Förändring av strandskyddsbestämmelserna

Motion 2002/03:MJ239 av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i strandskyddsreglerna så att strandskyddet utformas på kommunal nivå.

Motivering

En viktig del i arbetet med att öka människors livskvalitet är möjligheten att skapa förutsättningar för ett attraktivt och billigt boende. Inte minst har närheten till vatten visat sig vara en viktig faktor för många människors val av bosättning. Dagens utformning av strandskyddsreglerna har undandragit många attraktiva boendemiljöer. Detta har skett oavsett om trycket på dessa skyddade strandområden har varit stort eller inte.

Utformningen av strandskyddet bör ske på lokal nivå då kunskapen om de berörda strandområdena och utnyttjandet av dessa är störst lokalt. Detta är även en viktig del i principen om det kommunala självstyret. Genom att kommunerna får ansvaret för utformningen av strandskyddet kan fler attraktiva boendemiljöer skapas i många regioner av landet, vilket skulle öka attraktiviteten i dessa områden.

Den nuvarande strandskyddslagstiftningen har ju rötter decennier tillbaka i tiden. Den har under denna tid verksamt bidragit till att bevara värdefulla strandmiljöer från exploatering och därmed räddat dessa miljöer för det rörliga friluftslivet. Så bör det huvudsakligen vara även i framtiden. Men, Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet. Det uppenbara behovet av ett starkt strandskydd som kan finnas i exempelvis delar av Stockholms skärgård eller i specifikt attraktiva kustområden runt Sveriges kust är inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade eller mindre attraktiva kustområden. I vissa fall är till och med strandskyddet ett hinder för att hela landet skall kunna utvecklas. Målet måste vara att alla regioner skall kunna skapa tillväxt och utvecklas utifrån egna resurser och efter egna prioriteringar och beslut. Detta bör även vara en önskvärd utveckling såväl för landsbygden som för skärgården i dess helhet.

Därför finns det anledning att överväga om inte reglerna rörande strandskydd bör utvecklas så att de blir mer flexibla utifrån regionala och lokala behov och förutsättningar.

Ansvaret för utformningen av strandskyddet bör föras över till kommunerna och det generella förbudet att bygga i närheten av vatten bör avskaffas. Genom att kommunerna har ansvaret för utformningen av det lokala strandskyddet stärks det kommunala självstyret, och möjligheterna att skapa fler attraktiva boenden såväl i skärgården som i andra delar av landet förbättras väsentligt. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 16 oktober 2002
Eskil Erlandsson (c)	Åsa Torstensson (c)