Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Motion 1997/98:So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp)

Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Kraven har kommit till uttryck i olika lagbestämmelser och innebär främst att patienten får vård av god kvalitet, ges ett gott omhändertagande, visas omtanke och respekt, ges information och lämnar samtycke till vården samt i förtroende kan lämna uppgifter om sina personliga förhållanden.

Även om antalet anmälda fall till HSAN ökat under de senaste åren, så ges alltjämt en god vård och omsorg om sjuka och gamla. De senaste årens anmärkningar ger dock indikationer om att omhändertagandet och bemötandet av de äldre patienterna i allt för många fall har brister och det tenderar att öka.

I HSAN:s arbete konstateras allt för ofta, att nuvarande tidsgräns på 2 år innebär problem för anmälaren. Mycket ofta sträcker sig behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid mycket långa sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig vare sig fysiskt eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör därför förlängas till tre år. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I andra fall kan det vara så att orsaken till en patients besvär på grund av en felbehandling upptäcks först efter att preskriptionstiden har gått ut. Ett exempel på ett sådant fall är en patient som under drygt två hade svåra smärtor i buken. Upprepade besök hos läkare gav olika diagnoser och behandlingar som inte hjälpte. Efter diagnosen blindtarmsinflammation opererades patienten och då upptäcktes en operationsduk som glömts vid en tidigare operation. Eftersom två år gått kunde patienten inte göra en anmälan trots att ett helt uppenbart fel hade begåtts. Det är ut patientsynpunkt helt nödvändigt att preskriptionstiden ändras så, att när orsaken till en patients problem är ett misstag från sjukvården, så skall preskriptionstiden börja löpa från den dag då misstaget upptäcks. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

I sekretessförordningen 1a § förtecknas de myndigheter där man i personaladministrativ verksamhet till personalens skydd har rätt att hemlighålla personalens bostadsadress, telefonnummer och personnummer. När läkare deslegitimeras eller får inskränkt förskrivningsrätt kan farliga missbrukare bland patienterna reagera med hot mot dem som anses ansvariga för åtgärden. HSAN infordrar ibland data om den inblandade personalen. Det skulle vara av värde om dessa data inte är offentliga och tillgängliga för allmänheten och pressen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Muntlig förhandling är sällsynt vid HSAN:s sammanträden. Vid de administrativa domstolarna i anslutning till mål om psykiatrisk tvångsvård anses muntlig förhandling ge en mycket god tilläggsinformation. I svårbedömda fall är sådan information givetvis värdefull. Muntlig förhandling bör därför medges i större utsträckning i svårbedömda fall. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en treårig preskriptionstid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en felbehandling eller ett misstag upptäcks,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat sekretesskydd för inblandad personal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av ökad muntlig förhandling.

Stockholm den 5 oktober 1997
Kerstin Heinemann (fp)	Sigge Godin (fp)