i andra länder, bl
a detaljerade sådana i Belgien, där ordnar förlänas genom
regeringsbeslut efter kontrasignation av konungen.
Österrikisk praxis synes mycket väl reglerad.
Att ett land med normal samhällsutveckling frivilligt
avvecklar sitt ordensväsende för de egna medborgarna men
inte för utländska är något helt unikt. DDR och
Sovjetunionen har ju upphört som statsbildningar, varvid
deras 155 statliga utmärkelser och 21 ordnar samtidigt blivit
obsoleta. I Tjeckoslovakien nyinstiftades 1990 två ordnar,
en civil och en militär, varjämte en från mellankrigstiden
härstammande orden för utlänningar bekräftades, eftersom
de ''realsocialistiska'' ordnarna med sina symboler var
förbrukade. Den franska hederslegionen är ett exempel på
hur en orden fortlever oavsett ändringar i styrelseskicket.
Republiken Portugal bibehöll kungatidens ordnar liksom
Spanien. Till och med folkrepublikerna Polen och delvis
även Bulgarien fortsatte att med smärre ändringar dela ut
de gamla ordnarna. Bayern återupplivade 1980 den
ursprungligen kungliga Maximiliensorden för vetenskap
och konst, och det återuppståndna Ryssland har redan
börjat diskutera den kejserliga S:t Georgsordens renässans.
Ett moderniserat belöningssystem
Sverige har ett starkt behov av ett belöningssystem också
för landets egna medborgare. Världen har inte anpassat sig
efter Sverige, varför i stället en normalisering av de svenska
förhållandena är påkallad. En jämförelse med omvärlden
visar, att Storbritannien f n har tio ordnar (motsv), varav
fem engradiga, och Frankrike sex, medan Finland har två
allmänna förtjänstordnar och nio ordensliknande
specialdekorationer. Bayern har två ordnar, Belgien har tre
och sex ordensliknande dekorationer, Grekland fyra och
Portugal tio ordnar jämte det ordensliknande
militärförtjänstkorset. Österrike har -- liksom Tyskland --
såväl förbunds- som landsordnar, varför en direkt
jämförelse ej är möjlig.
I det följande görs en genomgång av hur ett reformerat
svenskt belöningssystem skulle kunna se ut.
Ordnar och medaljer bör integreras med varandra och
struktureras i olika användningsområden efter behov.
Hänsyn bör tas till såväl inhemska traditioner som
allmäneuropeisk praxis. I större utsträckning än tidigare
bör krävas särskilda förtjänster under minst ett
angivet antal år; automatiken bör poängteras mindre.
Liksom i Danmark och Tyskland kunde den lägre
riddargraden -- i vissa fall Vasatecknet -- bli en första
utmärkelse. Storkorsgraden skulle då bli exklusivare och
normalt inte längre vara självskriven för högre ämbetsmän.
En enhetlig instans för beslut och registrering bör skapas
i anslutning till -- helt naturligt -- Kungl Maj:ts Orden, även
om vissa utnämningar alltfort bör ske på regeringens
förslag. Konungen bör underteckna dekreten.
Ordenskontoret kan organiseras som ett Kungl Maj:ts
ordens- och medaljkansli. Alla ''officiella'' medaljer bör
inordnas i denna beslutsprocedur.
''Numerus clausus'', dvs ett begränsat antal av vissa
värdigheter, eller -- kanske av praktiska skäl -- en
årskvotering, som anknyter till ursprungliga regler, bör
övervägas. Det ''andliga ståndet'' har inte kvar den gamla
funktionen och bör avskaffas.

Olika ordnar och utmärkelser
Serafimerorden
Orden bör återfå sin ställning ''såsom belöning för dem,
vilka genom sina tjänster till Konung och fädernesland gjort
sig högst förtjänta och således blivit värdiga att bekläda
rikets högsta tjänster''. Möjligen kunde tilläggas: ''eller
eljest genom sina samhällsinsatser inom näringsliv, kultur
och vetenskap erhållit en motsvarande ställning''. Detta
skulle sannolikt medföra att alla formella krav på tidigare
rang och ordensinnehav tas bort och orden blir fristående
gentemot övriga ordnar, i så fall ett medvetet men kanske
påkallat brott i kontinuiteten. Orden bör räkna högst 32
samtida svenskar. Sveriges drottning och tronföljare är
självskrivna, medan andra arvsberättigade medlemmar av
kungahuset utnämns först vid myndig ålder.
F n är antalet utlänningar oproportionerligt stort
gentemot antalet (beräknade) svenska riddare och
ledamöter. En önskvärd avlastning kunde erhållas genom
att ett högre storkors instiftades inom Vasaorden och
därmed en ''mellanorden'' tillskapades.
En exklusiv ''hedersorden'' liknande den brittiska Order
of Merit och Order of the Companions of Honour, utan
rangföreskrifter, skulle väl inte fylla ett sådant behov men
måhända röna uppskattning.
Svärdsorden och militära utmärkelser
Orden bör åter förlänas för gagnande och långvarig
verksamhet inom försvarsmakten, enligt internationell
kutym med hänsyn till tjänstegrad samt Svärdstecknets och
Svärdsmedaljens ursprungliga traditioner. Med hänsyn till
officerarnas höjda pensionsålder kan kraven på
kvalifikationstid skärpas. Det kan få som effekt att en
enklare generell tjänsteutmärkelse införs enligt
internationell praxis. En medalj för särskilda
krigsmannaförtjänster (mot 85/86:Fö321) bör införas och
frågan om huvudman för Försvarsmaktens medalj för
internationella insatser (1991) i det nya systemet prövas.
1951 års krigsdekorationskommittés förslag bör ses över
(mot 85/86:Fö315). Som en civil krigsutmärkelse får anses
medaljen För mod och rådighet till sjöss under farofylld
tid (1940).
Tjänsteutmärkelser inkl Nordstjärneorden
Utmärkelsen ''För nit och redlighet i rikets tjänst'' har
behandlats ovan. Nordstjärneorden bör återfå sitt
ursprungliga svarta band och accentueras mera som
''belöning för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller
tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och
nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar''
(stadgeändring 1955). Den skulle således få en mer
vidsträckt användning än som en ren ''tjänsteorden'',
eventuellt utökad med en förtjänstmedalj i silver (1748 års
minnesmedalj). Tjänsteutmärkelser för annan offentlig
tjänst och Svenska kyrkan (orden eller medalj) bör
övervägas (jfr mot 87/88:A614 och 616).
Vasaorden och andra ''fria'' utmärkelser
Denna orden ''är avsedd såsom belöning för förtjänster
om jordbruk, bergshantering, konst, handel, industri,
hantverk och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa
ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag''.
Det sistnämnda bör också avse riksdagen. Riddartecken
belönar i första hand insatser på riks- och regionalplanen,
Vasatecken på det lokala planet, medan Vasamedaljen --
8:e storleken i guld bör också i framtiden vara en
extraordinär utmärkelse -- kan användas för kommunala
uppdrag, insatser inom hembygdsvård m m i stället för ''För
medborgerlig förtjänst''. Den senare medaljen bör utdelas
främst i sina ursprungliga större storlekar för mera
betydelsefulla uppdrag. Egna företagare bör belönas, om
de uppbyggt ett bra företag från grunden till en viss
betydenhet.
''Illis quorum'' bör betraktas som en ''fri'' utmärkelse och
inte användas för offentlig tjänst eller offentligt uppdrag.
Denna liksom Vasaorden kan avlastas med vissa
''näringsmedaljer'' (se ovan), dit också t ex ''För omsorgsfull
renvård'' (1897) kan räknas.
Utmärkelser för insatser utomlands
Enligt norsk förebild (mot 87/88:K816) bör inrättas en
särskild orden för svensk eller utländsk medborgare, som
utomlands gjort personliga insatser för Sverige eller svenska
intressen. Den skulle överta Nordstjärneordens nuvarande
program och blå-gula band och kunna användas vid
statsbesök och för diplomater, ev också svenska vid
utrikestjänst. En utlänning bör tilldelas denna orden
normalt som en ''förstahandsutmärkelse'', övriga endast för
särskilda fackinsatser. Till detta utdelningsområde ansluter
sig också Nordstjärnemedaljen och medaljen ''För
förtjänster om utrikesförvaltningen'' samt i viss mån
''Konungens medalj'' (se ovan).
Utmärkelser för konstnärlig gärning och liknande
Medaljen ''Litteris et artibus'' (1852 el 1853) och
Prins Eugen-medaljen (1945) för svenska och
nordiska utövare av Bildande konst eller konsthantverk
(högst sex per år) är båda exklusiva utmärkelser. Också
Vasaorden och Illis quorum kan förlänas för sådana
insatser. Utomlands -- bl a i Bayern, Frankrike, Spanien,
Tyskland och Österrike -- är det inte ovanligt med särskilda
ordnar för vetenskap och konst eller
''kulturförtjänstordnar''. De är antingen exklusiva som
''Pour le mérite'' eller utdelas mer generellt, rent av inom
undervisningsväsendet. De motiveras av en önskan att
framhäva denna sektors betydelse. Den försvinner annars
lätt i en allmän förtjänstorden. Akademimedaljerna bör
också nämnas i detta sammanhang.
Medaljer för livräddning eller humanitär gärning
Medaljen ''För berömliga gärningar'' och dess latinska
version -- för utlänningar -- har redan nämnts. Särskilda
omständigheter anses råda inom sjö- och luftfarten, vilket
kan motivera speciella utmärkelser (jfr mot 87/88:T608) och
eventuellt en specialmedalj inom Vasaorden (mot
84/85:1964).
För särskilt gagnande nationell eller humanitär
verksamhet förlänas den sedan 1975 bärbara Prins Carl-
medaljen (1946). Serafimermedaljen hade tidigare en
liknande karaktär, ofta lokalt förankrad.
Övriga medaljer
I en inlaga den 11 oktober 1973 till riksmarskalkämbetet
fäste statens vägverk uppmärksamheten på det stora antal --
ett hundratal -- ''halvofficiella'' medaljer som, efter
vederbörligt ''nådigt'' tillstånd, fått förses med Konungens
bild för utdelning av olika organisationer och institutioner.
Detta ''missförhållande'' hade dock redan trettio år tidigare
påtalats av sedermera riksantikvarien Bengt Thordeman
(SvD 15/12 1942), som föreslog något rådgivande organ för
tillståndsgivning och utformning. 1973 löstes frågan så, att
''förslagen ingivas och prövas hos Kungl Maj:ts orden, som
skulle tillhandahålla medaljerna''. Av dessa medaljer ingår
44 bland de inalles 116 medaljer och förtjänsttecken, som
utdelas av enskilda organisationer eller militära förband,
och som i det senare fallet får bäras enligt
överbefälhavarens senaste (1990) föreskrifter om
utmärkelsetecken till uniform (jfr mot 87/88:Fö720).
I ett reformerat belöningssystem måste också sådana
''officiösa'' tillstånd omprövas och vissa enstaka
utmärkelser rent av ''förstatligas''. Likaså måste dessa
ärenden sortera under en sakkunnig instans och inte
delegeras till en militär myndighet med helt andra uppgifter.
Ett reformerat offentligt belöningssystem har sin givna
plats i dagens samhälle. Det finns ingen anledning för
Sverige att framhärda i sin självpåtagna isolering. Den
försvårar för svenskar i det internationella umgänget och ter
sig obegriplig för utlänningar. Ett offentligt
belöningssystem är ett billigt och ofta uppskattat sätt att visa
uppskattning för medborgerliga förtjänster.
En översyn bör göras med anlitande av historisk
expertis. Därefter bör ett förslag framläggas till ett
återinförande av ett offentligt belöningssystem, som också
bör avse svenska medborgare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag
till ett reformerat offentligt belöningssystem.

Stockholm den 22 januari 1992

Birger Hagård (m)

Henrik S Järrel (m)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem.
    Behandlas i

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.