Fibromyalgi och generell smärta

Motion 2004/05:So329 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder mot fibromyalgi och generell smärta.

Motivering

Fibromyalgi är en reumatisk sjukdom i mjukdelarna som i hög grad drabbar människor i arbetsför ålder. Närmare 200 000 säger man är drabbade av fibromyalgi. Lägger man till kroniska smärttillstånd nämner man siffran 500 000. Nio av tio drabbade är kvinnor och forskningsresultat visar att framför allt unga kvinnor snabbt slås ut från arbetslivet om inga insatser görs.

Det är en god investering att erbjuda en bra vård eftersom det är endast en liten del av kostnaden för reumatiska sjukdomar som är direkta sjukvårdskostnader. Det mesta är sjukskrivningar och produktionsbortfall som skulle kunna minskas drastiskt. Bakom sjukskrivningstalen ser vi sällan personerna eller orsakerna som döljer sig. Men för personerna som finns bakom varje siffra såär det, förutom mänskligt lidande, en ekonomisk och social otrygghet. Att dessutom riskera att mötas av misstro och ifrågasättas p g a okunskap förvärrar symptomen.

Sedan 1981 finns internationellt godkända kriterier för att ställa diagnos, men kunskapen är för liten både inom primärvården, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. På flera håll i landet pågår forskning och utveckling av nya och bättre behandlingsmetoder för fibromyalgipatienter. Men i de flesta landsting finns inte något övergripande vårdprogram för att behandla fibromyalgi, trots att det finns vårdprogram som är utvärderade av Socialstyrelsen sedan flera år tillbaka. Idag är det närmast en slump om två patienter i olika delar av landet får tillgång till samma behandling. Viss forskning sker på spridda håll i landet men mer forskning behövs för att klarlägga hur fibromyalgi uppkommer, vilka förebyggande åtgärder som är värdefulla och möjliga att genomföra, hur rehabiliteringen ska utvecklas och vilka medicinska terapier som är bra för denna grupp. Allt detta skulle kunna samlas under ett nationellt kunskapscentrum. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 23 september 2004
Annika Qarlsson (c)	Birgitta Carlsson (c)