EU:s närhetsprincip

Motion 2000/01:K274 av Margit Gennser (m)

av Margit Gennser (m)
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för väl tilltagna tidsfrister när det gäller
ikraftträdandet av nya EU-regler.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en utredning om hur nya regleringar initierade från
EU har påverkat företagens kostnader och myndigheternas administrativa
arbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att samarbeta med länder som Danmark och
Storbritannien med en likartad administrativ tradition för att minska EU-
kommissionens initiativrätt till ny lagstiftning och införande av
förordningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall samarbeta med länder som Danmark och
Storbritannien om att stärka närhetsprincipen och begränsa tillämpningen
av acquis communautaire.
Närhetsprincipen inom EU måste stärkas
Till Amsterdamavtalet finns det ett bilagt protokoll om subsidiaritet och
proportionalitet. Artikel 5 är dock inte ändrad. Subsidiaritet innebär
således fortfarande att EU endast skall agera i frågor, där målen i ett
förslag inte kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna själva.
Proportionalitet innebär att de åtgärder EU vidtar inte får gå längre än
vad som är absolut nödvändigt för att uppnå vad som är stadgat i EU:s
avtal.
Det är ingen överdrift att påstå att framförallt EU-kommissionen har
ignorerat artikel 5. Att så skett beror på att överträdelser av artikeln inte
går
att juridiskt påtala. Av det tidigare nämnda protokollet framgår det också
vilken begränsad vikt artikel 5 tillmäts. Det betonas nämligen att avvägningen
mellan nationell lag och EU-lagstiftning måste ske med hänsyn till avtalens
allmänna stadganden och mål och särskilt då acquis communautaire och de
principer som EG-domstolen har fastslagit.
Vid den svenska folkomröstningen om EU-inträdet lades stor vikt vid
närhetsprincipen (subsidiariteten), dvs denna princip skulle bidra till att
begränsa den överstatliga lagstiftning i form av EU-direktiv, dvs förslag till
lagstiftning som rent formellt skall antas av de nationella parlamenten och
resolutioner som innebär förordningar som EU-kommissionen och olika
kommittéer antar självständigt.
Resultat har blivit en strid ström av nya regleringar som svenska
myndigheter och svenska medborgare måste lyda. För närvarande pågår t ex
ett arbete med en ny strikt - samordnad - lagstiftning om livsmedelshygien
m.m. Brittisk press som är snabbare än svensk att sätta sig in i de nya reglerna
har avslöjat en del av de mer bisarra förslagen. Bl a skall inte en anställd som
tar emot pengar samtidigt få hantera livsmedel utan att ta på och av handskar.
Att en sådan regel kan tillämpas i supermarkets är en sak, men att kräva
samma regler för korvkiosken eller i våra saluhallar tyder på överdrivet nit.
Samma lagkomplex innehåller också krav på att alla jaktlag - hur små och
informella de än är - skall ha med sig en person som är specialist på
livsmedelshygien om jaktlaget säljer en del av jaktbytet som de inte själva
kan konsumera. Vidare krävs att de lokaler - skjul - som används för att
hänga fasaner, älgkött eller annat vilt, måste besiktigas ur hygienisk synvinkel
om något av köttet säljs vidare. En sådan typ av lagstiftning får betydligt mer
vittgående och skadliga regler än en alkohollagstiftning som lett till en
omfattande olaglig hembränning.
Byråkratier kännetecknas alltför ofta av överdrivet nit när det gäller att
utfärda förslag till lagstiftning eller förordningar. Detta känner vi till från
förhållandena i Sverige särskilt på 70-talet. Då tillkom i snabb takt en
omfattande lagstiftning och reglering som påverkade företagens
arbetsförhållanden och kostnader mycket negativt. Problemen visade sig snart
vara så allvarliga att en översyn krävdes av vilka regler som kunde förenklas
eller allra helst avskaffas helt. Vidare ålades myndigheterna att beakta
kostnaderna när de utformade tillämpningsanvisningar och
rekommendationer. Blev kostnaderna för höga borde de avstå helt eller se till
att de nya reglerna utformades på ett annat mindre krångligt sätt.
Förhållandena förbättrades men lärdomen har ändå varit att det är svårt att
avskaffa införda regleringar. Myndigheternas och andra särintressens
motstånd mot avregleringar är betydande. De erfarenheter jag nu hänvisat till
gällde ett enda land. Att avskaffa regler som gäller 15 eller ännu fler länder
kommer att ställa sig oerhört mycket svårare.
I länder som Sverige, Danmark och Storbritannien har EU-reglerna im-
plementerats snabbt i den nationella lagstiftningen. Så har däremot inte varit
fallet i framförallt EU:s medelhavsländer. Detta har lett till två problem för
vårt land, dels att reglerna är kostnadsdrivande, dels att tillämpningen är
mycket olika i olika länder med inverkan på vår konkurrenskraft. Ett sätt att
minska denna ojämlikhet är att låta tiden mellan direktivens antaganden i
svensk lagstiftning och deras ikraftträdande vara lång - förslagsvis två till
tre
år eller ännu längre.
Effekterna av olika EU-regler är sannolikt ännu inte efter fem års
medlemskap fullt kända. Därför bör regeringen låta utreda de effekter EU-
regleringarna har fått på svensk företagsamhet och på svensk statlig och
kommunal administration men också för enskilda svenska medborgare.
Frågor som har regleringarna varit kostnadsdrivande, har tillämpningen av
reglerna blivit mycket ojämn mellan olika delar av landet, mellan olika
näringar mellan olikstora företag etc bör besvaras. Samtidigt bör regeringen
redan nu arbeta tillsammans med regeringarna i kanske framförallt
Storbritannien och Danmark för att skapa en mer begränsad rätt för
kommissionen och gemenskapen att ta initiativ till ny lagstiftning och rätt att
införa nya förordningar. Principen acquis communautaire måste ifrågasättas.
Principen skyddar ett alltför omfattande byråkratiskt system och försvårar
förändringar och en dynamisk utveckling. Skall EU kunna utvecklas på ett
harmoniskt sätt måste närhetsprincipen få det genomslag som tidigare har
utlovats.
En växande misstro mot EU håller på att breda ut sig. Det låga deltagandet
i valet till EU-parlamentet utgör en klar fingervisning om detta och det stora
valdeltagandet i den danska folkomröstningen tyder på samma växande
missnöje. Därför är det viktigt att i tid försöka minska byråkrati och alltför
många - i praktiken helt onödiga - överstatliga regleringar.

Stockholm den 2 oktober 2000
Margit Gennser (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-10-05 Granskning: 2000-10-11 Hänvisning: 2000-10-11 Bordläggning: 2000-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)