Forum för levande historia

Motion 2005/06:Kr347 av Staffan Danielsson och Roger Tiefensee (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bredda uppdraget för Forum för levande historia till att också utgå ifrån kommunismens brott mot mänskligheten.

Motivering

Forum för levande historia bildades den 1 juni 2003. Det är en myndighet som har fått i uppdrag av regeringen att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.

Ett sådant kontinuerligt kunskaps-, informations- och upplysningsarbete är en självklar nödvändighet i varje demokratiskt samhälle utifrån våra värderingar och med grund i vår världs erfarenheter och historia. Det åvilar oss alla, som människor och som medlemmar i partier och organisationer, att ständigt lyfta fram de mörka krafter i människan som kan mobiliseras – med eller utan tvång – i masspsykoser under extrema ideologier, och göra allt för att minska och undanröja grogrunden för de liknande tendenser som tyvärr alltid finns närvarande i extrema små grupper i Sverige och världen.

Forum för levande historia är i dag ett sätt för staten att klara detta sitt åtagande. Det är bra att Forum för levande historia på olika sätt ska fördjupa kunskapen om brott mot mänskligheten, t.ex. folkmord och förföljelse, både om det som skett i historien och det som sker i dag.

Utgångspunkten för arbetet ska vara det oerhörda brott som Förintelsen innebar. Det är en självklarhet, och det innebär att arbetet i hög grad domineras av kunskapsspridning om just nazismens skräckvälde, fasansfulla utrotningsläger och terror. Vi vet alla behovet av att ständigt ge nya generationer kunskap om detta brott mot mänskligheten.

Paradoxalt nog kan detta mycket starka fokus dock göra att kommunismens och sovjetkommunismens oerhörda brott mot mänskligheten kommer i skymundan, något som är lätt att konstatera genom samtal med människor. Eftersom dessa ideologier är mer aktiva i dag än vad nazismen är, behöver ett större fokus riktas mot hur kommunismens ideologi och lära som den har utövats har lett till förtryck, skräckterror, avrättningar och massavrättningar, tortyr, deportationer och flera tiotals miljoner människors död under hemska och utdragna förhållanden.

Riksdagsledamot Ana Maria Narti har redovisat detta i en interpellation våren 2004:

Den katastrofala förstörelse av människoliv och värden som rullades i gång i Tsarryssland av politikens fanatiker startade mot slutet av 1800-talet med anarkisternas angrepp på allt och alla. Bombdåd och mord var dessa gruppers vapen. Under en lång tid betraktades dessa handlingar som udda företeelser bundna till intoleransens extrema men inte så viktiga grupper. Anarkisterna offrade sina liv samtidigt som de drog med sig avsiktligt valda eller oskyldiga offer; så öppnade de vägen för bolsjevikernas (kommunisternas) terror. Våldsdåden från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gav upphov till ett samhällsklimat dominerat av ångest och osäkerhet. Detta klimat kallades av Lenin ”revolutionärt tillstånd” och betraktades av honom som avgörande för kommunismens kommande maktövertagande.

Blodbaden i Jugoslavien för 10 år sedan tog också sin start i hatets retorik och dåd. F.d. kommunistledare övergick över en natt från klasshatet – deras gamla ideologi – till den värsta arten av nationellt hat, extremnationalismen. Deras förvandling visar hur lätt dessa två attityder går in i varandra, trots att de så ofta säger sig bekämpa varandra.

Det röda våldet är inte mindre destruktivt än det svarta. Som mörk politisk kraft är klasshatet lika förödande som rashatet. Att kalla sig antifascist och i handling följa exakt samma mönster som fascisterna betyder bara att göra lögnen till ett vapen och lägga det i sin arsenal bredvid våldet, hänsynslösheten och människoföraktet.

Till listan av ideologiska förintelsemaskiner måste man tyvärr lägga även den religiösa intoleransen. (…)

Den religiösa intoleransen bör bli föremål för systematisk bekämpning, den kristna lika mycket som den judiska och den islamiska. Och lika förödande som den religiösa fanatismen är den ateistiska intoleransen. Stalins förföljelser av kristna och muslimer, Maos utrotning av allt religiöst tänkande, den nuvarande kinesiska terrorn riktad mot falungongrörelsen är talande exempel på detta.

Alla former av politik byggd på rashat, klasshat och religiös intolerans bör alltså bekämpas.

Det går således en röd tråd från Rysslands anarkister och kommunister till dagens massmördarterrorister (”självmordsbombare”) och deras totala förakt för människovärde och människoliv. Ändamålet helgar medlen är en fruktansvärd princip som kan leda fruktansvärt fel. Det finns gränser som människor inte får, eller får tillåtas, överträda.

Kommunismens och sovjet och öststatskommunismens röda terror mot sina folk har sjunkit i glömska och måste lyftas fram.

Hur kan en ideologi och maktapparat låta flera miljoner människor svälta ihjäl bland sina vetefält i Ukraina, genom att med terror tvinga till sig varje vetekorn? Hur kunde sovjetkommunisterna deportera hundratusentals ester, letter och litauer till Sibirien, genom att dag eller natt tillfångata dem i sina hem, splittra familjerna och skicka iväg dem på olika håll under fullständigt vidriga förhållanden både under transporten och vid framkomsten? En del dödades i hemlandet, massor genom svält och kyla under transport och i Sibirien. Hur kunde man göra detsamma med långt fler människor i sin egen befolkning, med terror och skräck överallt?

Deras ”brott” var ofta att de ägde lite jord eller ett företag, eller hade utbildning och/eller politiska förtroendeuppdrag eller något annat slumpmässigt svepskäl.

Vi kan i dag inte tillnärmelsevis förstå och inse den fullständiga rättslöshet och det skräckvälde som rådde i decennier på andra sidan Östersjön i kommunismens namn. Det är fortfarande skamligt att Sverige snabbt legaliserade kommunisternas övergrepp på de baltiska folken, och det gör att Sverige har ett särskilt ansvar för att i dag sprida kunskap om vad som faktiskt hände, för att söka förebygga att det ska hända igen.

Mot denna bakgrund bör uppdraget för Forum för levande historia breddas till att också utgå ifrån kommunismens brott mot mänskligheten.

Stockholm den 29 september 2005
Staffan Danielsson (c)	Roger Tiefensee (c)