Företagarklimatet

Motion 2004/05:L337 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte införa ytterligare former av aktiebolag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inskränka skyldigheterna att i årsredovisningarna lämna uppgifter om sjukfrånvaro och könsfördelningen i företagsledningar till publika aktiebolag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast låta utreda alternativa lösningar för resegarantisystemet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidtaga ytterligare åtgärder för att stoppa fakturaskojeri.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klargöra att rätt till skattenedsättning/skattebefrielse avseende stämpelskatt även föreligger när försäljning sker från ett konkursbo.1

6. Riksdagen beslutar att skjuta upp ikraftträdandet av ändrade förmånsrättsregler genom att dels punkten 2 i övergångsreglerna får följande ändrade lydelse: I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som har beviljats före ikraftträdandet den 1 januari 2004 tillämpas äldre bestämmelser i konkurser, som har beslutats på grund av ansökningar som inkommit före den 1 januari 2007, dels punkten 4 i övergångsbestämmelserna tas bort.

7. Riksdagen beslutar - i händelse punkten 6 ovan icke bifalles - att punkten 2 i övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse: I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som har beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser i konkurser, som har beslutats på grund av ansökningar som inkommit före den 1 januari 2005.

8. Riksdagen beslutar att införa en ny övergångsbestämmelse med följande lydelse: För fordringar med allmän förmånsrätt jämlikt 10 § och 10 a § skall 5 § och 15 § i dess äldre lydelse gälla i konkurser, som har beslutats på grund av ansökningar som inkommit före den 1 januari 2007 (alternativt den 1 januari 2005).

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att analysera vilken påverkan på kreditgivningen som förändringen av företagsinteckningens värde kan förväntas medföra.

1 Yrkande 5 hänvisat till SkU.

Nej till icke vinstutdelande aktiebolag

Regeringen har planerat att komma med en ny aktiebolagslag i december 2004. I denna - liksom i nuvarande aktiebolagslag - finns två former av aktiebolag, privata och publika. I en särskild utredning, Aktiebolag med begränsad vinstutdelning (SOU 2003:98), har förslag lagts fram om två nya modeller av aktiebolag, nämligen icke-vinstutdelande aktiebolag och aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Det påstås att dessa nya former av aktiebolag skall vara särskilt lämpliga för verksamheter inom områdena skola, vård och omsorg. För detta finns emellertid inte några sakliga skäl. Nuvarande två former, privata respektive publika, fyller fullt ut föreliggande behov. Om - som det påstås - skälen är att vinstmedel inte skall uppstå i aktiebolaget eller att vinstmedel skall stanna kvar i aktiebolaget låter sig detta väl göras inom ramen för privata respektive publika aktiebolag genom bestämmelser i respektive bolagsordningar. Folkpartiet liberalerna säger därför nej till att ytterligare krångla till lagstiftningen med nya former av aktiebolag.

Innehållet i årsredovisningarna

Riksdagen beslutade 2002/03 bifalla förslag om Obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro och Redovisning av könsfördelningen i företagsledningar. I båda fallen bestämdes att detta ska ske i företag med mer än tio anställda. Folkpartiet liberalerna, som kan se vissa skäl för förslagen, begärde att dessa skulle inskränkas till publika aktiebolag, i realiteten de börsnoterade företagen. Något behov eller någon anledning att betunga andra företag än de börsnoterade med dessa uppgiftsskyldigheter finns inte. I stället ges här ett perfekt tillfälle till regelförenklingar och till att minska många företags administrativa börda.

Resegarantisystemet

Resegarantilagens syften att ge resenärer/konsumenter skydd mot förluster som en researrangörs betalningsoförmåga kan innebära skall bibehållas såsom ett viktigt konsumentskydd. Vår nuvarande lagstiftning, som bygger på att reseföretag måste lämna bankgarantier på betydande belopp såsom säkerhet till Kammarkollegiet, är emellertid mycket betungande, särskilt för små researrangörsföretag. Det är inte bara det att kreditutrymmet begränsas utan därtill kommer en hel del kostnader, som med automatik blir betydligt större för små företag än för stora charterresearrangörer. Konkurrensen snedvrids på så sätt.

Det finns alternativa lösningar, som är mindre betungande och mera konkurrensneutrala mellan stora och små företag. Dessa alternativa lösningar måste övervägas i syfte att bättre tillgodose de små researrangörsföretagens intressen.

Åtgärder mot fakturaskojeri

Fakturaskojeri är ett allvarligt och omfattande problem i samhället. Såväl små företag som stora företag drabbas av falska fakturor, som ofta skickas ut i semestertider eller inför större helger då stress råder och arbetsuppgifter ofta utförs av vikarier. Fakturaskojarna utnyttjar andra företags logotyper med mycket små förändringar. Med minimal textstorlek och på undanskymd plats finns sedan angivet "detta är inte en faktura" eller något liknande.

Genom att Nordea, som äger Postgirot, för någon tid sedan stoppade fakturaskojarna från att använda postgirokonton begränsades möjligheterna delvis. Ytterligare åtgärder behövs dock. I likhet med vad som redan gäller beträffande en oberättigad konkursansökan bör en oberättigad ansökan om betalningsföreläggande vara skadeståndsgrundande. Det bör övervägas om inte Posten bör ges möjligheter att stoppa distributionen av massförsändelser, som ibland är ofrankerade. Beredningen i Regeringskansliet av framställningar från Svensk Handel och Svenskt Näringsliv bör kunna leda fram till ytterligare konkreta åtgärder. Dessutom bör regeringen ge besked om att polisens och åklagarnas kamp mot fakturaskojarna måste intensifieras.

Skattebefrielse/skattenedsättning av stämpelskatt avseende företagsinteckningar

I stämpelskattelagen 22 § första stycket sägs att om nyteckning och dödning av en företagsinteckning sker på grund av samtidig ansökan föreligger skatteplikt endast för skillnaden mellan det nyintecknade beloppet och beloppet av de inteckningar som dödas. En förutsättning är att inteckningarna beviljas i samma egendom. Regeln är motiverad av praktiska och rationella skäl. Enligt uppgift används förfarandet i stor utsträckning.

Denna regel kan användas inte bara inom ett och samma företag utan även när företag köpes och säljes, allt under förutsättning att det rör sig om samma egendom (s.k. inkråmsöverlåtelser). Även detta är rationellt och praktiskt samt ger handlingsalternativ till nytta för näringslivets utveckling.

Det finns emellertid en situation då det med fog kan ifrågasättas om regeln är tillämplig. Det är när ett företag försätts i konkurs och det är konkursboet som säljer ut egendomen till någon som tänker fortsätta verksamheten. Om företagsinteckningen i konkursfallet överlämnas till köparen och utnyttjas för skattebefrielse/skattenedsättning riskerar nämligen den tidigare innehavaren av företagsinteckningen att bli utan utdelning i konkursen, eftersom de konkursrättsliga reglerna ger vid handen att företagsinteckningen måste kunna företes i samband med emottagandet av utdelningen. Det oklara rättsläget har medfört att bankerna (som i nästan alla fall är företagsinteckningsinnehavaren) inte medverkar till att köparen kan erhålla den skattebefrielse/skattenedsättning som eljest skulle kunna komma ifråga. Motsvarande frågeställning har inte uppkommit beträffande pantbrev i fastighet, där pantbreven under pågående konkurs utlämnas till köparen av en fastighet och pantbrevsinnehavaren ändåär bibehållen sin rätt till utdelning i konkursen.

I många olika konkursrättsliga frågor talas om "frysningsprincipen", vilken innebär att förhållandena på konkursdagen är avgörande för olika bedömningar. Det torde vara enkelt att lagstifta om att det är innehavet av företagsinteckningen på konkursdagen som avgör rätten till utdelning i konkursen på samma sätt som gäller beträffande pantbrev i fastighet. Därmed skulle också uppnås att köparen av ett konkursdrabbat företags hela rörelse erhåller samma skattebefrielse/skattenedsättning av stämpelskatten som andra förvärvare av hela rörelser.

Förmånsrättslagen

I juni 2003 beslöt riksdagen om ändringar i förmånsrättslagen (1970:979). En av de allra viktigaste förändringarna, som också var den mest omdiskuterade, berörde företagsinteckningens ställning. Beslutet innebar att företagsinteckningen, som tidigare erhållit 100 % utdelning i konkursen med förmånsrätt, i fortsättningen enbart skulle erhålla 55 % av utdelningen med förmånsrätt. Kritikerna av lagförslaget gjorde framför allt gällande att denna förändring skulle medföra kraftigt försämrade möjligheter till företagskrediter.

Riksdagsmajoriteten ställde sig bakom regeringens bedömning att förändringen av företagsinteckningens rätt till utdelning inte var förenad med sådana risker för kreditgivningen att förslaget ej borde genomföras och att det mesta talade emot en utveckling där kreditgivarna kompenserar sig för den försämrade företagsinteckningen med alternativa säkerheter. Riksdagsmajoriteten förutsatte att regeringen i enlighet med vad som angivits i propositionen snarast påbörjade ett utvärderingsarbete av reformens olika effekter.

Folkpartiet liberalerna befarade att förändringar av företagsinteckningens värde skulle kunna försämra möjligheterna för små och mindre företag att erhålla krediter. Därför behövdes ytterligare analyser av förslagets inverkan på små företags kreditmöjligheter och till dess detta utförts borde inga förändringar göras av företagsinteckningens värde.

Någon utvärdering har regeringen ännu inte påbörjat. Däremot har samstämmiga uppgifter framkommit från flera olika håll om att skärpningar av kraven på säkerheter gjorts i kreditväsendet samt att kreditgivarna nu förbereder krav på ytterligare säkerheter före årsskiftet såsom villkor för förlängningar av redan befintliga krediter. Det finns all anledning att befara att kreditgivarnas krav kommer att medföra betydande problem för många småföretagare. I en del fall kan det bli fråga om företagets konkurs eller avveckling.

I den nu uppkomna situationen kan åtgärder vidtas på så sätt att förändringen av företagsinteckningens värde senareläggs några år och att det under tiden göres en noggrann analys över konsekvenserna på kreditgivningens område.

I riksdagens beslut ingick också en övergångsbestämmelse om att ifråga om företagshypotek på grund av inteckning som har beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser fram till den 1 januari 2005. Denna övergångsregeln är oklar och kan tolkas på olika sätt. Om den - på sätt Konkursförvaltarkollegiernas förening hävdar - skall tolkas enligt sin ordalydelse tvingas alla de företagsinteckningsinnehavare som har konkurser, inträffade under 2004, pågående vid årsskiftet att senast den 31 december 2004 väcka talan jämlikt punkt 4 i övergångsreglerna för att vara bibehållna sina rättigheter till utdelning enligt den tidigare lagregleringen. Det kan beräknas bli fråga om minst 3 000 mål till redan hårt ansträngda tingsrätter. Om, å andra sidan, övergångsregeln skall tolkas som att alla konkurser som inträffat under 2004 skall följa de gamla reglerna kommer detta att kunna fastslås i rättspraxis långt efteråt, vilket innebär ett stort risktagande för företagsinteckningsinnehavarna. Enklast vore naturligtvis att lagstiftaren klargör frågan genom ett tillägg till övergångsreglerna av innehåll att gamla regler beträffande företagsinteckningar skall gälla för alla konkurser som inträffat under 2004 eller tidigare och oberoende av när dessa konkurser avslutas.

En annan, sannolikt ej avsedd effekt, av 2003 års ändringar i förmånsrättslagen och då särskilt upphävandet av 5 § blir att fordringar med allmän förmånsrätt jämlikt 10 § och 10a § får utdelning först sedan företagsinteckningsinnehavaren fått full betalning, i vart fall gäller detta konkurser som inträffat under 2004 och där äldre bestämmelser tillämpas. Detta bör rättas till genom att införa en ny övergångsbestämmelse, som klargör att det aldrig varit fråga om att förändra förmånsrätten för fordringar med förmånsrätt jämlikt 10 § och 10a § förmånsrättslagen.

Stockholm den 3 oktober 2004
Jan Ertsborn (fp)
Martin Andreasson (fp)	Mia Franzén (fp)
Lars Tysklind (fp)	Ana Maria Narti (fp)