Funktionsnedsättning och arbetsmarknad

Motion 2009/10:So436 av Maria Lundqvist-Brömster m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att personer med funktionsnedsättning får en personlig coach, ett stöd som i dag saknas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att tjänster från olika myndigheter samlas under ett tak – one stop shop – för personer med funktionsnedsättning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att lönebidraget reformeras genom att ge större utrymme för individuella bedömningar.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att införa daglig sysselsättning för personkrets 3 enligt LSS, såväl för personer med psykisk funktionsnedsättning som personer med rörelsehinder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att genomföra en nationell informationskampanj för att påverka attityder och värderingar kring funktionsnedsättning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att nationella traineeprogram inrättas inom statsförvaltningen för personer med funktionsnedsättning; staten ska, i större utsträckning än i dag, vara en förebild som arbetsgivare.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att inrätta ett kostnadsfritt informationsstöd kring funktionsnedsättning för arbetsgivare på våra arbetsförmedlingar.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att regeringen tar initiativet till en dialog mellan handikapporganisationerna, fackförbunden, arbetsgivarna, offentlig sektor m.fl, allt för att lyfta upp funktionsnedsättning på agendan.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att förenkla regelverket för att anställa personer med funktionsnedsättning.1

1 Yrkandena 3 och 7–9 hänvisade till AU.

2 Yrkande 6 hänvisat till FiU.

Motivering

Människor med funktionsnedsättning ska inte ”handikappas” på grund av att vårt samhälle diskriminerar. Vi vet att en funktionsnedsättning kan påverka livets alla skeenden och förutsättningar för delaktighet i samhället. Vi vet också att ett arbete eller sysselsättning är en av de viktigaste förutsättningarna för att leva ett gott liv. Med en personlig coach kan många grupper med funktionsnedsättning få ett stöd som inte finns idag. Den personliga coachens roll ska vara att stödja och offensivt arbeta med individens profil och arbetssökning. Eftersom personer med funktionsnedsättning ofta har många olika kontakter med olika myndigheter behövs en samlad organisation där tjänster från olika myndigheter samlas under samma tak, sk one stop shop.

Handikapprörelsen har tålmodigt år efter år väntat på att samhället ska vara till för dem, att en person med funktionsnedsättning också ska kunna utnyttja varor och tjänster på samma villkor som andra. Man har väntat på att slippa bli diskriminerad på arbetsmarknaden, i sjukvården och inom skolan. Man vill kunna gå in via huvudentrén till alla byggnader, kunna rösta i personval och kunna använda IT på samma villkor som andra.

Bristande tillgänglighet är ett stort problem, men i många fall handlar det i ännu större utsträckning om bristande kunskap och insikt om vad funktionsnedsättning innebär.

IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) har i en undersökning visat att arbetsgivare bara i 14 % av fallen funderat på att anställa någon med funktionsnedsättning. Samtidigt visar det sig att 86 % av arbetsgivare som anställt blir positivt överraskade. Kunskapsbristen är i högsta grad påfallande. Det märks tydligt när endast 1 av 10 personer med funktionsnedsättning har en vanlig anställning. För att attityderna ska förändras kan mer krävas av staten och den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn är sämre än den privata på att anställa personer med funktionsnedsättning. Det är staten som måste visa vägen som arbetsgivare, och därför vill vi se att staten inrättar praktik- och traineeprogram för att öppna arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. För att ytterligare främja sysselsättning för personer med funktionsnedsättning bör ett kostnadsfritt informationsstöd inrättas på Arbetsförmedlingen för arbetsgivare. Detta stöd ska ge snabba svar på frågor som berör funktionsnedsättning och arbetsplatsanpassning. Förutsättningarna för att utveckla ett förenklat regelverk för att anställa personer med funktionsnedsättning som utgår från den modell som gäller för nystartsjobben bör prövas, och samtidigt bör lönebidragen reformeras för att ge större utrymme för en individuell bedömning för att stödet varken ska bli en inlåsning eller ska bli en otrygghet. En valmöjlighet till stöd vid start och drift av eget företag ska också finnas. När det gäller daglig sysselsättning för personkrets 3 bör en sysselsättningsgaranti införas såväl för personer med psykiska funktionsnedsättningar som för personer med rörelsefunktionsnedsättning för att förbättra livssituationen för många människor som idag har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

En nationell dialog är ytterligare ett led i att öka kunskapen kring funktionsnedsättning och framförallt skapa enighet kring det faktum att alla parter har allt att tjäna på att få fler personer med funktionsnedsättning i arbete. Men inte bara en nationell dialog utan också en nationell informationskampanj i större skala behövs för att påverka attityder och värderingar kring funktionsnedsättning samt öka kunskapen om funktionsnedsättning. Detta är viktigt för att synliggöra personer med funktionsnedsättning.

Handikappfrågorna måste få ett större politiskt genomslag. Det är dags att gå från ord till handling.

Stockholm den 2 oktober 2009
Maria Lundqvist-Brömster (fp)
Barbro Westerholm (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)
Agneta Berliner (fp)