Försäkringsskydd för biståndsarbetare

Motion 2001/02:Sf384 av Lars Ångström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över lagstiftningen så att Läkare utan gränser, samt andra organisationer som eventuellt inte omfattas av det svenska sjukförsäkringssystemet, får samma sociala försäkringsskydd som volontärer från andra svenska organisationer.

Nya regler

Sedan år 1993 gäller nya regler i socialförsäkringssystemet för dem som reser ut och arbetar som biståndsarbetare för en svensk organisation. Genom en ändring i lag (1962:381) om allmän försäkring (AFL) stadgas att försäkrad som arbetar som biståndsarbetare för Svenska kyrkan, annat trossamfund eller svensk ideell organisation ska få det som tills nyligen hade beteckningen ”sjukpenninggrundande inkomst” (SGI) fastställd till det belopp som motsvarar lägst den SGI som gällde direkt innan tjänstgöringen inleddes utomlands (AFL 3 kap. 5 b §). Dessa biståndsarbetare är anställda i Sverige och avregistreras då de reser ut men skrivs in igen då de återkommer. Den sjukpenninggrundande inkomsten som gällde före utresan blir då densamma.

Den förbättring som genomfördes år 1993 var bra. Att vara biståndsarbetare och ha viljan att göra en insats för människor i nöd skall inte förhindras eller försvåras genom orimliga sociala konsekvenser vid sjukdom, arbetslöshet eller barnafödande.

Gäller inte för alla

Det finns dock en grupp mycket viktiga volontärer som inte passar in i det nuvarande systemet. Läkare utan gränser/Médecins Sans Frontières (MSF) är en av världens största organisationer för medicinsk katastrofhjälp. Inom MSF finns fem operationella centra, i Frankrike, Belgien, Holland, Spanien och Schweiz, varifrån projekt i ett åttiotal länder organiseras. Den svenska sektionen är delansvarig för de operationella aktiviteterna som utgår från Bryssel. Många av de svenska läkarna och sjuksköterskorna arbetar även via de andra operationella sektionerna. Den svenska sektionen skickade förra året ut cirka 50 personer till världens krishärdar. Det gör Läkare utan gränser till en av de allra största organisationerna som skickar ut svensk sjukvårdspersonal.

Läkare utan gränser

De svenska läkare och sjuksköterskor som medverkar i MSF:s arbete har formellt sin arbetsgivare i t.ex. Belgien när de sänds ut av MSF i Belgien. Enligt EU:s regler om social trygghet för arbetstagare (förordning 1408/71) är de svenska volontärerna att betrakta som belgiska arbetstagare och det belgiska sjukförsäkringssystemet ska gälla.

Den som i en sådan situation kommer hem till Sverige och tvingas vara sjukskriven har således inte, till skillnad från andra volontärer, rätt till sjukpenning från svensk försäkringskassa utan är privat försäkrad genom OSSOM, det belgiska statliga försäkringsbolaget. Ersättningen från OSSOM är betydligt lägre än den som en person med en normal heltidslön har rätt till enligt AFL.

Får ingen sjukförsäkring alls

De som skickas ut på uppdrag av MSF i Holland eller Frankrike försäkras via privata försäkringsbolag och är därför inte att betrakta som anställda enligt EU:s förordning 1408/71. Därför kan de stå kvar i svensk sjukkassa. Är de ute i fält i mer än sex månader har de visserligen rätt till sjukpenning i teorin men i praktiken får de dock ingen ersättning alls eftersom de saknar ”sjukpenninggrundande inkomst”, då deras ersättning i fält är mycket låg. De är, som det kallas på fackspråk, 80-klassade.

Sammanfattning

De volontärer som reser ut i fält för Läkare utan gränser får endast en symbolisk ersättning för att täcka vissa kostnader och lever ofta under mycket primitiva former. De arbetar under extrema förhållanden, ofta med fara för livet, i krigs- och konfliktområden för att hjälpa de mest utsatta människor i största nöd.

Läkare utan gränser har genom brister i regelverket ett sämre försäkringsskydd än andra grupper som reser ut från svenska biståndsorganisationer. Problemet kan inte enbart lösas genom att volontärerna anställs av den svenska sektionen då dels ekonomiska medel saknas, dels volontärernas kontraktstid inte passar svensk lagstiftning.

Lång sjukdom innebär svåra ekonomiska konsekvenser för den sjuke. Likaså är ersättningen vid föräldraledighet antingen låg eller obefintlig, vilket får stora konsekvenser framför allt för ensamstående. Vid arbetslöshet vid hemkomsten finns ingen rätt till arbetslöshetsersättning.

Detta kan rimligen inte ha varit lagstiftarens avsikt lika lite som det är något vi inte vill åtgärda. Läkare utan gränser gör en osjälvisk internationell humanitär insats för världens mest utsatta människor. Sjukförsäkringssystemet måste ändras så att det inte omöjliggör eller försvårar för dem som vill ställa sig till Läkare utan gränsers och mänsklighetens förfogande.

Läkare utan gränsers codex

Läkare utan gränser ger hjälp till befolkningsgrupper i nöd, till offer för natur-katastrofer, offer för av människor skapade katastrofer och till offer för väpnade konflikter oavsett etnisk tillhörighet, religion, politisk eller annan övertygelse.

Läkare utan gränser är strikt neutrala och opartiska i sitt arbete och hävdar i överensstämmelse med universell medicinsk etik och rätten till humanitär hjälp sin rätt att i fullständig frihet få genomföra sitt värv.

Läkare utan gränser respekterar den medicinska professionens etiska regler utan hänsyn till politiska, ekonomiska, religiösa eller andra intressen. Läkare utan gränser är som volontärer medvetna om risker och faror som uppdragen för med sig och har ingen annan rätt till kompensation för sig själv eller anhöriga än den som organisationen har möjlighet att ge dem.

Stockholm den 5 oktober 2001

Lars Ångström (mp)