Fri jakt av varg, lo och björn

Motion 2008/09:MJ287 av Lars Elinderson och Sten Bergheden (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om försöksverksamhet med fri jakt av varg, lo och björn.

Motivering

Djur anpassar sig efter människors beteende. Alla som regelbundet vistas i skog och mark vet att djurs beteende i hög grad styrs av hur människor uppträder – om de upplevs som vänligt sinnade och ofarliga blir djuren orädda och socialiseras medan ett hotfullt eller farligt beteende medför att djuren blir mer skygga och undviker kontakter.

För en tid sedan presenterades forskning som visade hur vissa fåglar kan identifiera enskilda människor. Fåglar som infångats och efter en tid i fångenskap släpps lösa, känner igen och varnar sina artfränder när de personer som tidigare hållit dem fångna kommer i närheten. Historier om hur enskilda djur förflyttar sig mellan olika områden eller på annat sätt ändrar sitt beteende inför jaktsäsongen har ofta betecknats som skrönor, medan många jägare och andra människor som vistas i skog och natur tvärtom ser dem som sanna eller sannolika, och själva kan ge exempel på detta.

I Kanada och Alaska finns detaljerade berättelser om hur till exempel björnar i områden med förbud på jakt blivit helt socialiserade och rör sig fritt i bostadsområden och till och med i storstädernas centrala delar, medan björnar i områden med friare jaktregler förblir skygga och söker sig från befolkade områden.

I Lettland är jakt på varg fri. I Lettland finns ändå gott om varg, men till skillnad från i Sverige upplevs den inte som ett hot eller problem för människor och tamboskap. Den lettländska vargen är skygg, söker sig bort från befolkade områden och visar sig sällan i dagsljus. Mycket tyder på att skillnaden mellan den lettiska vargens beteende och den svenska vargen helt eller delvis beror på att vargen lärt sig att det är farligt att komma nära människor.

Sverige har idag en rovdjurspolitik som varken tar hänsyn till djurs beteenden eller tar hänsyn till människors situation. Det är dags att byta fokus i rovdjursdebatten. För att den svenska rovdjurspolitiken skall bli accepterad måste den anpassas så att rovdjurens naturliga beteende lyfts fram. Enligt vår uppfattning bör det innebära åtgärder som minskar djurens tendens att socialiseras genom en restriktiv jaktlagstiftning. För att underlätta detta bör ett kontrollerat försök med fri jakt införas på rovdjur. Inledningsvis bör det ske i en begränsad del av landet – i första hand i områden där rovdjuren utvecklat ett onormalt, oskyggt beteende.

Stockholm den 24 september 2008
Lars Elinderson (m)	Sten Bergheden (m)