Företagande och företagare

Motion 2003/04:N291 av Sten Tolgfors (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförenkling för företagande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dubbelbeskattningen av svenskt ägande av företag.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om orsakerna till utflyttningen av företag och ägande från Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den särskilda skatterabatten för utländska experter.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur hög skatt på arbete påverkar kapitalbildning och företagande.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för ett stärkt företagar- och företagsklimat.

1 Yrkandena 2, 4 och 5 hänvisade till SkU.

Åtgärder för företagande

När regeringens samarbetspartier och landets näringsminister tillsammans drev fram ett nej till euron i höstens folkomröstning sändes en tydlig signal till landets företag om att näringslivets villkor inte är en faktor som prioriteras.

Efter avfärdandet av euron behövs mer än någonsin ett stärkt företags- och företagarklimat. Det behövs sänkta skatter på arbete, kunskap, företagande och företagsägande; förenkling av företagandets regelbörda, ökade satsningar på vägar och en bättre fungerande skola för att skapa bättre förutsättningar för företagande i landet.

Regeringen har en olycklig tradition av att avfärda just de saker som näringslivet menar vara viktiga för landets företagare och i stället hänvisa till enstaka symbolåtgärder, av varierande faktisk betydelse. Numera talar regeringen om att sänka bolagsskatten, en av de få skatter som är någorlunda konkurrenskraftiga i Sverige idag.

Samtidigt har företagare som är villiga att ta risker och snabbväxande företag länge missgynnats, trots att just dessa borde vara extra angelägna att välkomna. Först sakta börjar insikten om bristerna i de så kallade 3:12-reglerna att spridas.

Beskattningen av arbete har stor betydelse för företagandet, inte minst eftersom det påverkar kapitalbildningen. En sällan uppmärksammad effekt är att hög beskattning av arbete minskar benägenheten och möjligheten att starta företag med egna pengar som grund. När varje sparad krona är dyr och svår att skapa, såsom i Sverige, är människor förståeligt nog ovilliga att ta risker. Paradoxalt nog ökar detta risken vid start av företag, när istället lånade pengar får användas. Det ökar också behovet av statliga stödåtgärder vid start av företag.

Regeringen vill höja statsskatten, trots att dagens beskattning av arbete är besvärande också för kompetensuppbyggnad och arbetskraftsutbud.

1987 till 2002 lämnade över 5.300 civilingenjörer och civilekonomer Sverige för att jobba utomlands. Det är en nettosiffra, de som flyttat tillbaka är avräknade. Utflyttningen av högutbildade personer är en indikation på att villkoren för företagande, kunskap och jobb inte är tillräckligt goda i Sverige i dag.

Många högutbildade erbjuds högre löner och lägre skatter om de flyttar utomlands. Regeringen är inte beredd att vidta åtgärder för att substantiellt sänka skatten på utbildning för svenskar, men däremot ger dagens majoritet i riksdagen utländska experter som är villiga att jobba i Sverige skatterabatt. Detta visar att regeringen ändå inser att skatten på arbete spelar stor roll för möjligheten att rekrytera kunskap till och behålla kunskap i vårt land. Det är alltså i strid mot bättre vetande som regeringen förnekar att skatten på arbete och kunskap måste sänkas rejält för alla.

En annan indikation på bristerna i klimatet för företagande, kunskap och jobb är att ca 50 stora svenska företag hamnat utomlands de senaste åren – antingen genom flytt av huvudkontoren eller genom utländskt ägande. 60.000 jobb beräknas ha gått förlorade bara under 90-talet som effekt av att svenska företag lämnade landet. När huvudkontor flyttar, så försvinner inte bara jobben där. Underleverantörer och företagens långsiktiga investeringar påverkas också, vilket påverkar hela ekonomin.

Risken är att flytten av människor och företag kommer att fortsätta, inte minst på grund av näringsklimatets brister. Andelen utlandsägda företag som föredrar att verka i Sverige föll från 43 procent 1993 till bara fem procent 2002.

Debatten om företagsflytten har ofta fokuserats på enskilda företags agerande. Men det centrala är det politiska ansvaret för det svenska näringsklimatet. Företag skall inte behöva flytta av annat än marknadsskäl. Regeringen försöker gömma sitt eget ansvar för näringsklimatets brister genom högljudd kritik av enskilda företag och företagsledare när dessa drar slutsatser av företagsklimatets brister och flyttar verksamhet.

Vad ligger då bakom företagsflykten? Ja, enligt företagen själva är det sedan åratal välkända problem som Sveriges unikt höga skattetryck på företagande och arbete, en övertung regelbörda för företagen, snårig arbetsrätt, brister i skolan och att Sverige står utanför den gemensamma valutan som ligger bakom flytten. Alla dessa faktorer har regeringen och dess samarbetspartier haft makten att göra någonting åt – men valt passivitet.

Utländskt ägande av svenska företag är skattemässigt gynnat idag. Svenskt ägande av företag dubbelbeskattas, medan utländska ägare enkelbeskattas. Det är alltså billigare för utländska ägare att äga svenska företag, än för svenskar. Skattesystemet driver ägandet ur landet.

Eftersom regeringen inte avser att ta bort dubbelbeskattningen av aktier, bedriver man de facto en politik som underblåser företagsflykten.

Inte heller den övertunga regleringen av företagandet har regeringen med stödpartier gjort tillräckligt åt. Ett vanligt företag kan ha 20.000 sidor regelverk att ta hänsyn till. Det beräknas att det kostar mellan 20.000 och 30.000 kronor per år och anställd för företagen att hantera dagens regelverk. Andra uppgifter talar om att kostnaden för snåriga regler motsvarar tre till fyra procent av BNP.

Likväl är det starkaste regeringen förmått att tillkalla arbetsgrupper för att inventera problemen. Regeringen menar sig ha fokuserat på att hindra nya krångliga regler för företagandet. Det är otillräckligt.

Att förenkla för företagandet är inte kostsamt, utan i huvudsak en attitydfråga. Likväl står regeringen passiv.

Stockholm den 3 oktober 2003

Sten Tolgfors (m)