Höjt maxstraff för djurplågeri

Motion 2012/13:Ju313 av Björn Söder och Richard Jomshof (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en möjlighet att utdöma straff för ringa djurplågeri.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa brottet grovt djurplågeri.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa möjligheten att utdöma straff för synnerligen grovt djurplågeri.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att höja maximi- och minimistraffen för djurplågeri.

Motivering

I Sverige har vi av tradition en inställning som innebär att vi bryr oss om djur och deras välmående. Att se djurens unika egenvärde och att de behandlas med respekt är viktigt för oss sverigedemokrater. Djuren kan inte föra sin egen talan, vilket gör dem beroende av människan och dess välvilja, varför det finns ett betydande värde av en djurskyddslag vars syfte är att skydda djur mot att fara illa.

Forskning påvisar att människor som utövar våld mot djur i många fall parallellt med detta eller senare i livet går över till att våldföra sig på människor. I en rapport gjord i USA som heter ”The connection between domestic violence and animal cruelty”, har djurskyddsorganisationen ASPCA sett ett betydande samband mellan djurplågeri och misshandel av barn. Hela 88 procent av alla barnmisshandelsfall i New Jersey uppdagades genom misshandel av familjens husdjur. I Sverige har f.d. länspolismästaren Carin Götblad sagt: ”Det är viktigt att personer som har tendenser att skada djur fångas upp tidigt, eftersom man har kunnat se samband mellan djurplågeri och annan typ av grövre brottslighet senare i livet.”

I vår kriminalpolitik förespråkar vi skärpta straff för våldsbrottslingar där skydd av allmänheten är en orsak och upprättelse till offer och anhöriga är en annan. Flera av dagens max- och minimistraff överrensstämmer inte med den allmänna rättsuppfattningen, vilket gör att den i flera fall bör förändras. I paritet med vår inställning till straff för våldsbrott mot människor ser vi det som befogat att även förespråka höjda max- och minimistraff för individer som väljer att våldföra sig på djur – såväl fysiskt som psykiskt. Det krävs en uppdatering av straffskalorna för att höja brottens innebörd och betydelse samt för att sända ut skarpare signaler om hur allvarligt samhället ser på djurplågeribrott.

Idag är minimistraffet för djurplågeri böter och maxstraffet är två års fängelse. Understrykas bör dock att trots förekomsten av synnerligen råa fall av djurplågeri, exempelvis med tortyrliknande metoder, har aldrig något maxstraff utdömts någon. En högre brottsrubricering än djurplågeri existerar inte och för ringa djurplågeribrott utdöms enlig lag inte straff överhuvudtaget. Exemplen på hur samhället idag signalerar djurplågeribrott som någonting icke allvarligt är många. Det absolut vanligaste straffet för djurplågeri är enligt tidningen Djurskyddet böter eller några månaders fängelse. Genom att titta på domar i frågan får man konstatera att de talar sitt tydliga språk:

Två bönder dömdes till två månaders fängelse för djurplågeri i Mora efter att ha utsatt djur för ett sådant kraftigt lidande att sju kor och en ponny fick avlivas. Bönderna hade tidigare dömts för liknande brott och fått villkorlig dom med samhällstjänst.

I Karlstad dömdes en man för djurplågeri efter att ha misshandlat sin katt till döds. Straffet blev 10 500 kronor i böter. Efter att en hund fått stå i löplina så pass länge att inte längre någon muskelmassa på kroppen existerade och klorna förväxt, dömdes förövaren till villkorlig dom och 40 dagsböter. Detta trots att Djurskyddet enligt djurskyddsinspektörerna aldrig under sina 20 år i yrket hade sett någonting värre. En man i Gävle fick istället för tilltänkta fyra månaders fängelse, villkorlig dom efter att ha misskött sina egna hästar så allvarligt att flera fick avlivas.

I Jönköping hade en man vid flera tillfällen misshandlat sin flickväns katt och en grannkatt bland annat med knytnävarna. Ena katten var så allvarligt skadad att den avled av sig själv. Mannen fick 75 timmars samhällstjänst. Dessa exempel är endast ett litet urval av de ständigt återkommande djurplågeribrott som sker i Sverige och vilka konsekvenser de medför. Brotten och domarna visar enligt undertecknade att en tydligare djurskyddslag behövs med fler gradindelningar och höjda minimi- och maxstraff. För att samhället ska kunna förmedla budskapet att det inte under några omständigheter accepteras något djurplågeri i vårt land krävs också att det införs en möjlighet att straffa brottslingar som dömts för ringa djurplågeri.

Detta bör göras eftersom ringa djurplågeri idag undantagslöst inte medför några straffmässiga konsekvenser. För att kunna konkretisera i vilken grad djurplågeribrott ligger krävs ytterligare en brottsrubricering som bör benämnas ”grovt djurplågeri”. Den 28 november 2011 överlämnades Djurskyddsutredningen till landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Denna utredning föreslår att de gärningar som är straffbara med böter eller fängelse i högst två år i nuvarande lag ska bibehålla samma straffskala som idag.

Utredningen föreslår också, liksom undertecknade, att ett grovt brott mot djurskyddslagen bör införas. Förslaget utredningen ger på maxstraff för grovt djurplågeri anser vi dock inte vara tillräckligt då det endast förordas fyra år för den nya brottsrubriceringen. Vi vill se ett betydligt högre maxstraff än så. Utöver detta bör det finnas möjlighet att döma djurplågare för synnerligen grovt djurplågeri, och detta bör då innefatta synnerligen råa och hänsynslösa brott och medföra ännu högre straff än för grovt djurplågeri. Då regeringen återkommer med lagförslag i ärendet bör det där tydliggöras att grovt djurplågeri och synnerligen grovt djurplågeri är förbehållet de tydligt sadistiska och hänsynslösa gärningarna med uppsåt.

Stockholm den 3 oktober 2012
Björn Söder (SD)	Richard Jomshof (SD)