Faderskap

Motion 2003/04:L264 av Karin Pilsäter och Erik Ullenhag (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en enhetlig och enkel gemensam försäkran om föräldraskapet ersätter dagens utredningsförfarande och faderskapserkännande för nyblivna fäder till barn födda utom äktenskapet.

Motivering

Sedan urminnes tid har så kallad faderskapspresumtion gällt inom äktenskapet. Den nyblivna moderns äkta make har automatiskt antecknats som barnets far. Är föräldrarna däremot inte gifta är det socialnämndens skyldighet att genomföra en utredning. Denna kan vara förenklad ifall föräldrarna är sammanboende såväl vid konceptionen som födelsen. Att man både är sammanboende och överens räcker inte. Det får inte heller på annat sätt ha framkommit uppgifter som gör att socialnämnden bör ifrågasätta deras gemensamma försäkran. Inom äktenskapet är det bara, om någon med talerätt för talan, om det kan anses utrett och bevisat att modern haft samlag med annan och samtliga omständigheter talar för att någon annan än maken är fadern, som faderskapspresumtionen ifrågasätts. Något krav på att det äkta paret ska sammanbo eller liknande finns inte.

Sedan länge är det inte bara vanligt utan också av lagstiftaren i alla andra avseenden jämställt att vara ogifta föräldrar. Men då ett icke gift par får barn tvingas pappan genomgå en procedur som i bästa fall upplevs som byråkratisk men i många fall genomförs på ett för båda de nyblivna föräldrarna förnedrande sätt. Detta är naturligtvis nödvändigt om socialnämnden ska uppfylla lagens krav. Inträngande frågor om andra sexpartners, krav på redogörelse för tid och plats för barnets tillblivelse är sådant som förekommer. Bara det faktum att en man i ett etablerat parförhållande efter 9 månaders väntan ska behöva formellt uppsöka myndighet för att erkänna att han är far till det barn han automatiskt skulle varit far till i myndighetens ögon i det fall han varit gift med barnets mor upplevs som kränkande.

Lagutskottet har tidigare anfört att man anser att den nuvarande ordningen ger betryggande garantier för att det verkligen är den biologiske fadern och inte någon annan som fastställs som far till ett barn (2001/02:LU9).

Som var och en enkelt inser ger naturligtvis inte faderskapspresumtionen inom äktenskap någon som helst garanti för att det är den äkte maken som är biologisk fader. Men lika lätt inses att det i ett etablerat samboförhållande, eller överhuvud taget i vilket förhållande som helst, där båda parter är överens om att uppge mannen som fader, inte är någon garanti för detta. Det enda som ger betryggande garantier är om samtliga fäder DNA-testas. Detta vore dock orimligt. I grunden har systemet med faderskapspresumtion inom äktenskapet under alla tider varit bra. Det som borde förändras är att en liknande faderskapspresumtion införs även för ogifta föräldrar.

Det är därför dags att införa nya rutiner. Föräldrarna skulle på ett enkelt sätt redan på sjukhuset eller i samband med de första kontakterna med försäkringskassan gemensamt kunna underteckna en försäkran med uppgivande om föräldraskap. Enbart i det fall osäkerhet råder bör ett utredningsförfarande ske.

Stockholm den 5 oktober 2003

Karin Pilsäter (fp)