Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker

Motion 2017/18:412 av Tina Acketoft (L)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Turistnäringen är på uppåtgående i Sverige. Den har ökat under en lång följd av år, och den fortsätter att öka, vilket förstås är mycket glädjande och positivt. Turismens effekter på ekonomi, export och sysselsättning är en glädjande läsning. Den uppgick 2016 till:

−       281,7 miljarder kronor i total konsumtion, plus 7,0 % (plus 87,7 % från 2000)

−       112,6 miljarder kronor i exportvärde (utländska besökares konsumtion i Sverige), plus 17,9 % (plus 177,0 % från 2000)

−       165 400 sysselsatta (personer, medeltal), plus 5,8 % (plus 35,4 % från 2000).

Tack vare kreativa människor finns det idag goda möjligheter för svenska och utländska turister att besöka olika typer av småskaliga livsmedelsförädlare. I samband med gruppbesök eller enskilt besök hos en förädlare finns det även möjlighet att göra inköp av produkter som t.ex. ost, sylt, mjöl och annat. Dock saknas möjligheten att köpa med sig en flaska öl, vin eller annan alkoholhaltig dryck i samband med besök hos småskaliga producenter av alkoholhaltiga drycker, detta p.g.a. den nuvarande alkohollagstiftningen.

Den som turistar utanför Sverige i länder som t.ex. Tyskland, Frankrike, Italien och grannlandet Finland har möjlighet att, i samband med besök på vingårdar, hos öltillverkare och brännerier, köpa med sig en flaska av någon alkoholhaltig dryck. I Sverige är detta omöjligt i dagsläget. Till saken hör att det är möjligt för producenterna att bedriva provsmakning och restaurangverksamhet i anknytning till produktionsanläggningen, där besökare kan dricka av de drycker som produceras. Sinnrika logistiska konstruktioner hos vissa skånska producenter gör också att besökare på gården kan lägga en beställning till ett lager i Helsingör, Danmark, som sedan levereras till kunden på den skånska vingården. Men, det är dock inte möjligt att direkt köpa med sig en flaska hem. Skämtsamt skulle man kunna säga att det går att bära med sig vin och öl i magsäcken, men inte i ryggsäcken.

Idag finns det mer än 350 producenter av alkoholhaltiga drycker i Sverige, varav ca 270 bryggerier, över 60 vinodlare och ett 40-tal destillerier. Etableringen av dessa har lett till hundratals nya arbetstillfällen i dryckesföretagen. Till detta kommer sysselsättning hos leverantörer, transportörer och besöksindustrin – ofta på platser i Sverige där det annars skulle vara svårt att behålla en bofast befolkning. Värt att beakta är också att förädlingsvärdet av 1 hektar mark i etablerade vinodlingar är tjugo gånger mer värd än mark som upplåts åt ”vanliga” oförädlade jordbruksprodukter. Det är alltså även ur detta hänseende en god investering att göra det möjligt för producenter av öl, vin och sprit att etablera sig.

Med all sannolikhet kan sektorn fortsätta att växa – om vi ger de rätta förutsättningarna från politiskt håll. Här kan Region Skåne pekas ut som ett lysande undantag där regionfullmäktige beslutat om att ansöka hos regeringen om att göra Skåne till försöksområde för gårdsförsäljning av öl och vin i tre år, allt för att öka tillväxten i regionen.

Frågan har utretts vida och det ter sig idag som om den springande frågan är monopolets vara eller icke vara. Läget verkar låst mellan de som anser att gårdsförsäljning går att förena med det svenska EU-undantaget för Systemmonopolet – och de som inte tror att detta är görligt. Ett avgörande steg för att få en lösning på denna långvariga låsning torde därför vara att regeringen skyndsamt anhåller om ett förhandsbesked hos EU-domstolen i frågan om det är möjligt att kombinera det svenska undantaget med gårdsförsäljning av alkohol.

Regeringen bör parallellt gå vidare med att formulera ett förslag som möjliggör gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Tina Acketoft (L)