Förmånstagare för försäkringar

Motion 2005/06:Sk337 av Magdalena Andersson och Jan-Evert Rådhström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort begränsningarna av förmånstagare för pensionsförsäkringar som finns i inkomstskattelagen.

Motivering

Alltfler väljer att spara för sin pension i olika försäkringar. I takt med att alltfler människor också under arbetslivets gång har olika arbetsgivare som har olika system för att säkra sina anställdas pensioner förändras situationen. En person som haft flera olika arbetsgivare inom olika sektorer kommer att få sin pension från många olika system. En annan förändring sker också i familjebildningen. Den traditionella kärnfamiljen är inte längre den dominerande bilden, utan nya konstellationer uppstår. Detta gör att reglerna för pensionssystemen måste anpassas till den verkligheten. Det finns också olika möjligheter att överlåta pensionsförmåner mellan sambor/makar i syfte att jämna ut olika inkomstförhållanden som kan ha uppstått till exempel när en make varit hemma med barn.

I de flesta försäkringar finns ett så kallat efterlevandeskydd. Detta är tänkt att hjälpa de efterlevande om försäkringstagaren dör. Reglerna för vilka som får vara förmånstagare regleras bland annat av inkomstskattelagen. Dessa regler är alltför snäva. Bland annat kan syskonbarn, syskon eller barnbarn inte sättas som förmånstagare. Detta gäller såväl privata, offentliga som avtalsenliga pensionsförsäkringar.

Om en person inte har en förmånstagare för sitt efterlevandeskydd tillfaller pengarna normalt sett försäkringskollektivet, ibland som en konsekvens av att en försäkringsinnehavare begränsas i sin rätt att välja förmånstagare.

När kommunalskattelagen år 1994 ersattes av inkomstskattelagen utökades visserligen kretsen av förmånstagare, men inte tillräckligt. Det finns ingen anledning för staten att sätta upp begränsningar för vilka som skall vara förmånstagare för pensionsförsäkringar. Hänsyn måste tas till de nya former av familjebildningar som finns och den enskildes rätt att disponera sina pengar enligt eget gottfinnande. Det rimliga är att ta bort begränsningarna för förmånstagare av efterlevandeskydd i inkomstskattelagen och låta det vara en angelägenhet för försäkringsbolagen och försäkringstagarna.

Stockholm den 27 september 2005
Magdalena Andersson (m)	Jan-Evert Rådhström (m)