Ett reformerat offentligt belöningssystem
Motion 1991/92:K812 av Birger Hagård och Henrik S Järrel (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-01-27
- Bordläggning
- 1992-02-06
- Hänvisning
- 1992-02-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Redan antikens folk belönade tapperhet och dygder. Faraonerna i Egypten förlänade halskragar av guld; hedersbevisningarna i Grekland utgjordes av bildstoder, monument och minnestavlor av olika slag; romarna utdelade såväl ett slags hedersvapen som kransar, vilka bars runt pannan, och runda metallplåtar i läderband på bröstet.
Medeltidens riddarordnar hade inte karaktären av belöningar. Man upptogs i en orden för att fullgöra vissa plikter och uppdrag.
Men successivt utvecklades ett belöningssystem. Statsmakten utdelade en orden eller rättare dess insignier, ordenstecknet, för visade förtjänster. Dessutom förekom medaljer, huvudsakligen miniatyrkonstverk, präglade i ädelmetall.
Historik och utveckling
Först under frihetstiden fick frågan om statsordnar i Sverige sin slutgiltiga lösning. Redan 1727 föreslog Carl Hans Wachtmeister tre olika ordnar, en ''suverän'' eller stor, en militär och en civil orden, men det dröjde tjugo år innan idén förverkligades. 1747 hemställde sekreta utskottet, att Kungl. Maj:t skulle inrätta tre riddarordnar, Serafimer, Svärds- och Nordstjärneordnarna. Detta bifölls och 1748 instiftade Fredrik I i riksrådet dessa ordnar, de båda sistnämnda i två klasser, vilket var ovanligt -- de flesta ordnar hade då bara en grad. Nordstjärneorden är således världens äldsta flergradiga civila orden.
I samband med sin kröning 1772 instiftade Gustaf III Vasaorden, som skulle förlänas utan hänsyn till börd eller ämbetsställning. Nordstjärneordens ''andliga stånd'' inrättades 1783 och 1789 tillkom en särskild ''krigsavdelning'' inom Svärdsorden.
De ''mindre'' ordnarna kompletterades med tiden så att samtliga numera enligt gängse internationellt mönster har fem ordinarie ordensklasser, senast genom en lägre riddargrad -- aldrig förlänad svenska medborgare -- i Svärds- och Vasaordnarna (1889) samt Nordstjärneorden (fr o m 1975). Därtill kommer Svärdstecknet och Svärdsmedaljen (1850), Vasatecknet (reserverat för utländska män) och Vasamedaljen (1895) samt Nordstjärnemedaljen (1986 -- jfr motion 85/86:K811 och motion 86/87:K816).
Sedan 1955 ses Svärds- och Nordstjärneordnarna som ''tjänsteordnar'' för militära resp. civila och civilmilitära befattningshavare. ''Normalplaner'' för de i statsrådsberedningen 1969 utarbetade s k ordensprinciperna tjänade som ledning för värdering av tjänstemeriter. Vasaorden blev en ''fri orden'', även om en viss praxis etablerades.
Från mitten av 1700-talet utvecklades parallellt med riddarordnarna ett officiellt medaljsystem för belöningar med Serafimermedaljen (1748) som äldsta exempel. Den utdelades ursprungligen för ''verksam vård om fattiga och sjuka'' men står sedan 1974 till Konungens förfogande för humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning och administreras av riksmarskalkämbetet.
Som ett utslag av frihetstidens näringspolitik får ses ett antal ''näringsmedaljer'', som präglades för första gången 1751 och delvis ännu utdelades -- som ''För jordbrukets förbättring'' -- långt in på 1800-talet. Ännu existerar ''Svensk bergsmans hedersmärke för snille och flit'' (1756), som nu disponeras av Sveriges geologiska undersökning (jfr motion 86/87:N402). Den till Vasaordens instiftande slagna minnesmedaljen med inskriptionen ''Iuvat indulgeri labori'' användes en tid som belöningsmedalj.
Viktigare är den av Gustaf III 1785 ''approberade'' medaljen ''Illis quorum meruere labores'', som numera utdelas i guld av 18:e, 12:e, 8:e och 5:e storlekarna, i silver senast 1901. Den har i viss mån kommit att betraktas som vår förnämligaste medalj, i varje fall som erkänsla för personliga insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål, främst på riksplanet. Den har under senare tid fått företräde framför den tidigare oftare valda medaljen ''För medborgerlig förtjänst'' (1832), vilket strider mot traditionen (Statsrådsberedningen, rättschefen, PM 1989:1, p. 3.2.3.). Beslut fattas av regeringen via berört fackdepartement. Systemet är oenhetligt och oöverskådligt. Central registrering har alltid saknats.
För vissa medaljer är det svårt att exakt belägga tillkomsten. Detta gäller bl a ''H.M. Konungens medalj'' med traditioner från Gustaf III. Den har sedermera institutionaliserats i medaljen ''För långvarig och trogen tjänst'' (se motion 87/88:A616). Dess olika användningsområden är: en allmän ''belöningsmedalj'' i regel buren i serafimerbandet (förut rent undantagsfall), en ''hovmedalj'' för anställda -- som ''hedersmedalj'' tilldelas den också motsvarande utländska personalkategorier vid statsbesök, samt en ''idrottsmedalj'' för vissa bragder.
1803 fastställdes ''För nit och redlighet i rikets tjänst'', sedan 1947 endast en enhetsmedalj i guld av 6:e storleken (jfr motion 1946:I:80). En variant av denna ''utmärkelse'' i form av guldur infördes 1968, ytterligare en i form av kristallskålar 1979.
1805 gjordes ett försök att systematisera det svenska belöningssystemet. Då tillkom ''Sui memores alios fecere merendo'', som i likhet med ''För berömliga gärningar'' (1832) blivit vår livräddningsmedalj. ''Quod inventas vitam excoluere per artes'' fastställdes i sin svenska version ''För nyttiga uppfinningar'' 1832, medan medaljerna ''För bergsbruk'' och ''För handel och slöjder'' stannade på papperet.
Vi har i Sverige aldrig haft någon motsvarighet till t ex den danska ''Kgl. Fortjenstmedaille'' med dess karaktär av allmänt medborgerligt förtjänsttecken. I stället har vi fått en flora av olika medaljer för olika slags förtjänster. Därmed har inte en enda medalj blivit alltför ''utsliten''. Medaljen ''För nit och redlighet'' har haft inalles mer än 100.000 innehavare, och ''För medborgerlig förtjänst'' uppskattas till 8.900; ''För berömliga gärningar'' och ''Illis quorum'' rör det sig om 1.300 vardera. Därtill kommer nära 800 exemplar av Konungens medalj (under Carl XVI Gustaf) och ''Litteris et artibus''. Ordnarna och medaljerna kompletterar varandra men har olika uppgifter att fylla i ett integrerat offentligt belöningssystem.
''Avskaffandet'' av riddarordnarna och vissa medaljer
Alltsedan 1840 års riksdag har det förekommit kritik mot det svenska ordensväsendet -- stundom också mot belöningsmedaljerna. Gamla argument har upprepats utan närmare analys och internationella jämförelser. Förslag om avveckling avvisades lika regelbundet -- ända fram till 1969 och 1973. I enlighet med beslut i ordinarie ordenskapitlet den 26 april 1974 och Kungl. Maj:ts ordenskungörelse den 6 december 1974 upphörde utdelandet av utmärkelser inom de svenska riddarordnarna till svenska medborgare från och med den 1 januari 1975.
Vid ett extra ordenskapitel den 17 december 1974 anförde H.M. Konungen bl a:
I mitt tack inneslutes även de som med sakkunnighet och energi gjort allt för att finna andra lösningar på ordensfrågan än dem som mot min farfars önskemål beslutats. För egen del finner jag att övervägande skäl talat för bibehållande av ett reviderat ordensväsende med möjligheter att ge utmärkelser även till svenska medborgare. Det är dock min avsikt att fortsätta utdelandet av de tidigare nämnda medaljerna efter en viss omarbetning av stadgarna. Även om denna syftar till ett något vidgat användningsområde kan det inte bli fråga om en kompensation för ordnarnas bortfall. Utan att överdriva nackdelarna av det som nu skett beklagar jag att behöva bryta en över 200 år gammal tradition, som i många avseenden varit en tillgång att räkna med.
Åtgärden saknar helt internationella motsvarigheter. Nya ordnar och utmärkelser instiftas i utlandet, då behov finns. Sålunda fick t. ex. Brasiliens nationalkongress en egen orden 1972. I det brittiska underhuset framhöll, efter kritik från en enskild ledamot, den dåvarande premiärministern, numera lord Callaghan:
The Honours list is a suitable vehicle for rewarding those who perform a great deal of service, frequently in a voluntary capacity, and I have no intention of abolishing it. Indeed I receive from MPs a great many proposals. -- -- -- They do not go into work in order to get a reward. Nevertheless, they like to feel that their services have been recognized. I intend to continue with it. (The Times 16/2 1977)
I det norska stortinget har frågan inte varit uppe sedan 1920. ''Normalplaner'' finns på många håll i andra länder, bl a detaljerade sådana i Belgien, där ordnar förlänas genom regeringsbeslut efter kontrasignation av konungen. Österrikisk praxis synes mycket väl reglerad.
Att ett land med normal samhällsutveckling frivilligt avvecklar sitt ordensväsende för de egna medborgarna men inte för utländska är något helt unikt. DDR och Sovjetunionen har ju upphört som statsbildningar, varvid deras 155 statliga utmärkelser och 21 ordnar samtidigt blivit obsoleta. I Tjeckoslovakien nyinstiftades 1990 två ordnar, en civil och en militär, varjämte en från mellankrigstiden härstammande orden för utlänningar bekräftades, eftersom de ''realsocialistiska'' ordnarna med sina symboler var förbrukade. Den franska hederslegionen är ett exempel på hur en orden fortlever oavsett ändringar i styrelseskicket. Republiken Portugal bibehöll kungatidens ordnar liksom Spanien. Till och med folkrepublikerna Polen och delvis även Bulgarien fortsatte att med smärre ändringar dela ut de gamla ordnarna. Bayern återupplivade 1980 den ursprungligen kungliga Maximiliensorden för vetenskap och konst, och det återuppståndna Ryssland har redan börjat diskutera den kejserliga S:t Georgsordens renässans.
Ett moderniserat belöningssystem
Sverige har ett starkt behov av ett belöningssystem också för landets egna medborgare. Världen har inte anpassat sig efter Sverige, varför i stället en normalisering av de svenska förhållandena är påkallad. En jämförelse med omvärlden visar, att Storbritannien f n har tio ordnar (motsv), varav fem engradiga, och Frankrike sex, medan Finland har två allmänna förtjänstordnar och nio ordensliknande specialdekorationer. Bayern har två ordnar, Belgien har tre och sex ordensliknande dekorationer, Grekland fyra och Portugal tio ordnar jämte det ordensliknande militärförtjänstkorset. Österrike har -- liksom Tyskland -- såväl förbunds- som landsordnar, varför en direkt jämförelse ej är möjlig.
I det följande görs en genomgång av hur ett reformerat svenskt belöningssystem skulle kunna se ut.
Ordnar och medaljer bör integreras med varandra och struktureras i olika användningsområden efter behov. Hänsyn bör tas till såväl inhemska traditioner som allmäneuropeisk praxis. I större utsträckning än tidigare bör krävas särskilda förtjänster under minst ett angivet antal år; automatiken bör poängteras mindre.
Liksom i Danmark och Tyskland kunde den lägre riddargraden -- i vissa fall Vasatecknet -- bli en första utmärkelse. Storkorsgraden skulle då bli exklusivare och normalt inte längre vara självskriven för högre ämbetsmän.
En enhetlig instans för beslut och registrering bör skapas i anslutning till -- helt naturligt -- Kungl Maj:ts Orden, även om vissa utnämningar alltfort bör ske på regeringens förslag. Konungen bör underteckna dekreten. Ordenskontoret kan organiseras som ett Kungl Maj:ts ordens- och medaljkansli. Alla ''officiella'' medaljer bör inordnas i denna beslutsprocedur.
''Numerus clausus'', dvs ett begränsat antal av vissa värdigheter, eller -- kanske av praktiska skäl -- en årskvotering, som anknyter till ursprungliga regler, bör övervägas. Det ''andliga ståndet'' har inte kvar den gamla funktionen och bör avskaffas.
Olika ordnar och utmärkelser
Serafimerorden
Orden bör återfå sin ställning ''såsom belöning för dem, vilka genom sina tjänster till Konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta tjänster''. Möjligen kunde tilläggas: ''eller eljest genom sina samhällsinsatser inom näringsliv, kultur och vetenskap erhållit en motsvarande ställning''. Detta skulle sannolikt medföra att alla formella krav på tidigare rang och ordensinnehav tas bort och orden blir fristående gentemot övriga ordnar, i så fall ett medvetet men kanske påkallat brott i kontinuiteten. Orden bör räkna högst 32 samtida svenskar. Sveriges drottning och tronföljare är självskrivna, medan andra arvsberättigade medlemmar av kungahuset utnämns först vid myndig ålder.
F n är antalet utlänningar oproportionerligt stort gentemot antalet (beräknade) svenska riddare och ledamöter. En önskvärd avlastning kunde erhållas genom att ett högre storkors instiftades inom Vasaorden och därmed en ''mellanorden'' tillskapades.
En exklusiv ''hedersorden'' liknande den brittiska Order of Merit och Order of the Companions of Honour, utan rangföreskrifter, skulle väl inte fylla ett sådant behov men måhända röna uppskattning.
Svärdsorden och militära utmärkelser
Orden bör åter förlänas för gagnande och långvarig verksamhet inom försvarsmakten, enligt internationell kutym med hänsyn till tjänstegrad samt Svärdstecknets och Svärdsmedaljens ursprungliga traditioner. Med hänsyn till officerarnas höjda pensionsålder kan kraven på kvalifikationstid skärpas. Det kan få som effekt att en enklare generell tjänsteutmärkelse införs enligt internationell praxis. En medalj för särskilda krigsmannaförtjänster (mot 85/86:Fö321) bör införas och frågan om huvudman för Försvarsmaktens medalj för internationella insatser (1991) i det nya systemet prövas. 1951 års krigsdekorationskommittés förslag bör ses över (mot 85/86:Fö315). Som en civil krigsutmärkelse får anses medaljen För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid (1940).
Tjänsteutmärkelser inkl Nordstjärneorden
Utmärkelsen ''För nit och redlighet i rikets tjänst'' har behandlats ovan. Nordstjärneorden bör återfå sitt ursprungliga svarta band och accentueras mera som ''belöning för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar'' (stadgeändring 1955). Den skulle således få en mer vidsträckt användning än som en ren ''tjänsteorden'', eventuellt utökad med en förtjänstmedalj i silver (1748 års minnesmedalj). Tjänsteutmärkelser för annan offentlig tjänst och Svenska kyrkan (orden eller medalj) bör övervägas (jfr mot 87/88:A614 och 616).
Vasaorden och andra ''fria'' utmärkelser
Denna orden ''är avsedd såsom belöning för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel, industri, hantverk och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag''. Det sistnämnda bör också avse riksdagen. Riddartecken belönar i första hand insatser på riks- och regionalplanen, Vasatecken på det lokala planet, medan Vasamedaljen -- 8:e storleken i guld bör också i framtiden vara en extraordinär utmärkelse -- kan användas för kommunala uppdrag, insatser inom hembygdsvård m m i stället för ''För medborgerlig förtjänst''. Den senare medaljen bör utdelas främst i sina ursprungliga större storlekar för mera betydelsefulla uppdrag. Egna företagare bör belönas, om de uppbyggt ett bra företag från grunden till en viss betydenhet.
''Illis quorum'' bör betraktas som en ''fri'' utmärkelse och inte användas för offentlig tjänst eller offentligt uppdrag. Denna liksom Vasaorden kan avlastas med vissa ''näringsmedaljer'' (se ovan), dit också t ex ''För omsorgsfull renvård'' (1897) kan räknas.
Utmärkelser för insatser utomlands
Enligt norsk förebild (mot 87/88:K816) bör inrättas en särskild orden för svensk eller utländsk medborgare, som utomlands gjort personliga insatser för Sverige eller svenska intressen. Den skulle överta Nordstjärneordens nuvarande program och blå-gula band och kunna användas vid statsbesök och för diplomater, ev också svenska vid utrikestjänst. En utlänning bör tilldelas denna orden normalt som en ''förstahandsutmärkelse'', övriga endast för särskilda fackinsatser. Till detta utdelningsområde ansluter sig också Nordstjärnemedaljen och medaljen ''För förtjänster om utrikesförvaltningen'' samt i viss mån ''Konungens medalj'' (se ovan).
Utmärkelser för konstnärlig gärning och liknande
Medaljen ''Litteris et artibus'' (1852 el 1853) och Prins Eugen-medaljen (1945) för svenska och nordiska utövare av Bildande konst eller konsthantverk (högst sex per år) är båda exklusiva utmärkelser. Också Vasaorden och Illis quorum kan förlänas för sådana insatser. Utomlands -- bl a i Bayern, Frankrike, Spanien, Tyskland och Österrike -- är det inte ovanligt med särskilda ordnar för vetenskap och konst eller ''kulturförtjänstordnar''. De är antingen exklusiva som ''Pour le mérite'' eller utdelas mer generellt, rent av inom undervisningsväsendet. De motiveras av en önskan att framhäva denna sektors betydelse. Den försvinner annars lätt i en allmän förtjänstorden. Akademimedaljerna bör också nämnas i detta sammanhang.
Medaljer för livräddning eller humanitär gärning
Medaljen ''För berömliga gärningar'' och dess latinska version -- för utlänningar -- har redan nämnts. Särskilda omständigheter anses råda inom sjö- och luftfarten, vilket kan motivera speciella utmärkelser (jfr mot 87/88:T608) och eventuellt en specialmedalj inom Vasaorden (mot 84/85:1964).
För särskilt gagnande nationell eller humanitär verksamhet förlänas den sedan 1975 bärbara Prins Carl- medaljen (1946). Serafimermedaljen hade tidigare en liknande karaktär, ofta lokalt förankrad.
Övriga medaljer
I en inlaga den 11 oktober 1973 till riksmarskalkämbetet fäste statens vägverk uppmärksamheten på det stora antal -- ett hundratal -- ''halvofficiella'' medaljer som, efter vederbörligt ''nådigt'' tillstånd, fått förses med Konungens bild för utdelning av olika organisationer och institutioner. Detta ''missförhållande'' hade dock redan trettio år tidigare påtalats av sedermera riksantikvarien Bengt Thordeman (SvD 15/12 1942), som föreslog något rådgivande organ för tillståndsgivning och utformning. 1973 löstes frågan så, att ''förslagen ingivas och prövas hos Kungl Maj:ts orden, som skulle tillhandahålla medaljerna''. Av dessa medaljer ingår 44 bland de inalles 116 medaljer och förtjänsttecken, som utdelas av enskilda organisationer eller militära förband, och som i det senare fallet får bäras enligt överbefälhavarens senaste (1990) föreskrifter om utmärkelsetecken till uniform (jfr mot 87/88:Fö720).
I ett reformerat belöningssystem måste också sådana ''officiösa'' tillstånd omprövas och vissa enstaka utmärkelser rent av ''förstatligas''. Likaså måste dessa ärenden sortera under en sakkunnig instans och inte delegeras till en militär myndighet med helt andra uppgifter.
Ett reformerat offentligt belöningssystem har sin givna plats i dagens samhälle. Det finns ingen anledning för Sverige att framhärda i sin självpåtagna isolering. Den försvårar för svenskar i det internationella umgänget och ter sig obegriplig för utlänningar. Ett offentligt belöningssystem är ett billigt och ofta uppskattat sätt att visa uppskattning för medborgerliga förtjänster.
En översyn bör göras med anlitande av historisk expertis. Därefter bör ett förslag framläggas till ett återinförande av ett offentligt belöningssystem, som också bör avse svenska medborgare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem.
Stockholm den 22 januari 1992 Birger Hagård (m) Henrik S Järrel (m)
Yrkanden (2)
- att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- uppskov
- Kammarens beslut
- = utskottet
- att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.