Förmånsbeskattning av IT-produkter i tjänsten

Motion 2009/10:Sk213 av Jan-Evert Rådhström och Eliza Roszkowska Öberg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förmånsbeskattning av IT-produkter i tjänsten.

Motivering

I dag har mobiltelefoner och bärbara datorer blivit en naturlig del av vår vardag. Den så kallade MiniPC:n har på senare tid kommit att bli ett nytt och behändigt verktyg inom datautveckling för många företag och organisationer. Om en arbetsgivare i dag tillhandahåller en mobiltelefon till sina anställda enligt abonnemang med fast avgift med tydligt syfte att denna skall användas inom ramen för arbetet skall den anställde rimligen inte förmånsbeskattas för privatsamtal som kan ha förekommit. Detta gäller under förutsättning att arbetsgivaren i varje enskilt fall bedömer att det är av väsentlig betydelse för att den anställde skall kunna utföra sina arbetsuppgifter att ha tillgång till mobiltelefon. Förmånen att kunna ringa privata samtal får då bedömas vara av begränsat värde och svår att särskilja från nyttan i anställningen. Andra privata tjänster via mobiltelefonen omfattas dock inte av skattefriheten om de ligger utanför den fasta avgiften och faktureras separat.

Har man som anställd blivit tillhandahållen en mobiltelefon av sin arbetsgivare kan man även ofta koppla om den för privatanvändning genom prefix så att arbetsgivaren inte debiteras för privata samtal. Förmånsbeskattning av mobiltelefoner och bärbara datorer ger inte några större medel till staten i dag. Kontrollrutiner kostar istället stora pengar, vilket med största sannolikhet bidrar till att göra detta till en förlustaffär för staten. Vi måste istället se till att Sverige följer med omvärldens utveckling. Vårt land har sedan 1990-talets början ett solitt rykte som en framstegsvänlig och framtidsorienterad IT-nation. Detta får vi inte låta gå förlorat. Dagens utveckling innebär att man inte skall kunna bli förmånsbeskattad utan att det i likhet med en kontorstelefon skall vara möjligt att använda en tjänstetelefon när företaget godkänner det. Man skulle kunna lösa frågan på flera olika sätt. Hur man löser det är inte det viktigaste. Vårt mål är att det på ett snabbt och enkelt sätt blir genomfört. Endera inför man schablonmässig förmånsbeskattning på noll kronor för mobiltelefon i tjänsten och skulle därmed på ett enkelt vis motverka den konflikt som ofta uppstår och skapa klarare regler och bättre incitament för arbetsgivare att tillhandahålla mobiltelefon för sina anställda med en mobiltelefon, eller kan man också helt undanta mobiltelefoner från förmånsbeskattningsregler, vilket vore det tydligaste men kanske beslutsmässigt inte det enklaste och snabbaste sättet att få till en regelförändring. Man får ringa på kontorstelefonen och då borde det rimligen vara lika självklart att obehindrat få ringa på mobiltelefonen, utan krångel och behov av omkopplingar. Många företag, organisationer och myndigheter har nu fastprisabonnemang för mobiltelefoner, vilket innebär att ett privatsamtal inte kostar någonting extra; och många företag, organisationer och myndigheter införskaffar sig system med bara mobiltelefon med fasta telefonnumret kopplat till mobilen (man har alltså ingen bordstelefon). Gränserna mellan fasttelefoni och mobiltelefoni suddas ut. Gränsen mellan ett tjänstesamtal och privatsamtal är heller inte självklar. Man kan behöva ringa familjen på grund av att man måste jobba längre eller av annan anledning; vad skall då det samtalet betraktas som? Alla tillvägagångssätt är lika fel ur skatteteknisk synvinkel, och det enda rätta är att få till stånd en generell regel. Det kan inte vara meningen att såväl offentliga arbetsgivare, stat, kommuner och landsting, som privata företag skall bryta mot skatteregler helt omedvetet. Detta är en enkel regeländring som på sikt även kommer att underlätta arbetet för skattemyndigheten som då kan inrikta sitt arbete på andra viktiga frågor.

Stockholm den 25 september 2009
Jan-Evert Rådhström (m)	Eliza Roszkowska Öberg (m)