FN:s fredsbevarande insats i Kambodja

Motion 1992/93:U645 av Bertil Måbrink m.fl. (v)

Kambodja går mot en ny katastrof. Det senaste halvåret
har läget försämrats dramatiskt. Fredsavtalet som ingicks
den 23 oktober 1991 i Paris, har inte kunnat förverkligas
som planerat. I juni förra året stod det klart att en av de fyra
kambodjanska parterna, ''Demokratiska Kampuchea'' dvs.
Pol Pots röda khmerer, inte skulle låta sig avväpnas och inte
skulle släppa in FN-folket för att registrera väljare.

Under hösten har de röda khmererna gått till militär
offensiv. De sägs nu kontrollera mellan en fjärdedel och en
tredjedel av landet. Från de nyerövrade områdena gör de
räder mot befolkade områden, beskjuter byar, minerar
vägar och fält. De börjar nu hota flera städer. Målet är
Phnom Penh.

Samtidigt som FN repatrierat de sista
kambodjaflyktingarna från Thailand, växer
internflyktingarna i antal.

FN:s dyraste operation

Kambodjaoperationen (UNTAC) är FN:s största och
dyraste, 2 miljarder dollar skall den kosta. Nu måste man
fråga sig -- till vilken nytta?

FN-operationen har på ett år åstadkommit att de röda
khmererna stärkts, samtidigt som ekonomin och moralen
närmar sig kollaps för Phnom Penh-regeringen. Det väldiga
inflödet av dollar med de 20 000 högavlönade i FN-
personalen har släppt lös en galopperande inflation och
prostitution. Kriminaliteten har ökat våldsamt. Att folk
rånas på sina motorcyklar är vanligt. Det finns mängder
med vapen och en tilltagande banditism. En serie politiska
mord har förövats, de flesta på Sihanoukanhängare. Phnom
Penh-regeringen anses ligga bakom.

Stormakterna räddade de röda khmererna 1979
flydde resterna av Pol Pots folk till
Thailandgränsen. De befann sig i ett eländigt skick,
svältande och sjuka. Då ingrep FN, gav dem mat och
mediciner, dubbelt så mycket som befolkningen inne i
Kambodja fick i bistånd. I flyktinglägren, som FN
upprättade vid gränsen, har de terroriserat de civila
flyktingarna och tvingat barn göra soldattjänst.

Kina levererade nya vapen. Den thailändska militären
hjälpte till och tjänade grovt på affärerna. CIA upprättade
en hemlig enhet (Cambodian Working Group) som
samordnade gerillagruppernas verksamhet och försåg dem
med information från amerikanska spaningssatelliter.
Brittiska MI6 utbildade kambodjanska gerillasoldater --
bl.a. i mineringsteknik -- i Thailand och Malaysia.
Singapore förmedlade vapen. Granatgeväret Carl Gustaf
dök upp hos de röda khmererna.

Kambodja blev ett offer för stormaktspolitiken.
Reagans säkerhetsrådgivare Zbigniew Brezezinski sa 1979:
''Jag uppmuntrade kineserna att stödja Pol Pot''. Bush ville
inte heller sätta press på Kina. Margaret Thatcher sa att
kambodjanerna, de var så få så dem kunde man undvara.
Hon använde ordet ''dispensable''.

FN har gjort Pol Pot-arna rumsrena

Stormakterna har använt FN för sin Kambodjapolitik.
''Demokratiska Kampuchea'' fick sitta i FN. Det gick till
och med så långt att Pol Pots svägerska en period satt i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna. Detta forum
använde hon för att skylla all död i Kambodja på
vietnameserna -- ''Demokratiska Kampuchea'' hade bara
begått några smärre övergrepp, hävdade hon.

När sedan de fem ständiga medlemmarna av FN:s
säkerhetsråd i augusti 1990 kom överens om en fredsplan
för Kambodja, tvingades västmakterna gå med på att texten
inte fick innehålla något fördömande av folkmordet, för att
göra Kina till lags.

Fredsavtalet från oktober 1991 blev en lika urvattnad
kompromiss. Där talas blott om ''den tidigare politiken och
praktiken'', en omskrivning för folkmordet.

Avtalet ger de röda khmererna legitimitet som en av de
fyra kambodjanska parterna. De har därför kunnat
installera sig i Phnom Penh, under FN:s beskydd. Det
åtnjuter även en av deras mest blodbesudlade ledare,
överbefälhavaren Son Sen. Han har kunnat återvända till
den stad, där han i april 1975 förde befälet, då de röda
khmererna jagade ut befolkningen till ''dödens fält''. Till
hans meriter hör också att han var högste ansvarig för
tortyrcentret Tuol Sleng. Därför kallas han ''slaktaren i
Phnom Penh''.

Någon fred har FN inte åstadkommit. Men FN har gjort
de röda khmererna rumsrena.

UNTAC:s mandat

UNTACs mandat är att bevara freden, inte att skapa
fred. FN-soldaterna får inte ens besvara elden när de blir
beskjutna. Det har de blivit allt oftare på senare tid. De
röda khmererna har tagit FN-folk till fånga och beskjutit
FNs helikoptrar. De gör uttalanden som är rena
krigsförklaringar mot UNTAC.

UNTAC kan endast fullgöra sitt uppdrag på den ena
sidan -- Phnom Penh-regeringens -- inte i de områden som
de röda khmererna kontrollerar. Det betyder att endast
Phnom Penh-styrkorna avväpnats och demobiliserats, till 70
procent enligt avtalet. Endast deras krigsfångar och civila
fångar har frigivits. Endast här registreras väljare.

De röda khmererna behåller sina vapen, sina fångar och
sin kontroll över tusentals, kanske tiotusentals civila, som
hamnat under deras kontroll och bl.a. används som bärare.
Här kan UNTAC inte skapa ett rättsväsen och kontrollera
efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.

Verkningslösa sanktioner

FN:s säkerhetsråd antog den 30 november en resolution
om handelssanktioner mot de röda khmererna, som har sina
basområden vid gränsen till Thailand. Export av olja till
dem och import av timmer från dem förbjöds.

De röda khmererna har på knappt ett år tjänat 700 à 800
miljoner kronor på timmerexporten, enligt en rapport från
den thailändska underrättelsetjänsten. Deras andra viktiga
inkomstkälla är ädelstenar som bryts i Pailin-området. De
tar upp höga avgifter från de thailändska företag som sköter
brytningen. Hundratusentals thailändare lockats hit för att
söka sin lycka.

Pengarna används till att köpa vapen och andra
förnödenheter i Thailand.

Hur ska sanktionerna upprätthållas? Det kan endast ske
om Thailand samarbetar med FN. Det kan bli svårt att
åstadkomma så länge inflytelserika grupper inom den
thailändska krigsmakten och näringslivet tjänar stora
pengar på den här handeln.

Om FN beslutar om sanktioner, måste FN också sätta in
kraft för att genomdriva dem. Därför måste FN-styrkorna
förstärkas, och de måste få operera även på den thailändska
sidan. Det måste bli effektiv bevakning.

Om fem år är skogen slut

Avverkningen av djungeln sker i en rasande takt. UNDP
publicerade en studie i april där man sa att
skogsförstöringen redan hotar produktiviteten inom
jordbruket och fisket. Kambodjas bästa skogar kan
försvinna inom fem år. De rekommenderade givarländerna
att Société Générale de Surveillance i Genève eller något
liknande övervakningsföretag skall kopplas in för att
förstärka den kambodjanska tullen. Fast det skulle ju bara
kunna ske i de gränsområden, som Phnom Penh-regeringen
behärskar och där UNTAC redan finns.

Blir valen av i maj?

I säkerhetsrådets resolution hotade FN att utesluta de
röda khmererna från valen i maj, om de inte tillät väljare i
sina områden att registrera sig före den 31 januari. Men de
är knappast intresserade av att genomföra val i sina egna
områden. Istället bildar de partier på den andra sidan, den
som Phnom Penh-regeringen behärskar.

De går till val endast om alla vietnamesiska trupper
lämnar landet, har de deklarerat. FN har visserligen inte
kunnat hitta några vietnamesiska trupper, men de röda
khmererna håller enträget fast vid att det finns över två
miljoner vietnamesiska soldater i landet.

Mycket tyder på att de röda khmererna inte vill ha val
utan hellre behålla sitt basområde -- så som UNITA gjort i
Angola -- för att därifrån senare kunna återerövra landet.

Så det torde bli val utan de röda khmererna -- eller också
uppskjuts valet. Det senare måste förhindras. Kambodja
måste få en folkvald regering för att landet ska kunna
fungera. Tills dess måste FN stanna.

Under inga förhållanden får de röda khmererna tillåtas
dra ut på valprocessen så att FN:s pengar tar slut och
UNTAC dras tillbaka.

Valen måste genomföras i maj också av en annan
anledning. I juni hålls FN:s världskonferens om de
mänskliga rättigheterna. Där måste Kambodja företrädas
av en vald regering, som representerar folket. Annars
kommer de fyra kambodjanska parterna att skicka sina
representanter, även de röda khmererna. Vill vi sitta
tillsammans med dem?

Hotet måste tas på allvar

Det internationella samfundet måste ta hotet på allvar.
Stoppas inte de röda khmererna, kommer de att bida sin tid
tills UNTAC lämnar landet, varpå de kan återta makten och
återuppta folkmordet. De som omedelbart hotas är
minoriteterna, både vietnameser och thai. Det kommer att
bli en massflykt ut ur Kambodja.

Det kommer också att leda till nytt krig. De röda
khmererna har gjort flera räder in i Vietnam, angripit byar
och massakrerat människor. Deras mål är och förblir att
återta ''Kampuchea Krom'', Mekongdeltat.

Vem stoppar nytt folkmord?

Enligt fredsavtalet skall FN övervaka de mänskliga
rättigheterna i Kambodja. Efter det att UNTAC lämnat
landet är det FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna som ska följa läget och, om så erfordras, utse
en särskild rapportör som skall rapportera årligen till
kommissionen.

Detta är helt otillfredsställande. De årliga rapporterna
till MR-kommissionen leder ytterligt sällan till några
konkreta åtgärder. Det kommer inte att avhålla Pol Pots
mannar från att sätta igång ett nytt folkmord. Det måste till
effektivare skydd. Den regering, som bildas efter valet,
måste få bistånd för att bygga upp en försvarsmakt.

Kambodjanska flyktingar i USA och andra länder har i
åratal vädjat till de demokratiska regeringarna om rättsliga
åtgärder för att förebygga ett nytt folkmord. Så länge
''Demokratiska Kampuchea'' inte erkändes av
demokratierna, var det omöjligt att ta frågan till
Internationella domstolen i Haag. Det skulle innebära ett
erkännande, fick kambodjanerna till svar av bl.a. den
svenska regeringen.

Men nu är det folkrättsliga läget ett annat. Även det
internationella klimatet har förändrats. Om det är möjligt
att förbereda en rättegång mot dem som gjort sig skyldiga
till krigsförbrytelser i Bosnien, borde det även vara möjligt
att ställa de ansvariga för folkmordet i Kambodja inför
rätta.

Vi kan inte avvakta FN:s långsiktiga arbete för att
instifta en internationell domstol för bl.a. krigsförbrytelser.
I Kambodja hastar det.

I höst blir läget akut

Om valen kan genomföras i maj, med eller utan de röda
khmerernas deltagande, skall FN-operationen avslutas och
UNTAC lämna Kambodja i augusti.

Då vet kambodjanerna vad som stundar. De känner till
Pol Pots slogan: ''Kvinnorna ska vi spara för återväxten --
männen ska vi använda till gödsel''.

Hur länge skall omvärlden blunda för den realiteten?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten att få Thailands
medverkan för att genomdriva FN:s handelssanktioner mot
de röda khmererna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förstärkt FN-
övervakning av gränsen Kambodja--Thailand,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stoppa
skogsskövlingen i Kambodja,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att FN-
trupperna stannar i Kambodja till dess en folkvald regering
bildats,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kambodjas representation på
Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd till en kommande vald
regering i Kambodja att bygga upp sin försvarsmakt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en rättegång mot de ansvariga
för folkmordet i Kambodja.

Stockholm den 26 januari 1993

Bertil Måbrink (v)

Berith Eriksson (v)

Bengt Hurtig (v)

Gudrun Schyman (v)

Björn Samuelson (v)