Hets mot folkgrupp

Motion 1991/92:K410 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, c, m, s, kds)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Lagen om hets mot folkgrupp infördes 1948, under
intryck av nazisternas massmord på judar under andra
världskriget och den hatpropaganda mot judar som under
denna period förekom också i vårt land. Den formulering
som riksdagen valde straffbelade handlingar som innebar
uppsåtligt hot, uppsåtlig smädelse eller uppsåtligt förtal,
och som utfördes offentligt och riktades mot grupper inom
landet.
Under de första decennierna efter kriget var rasistisk och
antisemitisk propaganda i Sverige i allt väsentligt ett
marginellt fenomen. Nazismen var grundligt diskrediterad
och ingen med anspråk på att vara en respektabel
medborgare kunde uttrycka sig på ett sätt som påminde om
nazismens teser och språkbruk. Ändå skärptes lagen 1965,
då straffmaximum höjdes till två års fängelse.
Ännu en skärpning ägde rum 1971, i samband med att
Sverige anslöt sig till FN:s konvention mot
rasdiskriminering. Termerna förtal och smädelse ansågs
vara alltför snäva. I stället infördes begreppet missaktning,
som också avsågs täcka andra former av nedsättande
omdömen. Däremot, framhöll utskottet, skulle inte alla
tänkbara kritiska uttalanden som gällde olika folkgrupper
kriminaliseras. En saklig och vederhäftig diskussion måste
alltid kunna föras.
Samtidigt utvidgades offentlighetsbegreppet så att även
propagandakampanjer i det fördolda skulle kunna
straffbeläggas. Också detta var en följd av anslutningen till
FN-konventionen. En ytterligare precisering härvidlag
skedde 1988.
Under senare år har lagen om hets mot folkgrupp satts
på prov på ett sätt som tidigare knappast förekommit i vårt
land. Närradiostationen Radio Islam i Stockholm och dess
ansvarige utgivare Ahmed Rami har under en följd av år
sänt program som både i sak och i formuleringar direkt
anslutit till de tyska nazisternas hatkampanjer mot judar.
Därtill har Radio Islam med stor intensitet fört vidare den i
nynazistiska sammanhang välbekanta lögnen att nazisternas
folkmord på judar aldrig ägt rum. Samma typ av påståenden
förs nu också ut av nynazistiska organisationer och partier.
Just den händelse som var orsaken till att lagen om hets mot
folkgrupp infördes förnekas nu i en alltmer aktiv
propaganda.
Därmed har också Sverige drabbats av det inslag i den
moderna nazismens och antisemitismens arsenal som går
under namnet ''revisionism'' eller ''historierevisionism''.
Dessa termer, som används av ''revisionisterna'' själva, är
givetvis absurda, eftersom det inte handlar om
historieskrivning utan om systematisk historieförfalskning.
Alla fakta om Förintelsen, världshistoriens utan tvekan
mest väldokumenterade brott, förklaras vara uppdiktade,
alla överlevande är lögnare, alla dokument förfalskade, alla
bekännelser frampressade under hot och tortyr. Sedan
större delen av Europas judar mördats söker man nu ta
också döden från dem -- och sorgen och lidandet från de
överlevande.
Ahmed Rami dömdes för hets mot folkgrupp i
Stockholms tingsrätt på 18 punkter, och i hovrätten på 17 --
ett unikt rekord i svensk rättshistoria. Därmed markerades
kraftigt det svenska rättssamhällets avståndstagande från
antisemitisk och annan rasistisk propaganda. Men samtidigt
konstaterade hovrätten att påståendena om att Förintelsen
aldrig ägt rum inte är straffbara. Endast uttalanden av
innebörden att de påstådda förfalskningarna av dokument,
bekännelser etc utförts av judar kunde räknas som
missaktning i lagens mening.
Detta innebär att ett betydande utrymme öppnas för att
sprida rasistisk och antisemitisk propaganda av just det slag
som lagen avser att motverka. För oavsett formuleringarna
kan givetvis i praktiken inget annat syfte tänkas bakom
påståendet att Förintelsen aldrig ägt rum än just att skymfa
nazismens offer och deras anhöriga och i förlängningen att
på nytt legitimera nazismen och möjliggöra nya folkmord.
En nazistisk renässans förutsätter att minnet och kunskapen
om nazismens illgärningar utplånas. Det kan noteras att
förnekande av Förintelsen i denna propaganda ofta
uttryckligen kombineras med direkta hotelser mot
överlevande judar.
Det är givetvis inte någon tillfällighet att denna
propaganda nu alltmer intensifieras, i det ena landet efter
det andra. Allt färre personer med egna upplevelser från
koncentrations- och förintelseläger finns kvar. Om
ytterligare tio eller femton år finns ytterst få som kan
berätta och med egen personlig trovärdighet vittna om vad
som hände. Den mytbildning som de första decennierna
efter kriget endast odlades i små grupper av övervintrande
nazister lanseras nu alltmer aggressivt i hela världen. Får
denna mytbildning fotfäste, innebär det att den viktigaste
av alla spärrar mot en nazistisk renässans har rivits ned. Då
hotas inte bara judarna, utan hela det demokratiska
samhället, i vårt land likaväl som i andra länder.
I andra europeiska länder, med längre erfarenhet av
''revisionisternas'' verksamhet, har man därför sett till att
med rättssamhällets medel försöka motverka också denna
form av rasistisk propaganda. Den federala högsta
domstolen i Västtyskland beslöt redan 1979 att förnekande
av Förintelsen måste betraktas som kränkande mot judar.
I sin motivering påpekade domstolen bl.a. att respekt för
medvetandet om Förintelsen som historisk realitet är en
garanti mot en upprepning i framtiden och ett
grundläggande villkor för att judar skall kunna leva i
Tyskland. Var och en som förnekar att Förintelsen ägt rum
förnekar också varje jude den respekt som han eller hon har
rätt till.
I Frankrike, där problemet med denna form av
nynazistisk propaganda under senare år vuxit, har lagen
numera ändrats så att även påståenden om att Förintelsen
inte ägt rum kan straffas. Brottsrubriceringen är
''révisionisme'' och avser förnekande av brott mot
mänskligheten. I samband med denna lagändring infördes
också nya och mycket stränga straffbestämmelser.
Ännu ett exempel är Canada, där lagen förbjuder
spridande av falsk propaganda som kan leda till hat mot
olika folkgrupper, vilket givit möjlighet att ingripa mot
''revisionistisk'' verksamhet. Enligt uppgift förbereds
lagstiftning nu även i Österrike. I länder där ingen
motsvarighet till vår lag om hets mot folkgrupp finns, kan
man ändå konstatera att myndigheternas attityd till
''revisionismen'' är entydigt avståndstagande. Ett exempel
är att den ökände amerikanske nynazisten och revisionisten
Fred Leuchter (en av de personer som Radio Islam och
andra i Sverige åberopar som auktoriteter) nyligen enligt
beslut av Home Office utvisades från Storbritannien på
grund av de följder som hans propagandaverksamhet
bedömdes kunna medföra.
I Sverige har ''revisionismen'' intill helt nyligen varit ett
relativt okänt fenomen. Eftersom vårt land förskonades
från kriget är också erfarenheterna av nazismens och
Förintelsens realiteter begränsade. I vissa avseenden
framstår därför Sverige inför en internationell opinion i dag
som ett land där osäkerheten inför den nynazistiska
propagandan är större än på andra håll. Flera händelser
under det senaste året visar också att de teser som
revisionisterna sprider nått svenska skolor, med allt vad
detta kan innebära för de framtida relationerna mellan olika
grupper i Sverige och för den svenska demokratin.
Det är därför angeläget att en översyn av lagen om hets
mot folkgrupp sker så att det kan klarläggas att uttalanden
av innebörden att Förintelsen aldrig ägt rum också i vårt
land betraktas som kränkande mot judar och därmed
straffbara i enlighet med lagen om hets mot folkgrupp. En
sådan översyn behöver enligt vår mening inte utmynna i en
ny lag, eftersom lagen redan i dag syftar till att förhindra
propaganda som innebär att man uppsåtligt utsår
missaktning mot utpekade folkgrupper. Den inskränkning
av yttrandefriheten som denna lag innebär syftar till att
skydda det pluralistiska samhällets existens och olika
gruppers säkerhet mot rasistiskt våld och torde ha stöd av
en överväldigande politisk majoritet i vårt land.
I dag pågår runt om i världen en mycket omfattande
forskning om Förintelsen och olika händelser med
anknytning till denna. Det finns skäl att tro att denna
forskning kommer att intensifieras ytterligare när tidigare
oåtkomligt källmaterial från Central- och Östeuropa nu kan
antas bli känt. ''Historierevisionismen'' har givetvis inget
som helst samband med denna forskning och dess utövare
erkänns inte någonstans som trovärdiga historiker.
Däremot kan man konstatera att ''historierevisionisterna''
utan undantag verkar och rör sig i anslutning till
nynazistiska grupper i skilda länder. Ingen lär kunna hävda
att lagen om hets mot folkgrupp innebär någon
inskränknnig i forskningens frihet. Det skulle inte heller ett
förtydligande på denna punkt göra.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn
av lagen om hets mot folkgrupp, i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 23 januari 1992

Håkan Holmberg (fp)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Elving Andersson (c)

Jerzy Einhorn (kds)

Oskar Lindkvist (s)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av lagen om hets mot folkgrupp, i enlighet med vad som anförts i motionen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av lagen om hets mot folkgrupp, i enlighet med vad som anförts i motionen.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.