Homosexuellas rättigheter

Motion 1998/99:K330 av Sofia Jonsson och Åsa Torstensson (c)

av Sofia Jonsson och Åsa Torstensson (c)
Respekten för människors lika värde och rättigheter är
grunden för ett samhälle byggt på demokratins och
humanismens grund. Varje människa bär på sina unika,
individuella egenskaper. De ger tillsammans människans
okränkbara värde. Det finns ingen människa som uppfyller
en förutbestämd och utstakad norm. Alla människor är olika.
Intolerans mot olikheter bland enskilda människor och
grupper av människor riskerar till sist att bli en intolerans
som kan vändas mot vem som helst. Det undergräver
demokratins jordmån och förråar hela samhällsklimatet.
Därför är tolerans ett livsavgörande värde för alla människor
i samhället, och ett gemensamt värde att försvara.
Många starka krafter i samhället bidrar till att öka förståelsen och
toleransen i vårt samhälle. Ett exempel är att inställningen till homosexualitet
i många avseenden blivit alltmer självklar, öppen och positiv. Samtidigt finns
det dock tendenser till att angreppen mot homosexuella blivit allt råare i vårt
land, precis som i många andra länder. Det är extrema grupper - främst
nazistiska - som allt oftare riktar sina attacker mot homosexuella. Det finns
ett flertal exempel, både i Sverige och andra länder, där nazister mördar eller
förföljer människor p g a homosexualitet. Det cirkulerar i dessa extrema
organisationer skrifter som här uppmanar till förföljelse av homosexuella.
Hets mot folkgrupp
Säpos kartläggning av den politiskt motiverade
brottsligheten i Sverige 1997 visar att homosexuella är
utsatta för en stor mängd riktade brott, vars motiv är att
kränka den enskilda människan för hennes sexuella läggning.
Brotten varierar i allvar från förolämpning och olaga hot till
misshandel och mord. Dessa uppgifter stämmer väl överens
med den kriminologiska studie som publicerades på initiativ
av Folkhälsoinstitutet 1996 (rapport 1996:84), och där
resultatet pekade på att var fjärde homosexuell man eller
kvinna hade blivit utsatt för brott på grund av sin sexuella
läggning.
Inom den nazistiska rörelsen publiceras mängder av material som på olika
sätt hetsar mot homosexuella och förnekar homosexuella deras existens-
berättigande. Personer som dömts till fängelse för mord på homosexuella
betraktas som hjältar och martyrer i kampen för den nazistiska ideologin.
Som exempel på material som hetsar mot homosexuella kan nämnas tid-
skriften "Siege" för ökat våld mot homosexuella", publicerad i nazistkretsar i
Göteborg, eller den Västeråsbaserade nazistgruppen Wasa 80:s tidning där
man kan läsa artiklar med rubriker som "Homosexuella har inte rätt att leva".
Just den sistnämnda tidningsartikeln hittades hemma hos den unga nazist
som 1995 dödade den homosexuelle ishockeyspelaren Peter Karlsson med 64
knivhugg.
Det är denna koppling mellan hat och brott, mellan ord och handling, som
är det verkligt allvarliga med den nazistiska hetsen mot homosexuella.
Genom att homosexuella, som de enda av nazisternas ideologiska hatobjekt,
inte är nämnda i bestämmelsen om hets mot folkgrupp kan denna
bestämmelse sägas fungera som en signal åt nazisterna om vart de bör rikta
sina aggressioner för att undgå straff.
En utvidgning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp, så att den också
skyddar homo- och bisexuella, är alltså en nödvändig åtgärd i arbetet mot
den nazistiska brottsligheten. Enligt en kartläggning redovisades i ett KU-
betänkande (1995/96:KU8) att sådan lagstiftning finns i Spanien, Tyskland,
Irland, Danmark, Nederländerna och Norge. Mot en lagändring har anförts
att den skulle bli en motiverad inskränkning i tryck- och yttrandefriheten.
Erfarenheterna från t ex Danmark och Norge visar dock att några sådana
problem inte finns.
En annan invändning har varit att vissa homosexuella inte skulle vilja bli
utpekade i lagen som en särskild grupp. Detta påstående har dock ingen
empirisk underbyggnad. I debatten har inga homosexuella organisationer
eller privatpersoner avvisat tanken på ett förbud mot hets. Tvärtom står de
organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter eniga bakom kravet
på en lagändring.
Den statliga utredning som nu tillsatts för att arbeta med frågan bör
skyndsamt återkomma med ett förslag till lagändring av tryckfrihetsförord-
ningen och brottsbalken som gör att även homosexuella skyddas av
bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Detta bör ges regeringen till känna.
Diskriminering av
homosexuella
Diskrimineringslagstiftningen bör skärpas. Den
diskriminering homosexuella utsätts för påminner i stor
utsträckning om diskriminering på grund av kön, ras,
hudfärg eller etniskt ursprung. Därför är det rimligt att
samhällets skydd mot diskriminering av homosexuella
utformas på i princip samma sätt och i en enhetlig lag.
Folkhälsoinstitutet har föreslagit att frågor om diskriminering av
homosexuella ska läggas under Diskrimineringsombudsmannens (DO) till-
syn. DO har förklarat sig positiv till en sådan utvidgning av sitt ansvars-
område. En möjlighet att motarbeta diskriminering av homosexuella och
underlätta för homosexuella att anmäla diskrimineringsbrott skulle alltså vara
att ge DO i uppdrag att bevaka diskriminering av homosexuella.
Det behövs en samlad lagstiftning som kan vara ett kraftfullt verktyg för
diskrimineringsombudsmannen (DO) och DO ska verka inom alla fält och
vid all typ av diskriminering oavsett den grundas på människors etnicitet,
handikapp, sexualitet, kön osv.
Centerpartiet har, med anledning av propositionerna om Ny lag mot etnisk
diskriminering i arbetslivet 1997/98:177, Lag om förbud mot diskriminering
i arbetslivet av personer med funktionshinder 1997/98:179 och Lag om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning
1997/98:180, motionerat om att regeringen bör återkomma till riksdagen med
en samlad lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
Sambolagstiftningen
Lagstiftningen om sambor av samma kön återfinns i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor. Denna lag avgränsar
ett tydligt område i lagstiftningen där homosexuella sambor
ska jämställas med heterosexuella sambor.
Det finns ett antal bestämmelser där sambor av samma kön utestängs från
de rättigheter och skyldigheter som ges sambor av olika kön. Lagen om
medling mellan sammanlevande går inte att tillämpa på sambor av samma
kön. Tjänstledighetsförordningen diskriminerar homosexuella sambor.
Generaltullstyrelsen jämställer inte homosexuella och heterosexuella sambor
i sina bestämmelser.
Partnerskapskommittén, som hade i uppdrag att bl.a. utreda lagen om
homosexuella sambor, föreslog i sitt betänkande att denna lag skulle ersättas
av en ny lag: lagen om sambor av samma kön.
Kommitténs lagförslag slår fast principen att homosexuella och
heterosexuella sambor ska behandlas på samma sätt på alla områden inom
det offentliga regelverket, utom vad gäller de undantag som uttryckligen
nämns i lagen. Den juridiska konstruktionen motsvarar alltså den som
använts i lagen om registrerat partnerskap och som där visat sig fungera väl.
Partnerskapskommitténs förslag har flera förtjänster. För det första skulle
denna lag vara en viktigt markering av principen om likabehandling av
homosexuella och heterosexuella. För det andra är den lättöverskådlig, så att
de som har att tillämpa lagen inte behöver tveka om huruvida en viss
bestämmelse går att tillämpa på homosexuella sambor eller ej. För det tredje
skulle denna lag avskaffa omotiverad särbehandling av homosexuella
sambor, t.ex. på de områden som nämnts ovan. Vi anser att ett lagförslag
baserat på partnerskapskommitténs förslag till lag om sambor av samma kön
bör utarbetas. Detta bör ges regeringen till känna.
Lag om registrerat
partnerskap
Lagen om registrerat partnerskap ger två personer av samma
kön möjlighet att ingå s.k. registrerat partnerskap, vilket ger
dem i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som
gäller för gifta par. Emellertid har det visat sig att lagens
nuvarande utformning ger upphov till några problem. I den
svenska partnerskapslagen finns ett krav att minst en av
personerna ska vara svensk medborgare och ha hemvist i
Sverige. Motsvarande krav finns även i de norska, danska
och isländska partnerskapslagarna. Denna regel särbehandlar
negativt utländska medborgare bosatta i Sverige. En danska
som är bosatt i Sverige får inte lov att ingå partnerskap med
sin utländska flickvän vare sig i Sverige eller i Danmark: i
Sverige eftersom hon inte är medborgare i landet, i Danmark
eftersom hon inte har hemvist där. Regeln innebär även en
negativ särbehandling av utlandssvenskar, även i de fall där
personerna inte har emigrerat permanent. Denna
bestämmelse strider mot andan i både det nordiska och det
europeiska samarbetet.
Sverige bör ta initiativ till att lösa detta problem, t.ex. genom en
konvention mellan de länder som har partnerskapslagar. Vissa svenska
ambassader i utlandet har befogenhet att förrätta borgerliga vigslar. Ännu har
dock ingen ambassad givits rätten att förrätta partnerskapsregistrering.
Verksamheterna vid ambassaderna styrs av Sveriges internationella
åtaganden, bl.a. Wienkonventionen som säger att ett land är skyldigt att fråga
efter värdländernas godkännande av den verksamhet som bedrivs på landets
ambassader. För att besluta att en ambassad ska ha rätten att förrätta
partnerskapsregistrering måste alltså Sverige begära värdlandets
godkännande. Åtminstone Japan har redan givit positivt besked om
partnerskapsregistrering på den svenska ambassaden i landet. Ett argument
mot att ge svenska ambassader rätt till partnerskapsregistrering har varit att
behovet inte synes finnas. Detta argument tar inte hänsyn till att antalet
homosexuella är mycket mindre än antalet heterosexuella i befolkningen och
att det alltså är oundvikligt att antalet partnerskapsregistreringar kommer att
vara mycket mindre än antalet vigslar. I stället borde svenska
utlandsmyndigheter ha som princip att erbjuda alla svenskar samma service
oavsett personernas sexuella läggning. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hets mot folkgrupp,
2.
3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samlad och förstärkt
diskrimineringslagstiftning,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av sambolagstiftningen,
6.
7.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förrättningen av
partnerskapsregistrering på svenska ambassader..
11F
Stockholm den 28 oktober 1998
Sofia Jonsson (c)
Åsa Torstensson (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)