Europapolitiken

Motion 1991/92:U538 av Hadar Cars m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

EG -- en allt tätare sammanslutning för fred, demokrati
och välstånd
Strävan efter fred är den grundläggande drivkraften för
skapandet av EG och för Europas fortsatta integration. Det
är denna strävan som driver på både fördjupat samarbete
mellan de gamla medlemsländerna och kommande
utvidgning av EG österut, sedan bl.a. nordiska länder blivit
medlemmar.
Först materialiserades strävan efter fred och stabilitet i
skapandet av Kol- och stålunionen, som lade en
suveränitetsinskränkning på ländernas möjlighet att på
egen hand bygga upp en rustningsindustri, och därefter
genom EG:s tillkomst i slutet av 1950-talet och
inkorporeringen av tidigare diktaturer som Spanien,
Grekland och Portugal.
I dag och under kommande decennier är vår viktigaste
uppgift i Västeuropa att politiskt och ekonomiskt integrera
Östeuropa med Västeuropa. Detta skall genomföras genom
medlen ekonomiskt och politiskt samarbete mellan
demokratiska nationer, inklusive mer omfattande
samverkan på utrikes- och säkerhetspolitikens område.
Liberaler och andra som vill riva murar och överskrida
gränser har alltid fascinerats av drömmen om ett, på
demokratisk grund, enat Europa. Inte ett krämarnas
Europa utan ett Europa för frihet, demokrati och välstånd.
En konkret vägvisning till hur drömmen kunde förverkligas
fick vi genom tillkomsten av den Europeiska gemenskapen.
Länge syntes målet dock avlägset, främst p.g.a. den
järnridå som klöv Europa.
Men snabbt, som genom ett trollslag, bytte Europa
karaktär. Som en sönderrostad plåtbit föll järnridån itu.
Demokrati och liberala rättigheter krävdes och vanns av
människor som i årtionden slavat under socialistiska
enpartivälden och kommandoekonomier. Det enda dessa
välden lämnade i arv var förstörda människor, ekonomier
och miljöer.
Dessa problem måste nu lösas liksom de många andra
som Europa brottas med i form av bl.a. nationella
motsättningar och rasism. Ändå har förutsättningarna för
varaktig fred, för samverkan, enighet och vänskap mellan
folken i Europa aldrig varit större än nu.
Som ett stabilt och välutvecklat land i Europa har
Sverige både en moralisk förpliktelse och ett egenintresse
att medverka till att de goda förutsättningarna tas till vara.
Målet för våra strävanden bör vara att våra barn och
barnbarn skall få växa upp i ett säkrare, friare, mera
grönskande och välmående och mot omvärlden generöst
och öppet Europa.
EG:s ursprungsidé, Europatanken, är i grunden liberal.
Den handlar om att utveckla samarbetet mellan
demokratiska stater i Europa för att trygga demokratin,
freden och välfärden. Genom ekonomisk integration
mellan medlemsländerna vill man lägga grunden till
säkerhet, politisk enighet och välstånd.
Den 1 juli 1991 lämnade Sverige in sin ansökan om
medlemskap i den Europeiska gemenskapen (EG).
EG är en organisation i ständig förändring. Vi kan
därför inte i alla avseenden veta hur det nya Europa
kommer att gestalta sig. Detta är i sig ett starkt skäl för
medlemskap: att söka säkerställa ett större svenskt
inflytande än i dag över Europas fortsatta
integrationsprocess.
Folkpartiet liberalerna tar följaktligen klart och
otvetydigt ställning för svenskt medlemskap i EG. Det
innebär dock inte att vi, från liberala utgångspunkter, finner
att allt inom EG är så bra som vi kunde önska. Det finns
mycket inom EG som vi vill påverka och förändra till det
bättre och för detta syfte blir EG vårt instrument, som skall
användas i samverkan med människor i andra länder som
delar vår grundsyn.
De politiska partier inom EG som står Folkpartiet
liberalerna närmast bildar tillsammans ''The Federation of
European Liberal, Democratic and Reform Parties''
(ELDR). Folkpartiet liberalerna tillhör denna federation
som ''Affiliated Member''.
Målet för liberalerna i EG och Sverige är att driva
integrationen vidare mot en europeisk union av federal
karaktär. Vi ställer oss bakom tanken på en långsiktig
integration av utrikes- och säkerhetspolitiken och anser att
det behövs någon form av gemensamt
försvarsarrangemang, och vi stöder ESK-processen och det
gryende samarbetet inom NACC. Den västeuropeiska
unionen, WEU, vill vi stegvis integrera i EG:s
säkerhetspolitiska strukturer.
Liberalerna är pådrivande i strävandena efter en
ekonomisk och monetär union, en gemensam valuta, en
samordnad finanspolitik och en oberoende europeisk
centralbank. Gemenskapens politik ska syfta till
decentralisering och avreglering i enlighet med den s.k.
subsidiaritets- eller närhetsprincipen. Den innebär att
beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå, dvs. av de
människor som närmast berörs.
Viktiga profilfrågor för oss liberaler är mänskliga
rättigheter, minoritetsskydd och bevarande av Europas
gemensamma kulturarv.
I Europavalet 1989 blev liberalerna den tredje största
gruppen inom Europaparlamentet. Gruppen har
medlemmar från tio av de tolv EG-länderna. De länder som
saknar företrädare i gruppen är Grekland och
Storbritannien, det senare landet enbart p.g.a. det
oproportionella valsystemet.
I denna motion tar vi upp några politiska sakområden
som omfattas av EG-samarbetet och där vi önskar se
förändringar. Vi anger riktlinjer för hur vi liberaler vill att
Sverige skall verka i dessa avseenden.

EG och demokratin
Det demokratiska underskottet
EG är en samarbetsorganisation för demokratier. Därför
är det också viktigt att EG i sig styrs demokratiskt.
Det viktigaste beslutsorganet inom EG är ministerrådet.
I det är alla medlemsländerna företrädda av var sin minister.
Huvudregeln är att ministrarna endast kan fatta beslut om
alla är överens. I ett växande antal frågor har dock
parlamenten i de tolv medlemsländerna medgett att
ministerrådet får besluta med s.k. kvalificerat flertal. I
omröstningar i sådana frågor har ministrarna olika röstetal
varierande mellan tio röster för de fyra folkrikaste länderna
till två för det minsta landet (Luxemburg). De länder inom
EG som till storlek och befolkningstal närmast kan jämföras
med Sverige är Belgien, Grekland, Nederländerna och
Portugal. De har vardera fem röster i ministerrådet.
I frågor där enighet är förutsättningen för beslut i rådet
är det, enligt vår uppfattning, viktigt att ministrarna
förankrar sina beslut i det egna parlamentet.
I Danmark finns ett system för detta i form av det s.k.
marknadsutskottet. Denna modell kan vara värd att ta fasta
på också för Sveriges del. Man bör dock vara uppmärksam
på att den kontrollfunktion som ska utövas av parlamentet
som sådant inte i realiteten överlåts på ett enskilt utskott.
I sådana frågor där ministerrådet fattar beslut med
kvalificerat flertal räcker det inte att varje minister har
förankrat sitt ställningstagande i det egna landets
parlament. Beslutet kan ju ändå gå i annan riktning. Därför
är det särskilt viktigt att Europaparlamentet här ges ökat
medbestämmande och kontroll.
Överenskommelsen i Maastricht ger också
Europaparlamentet vissa ökade befogenheter i form av
vetorätt inom några politiska sakområden och
medbestämmande vid valet av ordförande i EG-
kommissionen m.m. Enligt vår uppfattning är det angeläget
att parlamentets ställning och befogenheter efterhand
utvidgas, särskilt inom sådana områden där EG-länderna
frånsäger sig sin vetorätt och ger EG:s ministerråd och
parlament möjlighet att besluta genom omröstning.
Närhetsprincipen
Det pågår kontinuerligt en debatt inom EG om vilka
politiska sakområden och frågor som bör vara nationella
och vilka som bör skötas på EG-nivå. Som huvudregel
gäller den så kallade subsidiaritets- eller närhetsprincipen.
Den innebär, som nämnts, att politiska beslut inom EG
skall fattas så nära medborgarna som frågorna medger och
av de medborgare som frågorna främst berör. Beslut skall
således inte föras till Bryssel om de lika bra eller bättre kan
tas på nationell, regional eller kommunal nivå.
Exempel på tillämpning av närhetsprincipen är att beslut
om medlemsländernas välfärdssystem fattas på nationell
nivå, med undantag för gränsöverskridande frågor som
aktualiseras av människors fria rörlighet över gränserna och
gemensamma minimivillkor inom EG:s sociala stadga.
Handelsavtal med omvärlden, EG:s konkurrensregler och
åtgärder mot gränsöverskridande miljöskadliga utsläpp är
exempel på frågor som är lämpliga att besluta om på
Gemenskaps-nivå.
Som medlem av EG bör Sverige ge starkt stöd åt
närhetsprincipen. Den är en viktig förutsättning för att de
nationer och regioner som utgör EG ska kunna bevara och
utveckla sina olika identiteter.
Offentlighetsprincipen
Sverige bör verka för att handlingar som EG:s
institutioner inhämtar eller upprättar i samband med
myndighetsutövning, utformning av lagförslag m.m. skall
vara offentliga. Vi bör m.a.o. eftersträva att de principer
som gäller rörande offentliga handlingar i Sverige också
införs i EG. Samtidigt bör det påpekas att EG i allt
väsentligt är transparent för den som vill titta in i
beslutsprocesser och beslut av det enkla skälet att
deltagande politiker och tjänstemän ofta har ett starkt
egenintresse av att offentligt eller informellt tala om vad de
gör.
Miljöpolitik
Miljöförstöring känner inga nationsgränser. Som
exempel kan nämnas att av det svavel som faller ned över
Sverige kommer 90 procent från andra länder.
Miljöförstöringens gränsöverskridande effekter gör att
det krävs en internationell samordning och gemensamma
beslut för att lösa problemen. EG kan genom överstatliga
beslut ta regionalt ansvar för en sådan samordning. EG:s
samarbete på miljöområdet är det mest omfattande som
finns i dag.
Jämför man miljöpolitiken i EG-länderna med Sveriges
finner man flera exempel på områden där Sverige hunnit
längst. Det gäller bland annat regler för märkning av
kemikalier och utsläpp av bilavgaser.
Men det är på flera sätt missvisande att jämföra EG:s
miljöpolitik med Sveriges. För det första är inte EG:s regler
heltäckande, utan de fungerar som minimikrav. Många
enskilda medlemsländer har valt att gå längre. Under 1980-
talet har t.ex. Tyskland och Nederländerna genomfört
skärpningar av miljöskyddslagstiftningen som gjort den
betydligt ''tuffare'' än motsvarande svensk lagstiftning. För
det andra fortsätter EG:s miljöpolitik hela tiden att
utvecklas.
EG-motståndarna lyfter gärna fram exempel där Sverige
har strängare miljölagar och använder dessa som argument
för att Sverige skall isolera sig från EG. Vi ser istället varje
exempel på att Sverige gått längre än EG på miljöområdet
som ett argument för att Sverige kan göra nytta i EG. Som
medlemmar får vi en reell möjlighet att påverka EG att
skärpa sina regler.
Som framgått bl.a. av de jämförelser som
miljörättsprofessorn Staffan Westerlund har gjort finns det
också exempel på att EG kommit längre än Sverige.
Westerlund konstaterar att medlemskap i EG förutsätter att
Sverige skärper miljöskyddslagen, naturvårdslagen och
lagen om kemiska produkter. Därtill måste allmänhetens
möjligheter att överklaga miljöärenden förbättras.
Ett problem i EG:s miljöarbete är svårigheten att
kontrollera medlemsländernas efterlevnad av gemensamma
beslut. EG:s ministerråd har fattat beslut om att inrätta en
miljöbyrå, EEA (European Environmental Agency).
Denna ska enligt planerna i första hand ägna sig åt att samla
miljödata och fungera som kontrollorgan. Förhoppningsvis
kan byrån komma att bidra till att flytta fram positionerna
för miljöpolitiken inom EG. Eftersom byrån inte ska
begränsa sin verksamhet till medlemsländerna kan den
också spela en viktig roll för att övervaka miljösituationen i
Östeuropa.
I dag är det endast en liten del av EG:s budget som
används för miljöverksamhet. Men andelen ökar och det
finns starka röster inom EG för att man ska satsa mer av de
gemensamma resurserna på miljön, t.ex. genom inrättande
av en miljöfond.
Som medlem av EG bör Sverige verka för att
ekonomiska styrmedel används mera för att bl.a. minska
miljöskadliga utsläpp, reducera volymen av
engångsförpackningar och hålla tillbaka användningen av
kemikalier inom jordbruket. Ekonomiska styrmedel ser vi
som ett marknadsekonomiskt verktyg för att rädda Europas
miljö.
I de miljöfrågor som gäller den inre marknaden fattar
ministerrådet beslut enligt en majoritetsregel. Men för
övriga miljöbeslut krävs enighet. För att öka EG:s
beslutskraft i miljöfrågor är det angeläget att möjligheterna
att fatta majoritetsbeslut utvidgas.
Som medlem i EG skulle Sverige öka tyngden hos den
gruppering inom EG som tar strid för miljön. I många fall
skulle vi kunna få vågskålen att tippa över till förmån för
skärpningar av EG:s miljöpolitik. Sverige kan också spela
en viktig roll som förebild på vissa områden, t.ex. vad gäller
vattenrening.
Vi vill att Sverige inom EG verkar för en ''ekologisk
marknadsekonomi'' där miljöpolitiken ges samma prioritet
som ekonomisk politik och socialpolitik. Det innebär att
höga krav ställs på energisnål teknik, förnybara
energikällor, återvinning av råvaror och bevarandet av den
biologiska mångfalden.
Den sociala dimensionen
Den ökade friheten för företag och kapital på den inre
marknaden ska kompletteras med åtgärder för att stärka
arbetstagarnas rättigheter. Den ''sociala dimensionen'' är en
oundgänglig del av EG-samarbetet.
Inom EG är det främst liberala och socialdemokratiska
partier som har varit pådrivande för EG:s sociala
dimension.
Front mot arbetslösheten
Den höga arbetslösheten är, enligt vår mening, EG:s
mest akuta problem. Därtill kommer att de regionala
obalanserna är stora.
Förverkligandet av EG:s inre marknad skapar
möjligheter till ökad tillväxt och nya arbetstillfällen. Den
skärpta konkurrensen driver på strukturomvandlingen.
Ineffektiva och olönsamma företag läggs ned och
arbetskraft frigörs för mer konkurrenskraftig produktion.
Denna process leder till ökad tillväxt och välfärd. Men
strukturomvandlingen innebär också att människor blir av
med sina jobb.
Därför skapar den inre marknaden och
valutasamarbetet (EMR/EMU) ett ökat behov av
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska insatser.
Priset för en skärpt konkurrens får inte bli att människor
varaktigt slås ut från arbetsmarknaden eller att utsatta
regioner marginaliseras.
Det finns i dag en stark medvetenhet inom EG om dessa
problem. Bland annat manifesterat i Romtraktatens text
och i beslut vid mötet i Maastricht i december 1992.
Budgeten för de fonder som finansierar
arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik, de s.k.
strukturfonderna, har under senare år ökats kraftigt
samtidigt som fondernas organisation har effektiviserats.
Vi vill att Sverige som medlem i EG verkar för att stärka
EG:s arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Den högre
tillväxt som den inre marknaden genererar skall komma alla
regioner och medborgare till del.
Den sociala stadgan
EG:s social stadga är avsedd att skydda arbetstagarnas
grundläggande rättigheter och täcker områden som rätten
att organisera sig, att förhandla, att strejka, att få en
anständig lön samt rätten till information och
medbestämmande. Framsteg på det sociala området
förutsätter att beslut med kvalificerat flertal blir huvudregel
också vad gäller den sociala dimensionen.
Koncernfackligt samarbete
EG-kommissionen framlade i början av 1980-talet det
s.k. Vredelingdirektivet som innebar en lagstadgad rätt till
koncernfackligt medbestämmande. Förslaget mötte stort
motstånd hos arbetsgivarnas organisationer och hos den
konservativa regeringen i Storbritannien som blockerade
beslut i ministerrådet.
Nu har EG-kommissionen framlagt direktiv om
medbestämmande för anställda i s.k. Europabolag, som är
en gynnad bolagsform för koncerner med verksamhet inom
flera EG-länder. Tanken är att företagen ska bli skyldiga att
inrätta ett råd för de anställda. Rådet måste sedan vara
delaktigt i viktigare beslut som berör arbetstagarna och ska
även få regelbunden information om företagets ekonomi
och planerade investeringar.
När ägarkapitalet får möjligheter att röra sig fritt över
gränserna inom EG och företagen blir flernationella är det
rimligt att facken får möjlighet till insyn och
medbestämmande också på koncernnivå. Folkpartiet anser
det önskvärt att bättre möjligheter skapas för
koncernfackligt samarbete på europeisk nivå.
EG och jämställdheten
Vad gäller jämställdheten mellan kvinnor och män har vi
i Sverige på de flesta -- men inte alla! -- områden kommit
längre än EG-länderna. Det mest påtagliga beviset är
naturligtvis kvinnors deltagande i arbetslivet. I Sverige
förvärvsarbetar 80 procent av kvinnorna, att jämföra med
52 procent i f.d. Västtyskland. Rätt till föräldrapenning i
maximalt två månader är standard i alla EG-länder utom
Danmark. Pappaledighet är på de flesta håll ett okänt
begrepp.
Men det är viktigt att påpeka att situationen i de olika
EG-länderna skiljer sig dramatiskt från varandra. Till
exempel liknar EG-landet Danmark mer Sverige än sin EG-
syster Spanien.
Vi liberaler är de första att erkänna och kritisera
orättvisorna mot kvinnorna i många av EG-länderna. Men
vi använder inte detta som argument mot svenskt
medlemskap i EG.
Det är inte EG som gör att jämställdhetsarbetet går trögt
i flera av medlemsländerna. Tvärtom har EG-samarbetet
underlättat jämställdheten. Utan EG är det t.ex. osannolikt
att länder som Spanien, Portugal och Tyskland infört de
lagar om lika lön för likvärdigt arbete som EG-direktiven
tvingat dem till. Observera att EG:s direktiv är starkare än
svensk jämställdhetslagstiftning, bl.a. därför att parterna i
Sverige kan avtala bort vissa rättigheter, och gör det också
(EG-direktiven tvingade fram en ändring i Sverige förra
året, men hade Sverige redan varit medlem hade lagen blivit
ännu skarpare).
Arbetet för jämställdhet i Europa vinner också på att
Sverige blev medlem av EG -- helt enkelt genom att
rösterna för jämställdhet på så sätt blir flera inom EG:s
beslutande organ. Sverige har också rika erfarenheter och
kunskaper att förmedla om arbetet på
jämställdhetsområdet.
Det är väsentligt att notera att en stor del av de beslut
som påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män inte
fattas på EG-nivå utan på nationell nivå. Det står
medlemsländerna fritt att utforma sin egen familjepolitik
och sina egna socialförsäkringssystem. I de fall det
förekommer EG-direktiv på dessa områden handlar det om
minimilagar.
Bland de direktivförslag från EG-kommissionen som
väntar på att behandlas finns förslag om skydd för gravida
kvinnor i arbetslivet, rätt till mödraledighet och rätt för
deltidsanställda att få samma arbetsvillkor,
utbildningsmöjligheter och socialt skydd som
heltidsanställda.
Dessutom planeras direktivförslag om rätt till
föräldraledighet (inklusive pappaledighet) och om att
omvänd bevisbörda ska gälla i EG:s
jämställdhetslagstiftning, dvs. att det är arbetsgivaren som
ska vara skyldig att bevisa att diskriminering inte har
förekommit.
Kommissionen planerar inom ramen för NOW-
programmet (New Opportunities for Women) att ge stöd till
vidareutbildning och andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för kvinnor. I detta program ingår även stöd till
barnomsorg för att göra det möjligt för fler kvinnor att
förvärvsarbeta. Budgeten för NOW-programmet uppgår till
120 miljoner ecu eller 900 miljoner kronor.
Dessa exempel visar den pådrivande roll som EG-
kommissionen har haft i jämställdhetsfrågorna.
Som medlem i EG bör Sverige målmedvetet utnyttja de
många möjligheter som finns att ge kraft åt
jämställdhetsarbetet.
Alkoholpolitik
Flera EG-länder tillhör dem som har högst
alkoholkonsumtion i världen. I världstoppen ligger
vinländerna Frankrike och Spanien. I dessa länder dricks
det mer än dubbelt så mycket alkohol per person som i
Sverige.
Med den alkoholpolitik som i dag förs i EG-länderna är
utsikterna obefintliga att de skall uppfylla WHO:s beslut att
minska alkoholkonsumtionen med 25 procent till år 2000.
När gränskontrollerna i EG försvinner (vilket är en
mycket betydelsefull del av förverkligandet av den inre
marknaden) innebär detta ett hot mot Sveriges
långtgående -- och förhållandevis framgångsrika --
ambitioner att hålla nere alkoholkonsumtionen.
Avskaffade gränskontroller innebär att människor fritt
kan föra in öl, vin och sprit som de köpt i annat EG-land.
Därmed skapas i länder med höga alkoholskatter ett tryck
på att sänka alkoholskatterna till nivån i grannländerna. Så
t.ex. har danskarna tvingats sänka skatten på öl till följd av
en omfattande handel över gränsen till Tyskland.
Just nu sker strävanden att harmonisera
alkoholskatterna inom EG. I första hand försöker man enas
om miniminivåer för skattesatserna. Detta är positivt. Men
det finns också tankar på att införa tak för beskattningen.
För Sveriges del skulle detta innebära kraftigt sänkta
alkoholpriser. Som medlemmar i EG kommer svenska
liberaler att söka minska den europeiska
alkoholkonsumtionen. I första hand måste enskilda länders
rätt att behålla en högre skatt på alkohol värnas. I andra
hand är det viktigt att driva på arbetet för att genom
minimiskattesatser höja den allmänna nivån på
alkoholbeskattningen inom EG-länderna.
Med tanke på de stora mänskliga och ekonomiska
kostnader som alkoholmissbruket orsakar är det viktigt att
Sverige offensivt kan delta i och påverka den
alkoholpolitiska debatten i Europa.
EG och Östeuropa
Tillbaka till Europa
EG:s betydelse för de demokratiska revolutionerna i
Östoch Centraleuropa kan knappast överskattas.
Kontrasten mellan kommunismens ofrihet, stagnation och
miljöförstöring och det framgångsrika samarbetet mellan
fria demokratier med fri företagsamhet och stabil
välfärdsutveckling har varit slående. Det är ingen slump att
''tillbaka till Europa'' blev slagordet för stora
folkmajoriteter i de nya demokratierna.
Beslutet om EG:s inre marknad 1985 förstärkte
otåligheten inom den växande demokratiska rörelsen i de
gamla kommunistdiktaturerna. Med stor sannolikhet
påverkade beslutet också den sovjetiska stats- och
partiledningens analys av sitt lands belägenhet och
framtidsutsikter.
Efter Michail Gorbatjovs makttillträde 1986 släppte den
östliga ekonomiska ''samarbetsorganisationen'' Comecon
(SEV) kravet på att få sköta medlemsländernas kontakter
med EG-blocket och tillät direktkontakter mellan varje
dåvarande östland och EG. I dag har Comecon, i likhet med
Warszawapakten, upplösts.
De nya ledarna i f.d. Sovjetunionens f.d. satellitstater i
Öst- och Centraleuropa har markerat att deras mål är
medlemskap i EG så snart den nödvändiga ekonomiska
strukturomvandlingen genomförts. Mycket av den nya
lagstiftning som införs i de nya demokratierna utgår från
EG:s s.k. acquis communautaires. Flera av länderna i
Central- och Östeuropa har, som ett första steg mot
medlemskap, ingått associationsavtal med EG.
EG:s stöd till Östeuropa
EG är den organisation som har störst möjlighet att i dag
genom ekonomisk, teknisk och annan hjälp underlätta
omställningen i öst. Ett viktigt instrument för detta är den
nya Europeiska Banken för Utveckling och
Återuppbyggnad (EBRD).
Det är också EG som står för genomförandet av det s.k.
PHARE-programmet som lanserades vid de sju stora
industriländernas (G7-gruppen) möte i Paris i juli 1989.
EG-kommissionen ska, enligt detta program, samordna
inte bara G7:s insatser för de nya demokratierna, utan hela
G24-gruppens (alltså de 24 västliga industriländerna,
däribland Sverige).
PHARE-programmet syftade ursprungligen till att
stabilisera den demokratiska och marknadsekonomiska
reformprocessen i Polen och Ungern, med särskild
inriktning på att stärka den privata sektorn i ekonomin.
Arbetet har sedan utvidgats till att bl.a. omfatta jordbruk
och landsbygdsutveckling, återskapande av enskilda
företag, bank- och finansväsende, investeringar,
miljösamarbete, yrkesutbildning och tekniskt bistånd.
Detta arbete bedrivs i samarbete med bland annat
Internationella Valutafonden, Världsbanken och OECD.
Danmarks utrikesminister, Uffe Ellemann-Jensen, har
flera gånger betonat att EG:s planerade ekonomiska och
monetära union är särskilt viktig just i detta perspektiv. Den
ekonomiska och monetära unionen kan ge den europeiska
ekonomin den utvecklingskraft som behövs för att den
väldiga uppgiften att bidra till de nya demokratiernas
återuppbyggnad efter kommunismen ska kunna
genomföras.
Målet är fullt medlemskap
Möjligheten till EG-medlemskap redan inom en ganska
nära framtid måste hållas öppen för de nya demokratierna i
Östeuropa. Också till Rysslands och de andra OSS-
staternas önskemål om allt starkare band med resten av
kontinenten har EG all anledning att ställa sig positiv.
Som medlem av EG bör Sverige verka för ett
omfattande och nära samarbete med länderna i Öst- och
Centraleuropa. När, som nu, ekonomisk kris och politisk
instabilitet präglar flera av dessa länder är det särskilt
viktigt att EG och andra länder i väst bistår dem och visar
öppenhet och samarbetsvilja.
Handel med tredje världen, bistånd och migration
Beträffande svensk EG-politik rörande dessa områden
hänvisas till annan motion av företrädare för Folkpartiet
liberalerna.
SammanfattningSyftet med EG är att skapa en
allt tätare sammanslutning för fred, demokrati och
välstånd. Strävan efter fred är dess grundläggande, starka
drivkraft.Sverige bör bli fullvärdig medlem i EG. För oss
liberaler är ambitionen att inom EG driva integrationen
vidare mot en europeisk union av federal karaktär. Målet är
att även Sverige genom medlemskapet skall öka inflytandet
över sitt eget öde, påverka och bli delaktigt i ett fredligt,
demokratiskt och blomstrande Europa.Vi anser att
Sverige bör delta i en långsiktig integration av utrikes- och
säkerhetspolitiken och vi tar ställning för någon form av
gemensamt försvarsarrangemang.Som liberaler är vi
anhängare av en ekonomisk och monetär union, och en
gemensam valuta.EG består enbart av demokratiskt
styrda länder. Självfallet styrs EG självt enligt demokratiska
grundprinciper, som dock kan drivas längre:
Europaparlamentets befogenheter måste öka och Sverige
bör som medlem i EG verka för att subsidiaritetseller
närhetsprincipen skall gälla och strikt tillämpas.Sverige
skall som medlem i EG eftersträva att offentlighetsprinciper
hävdas bättre inom EG:s institutioner.Miljöförstöring är
ofta gränslös till sin karaktär och därför är det av central
betydelse att Sverige blir medlem i EG för att inom EG
driva på för en offensiv miljöpolitik.Den tillväxt som
skapas inom EG måste komma alla medborgare och
regioner till del. Som medlemmar i EG anser vi att Sverige
skall verka för att EG:s arbetsmarknadspolitik och
regionalpolitik får ökad uppmärksamhet.I arbetet för
jämställdhet mellan kvinnor och män har Sverige goda
förutstättningar att tillföra EG kunskap och erfarenheter.
Medlemskap i EG är inte ett hot mot jämställdheten -- utan
ett steg på vägen mot ökad jämställdhet i hela Europa, inte
minst Syd- och Östeuropa.Vi anser att Sverige på ett
offensivt sätt skall delta i den alkoholpolitiska debatten och
politikutformningen i Europa, i syfte att minska
alkoholkonsumtionen. Enskilda länder har även
fortsättningsvis rätt att driva en egen prispolitik.Värdet
av ett nära och omfattande samarbete mellan EG och
demokratierna i Östeuropa är den svåraste och mest
angelägna uppgiften för Västeuropas nationer. Endast EG
kan i dag fylla rollen som stabil motor och garant för dessa
länders omvandling till stabila demokratier med fungerande
marknadsekonomi.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för
Sveriges medverkan i arbetet inom EG.

Stockholm den 27 januari 1991

Hadar Cars (fp)

Carl B Hamilton (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

Britta Bjelle (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Gudrun Norberg (fp)

Karin Pilsäter (fp)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom EG.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom EG.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.