Idrottspolitiken

Motion 1997/98:Kr510 av Fanny Rizell m.fl. (kd)

av Fanny Rizell m.fl. (kd)

1 Inledning

Under 1900-talet har människors fritid ökat kraftigt bl a genom att arbetstiden förkortats och att nya tekniker utvecklats. Man har fått mer tid att disponera efter eget intresse och läggning.

Idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i många människors liv. Många utövar idrott aktivt, ännu fler får en rikare fritid genom att som åskådare intressera sig för idrottens värld. Idrottsrörelsen bidrar i allra högsta grad till ett rikare socialt liv, meningsfulla aktiviteter och en god folkhälsa. Nästan tre miljoner svenskar deltar, som ledare eller aktiva, i någon av de ca 37.000 lokalföreningarna. Hundratusentals ideella ledare lägger varje år ner mer än 140 miljoner timmar på att ta hand om mer än hälften av alla barn och ungdomar i över 19.000 aktiviteter varje dag året om.

Samhällsutvecklingen har lett till att många beslut i folkvalda organ är styrande för idrottsrörelsen och enskilda människors idrottsutövande. Från kristdemokratiskt håll anser vi att idrottsrörelsen skall ha samhällets stöd men vara självständig i förhållande till stat, kommun och näringsliv.

Folkrörelserna spelar en mycket viktig roll för att kanalisera engagemang och skapa gemenskapskänsla inom en förening, en stadsdel, en ort eller ett land. Idrottsrörelsen har under generationer tillfört samhället oersättliga värden. Många unga människor har inom idrottsrörelsen fostrats till ansvars­kännande, solidariska medborgare och ett gott kamratskap. De mer än
500 000 ideellt arbetande ledarna gör ett arbete och en insats som för samhället som helhet är ovärderlig. Arbetet med att integrera invandrare sker helt naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhället.

2 Regeringens förslag för idrottsrörelsen

Vissa besparingar drabbar idrottsrörelsen liksom alla andra sektorer i samhället. Det är av största vikt att besparingar ändå görs på ett genomtänkt sätt. Majoriteten av de 63 specialförbunden under Riksidrottsförbundets tak är starkt beroende av det statliga bidraget för sin verksamhet. Även om Kristdemokraterna betonar att idrottsrörelsen och andra folkrörelser måste kunna ges goda möjligheter att finansiera delar av sin verksamhet med lotterier
m m, måste det slås fast att det offentliga stödet måste ligga på en rimlig nivå.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att besparingar görs på anslaget till idrotten. Kristdemokraterna går emot denna besparing och anslår 30 miljoner ytterligare till idrottsrörelsen.

3 Idrottens etik

Idrotten spelar en viktig fostrande roll för många barn och ungdomar. Nästan 70 procent av alla pojkar och hälften av alla flickor mellan 7 och 15 år är med i en idrottsförening. Många av dem ägnar en stor del av sin fritid åt sitt idrottande. De gör det för att de tycker att det är roligt och för att de där känner sig delaktiga i en positiv gemenskap. Där lär man sig ofta vad ansvarstagande och samarbete innebär. I idrottens värld finns vissa givna regler som måste följas. Sanktioner följer omedelbart på brott vilket ofta är positivt och lärorikt. I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll som ungdomsfostrare viktigare än någonsin. Därför bör idrottsrörelsen i större utsträckning betona de etiska frågorna, såväl internt som externt. En fungerande och ansvarstagande ungdomsidrott bidrar till att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra droger och sparar på så sätt årligen mycket stora belopp åt samhället.

Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av dopingmedel och andra droger. Dopingen är idag främst ett problem utanför den organiserade idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökande spridningen av dopingmedel. På detta och andra områden kan idrottsrörelsen vara en motkraft. Genom mediabevakning når elitidrotten alla människor. Idrottens etiska hållning och avståndstagande från doping och det idrottsanknutna våldet är viktigt, inte minst då elitidrottare utgör förebilder för många barn och ungdomar. Fusk via doping är oacceptabelt också mot bakgrund av de extremt stora medicinska riskerna. Svensk idrottsrörelse bör nationellt och även i internationella sammanhang verka för kraftfulla sanktioner mot idrottsmän som nyttjar otillåtna preparat.

Även idrottsledare och tränare bör avstå från droger för att vara goda förebilder för barn och ungdomar.

En viktig effekt av god etik är hur barn- och ungdomsidrotten utformas. Det bör vara självklart att inte medverka till utslagning och elittänkande när det gäller barn- och ungdomsidrott. Det är av största vikt att föreningar och enskilda idrottsledare beaktar riskerna med en alltför tidigt specialiserad träning i tidiga år. Spontana idrottsaktiviteter måste få gott om utrymme i barns och ungdomars liv.

Det är föreningslivet som utgör grunden för idrottens fostrande gemenskap. Medlemskap i en idrottsförening ger således mycket mer än själva idrottsutövandet. Det är en viktig anledning till att svensk idrottsrörelse värnar om föreningen som grunden för all sin verksamhet. Samhällets stöd till idrotten, bl a det lokala aktivitetsstödet, har byggt på samma uppfattning. Stödet har i första hand givits till föreningarna och till av dem organiserade aktiviteter.

4 Idrotten i skolan

I skolans undervisning skall friluftsliv och idrottsutövande ingå som en naturlig del. Undervisningens mål skall vara att skapa intresse för regelbunden motion och skapa medvetenhet om kostens betydelse för välbefinnande. Den fysiska träningen skall vara anpassad efter den enskilde elevens förutsättningar. Ungdomsidrott, oftast med skolidrottsförbundet som arrangör, typ Mjölkkannan, Piggelin och Skoljoggen, tredjeklassarnas jorden-runt-sim, ger tillfälle att prova på många idrotter utan krav på prestationer. Skolidrotten ger även möjlighet till att ta vara på ledarämnen och ge dem lämplig utbildning vilket är viktigt för nyrekryteringen av ungdomar och utvecklingen av idrotten.

Det är klart belagt att regelbundna motionsvanor grundläggs redan i unga år. Barn och ungdomar som får en positiv upplevelse av fysisk aktivitet och idrott har en betydligt större benägenhet att vara fysiskt aktiva även som vuxna än andra. Fysisk aktivitet bland unga människor är synnerligen viktig, eftersom det visat sig finnas ett samband mellan denna och den intellektuella utvecklingen. Regelbunden motion gör att ungdomarna orkar med skolan på ett bättre sätt.

5 Breddidrott och elitidrott

Alla människor som vill ska ha möjlighet att delta i idrottandet. Breddidrotten som mer betonar kamratskap och vikten att vårda sin hälsa än de faktiska idrottsprestationerna lever i ett ömsesidigt beroendeförhållande med elitidrotten. Elitidrotten bygger på de många människornas idrotts- och motionsaktiviteter och den är för många motionärer och friskvårdare en inspirationskälla. För att svensk idrott även i framtiden ska kunna fostra idrottsutövare på toppnivå fordras alltså satsningar på de många människornas idrottsutövande. Breddidrotten bidrar till många människors välbefinnande och minskar riskerna för sjukdom. Denna friskvård sparar årligen mycket stora summor för svensk sjukvård och hindrar mycket lidande.

För att stimulera breddidrott är det nödvändigt att elitidrotten får rimliga verksamhetsvillkor. Elitidrottsutövarna fungerar idag som inspiratörer och förebilder.

6 Handikappidrott

Rätten till goda och lika möjligheter till idrottsutövande är grundläggande för Kristdemokraternas idrottssyn. Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid integrering i samhället i övrigt.

Idrottsarenorna måste vara tillgängliga för personer med funktions­ned­sättning. Idrottsarenorna måste handikappanpassas så att de möjliggör för handikappade att utöva idrott och även delta som åskådare.

Ekonomiskt har handikappidrotten svårigheter genom små biljettintäkter och svårigheter att få sponsorer från näringslivet. Vidare är ofta kostnaderna mycket höga för den enskilda idrottsutövaren som behöver särskilda hjälpmedel för sin idrottsverksamhet. Svårigheter finns även med att få fram ledsagare till träning och tävling samt transporter till och från träning och tävling.

På handikappidrottens område krävs ökade statliga satsningar. Sveriges radio och television bör också ta sitt ansvar för att spegla de handikappades idrottsprestationer som idag ofta görs i det tysta. Sverige bör också i internationella sammanhang aktivt verka för att få arrangera tävlingar för att öka intresset och bilda opinion för större satsningar på idrottsutövare med funktionsnedsättningar.

Sverige kan också via forskning bidra till utveckling och vidareutveckling av teknik som gör det möjligt för handikappade att utöva nya idrottsgrenar.

7 Kvinnoidrott

Kvinnoidrotten tilldrar sig än idag ett betydligt mindre intresse än motsvarande idrott för män. Detta gäller såväl i massmedierna som rent allmänt. Kvinnoidrotten behöver en starkare ställning bl a vad gäller träningstider och tillgänglighet till befintliga anläggningar. Fler kvinnor kan och bör aktiveras inom idrottsrörelsen och därför är rekryteringen av kvinnliga idrottsledare av största betydelse för idrottens framtida utveckling.

Massmedierna, inte minst radio och TV, har ett oavvisligt ansvar när det gäller att spegla kvinnoidrotten. Genom en bra redovisning av kvinnors idrottsprestationer kan intresset för idrott öka genom att framförallt unga flickor får kvinnliga idrottsutövare att identifiera sig med och inspireras av.

Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt. Både mäns och kvinnors kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tas till vara och påverka idrottens utveckling. Idrottsrörelsen bör särskilt uppmärk­samma jämställdhetsaspekten vid användandet av det statliga stödet till idrotten.

8 Idrottsforskning

Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över en lång rad av områden från fysiologi, medicin och teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen. Utbildningen och forskningen är en förutsättning för idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap behövs kring idrotten som folkrörelse. Idrottsrörelsen har också pekat på behovet av forskning kring kvinno- och jämställdhetsfrågor. Inte minst viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges goda möjligheter till utbildning, som står på en solid vetenskaplig grund.

Idrottsforskningen har inte givits de nödvändiga resurserna, utan har framför allt finansierats av idrottsrörelsen själv. Med tanke på idrottens bredd och betydelse för samhället bör denna forskning i första hand vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället, medan det mer behovs­anpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.

Idrottshögskolan fick vid starten 1992 inga fasta forskningsresurser. Inte heller fick skolan rätt att utdela sedvanliga akademiska examina. För att Idrottshögskolan ska bli det centrum för idrottslig kunskapsutveckling som den borde vara krävs att undervisningen vilar på aktuell vetenskaplig grund och att skolan har ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och internationellt. Detta kräver emellertid att den, i likhet med andra idrottshögskolor i Europa, får egna fasta forskningsresurser och sedvanlig akademisk examinationsrätt.

8.1 Utbildningsområde idrott till Göteborgs universitet

Vid Göteborgs universitet (GU) utreder man en ny organisation inom hälso- och sjukvårdens område (HSGU). Där föreslås bl a att man skall inrätta en
s k hälsovetenskaplig akademi, sammansatt av medicinska fakulteten, odontologiska fakulteten, Vårdhögskolan och Nordiska hälsovårdshögskolan. För ett år sedan utredde också GU inrättandet av en idrottshögskola vid universitetet och att huvudinriktningen på en sådan verksamhet inte skulle bli elit­idrott utan ett folkhälsoperspektiv med ”sports for all”-begreppet i centrum. Bland de uppföljningsutredningar som nu skall genomföras inom HSGU-utredningen finns samordning av och kopplingar mellan en hälsovetenskaplig akademi och en idrottshögskola med ett folkhälsoinriktat perspektiv där sjukvård och friskvård kan mötas.

Idén med en idrottshögskola vid GU är att tillskapa ett kraftcentrum inom det idrottsliga området som skall bygga på en konstruktiv samverkan mellan fakulteter och institutioner och på verksamheter som redan i dag existerar. Redan i dag finns vid Göteborgs universitet spetskompetens inom såväl idrottslig forskning som forskning inom området hälsa och livsstil. Den idrottsforskning som produceras vid GU inom såväl samhällsvetenskap och humanvetenskap som naturvetenskap/medicin är också ledande i landet och hävdar sig väl internationellt.

Sedan 1993 har GU utbildat tvåämneslärare i ämnet Idrott och hälsa och annat ämne inom såväl grundskollärarprogrammet som gymnasielärar­programmet. Efter förra årets budget beslöts att Idrottshögskolan och Lärarhögskolan i Stockholm, Högskolan i Örebro samt Umeå universitet skulle tilldelas ”idrottsligt” utbildningsområde, dvs en högre ersättning för bedrivande av utbildning i ämnet Idrott och hälsa. Göteborgs universitet, som var det enda lärosäte i landet vid sidan av de tre nämnda som dittills bedrivit utbildning i Idrott och hälsa med inriktning mot de högre skolstadierna, erhöll inte den högre s k idrottsliga ersättningen.

Tyvärr resulterade beslutet i att GU inte längre ansåg sig ha råd att driva utbildningen utan den högre ersättningsnivån. Utbildningen försvann därmed ur lärarprogrammet vid GU. Detta har medfört att tankarna på en idrottshögskola vid universitetet också har svalnat, då en lärarutbildning i ämnet Idrott och hälsa vore en relativt central verksamhet i en sådan tänkbar idrottsskoleverksamhet.

Ett första steg mot förverkligandet av visionen, en idrottshögskola med hälsoprofil enligt vad som ovan skisserats, bör därför vara att tilldela Göteborgs universitet utbildningsområde ”idrott” till sin lärarutbildning. Då ges möjligheterna för universitetet självt att gå vidare med idéerna om en idrottshögskola och att koppla en sådan verksamhet till en större hälsovetenskaplig akademi. Detta vore onekligen en mycket intressant och spännande tanke som GU bör få möjlighet att fullfölja.

9 Internationellt idrottssamarbete

Idrottsrörelsens egna prioriteringar i det internationella arbetet är mycket positiva. Fokus sätts på att utveckla samarbetet med östeuropeiska idrottsrörelser med särskild tyngdpunkt på de baltiska staterna. Dessutom vill man gå vidare i samarbete med idrottsrörelsen i södra Afrika för att efter apartheids fall bidra med svenskt kunnande i den nya och positiva uppbyggnadsfasen. Riksidrottsförbundet avser att aktivt delta i arbetet med att påverka idrottens förutsättningar i EU och förstärka den svenska representationen i internationella beslutande fora. Sverige bör sträva efter ett väl utbyggt internationellt idrottsutbyte för både ledare och aktiva på bredd och elitnivå. Genom kulturella och idrottsliga kontakter kan förståelse och kunskap om andra folk och kulturer öka, till gagn för avspänning och samförstånd.

10 Idrottens ekonomi

Samhällets satsningar på idrott ger genom de ideella krafternas engagemang stor effekt. Varje krona som av samhället investeras i idrottsrörelsen medför en omsättning i föreningslivet som är ca fem gånger större. Trots detta är samhällsstödet till idrotten, framför allt på landstingsnivå, lägre än stödet till andra barn- och ungdomsorganisationer om man tar hänsyn till verksamhetens omfattning.

I en tid med krympande samhällsresurser borde det vara naturligt att satsa på den ideella sektorn. Med tanke på att en plats på ett behandlingshem kostar ca 1 500 kronor per vårddygn är stödet till idrottens barn- och ungdomsledare snabbt intjänat om det kan förhindra bara några få ungdomar att hamna i missbruk och kriminalitet. Men istället skärs stödet till idrottsrörelsen ner på såväl kommunal som statlig nivå. Detta är en kortsiktig politik som på sikt kan visa sig bli samhällsekonomiskt mycket dyr.

När det offentliga stödet minskar måste idrottsrörelsen öka sin själv­finansiering. Spel och lotterier har traditionellt varit en viktig finansierings­källa för idrottsföreningarna. Under två decennier har folkrörelserna emellertid tappat andelar på spelmarknaden i förhållande till de statliga spelbolagen och framför allt ATG. Bingo-Lottos framgångar de senaste åren har vänt denna trend, men fortfarande är avståndet långt till den andel folkrörelsespelen hade av spelmarknaden i början av 1970-talet. Den nya lotterilag som riksdagen i bred politisk enighet antog sommaren 1994 syftade till att ge folkrörelserna större möjligheter att finansiera sin verksamhet via spel och lotterier. Regeringen bör se över de statliga spelbolagens koncessioner så att deras agerande på spelmarknaden inte motverkar den nya lotterilagens intentioner.

Enligt riksdagens beslut har ett nytt statligt spelbolag bildats, Svenska Spel. I beslutet ingick att föreningslivet får vara med och dela på spelbolagets totala vinst istället för som tidigare överskottet från en viss spelform (värdeautomatspel). Kristdemokraterna är positiva till denna förändring men den slutliga utformningen av vinstdelningen måste bli föremål för närmare diskussioner mellan staten och föreningslivet innan beslut fattas i frågan. Det gäller framför allt frågorna om fördelningen och vem som ska vara mottagare. Folkrörelserna och inte bara staten måste få garantier för rimliga utdelningar i ett nytt vinstdelningssystem.

Det är viktigt att staten för en politik som ökar medvetenheten om skadeverkningar av spel. En viktig del i detta är ett långsiktigt stöd till forskning om spelberoende. Forskning och kunskapsuppbyggnad på området kommer att vara lönsamt för samhället, dels genom att personliga tragedier och lidanden kan undvikas, dels genom att offentliga resurser inte behöver tas i anspråk i samma omfattning. Det är angeläget att framförallt unga människor hindras att delta i sådant spel som lätt kan leda till ett vanemässigt beteende.

11 Lönebidrag

Riksdagens tidigare beslut att drastiskt sänka bidragsnivån för de lönebidragsanställda har gjort att många av dem som tidigare hade meningsfull sysselsättning och gemenskap i idrottens föreningar och förbund har sagts upp och därmed återigen hamnat utanför arbetsgemenskapen. Detta har framför allt drabbat människor med svåra arbetshandikapp, de som har svårast att hitta en alternativ sysselsättning.

Kristdemokraterna anser att de ideella föreningarna ska undantas från den beslutade sänkningen av lönebidragsnivån oavsett när anställningen har gjorts och också för framtida anställningar.

12 Moms på föreningsaktiviteter

I regeringens proposition Mervärdesskatt och EU (1994/95:57) undantogs frågorna rörande moms för ideella organisationer. Dessa skulle beredas ytterligare. Ideella organisationer, bland annat idrottens föreningar, är idag till största delen momsbefriade.

Flera EU-länder har en skattesituation liknande den svenska. I Finland har man, trots sitt inträde i EU, beslutat att inte momsbelägga idrottsrörelsens verksamheter. Att EU-medlemskapet med nödvändighet skulle kräva en förändring av momsreglerna för ideella organisationer är inte i överensstämmelse med EU:s momsdirektiv.

De ideella organisationerna är redan idag hårt pressade ekonomiskt. Kommunala besparingar har lett till såväl minskade bidrag som höjda avgifter på lokalhyror etc. Utvecklingen tvingar lokala föreningar att skära i verksamheten och/eller ta ut ökade avgifter av sina medlemmar. Det finns all anledning att värna de ideella organisationernas möjligheter att bedriva en bred verksamhet, speciellt i en tid när vi ser en ökning av våld, missbruk och andra problem bland unga. Att lägga ytterligare administrativa och ekonomiska bördor på föreningslivet är att direkt motverka denna strävan.

I propositionen 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrottsområdet föreslogs inte någon förändring av nuvarande generella undantag i mervärdesskattelagen för ideella föreningars verksamhet. För de allmännyttiga ideella föreningarnas del innebär därför förslaget inte någon förändrad situation.

Dock har en mervärdesskatt på 6 % införts för tillträde till idrottsligt evenemang och utövande av idrottslig verksamhet som tillhandahålls av annan än staten, kommun eller allmännyttig ideell förening. Krist­demokraterna anser att ideella föreningar ska vara befriade från mervärdes­skatt.

13 Bidragsgivning

Den största finansiären av idrottsrörelsen är idag näringslivet. Stödet till idrotten riktas både till elitidrotten och till småklubbar som ägnar sig åt motions- och breddidrott. Kristdemokraterna ser positivt på näringslivets stöd till idrotten även om det finns vissa risker, nämligen om sponsringen eller sponsorn skulle övergå från stödjande till styrande. Vidare kommer sponsring aldrig att kunna ge något ordentligt ekonomiskt tillskott för de idrotter som upplevs som mindre massmedialt intressanta. Grunden för idrottsrörelsens ekonomi måste vara egna insatser och samhällets stöd.

Samhällets stöd till idrottsrörelsen utgår förutom genom statliga anslag via landstingen och kommunerna. Stödets målsättning bör vara att stimulera, d v s ge resurser och möjligheter till idrottens utövande. Stödet bör således inriktas på investeringar i idrottsanläggningar och på bidrag till ungdomsverksamhet och ledarutbildning. Reglerna för det ekonomiska stödet ska vara enkla, rättvisa och inriktade på en obyråkratisk hantering.

Det lokala aktivitetsstödet, som är det viktigaste systemet för stöd till idrottsföreningarna, bör bibehållas på nuvarande nivå.

Föregående års neddragning av anslaget till idrotten har drabbat alla sektorer inom idrotten: administrationen, stödet till specialförbunden och det statliga lokala aktivitetsstödet. Speciellt svårt är det för små förbund som inte har möjlighet att få sponsorintäkter samt lokala klubbar.

Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor mer än regeringen till idrotten för att neddragningen inte ska drabba de små förbunden och det statliga aktivitetsstödet på ett oacceptabelt sätt.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté för att utifrån en samlad analys utvärdera målen för det statliga stödet till idrotten och föreslå nya och tydligare mål för stödet. Kristdemokraterna ser positivt på att en utredning kommer till stånd och framhåller vikten av att idrottsrörelsen får ett reellt inflytande i utredningen.

14 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens etik,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dopningspreparat,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att friluftsliv och idrottsutövande bör ingå som en naturlig del av skolutbildningen,1

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stärka breddidrotten,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa rimliga villkor för elitidrotten,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsarenors tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för handikappidrotten,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta ansvaret för den grundläggande idrottsforskningen,1

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att idrottsrörelsen får ett ökat inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen,1

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Idrottshögskolan får fasta forskningsresurser och ges sedvanlig examinationsrätt,1

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tilldela Göteborgs universitet utbildningsområdet idrott till sin lärarutbildning,1

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör se över de statliga spelbolagens koncessioner,2

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den slutliga utformningen av vinstdelningssystemet måste bli föremål för närmare diskussioner mellan staten och föreningslivet,2

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spelberoende,3

  15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideella organisationer bör undantas från sänkningen av lönebidragsnivån,4

  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mervärdesskatt på ideella föreningar,5

  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på statens bidrag till idrotten och vikten av att behålla det lokala aktivitetsstödet på nuvarande nivå,

  18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens inflytande i utredningen om
    idrott,

  19. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Kultur, medier, trossamfund och fritid enligt uppställning:

Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring

N 2 Stöd till idrotten 483 240 000 +30 000 000

Stockholm den 5 oktober 1997

Fanny Rizell (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Inger Davidson (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Michael Stjernström (kd)

1 Yrkandena 3 och 8–11 hänvisade till UbU.

2 Yrkandena 12 och 13 hänvisade till FiU.

3 Yrkande 14 hänvisat till SoU.

4 Yrkande 15 hänvisat till AU.

5 Yrkande 16 hänvisat till SkU.

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (38)