Europapolitiken
Motion 1991/92:U538 av Hadar Cars m.fl. (fp)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Utrikesutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-01-27
- Bordläggning
- 1992-02-06
- Hänvisning
- 1992-02-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
EG -- en allt tätare sammanslutning för fred, demokrati och välstånd
Strävan efter fred är den grundläggande drivkraften för skapandet av EG och för Europas fortsatta integration. Det är denna strävan som driver på både fördjupat samarbete mellan de gamla medlemsländerna och kommande utvidgning av EG österut, sedan bl.a. nordiska länder blivit medlemmar.
Först materialiserades strävan efter fred och stabilitet i skapandet av Kol- och stålunionen, som lade en suveränitetsinskränkning på ländernas möjlighet att på egen hand bygga upp en rustningsindustri, och därefter genom EG:s tillkomst i slutet av 1950-talet och inkorporeringen av tidigare diktaturer som Spanien, Grekland och Portugal.
I dag och under kommande decennier är vår viktigaste uppgift i Västeuropa att politiskt och ekonomiskt integrera Östeuropa med Västeuropa. Detta skall genomföras genom medlen ekonomiskt och politiskt samarbete mellan demokratiska nationer, inklusive mer omfattande samverkan på utrikes- och säkerhetspolitikens område.
Liberaler och andra som vill riva murar och överskrida gränser har alltid fascinerats av drömmen om ett, på demokratisk grund, enat Europa. Inte ett krämarnas Europa utan ett Europa för frihet, demokrati och välstånd. En konkret vägvisning till hur drömmen kunde förverkligas fick vi genom tillkomsten av den Europeiska gemenskapen. Länge syntes målet dock avlägset, främst p.g.a. den järnridå som klöv Europa.
Men snabbt, som genom ett trollslag, bytte Europa karaktär. Som en sönderrostad plåtbit föll järnridån itu. Demokrati och liberala rättigheter krävdes och vanns av människor som i årtionden slavat under socialistiska enpartivälden och kommandoekonomier. Det enda dessa välden lämnade i arv var förstörda människor, ekonomier och miljöer.
Dessa problem måste nu lösas liksom de många andra som Europa brottas med i form av bl.a. nationella motsättningar och rasism. Ändå har förutsättningarna för varaktig fred, för samverkan, enighet och vänskap mellan folken i Europa aldrig varit större än nu.
Som ett stabilt och välutvecklat land i Europa har Sverige både en moralisk förpliktelse och ett egenintresse att medverka till att de goda förutsättningarna tas till vara. Målet för våra strävanden bör vara att våra barn och barnbarn skall få växa upp i ett säkrare, friare, mera grönskande och välmående och mot omvärlden generöst och öppet Europa.
EG:s ursprungsidé, Europatanken, är i grunden liberal. Den handlar om att utveckla samarbetet mellan demokratiska stater i Europa för att trygga demokratin, freden och välfärden. Genom ekonomisk integration mellan medlemsländerna vill man lägga grunden till säkerhet, politisk enighet och välstånd.
Den 1 juli 1991 lämnade Sverige in sin ansökan om medlemskap i den Europeiska gemenskapen (EG).
EG är en organisation i ständig förändring. Vi kan därför inte i alla avseenden veta hur det nya Europa kommer att gestalta sig. Detta är i sig ett starkt skäl för medlemskap: att söka säkerställa ett större svenskt inflytande än i dag över Europas fortsatta integrationsprocess.
Folkpartiet liberalerna tar följaktligen klart och otvetydigt ställning för svenskt medlemskap i EG. Det innebär dock inte att vi, från liberala utgångspunkter, finner att allt inom EG är så bra som vi kunde önska. Det finns mycket inom EG som vi vill påverka och förändra till det bättre och för detta syfte blir EG vårt instrument, som skall användas i samverkan med människor i andra länder som delar vår grundsyn.
De politiska partier inom EG som står Folkpartiet liberalerna närmast bildar tillsammans ''The Federation of European Liberal, Democratic and Reform Parties'' (ELDR). Folkpartiet liberalerna tillhör denna federation som ''Affiliated Member''.
Målet för liberalerna i EG och Sverige är att driva integrationen vidare mot en europeisk union av federal karaktär. Vi ställer oss bakom tanken på en långsiktig integration av utrikes- och säkerhetspolitiken och anser att det behövs någon form av gemensamt försvarsarrangemang, och vi stöder ESK-processen och det gryende samarbetet inom NACC. Den västeuropeiska unionen, WEU, vill vi stegvis integrera i EG:s säkerhetspolitiska strukturer.
Liberalerna är pådrivande i strävandena efter en ekonomisk och monetär union, en gemensam valuta, en samordnad finanspolitik och en oberoende europeisk centralbank. Gemenskapens politik ska syfta till decentralisering och avreglering i enlighet med den s.k. subsidiaritets- eller närhetsprincipen. Den innebär att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå, dvs. av de människor som närmast berörs.
Viktiga profilfrågor för oss liberaler är mänskliga rättigheter, minoritetsskydd och bevarande av Europas gemensamma kulturarv.
I Europavalet 1989 blev liberalerna den tredje största gruppen inom Europaparlamentet. Gruppen har medlemmar från tio av de tolv EG-länderna. De länder som saknar företrädare i gruppen är Grekland och Storbritannien, det senare landet enbart p.g.a. det oproportionella valsystemet.
I denna motion tar vi upp några politiska sakområden som omfattas av EG-samarbetet och där vi önskar se förändringar. Vi anger riktlinjer för hur vi liberaler vill att Sverige skall verka i dessa avseenden.
EG och demokratin
Det demokratiska underskottet
EG är en samarbetsorganisation för demokratier. Därför är det också viktigt att EG i sig styrs demokratiskt.
Det viktigaste beslutsorganet inom EG är ministerrådet. I det är alla medlemsländerna företrädda av var sin minister. Huvudregeln är att ministrarna endast kan fatta beslut om alla är överens. I ett växande antal frågor har dock parlamenten i de tolv medlemsländerna medgett att ministerrådet får besluta med s.k. kvalificerat flertal. I omröstningar i sådana frågor har ministrarna olika röstetal varierande mellan tio röster för de fyra folkrikaste länderna till två för det minsta landet (Luxemburg). De länder inom EG som till storlek och befolkningstal närmast kan jämföras med Sverige är Belgien, Grekland, Nederländerna och Portugal. De har vardera fem röster i ministerrådet.
I frågor där enighet är förutsättningen för beslut i rådet är det, enligt vår uppfattning, viktigt att ministrarna förankrar sina beslut i det egna parlamentet.
I Danmark finns ett system för detta i form av det s.k. marknadsutskottet. Denna modell kan vara värd att ta fasta på också för Sveriges del. Man bör dock vara uppmärksam på att den kontrollfunktion som ska utövas av parlamentet som sådant inte i realiteten överlåts på ett enskilt utskott.
I sådana frågor där ministerrådet fattar beslut med kvalificerat flertal räcker det inte att varje minister har förankrat sitt ställningstagande i det egna landets parlament. Beslutet kan ju ändå gå i annan riktning. Därför är det särskilt viktigt att Europaparlamentet här ges ökat medbestämmande och kontroll.
Överenskommelsen i Maastricht ger också Europaparlamentet vissa ökade befogenheter i form av vetorätt inom några politiska sakområden och medbestämmande vid valet av ordförande i EG- kommissionen m.m. Enligt vår uppfattning är det angeläget att parlamentets ställning och befogenheter efterhand utvidgas, särskilt inom sådana områden där EG-länderna frånsäger sig sin vetorätt och ger EG:s ministerråd och parlament möjlighet att besluta genom omröstning.
Närhetsprincipen
Det pågår kontinuerligt en debatt inom EG om vilka politiska sakområden och frågor som bör vara nationella och vilka som bör skötas på EG-nivå. Som huvudregel gäller den så kallade subsidiaritets- eller närhetsprincipen. Den innebär, som nämnts, att politiska beslut inom EG skall fattas så nära medborgarna som frågorna medger och av de medborgare som frågorna främst berör. Beslut skall således inte föras till Bryssel om de lika bra eller bättre kan tas på nationell, regional eller kommunal nivå.
Exempel på tillämpning av närhetsprincipen är att beslut om medlemsländernas välfärdssystem fattas på nationell nivå, med undantag för gränsöverskridande frågor som aktualiseras av människors fria rörlighet över gränserna och gemensamma minimivillkor inom EG:s sociala stadga. Handelsavtal med omvärlden, EG:s konkurrensregler och åtgärder mot gränsöverskridande miljöskadliga utsläpp är exempel på frågor som är lämpliga att besluta om på Gemenskaps-nivå.
Som medlem av EG bör Sverige ge starkt stöd åt närhetsprincipen. Den är en viktig förutsättning för att de nationer och regioner som utgör EG ska kunna bevara och utveckla sina olika identiteter.
Offentlighetsprincipen
Sverige bör verka för att handlingar som EG:s institutioner inhämtar eller upprättar i samband med myndighetsutövning, utformning av lagförslag m.m. skall vara offentliga. Vi bör m.a.o. eftersträva att de principer som gäller rörande offentliga handlingar i Sverige också införs i EG. Samtidigt bör det påpekas att EG i allt väsentligt är transparent för den som vill titta in i beslutsprocesser och beslut av det enkla skälet att deltagande politiker och tjänstemän ofta har ett starkt egenintresse av att offentligt eller informellt tala om vad de gör.
Miljöpolitik
Miljöförstöring känner inga nationsgränser. Som exempel kan nämnas att av det svavel som faller ned över Sverige kommer 90 procent från andra länder.
Miljöförstöringens gränsöverskridande effekter gör att det krävs en internationell samordning och gemensamma beslut för att lösa problemen. EG kan genom överstatliga beslut ta regionalt ansvar för en sådan samordning. EG:s samarbete på miljöområdet är det mest omfattande som finns i dag.
Jämför man miljöpolitiken i EG-länderna med Sveriges finner man flera exempel på områden där Sverige hunnit längst. Det gäller bland annat regler för märkning av kemikalier och utsläpp av bilavgaser.
Men det är på flera sätt missvisande att jämföra EG:s miljöpolitik med Sveriges. För det första är inte EG:s regler heltäckande, utan de fungerar som minimikrav. Många enskilda medlemsländer har valt att gå längre. Under 1980- talet har t.ex. Tyskland och Nederländerna genomfört skärpningar av miljöskyddslagstiftningen som gjort den betydligt ''tuffare'' än motsvarande svensk lagstiftning. För det andra fortsätter EG:s miljöpolitik hela tiden att utvecklas.
EG-motståndarna lyfter gärna fram exempel där Sverige har strängare miljölagar och använder dessa som argument för att Sverige skall isolera sig från EG. Vi ser istället varje exempel på att Sverige gått längre än EG på miljöområdet som ett argument för att Sverige kan göra nytta i EG. Som medlemmar får vi en reell möjlighet att påverka EG att skärpa sina regler.
Som framgått bl.a. av de jämförelser som miljörättsprofessorn Staffan Westerlund har gjort finns det också exempel på att EG kommit längre än Sverige. Westerlund konstaterar att medlemskap i EG förutsätter att Sverige skärper miljöskyddslagen, naturvårdslagen och lagen om kemiska produkter. Därtill måste allmänhetens möjligheter att överklaga miljöärenden förbättras.
Ett problem i EG:s miljöarbete är svårigheten att kontrollera medlemsländernas efterlevnad av gemensamma beslut. EG:s ministerråd har fattat beslut om att inrätta en miljöbyrå, EEA (European Environmental Agency). Denna ska enligt planerna i första hand ägna sig åt att samla miljödata och fungera som kontrollorgan. Förhoppningsvis kan byrån komma att bidra till att flytta fram positionerna för miljöpolitiken inom EG. Eftersom byrån inte ska begränsa sin verksamhet till medlemsländerna kan den också spela en viktig roll för att övervaka miljösituationen i Östeuropa.
I dag är det endast en liten del av EG:s budget som används för miljöverksamhet. Men andelen ökar och det finns starka röster inom EG för att man ska satsa mer av de gemensamma resurserna på miljön, t.ex. genom inrättande av en miljöfond.
Som medlem av EG bör Sverige verka för att ekonomiska styrmedel används mera för att bl.a. minska miljöskadliga utsläpp, reducera volymen av engångsförpackningar och hålla tillbaka användningen av kemikalier inom jordbruket. Ekonomiska styrmedel ser vi som ett marknadsekonomiskt verktyg för att rädda Europas miljö.
I de miljöfrågor som gäller den inre marknaden fattar ministerrådet beslut enligt en majoritetsregel. Men för övriga miljöbeslut krävs enighet. För att öka EG:s beslutskraft i miljöfrågor är det angeläget att möjligheterna att fatta majoritetsbeslut utvidgas.
Som medlem i EG skulle Sverige öka tyngden hos den gruppering inom EG som tar strid för miljön. I många fall skulle vi kunna få vågskålen att tippa över till förmån för skärpningar av EG:s miljöpolitik. Sverige kan också spela en viktig roll som förebild på vissa områden, t.ex. vad gäller vattenrening.
Vi vill att Sverige inom EG verkar för en ''ekologisk marknadsekonomi'' där miljöpolitiken ges samma prioritet som ekonomisk politik och socialpolitik. Det innebär att höga krav ställs på energisnål teknik, förnybara energikällor, återvinning av råvaror och bevarandet av den biologiska mångfalden.
Den sociala dimensionen
Den ökade friheten för företag och kapital på den inre marknaden ska kompletteras med åtgärder för att stärka arbetstagarnas rättigheter. Den ''sociala dimensionen'' är en oundgänglig del av EG-samarbetet.
Inom EG är det främst liberala och socialdemokratiska partier som har varit pådrivande för EG:s sociala dimension.
Front mot arbetslösheten
Den höga arbetslösheten är, enligt vår mening, EG:s mest akuta problem. Därtill kommer att de regionala obalanserna är stora.
Förverkligandet av EG:s inre marknad skapar möjligheter till ökad tillväxt och nya arbetstillfällen. Den skärpta konkurrensen driver på strukturomvandlingen. Ineffektiva och olönsamma företag läggs ned och arbetskraft frigörs för mer konkurrenskraftig produktion. Denna process leder till ökad tillväxt och välfärd. Men strukturomvandlingen innebär också att människor blir av med sina jobb.
Därför skapar den inre marknaden och valutasamarbetet (EMR/EMU) ett ökat behov av arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska insatser. Priset för en skärpt konkurrens får inte bli att människor varaktigt slås ut från arbetsmarknaden eller att utsatta regioner marginaliseras.
Det finns i dag en stark medvetenhet inom EG om dessa problem. Bland annat manifesterat i Romtraktatens text och i beslut vid mötet i Maastricht i december 1992. Budgeten för de fonder som finansierar arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik, de s.k. strukturfonderna, har under senare år ökats kraftigt samtidigt som fondernas organisation har effektiviserats.
Vi vill att Sverige som medlem i EG verkar för att stärka EG:s arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Den högre tillväxt som den inre marknaden genererar skall komma alla regioner och medborgare till del.
Den sociala stadgan
EG:s social stadga är avsedd att skydda arbetstagarnas grundläggande rättigheter och täcker områden som rätten att organisera sig, att förhandla, att strejka, att få en anständig lön samt rätten till information och medbestämmande. Framsteg på det sociala området förutsätter att beslut med kvalificerat flertal blir huvudregel också vad gäller den sociala dimensionen.
Koncernfackligt samarbete
EG-kommissionen framlade i början av 1980-talet det s.k. Vredelingdirektivet som innebar en lagstadgad rätt till koncernfackligt medbestämmande. Förslaget mötte stort motstånd hos arbetsgivarnas organisationer och hos den konservativa regeringen i Storbritannien som blockerade beslut i ministerrådet.
Nu har EG-kommissionen framlagt direktiv om medbestämmande för anställda i s.k. Europabolag, som är en gynnad bolagsform för koncerner med verksamhet inom flera EG-länder. Tanken är att företagen ska bli skyldiga att inrätta ett råd för de anställda. Rådet måste sedan vara delaktigt i viktigare beslut som berör arbetstagarna och ska även få regelbunden information om företagets ekonomi och planerade investeringar.
När ägarkapitalet får möjligheter att röra sig fritt över gränserna inom EG och företagen blir flernationella är det rimligt att facken får möjlighet till insyn och medbestämmande också på koncernnivå. Folkpartiet anser det önskvärt att bättre möjligheter skapas för koncernfackligt samarbete på europeisk nivå.
EG och jämställdheten
Vad gäller jämställdheten mellan kvinnor och män har vi i Sverige på de flesta -- men inte alla! -- områden kommit längre än EG-länderna. Det mest påtagliga beviset är naturligtvis kvinnors deltagande i arbetslivet. I Sverige förvärvsarbetar 80 procent av kvinnorna, att jämföra med 52 procent i f.d. Västtyskland. Rätt till föräldrapenning i maximalt två månader är standard i alla EG-länder utom Danmark. Pappaledighet är på de flesta håll ett okänt begrepp.
Men det är viktigt att påpeka att situationen i de olika EG-länderna skiljer sig dramatiskt från varandra. Till exempel liknar EG-landet Danmark mer Sverige än sin EG- syster Spanien.
Vi liberaler är de första att erkänna och kritisera orättvisorna mot kvinnorna i många av EG-länderna. Men vi använder inte detta som argument mot svenskt medlemskap i EG.
Det är inte EG som gör att jämställdhetsarbetet går trögt i flera av medlemsländerna. Tvärtom har EG-samarbetet underlättat jämställdheten. Utan EG är det t.ex. osannolikt att länder som Spanien, Portugal och Tyskland infört de lagar om lika lön för likvärdigt arbete som EG-direktiven tvingat dem till. Observera att EG:s direktiv är starkare än svensk jämställdhetslagstiftning, bl.a. därför att parterna i Sverige kan avtala bort vissa rättigheter, och gör det också (EG-direktiven tvingade fram en ändring i Sverige förra året, men hade Sverige redan varit medlem hade lagen blivit ännu skarpare).
Arbetet för jämställdhet i Europa vinner också på att Sverige blev medlem av EG -- helt enkelt genom att rösterna för jämställdhet på så sätt blir flera inom EG:s beslutande organ. Sverige har också rika erfarenheter och kunskaper att förmedla om arbetet på jämställdhetsområdet.
Det är väsentligt att notera att en stor del av de beslut som påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män inte fattas på EG-nivå utan på nationell nivå. Det står medlemsländerna fritt att utforma sin egen familjepolitik och sina egna socialförsäkringssystem. I de fall det förekommer EG-direktiv på dessa områden handlar det om minimilagar.
Bland de direktivförslag från EG-kommissionen som väntar på att behandlas finns förslag om skydd för gravida kvinnor i arbetslivet, rätt till mödraledighet och rätt för deltidsanställda att få samma arbetsvillkor, utbildningsmöjligheter och socialt skydd som heltidsanställda.
Dessutom planeras direktivförslag om rätt till föräldraledighet (inklusive pappaledighet) och om att omvänd bevisbörda ska gälla i EG:s jämställdhetslagstiftning, dvs. att det är arbetsgivaren som ska vara skyldig att bevisa att diskriminering inte har förekommit.
Kommissionen planerar inom ramen för NOW- programmet (New Opportunities for Women) att ge stöd till vidareutbildning och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor. I detta program ingår även stöd till barnomsorg för att göra det möjligt för fler kvinnor att förvärvsarbeta. Budgeten för NOW-programmet uppgår till 120 miljoner ecu eller 900 miljoner kronor.
Dessa exempel visar den pådrivande roll som EG- kommissionen har haft i jämställdhetsfrågorna.
Som medlem i EG bör Sverige målmedvetet utnyttja de många möjligheter som finns att ge kraft åt jämställdhetsarbetet.
Alkoholpolitik
Flera EG-länder tillhör dem som har högst alkoholkonsumtion i världen. I världstoppen ligger vinländerna Frankrike och Spanien. I dessa länder dricks det mer än dubbelt så mycket alkohol per person som i Sverige.
Med den alkoholpolitik som i dag förs i EG-länderna är utsikterna obefintliga att de skall uppfylla WHO:s beslut att minska alkoholkonsumtionen med 25 procent till år 2000.
När gränskontrollerna i EG försvinner (vilket är en mycket betydelsefull del av förverkligandet av den inre marknaden) innebär detta ett hot mot Sveriges långtgående -- och förhållandevis framgångsrika -- ambitioner att hålla nere alkoholkonsumtionen.
Avskaffade gränskontroller innebär att människor fritt kan föra in öl, vin och sprit som de köpt i annat EG-land. Därmed skapas i länder med höga alkoholskatter ett tryck på att sänka alkoholskatterna till nivån i grannländerna. Så t.ex. har danskarna tvingats sänka skatten på öl till följd av en omfattande handel över gränsen till Tyskland.
Just nu sker strävanden att harmonisera alkoholskatterna inom EG. I första hand försöker man enas om miniminivåer för skattesatserna. Detta är positivt. Men det finns också tankar på att införa tak för beskattningen. För Sveriges del skulle detta innebära kraftigt sänkta alkoholpriser. Som medlemmar i EG kommer svenska liberaler att söka minska den europeiska alkoholkonsumtionen. I första hand måste enskilda länders rätt att behålla en högre skatt på alkohol värnas. I andra hand är det viktigt att driva på arbetet för att genom minimiskattesatser höja den allmänna nivån på alkoholbeskattningen inom EG-länderna.
Med tanke på de stora mänskliga och ekonomiska kostnader som alkoholmissbruket orsakar är det viktigt att Sverige offensivt kan delta i och påverka den alkoholpolitiska debatten i Europa.
EG och Östeuropa
Tillbaka till Europa
EG:s betydelse för de demokratiska revolutionerna i Östoch Centraleuropa kan knappast överskattas. Kontrasten mellan kommunismens ofrihet, stagnation och miljöförstöring och det framgångsrika samarbetet mellan fria demokratier med fri företagsamhet och stabil välfärdsutveckling har varit slående. Det är ingen slump att ''tillbaka till Europa'' blev slagordet för stora folkmajoriteter i de nya demokratierna.
Beslutet om EG:s inre marknad 1985 förstärkte otåligheten inom den växande demokratiska rörelsen i de gamla kommunistdiktaturerna. Med stor sannolikhet påverkade beslutet också den sovjetiska stats- och partiledningens analys av sitt lands belägenhet och framtidsutsikter.
Efter Michail Gorbatjovs makttillträde 1986 släppte den östliga ekonomiska ''samarbetsorganisationen'' Comecon (SEV) kravet på att få sköta medlemsländernas kontakter med EG-blocket och tillät direktkontakter mellan varje dåvarande östland och EG. I dag har Comecon, i likhet med Warszawapakten, upplösts.
De nya ledarna i f.d. Sovjetunionens f.d. satellitstater i Öst- och Centraleuropa har markerat att deras mål är medlemskap i EG så snart den nödvändiga ekonomiska strukturomvandlingen genomförts. Mycket av den nya lagstiftning som införs i de nya demokratierna utgår från EG:s s.k. acquis communautaires. Flera av länderna i Central- och Östeuropa har, som ett första steg mot medlemskap, ingått associationsavtal med EG.
EG:s stöd till Östeuropa
EG är den organisation som har störst möjlighet att i dag genom ekonomisk, teknisk och annan hjälp underlätta omställningen i öst. Ett viktigt instrument för detta är den nya Europeiska Banken för Utveckling och Återuppbyggnad (EBRD).
Det är också EG som står för genomförandet av det s.k. PHARE-programmet som lanserades vid de sju stora industriländernas (G7-gruppen) möte i Paris i juli 1989. EG-kommissionen ska, enligt detta program, samordna inte bara G7:s insatser för de nya demokratierna, utan hela G24-gruppens (alltså de 24 västliga industriländerna, däribland Sverige).
PHARE-programmet syftade ursprungligen till att stabilisera den demokratiska och marknadsekonomiska reformprocessen i Polen och Ungern, med särskild inriktning på att stärka den privata sektorn i ekonomin. Arbetet har sedan utvidgats till att bl.a. omfatta jordbruk och landsbygdsutveckling, återskapande av enskilda företag, bank- och finansväsende, investeringar, miljösamarbete, yrkesutbildning och tekniskt bistånd. Detta arbete bedrivs i samarbete med bland annat Internationella Valutafonden, Världsbanken och OECD.
Danmarks utrikesminister, Uffe Ellemann-Jensen, har flera gånger betonat att EG:s planerade ekonomiska och monetära union är särskilt viktig just i detta perspektiv. Den ekonomiska och monetära unionen kan ge den europeiska ekonomin den utvecklingskraft som behövs för att den väldiga uppgiften att bidra till de nya demokratiernas återuppbyggnad efter kommunismen ska kunna genomföras.
Målet är fullt medlemskap
Möjligheten till EG-medlemskap redan inom en ganska nära framtid måste hållas öppen för de nya demokratierna i Östeuropa. Också till Rysslands och de andra OSS- staternas önskemål om allt starkare band med resten av kontinenten har EG all anledning att ställa sig positiv.
Som medlem av EG bör Sverige verka för ett omfattande och nära samarbete med länderna i Öst- och Centraleuropa. När, som nu, ekonomisk kris och politisk instabilitet präglar flera av dessa länder är det särskilt viktigt att EG och andra länder i väst bistår dem och visar öppenhet och samarbetsvilja.
Handel med tredje världen, bistånd och migration
Beträffande svensk EG-politik rörande dessa områden hänvisas till annan motion av företrädare för Folkpartiet liberalerna.
SammanfattningSyftet med EG är att skapa en allt tätare sammanslutning för fred, demokrati och välstånd. Strävan efter fred är dess grundläggande, starka drivkraft.Sverige bör bli fullvärdig medlem i EG. För oss liberaler är ambitionen att inom EG driva integrationen vidare mot en europeisk union av federal karaktär. Målet är att även Sverige genom medlemskapet skall öka inflytandet över sitt eget öde, påverka och bli delaktigt i ett fredligt, demokratiskt och blomstrande Europa.Vi anser att Sverige bör delta i en långsiktig integration av utrikes- och säkerhetspolitiken och vi tar ställning för någon form av gemensamt försvarsarrangemang.Som liberaler är vi anhängare av en ekonomisk och monetär union, och en gemensam valuta.EG består enbart av demokratiskt styrda länder. Självfallet styrs EG självt enligt demokratiska grundprinciper, som dock kan drivas längre: Europaparlamentets befogenheter måste öka och Sverige bör som medlem i EG verka för att subsidiaritetseller närhetsprincipen skall gälla och strikt tillämpas.Sverige skall som medlem i EG eftersträva att offentlighetsprinciper hävdas bättre inom EG:s institutioner.Miljöförstöring är ofta gränslös till sin karaktär och därför är det av central betydelse att Sverige blir medlem i EG för att inom EG driva på för en offensiv miljöpolitik.Den tillväxt som skapas inom EG måste komma alla medborgare och regioner till del. Som medlemmar i EG anser vi att Sverige skall verka för att EG:s arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik får ökad uppmärksamhet.I arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män har Sverige goda förutstättningar att tillföra EG kunskap och erfarenheter. Medlemskap i EG är inte ett hot mot jämställdheten -- utan ett steg på vägen mot ökad jämställdhet i hela Europa, inte minst Syd- och Östeuropa.Vi anser att Sverige på ett offensivt sätt skall delta i den alkoholpolitiska debatten och politikutformningen i Europa, i syfte att minska alkoholkonsumtionen. Enskilda länder har även fortsättningsvis rätt att driva en egen prispolitik.Värdet av ett nära och omfattande samarbete mellan EG och demokratierna i Östeuropa är den svåraste och mest angelägna uppgiften för Västeuropas nationer. Endast EG kan i dag fylla rollen som stabil motor och garant för dessa länders omvandling till stabila demokratier med fungerande marknadsekonomi.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom EG.
Stockholm den 27 januari 1991 Hadar Cars (fp) Carl B Hamilton (fp) Ylva Annerstedt (fp) Britta Bjelle (fp) Christer Eirefelt (fp) Gudrun Norberg (fp) Karin Pilsäter (fp)
Yrkanden (2)
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom EG.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom EG.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.