Företagshemligheter

Motion 2004/05:L315 av Johan Linander m.fl. (c, m, fp, kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förbättrat skydd för företagshemligheter.

Motivering

Information och kunskap har fått allt större betydelse inom näringslivet. Det handlar om allt från information om produkterna till information om kundernas önskemål. Den förädlade råvaran är sällan något värd utan den förädlade informationen. En del av den information som finns i företagen utgör företagshemligheter. Dessa kan beskrivas som information som hålls hemlig av något skäl som grundar sig i affärsmässiga bedömningar. För det mindre företaget på en liten marknad är kundlistan ofta den mest värdefulla tillgången. Det är också dessa som ofta finner lagen svårtillämpad.

Dagens lag om skydd för företagshemligheter (FHL) innehåller en rad brister som snarast bör rättas till. Ett exempel är att om man inom ramen för tilldelade arbetsuppgifter tar del av företagshemlig information och lämnar ut den såär förfarandet straffritt. Ett annat exempel kan vara en situation där en styrelseledamot i ett aktiebolag lämnar ut en företagshemlighet i bolaget till ett annat företag i branschen som sedan utnyttjar hemligheten. Styrelseledamoten själv är inte skadeståndsansvarig enligt FHL utan enligt aktiebolagslagen. Det gör i sin tur att bolaget som utnyttjar företagshemligheten inte blir skadeståndsansvarigt. FHL är begränsad till att ge skadeståndsansvar om företagshemligheten blivit angripen enligt FHL eller sekretesslagen.

Ett ytterligare exempel gäller inhyrd personal som förekommer i många skilda situationer. Genom en lucka i lagen har dessa inget skadeståndsansvar om de utnyttjar eller röjer företagshemligheter hos det företag där de är verksamma.

Ett annat övergripande problem med FHL som den ser ut idag är att den till stor del skiljer sig från våra grannländer och konkurrentländer. Vår lagstiftning skiljer ut sig från t.ex. tysk och fransk lagstiftning på området i väldigt hög grad. För att Sverige skall vara attraktivt för utländska investeringar är det viktigt att vår lagstiftning på området ger ett motsvarande skydd som lagstiftningen i andra länder.

En annan fråga att uppmärksamma är hur skyddet för företagshemligheter skiljer sig från skyddet för andra icke-materiella tillgångar. Företagshemligheter kan givetvis inte jämställas fullt ut med de immaterialrättsliga ensamrätterna, såsom patent och upphovsrätt. Den viktigaste skillnaden är att ett skydd för företagshemligheter inte kan utgöra en ensamrätt till informationsinnehållet. Det skulle strida mot informationsfriheten som princip. Däremot så finns det många andra likheter mellan de immaterialrättsliga ensamrätterna och företagshemligheterna som borde beaktas även i lagstiftningen.

Genom internationella åtaganden i TRIPs-avtalet är Sverige skyldigt att införa regler om bevissäkring även i mål om företagshemligheter. Detta konstaterades redan i proposition 1998/99:11, ändå infördes inte sådana regler i FHL.

En lagstiftning som FHL måste balanseras mellan flera skilda intressen. Det handlar om företagens intresse av att få bevara sina tillgångar i förhållande till vårt gemensamma intresse av en fungerande informationsfrihet. Det handlar också om företagens intresse att få bevara sina tillgångar i förhållande till vårt gemensamma intresse av personlig frihet att t.ex. få byta jobb.

Behovet av en ny lag om företagshemligheter är inte nytt och har uppmärksammats långt tidigare. Lagutskottet anordnade en hearing i frågan 1997 och Justitiedepartementet anordnade därefter en hearing 1998. Departementets hearing ledde till att departementet utlovade en översyn av lagen. Det har nu snart gått sex år sedan den utlovade översynen. Det svenska näringslivet kan inte längre vänta på departementets översyn.

Vad som ovan anförts om ett förbättrat skydd för företagshemligheter bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2004
Johan Linander (c)
Cecilia Magnusson (m)	Torkild Strandberg (fp)
Olle Sandahl (kd)