Funktionshindersperspektivet inom museipolitiken

Motion 2012/13:Kr233 av Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att funktionshindersperspektivet ska integreras i kulturarvspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att funktionshindersperspektivet ska ges samma uppmärksamhet som t.ex. det genusuppdrag som Statens historiska museer har fått.

Motivering

Under senare år har det hänt en hel del när det gäller skildringen av vårt kulturarv. Begrepp som mångfald, mångkultur och genusperspektiv är något som museerna arbetar med dagligen. Samhällets allmänna syn har blivit att synliggöra det som tidigare varit osynligt. Idag är det till exempel mer självklart att kvinnors liv och historia ska visas, precis som olika religiösa gruppers och människors olika kulturella bakgrund. Vi arbetar oförtrutet med att synliggöra människors olika sexuella läggning och mycket har hänt men det återstår en hel del att göra.

För oss alla, såväl som grupp och som individ, är det viktigt att få känna sin historia. Det är viktigt för självkänslan och synen på sig själv som individ och som grupp.

Det finns många skrivningar kring dessa frågor genom olika riksdagsbeslut, uppdrag från regeringen och statliga utredningar. År 2011 gav regeringen Statens historiska museer uppdraget att ta fram underlag och utveckla metoder för en mer jämställd representation i olika museers samlingar och utställningar. Målet är att belysa och ge nya perspektiv utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Tyvärr finns det dock en del att önska vad gäller synliggörandet av funktionshindersfrågorna. Tillgänglighetsperspektivet finns med, det vill säga att våra kulturinstitutioner ska vara fysiskt tillgängliga för personer med olika funktionsnedsättningar och att det ska gå att visa utställningar med hjälp av nya tekniker så att fler ska kunna ta del av dem.

Det som dock saknas är ett funktionshindersperspektiv utifrån hur man ser på vad som samlas in och dokumenteras och i valet av utställningar. Bara för att ta några exempel så glömmer man bort funktionshindersperspektivet när man ska visa den svenska skolan eller bostadsutveckling under en viss tidsperiod eller att många barn och vuxna med funktionsnedsättningar bodde på institutioner.

I Storbritannien har man gjort flera vetenskapliga studier om hur museerna arbetar med funktionshindersperspektivet. Det man kunde konstatera var att man sällan visade funktionshindrades liv, historiskt eller i nutid, på ett inte-grerat sätt med hur man belyste andra människors liv. Ibland visades något ”udda”, eller funktionshindrade som ”hjältar eller offer”, men det var ytterst sällan som ett skede i historien beskrevs där funktionshindersperspektivet ingick på ett naturligt sätt.

Allmänna arvsfonden gav år 2010 bidrag till Nordiska museet och Handikapphistoriska Föreningen för ett treårigt projekt; ”Utveckling av handikapphistorisk och kulturhistorisk dokumentation och erfarenhetsutbyte”. Projektet kallas förkortat för Haiku, Handikapphistoria i kulturarvet. Som ett led i projektet har en enkätundersökning genomförts till ett 80-tal museer. En första analys har gjorts och resultatet är ungefär detsamma som den engelska forskningen kommit fram till. Det finns exempel på tillfälliga utställningar där någon funktionshindersaspekt skildrats, men i basutställningar lyser det med sin frånvaro. Det finns några få exempel där man visar på ett integrerat perspektiv och medveten dokumentation.

När vi pratar mångfald och mångkultur kan man indirekt uppfatta att funktionshindersperspektivet borde ingå. Men i praktiken är det tveksamt om det är så. Därför måste vi tydliggöra detta.

Funktionshindersperspektivet måste ges samma uppmärksamhet som till exempel det genusuppdrag som Statens historiska museer har fått. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Stockholm den 3 oktober 2012

Maria Lundqvist-Brömster (FP)