Folkbildning

Motion 1997/98:Kr602 av Eva Eriksson och Karin Pilsäter (fp)

av Eva Eriksson och Karin Pilsäter (fp)

Vi lever i ett höghastighetssamhälle. Det sker just nu stora förändringar både vad gäller organisatoriska förändringar och värderingsförändringar. Vi står på tröskeln inför milleniumskiftet. I en sådan tid kan sällan finnas färdiga lösningar och färdiga svar på människors frågor. I en sådan tid är det viktigare än någonsin att det finns mötesplatser för samtal kring aktuella frågor – att det finns redskap och beredskap snarare än färdiga lösningar. Det handlar om att få fler medborgare att känna sig delaktiga, om att stärka demokratin. Studieförbunden med sin närhet i lokalsamhället kan erbjuda dessa mötesplatser. I studiecirklar, kulturaktiviteter, föreläsningar och seminarier ges förutsättningar för information, kunskapsutveckling och aktiva samhälls­insatser.

Men traditionell bildningsverksamhet möter hård konkurrens från ett stadigt stigande nöjesutbud. Ett bildningsförbund måste förnya sig snabbt för att hänga med. Studieförbundens satsningar på breddutbildningar om IT, informationsteknik, är ett bra exempel på hur en flexibel organisation måste agera.

Att det definitivt är fel att döma ut studieförbunden med deras breda vardagsnära verksamhet visar också 90-talets allt vitalare demokratidebatt. De frågor som ställs i den debatten handlar i mångt och mycket om hur de många människornas deltagande i demokratin ska kunna stärkas:

Hur få många fler medborgare att växa?

Hur få de små vardagsnära enheterna att fungera bättre?

Hur stärka det civila samhället?

Hur minska avståndet och misstroendet mellan medborgarna och deras s.k. förtroendemän?

Den här debatten, de här frågorna, är frukten av att förutsättningarna för ett ansvarstagande medborgarskap under lång tid försvagats.

Denna försvagning har i sin tur flera orsaker: övertron på statens och politikernas roll, den tappade förtroendemannarollen där politiker allt mer förvandlats till systemadministratörer fjärmade från folket, krisen för folkrörelserna som en gång fostrade till ansvar och egenmakt och sist men inte minst – bildnings- och entreprenörsidealets minskade betydelse.

Många människor känner rotlöshet och otrygghet inför den tilltagande internationaliseringen, individualiseringen och informationsrevolutionen. Det är lätt att förstå. Behovet av sammanhang, personligt ansvarstagande och gemenskap upplevs nu kanske starkare än på mycket länge.

Studieförbunden ger kunskap men också sammanhang och social trygghet. Den stora folkbildningsinsatsen i samband med EU-folkomröstningen är ett tydligt exempel på detta. I få andra länder debatteras stora samhällsfrågor av så många och så ingående som här hos oss. Det är ett fantastiskt gott betyg åt denna svenska tradition att en äldre dam i Arjeplog som deltagit i en SV-cirkel faktiskt kanske vet mer om hur EU:s ministerråd fungerar än en högskolestuderande i Bryssel.

1 Det handlar om att främja medborgaranda och samhällssolidaritet

Studieförbunden utgör ett viktigt kitt i samhällsbygget. När stora politiska beslut ska fattas är det viktigt att frågorna först kan debatteras, stötas och blötas, av många människor. Studieförbunden erbjuder arenor för en politisk dialog både på bredden – man når många människor – och på djupet – frågorna blir inte snuttifierade utan tid ges till eftertanke och reflektion.

2 Det handlar om att ge alla möjlighet att vara med när tåget till framtiden går

Klyftorna i det moderna Sverige handlar mer än något annat om skillnader i kunskap. Utan utbildning, utan information, riskerar man att i högre grad drabbas av arbetslöshet och utanförskap. Studieförbunden har därför en viktig roll att spela som kunskapsspridare. Studieförbunden stänger inte ute – ett exempel är att studieförbunden har gett och ger många människor tillgång till den nya informationstekniken.

3 Det handlar om att främja det livslånga lärandet

Samhället är i snabb och ständig förändring. Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att vi aldrig har lärt färdigt. Studieförbunden ger möjlighet till kontinuerligt lärande.

4 Det handlar om att ge möjligheter åt det glömda Sverige

Folkpartiet har länge slagits hårt för att stärka rättigheterna för människor som alltför ofta hamnat i skymundan, inte minst när den politiska dagordningen sätts. Det handlar om människor med funktionshinder, grava sjukdomar eller liknande. Människor som inte har starka ombudsmän som kan föra deras talan. Det är viktigt att slå fast att bara för att man råkar vara sjuk eller ha ett funktionshinder så saknar man inte vilja eller ambition att lära. Därför är det så viktigt att studieförbunden – erbjuder goda möjligheter även för dessa grupper: En del av folkbildningens uppgift är att flagga för dem som inte kommer till tals i samhället i vanliga fall.

Sverige behöver ett starkt och framgångsrikt folkbildningsarbete. Folk­bildningen har under hela detta sekel haft en viktig roll i utveckling och bevarande av den svenska demokratin. Den rollen är fortfarande viktig.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningens betydelse för att främja medborgaranda och solidaritet,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge alla möjlighet till ny kunskap,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att främja det livslånga lärandet,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det glömda Sverige.

Stockholm den 5 oktober 1997

Eva Eriksson (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)