Förtidspensionering och rehabilitering

Motion 1993/94:Sf263 av Karl Hagström och Sinikka Bohlin (s)

Något entydigt svar på varför förtidspensionärerna blir
allt fler och allt yngre gavs inte vid
socialförsäkringsutskottets utfrågning i slutet av 1993 om
förtidspensioneringen.

Vid utskottets behandling av höjd pensionsålder m.m.
(1992/93:SfU15) konstaterade utskottet att

Den faktiska pensionsåldern till följd av samtliga
allmänna förtidspensioner, sjukbidrag, långa sjukfall,
förtidspension på grund av avtal m.m. är för närvarande
59--60 år. Alla faktorer som bidragit till detta bör prövas
förutsättningslöst. Utskottet är övertygat om att en höjning
av den faktiska pensionsåldern med ett eller fler år genom
att framför allt förtidspensioneringar för yngre och
medelålders personer undviks i möjligaste mån är den bästa
åtgärden för att långsiktigt minska kostnaderna för
pensionssystemet.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 infördes i AFL regler om
rehabiliteringspenning och rehabiliteringsersättning.
Avsikten med dessa regler var bl.a. att minska antalet
förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning har arbetet i
dessa avseenden ännu inte lyckats så som var förutsatt.
Detta kan till stor del bero på att arbetsgivarna har det
omedelbara ansvaret för rehabiliteringen, och att det
rådande arbetsmarknadsläget försvårar för dem att leva upp
till detta ansvar. För att ett rehabiliteringsarbete skall ha
framgång krävs också betydande resurser hos
försäkringskassorna i form av såväl kompetent personal
som ekonomiska tillgångar. Utskottet anser det vara av
största vikt att dessa synpunkter beaktas vid det fortsatta
arbetet med rehabilitering.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att höja den faktiska pensionsåldern.

I direktiv för fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1995/96--1997/98 avseende
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna
framgår att Riksförsäkringsverket i sin resursanalys skall
beakta de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
redovisas i proposition 1992/93:150 Reviderad finansplan
m.m. I praktiken innebär detta resursneddragningar på 3 %
under respektive budgetår. Riksförsäkringsverket har
i sin anslagsframställning till regeringen för budgetåret
1994/95 tagit upp behovet av att göra kraftansträngningar
för att förbättra situationen inom
rehabiliteringsverksamheten.

Med hänsyn till vad socialförsäkringsutskottet uttalat i
frågan och de besparingskrav som ställs på
försäkringskassornas verksamhet måste regeringen uttala
vilka resurser den är beredd att avdela för att infria
utskottets uttalande om att ett framgångsrikt
rehabiliteringsarbete kräver betydande resurser hos
försäkringskassorna i form av såväl kompetent personal
som ekonomiska tillgångar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rehabiliteringsarbetet bör
följas upp i enlighet med riksdagens tidigare beslut.

Stockholm den 24 januari 1994

Karl Hagström (s)

Sinikka Bohlin (s)