Individualiserad föräldraförsäkring

Motion 2007/08:Sf286 av Lars Ohly m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning
2007-10-04
Numrering
2007-10-08
Hänvisning
2007-10-16
Bordläggning
2007-10-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

DOC

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning2

4Regeringens syn på jämställt föräldraskap3

5Individualiserad föräldraförsäkring4

6Hemma samtidigt5

7Jämställt inträde i föräldraförsäkringen6

8En könsneutral försäkring6

9Från ekonomisk familjepolitik till ekonomisk barnpolitik7

10Ändrad målformulering för starkare jämställdhetsperspektiv7

2Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på hur en individualisering av föräldraförsäkringen bör genomföras.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utvidgade möjligheter för vårdnadshavare att vara hemma samtidigt.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avskaffande av regeln om 240 dagars kvalifikationstid i föräldraförsäkringen.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten för föräldrar av samma kön att dela föräldradagarna lika mellan sig.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändrad benämning av politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändrad målformulering för politikområdet Ekonomisk familjepolitik.

3Inledning

Den norm som råder i samhället och som ger kvinnor som grupp det yttersta ansvaret för hem och barn definierar samtidigt män som grupp som mindre lämpade för föräldraskap och kvinnor som mindre lämpade för förvärvsarbete. Denna norm leder till en orättvis fördelning mellan betalt och obetalt arbete i samhället och därmed till att kvinnor diskrimineras i arbetslivet när det gäller löner och arbetsvillkor. Dessutom motverkar den barnens rätt till nära relationer till sina fäder.

För att komma till rätta med den ordning som diskriminerar kvinnor krävs en rad övergripande samhällsförändringar. För Vänsterpartiet är det självklart att driva frågan om rätt till heltid, om förkortad arbetstid, om att höja kvinnors löner och om att arbeta för en stark offentlig sektor. Frågan om fördelningen mellan det betalda och det obetalda arbetet är därför av avgörande betydelse.

För att få till stånd ett jämställt arbetsliv krävs också ett jämställt privatliv. Det är inte ovanligt att kvinnor och män upplever att de lever i en jämställd relation fram till första barnet. När sedan andra barnet föds pressar strukturerna på arbetsmarknaden tillbaka kvinnor till att ta ansvar för hem och barn medan män tar det huvudsakliga försörjningsansvaret.

Varken rådande normer eller de missförhållanden som följer kommer att förändras av sig själva. Det är alltså inte en möjlig väg att invänta förändrade beteendemönster i familjerna och på arbetsmarknaden och därefter successivt anpassa familjepolitiken. Det som krävs är att politiska medel används för att tillskapa nödvändiga förutsättningar för jämställdhet mellan könen inom ramen för den generella politiken. Inom den ekonomiska familjepolitiken finns kraftfulla sådana verktyg.

I denna motion lämnar Vänsterpartiet förslag om att individualisera föräldraförsäkringen. Barn behöver fler vuxna i sina liv och vi är skyldiga att investera i hårt arbete för att skapa en jämställd tillvaro för dem att växa upp i. Arbetsliv och omsorg om barn är sammanfogande delar livet. I dag bär kvinnor huvudansvaret för att få detta att gå ihop. För att ändra på detta är en individualiserad föräldraförsäkring nödvändig.

4Regeringens syn på jämställt föräldraskap

Varken i den senaste regeringsförklaringen eller i budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) går det att finna några konkreta exempel på vilket sätt den orättvisa fördelningen av makt och resurser på grund av kön skall bekämpas på arbetsmarknaden eller i livet i övrigt.

I stället har regeringen lagt fram ett förslag om att kommuner skall få erbjuda skattefinansierat vårdnadsbidrag. Syftet sägs vara att ge barnfamiljerna valfrihet om hur de vill ordna sin barnomsorg. Förslaget är mycket problematiskt ur flera aspekter. För det första är problemen uppenbara ur jämställdhetssynpunkt. Vårdnadsbidraget, som föreslås bli 3 000 kronor i månaden, går inte att leva på, så i praktiken förutsätts att den som stannar hemma blir försörjd av någon annan. Det är alltså endast familjer med två föräldrar som ens kan överväga att utnyttja bidraget. All tidigare erfarenhet visar dessutom att det blir kvinnor som stannar hemma och därmed blir beroende av män för sin försörjning.

Rimligen kommer också diskrimineringen av alla kvinnor i arbetslivet att öka, eftersom arbetsgivarna tvingas kalkylera med flera års frånvaro med vårdnadsbidrag när de skall fatta beslut om anställning, fortbildning osv.

Utöver detta kommer bidraget också att stjäla resurser från den kommunala barnomsorgen. Risken är uppenbar att vårdnadsbidraget på sikt kommer att utgöra ett billigt alternativ för många kommuner, jämfört med att satsa på att bygga ut barnomsorgen. För Vänsterpartiet är det centralt att använda samhällets resurser för att öka jämställdheten och den gemensamma välfärden. Därför motsätter vi oss självklart en reform som så uppenbart motverkar båda dessa mål.

Regeringen presenterar i budgetpropositionen ett förslag om att jämställdhetsbonus skall införas för föräldralediga. Detta förslag har åtminstone till syfte att verka för ökad jämställdhet. Detta skall åstadkommas genom att familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt ökas och därmed förbättras förutsättningarna för jämställdhet och barnets relation till bägge föräldrarna stärks. Genom att förstärka motiven att återgå till arbete förväntas också osakliga löneskillnader motverkas. Reformen föreslås utformas så att en arbetande förälder skall erhålla en bonus via kreditering av skattekontot på maximalt 3 000 kronor i månaden under förutsättning att föräldrarna delar på uttaget av föräldrapenning. Hur stor bonusen blir för den enskilde styrs dels av förvärvsinkomsten, dels av i vilken utsträckning föräldrarna delar på föräldrapenningen.

Trots att män i dag har samma rätt till inkomstrelaterad ersättning vid föräldraledighet som kvinnor skall alltså upp till 3 000 kronor per man och månad, enligt förslaget, användas som morot för att uppmuntra män att ta någon del av sitt föräldraansvar.

Förslaget om jämställdhetsbonus befäster idén om föräldraskapet som obligatoriskt för kvinnor och ett frivilligt erbjudande för män – som kan locka en och annan om villkoren är tillräckligt förmånliga. Frågan är om kvinnor ser det som uppmuntrande att de ”belönas” med eftersläpning i lönesättning, uppsägning under föräldraledighet och osäkra anställningar.

5Individualiserad föräldraförsäkring

I dag tar kvinnorna ut ca 80 procent av antalet ersatta dagar i föräldraförsäkringen och män resterande 20 procent. Enligt den jämställdhetsbilaga som avlämnades till budgetpropositionen för 2004 (prop. 2004/05:01) uppgår de ekonomiska konsekvenserna av föräldraskapet för en tioårsperiod till 304 000 kronor för mamman och 10 000 kronor för pappan. Detta visar att kvinnor subventionerar mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete.

Frågan om lönediskriminering, otrygg anställning, ofrivillig deltid och lägre pension hör oundvikligen ihop med vem som tar det huvudsakliga ansvaret för omsorgen om barn och familj. Eftersom kvinnor ses som bärare av detta ansvar, har kvinnor också en sämre utgångspunkt på arbetsmarknaden. För att komma till rätta med detta behöver föräldraförsäkringen reformeras så att ett jämnt uttag mellan föräldrarna uppnås och därmed stärker ett jämställt vårdnadsansvar.

Hur kvinnor och män skall förmås fördela ansvar för hem och barn lika är en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna i vår tid. I denna diskussion är kopplingen mellan kvinnors obligatoriska huvudansvar för barnen och deras position på arbetsmarknaden en självklarhet. I dag är fördelningen av föräldrapenningen en förhandlingsfråga mellan föräldrarna. Individens valfrihet blir i detta sammanhang enbart en illusion. Som en konsekvens av att kvinnor förväntas ta huvudansvaret för omsorgen av barn uppstår bl.a. den ojämlika inkomst- och löneklyftan samt stora skillnader i anställningstrygghet mellan kvinnor och män.

I och med att det, till skillnad från övriga socialförsäkringar, är möjligt att överlåta föräldrapenningsdagar till någon annan bidrar dagens utformning av föräldraförsäkringen till att återskapa och förstärka en ordning på arbetsmarknaden som försvagar och lönediskriminerar kvinnor. Systemet upprätthåller dessutom en föråldrad föreställning om vad kvinnor respektive män har för ansvar i förhållande till barn. För att komma till rätta med dagens situation behöver föräldraförsäkringen reformeras så att ett jämnt uttag mellan föräldrarna uppnås och därmed stärker ett jämställt vårdnadsansvar.

Det som krävs är en fortsatt generös föräldraförsäkring som baseras på samma principer som alla andra socialförsäkringar. Det innebär att föräldrapenning inte skall kunna överlåtas på den andra föräldern, på samma sätt som det inte är möjligt att överlåta sin sjukpenning eller arbetslöshetsersättning på någon annan.

För att nå en ordning där män och kvinnor är lika självklara föräldrar på heltid och som inte diskriminerar kvinnor på arbetsmarknaden krävs med andra ord en individualiserad föräldraförsäkring.

Föräldraförsäkringens utformning har setts över av en utredning som 2005 lämnade sina förslag i betänkandet Reformerad föräldraförsäkring (SOU 2005:73). Vänsterpartiet har kämpat länge för att få till stånd de förändringar i föräldraförsäkringens uppbyggnad som är nödvändiga för att skapa ett jämställt uttag av föräldrapenningen och var därför mycket positivt till att en sådan översyn genomfördes. Utredningsförslaget som lämnades går ut på att föräldraförsäkringen skall byggas ut med två månader, att fem månader skall gå till mamman, fem till pappan och den tredje delen till att fritt fördelas mellan föräldrarna. Enligt Vänsterpartiet skulle en sådan tredelad modell, om den genomfördes, visserligen vara ett steg i rätt riktning. Men det skulle inte vara tillräckligt. I de flesta fall skulle det innebära att mamman tog ut två tredjedelar av försäkringen och pappan en tredjedel. Sådana förslag till lösningar bidrar därmed inte till att bryta diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet och motverkar inte det faktum att kvinnor subventionerar mäns lönearbete genom sitt eget obetalda arbete.

Det borde ligga i föräldrarnas intresse att kvinnor och män får jämlika förhållanden, och det finns enligt vår mening ingen anledning att män skall behöva lockas med bonusar för att vara jämställda eller för att vara med sina barn. Vi är övertygade om att det krävs mer än morötter för att bryta könsmaktsordningen och för att stärka kvinnans ställning. En individualisering av föräldraförsäkringen är ett nödvändigt verktyg både för att göra upp med föreställningen om att pappors föräldraansvar, till skillnad från mammors, skulle vara förhandlingsbart, och för att bryta diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. I vår särskilda motion om utgiftsområde 12 lägger vi fram förslag om att genomföra denna reform från 2008 och anvisar i vårt budgetalternativ 900 miljoner kronor för detta. Mot denna bakgrund bör regeringen återkomma med förslag på hur en individualisering av föräldraförsäkringen bör genomföras. Detta bör riksdagen begära.

6Hemma samtidigt

Det finns inom föräldraförsäkringen möjlighet att åstadkomma fler förbättringar som skulle kunna verka för en ökad jämställdhet. Vänsterpartiet anser exempelvis att det vore önskvärt om bägge vårdnadshavarna kan vara mer närvarande den första tiden efter ett barns födelse. Framför allt skulle männens tid med nyfödda härmed öka, vilket både skapar viktiga förutsättningar för en tidig och djup relation till barnet och tillgodoser barnets stora omsorgsbehov i livets början. De möjligheter som i dag finns med tillfällig föräldrapenning är inte tillräckliga i detta avseende. Vänsterpartiet anser därför att möjligheten för vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under barnets första tid bör utökas från dagens 10 till 30 dagar. Regeringen bör därför se över hur utvidgade möjligheter att vara hemma samtidigt kan genomföras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7Jämställt inträde i föräldraförsäkringen

Reglerna för inträde till sjukpenninggrundad föräldraförsäkring fungerar i dag diskriminerande mot kvinnor. Problemet ligger i den regel som finns om 240 dagars s.k. kvalifikationstid för att erhålla sjukpenninggrundad föräldrapenning under föräldraförsäkringens första 180 dagar. Enligt uppgifter från Försäkringskassan är kvinnors uttag högst fram till dess barnen är ungefär 12 månader gamla, medan männen tar ut flest dagar när barnen är mellan 11 och 15 månader. Detta innebär att kvalifikationsregeln särskilt slår mot kvinnor. Att regeln överhuvudtaget finns kvar är förvånande med tanke på att kvalifikationsnivån generellt sett sänkts för inkomstbaserade försäkringar inom socialförsäkringssystemet i stort.

Förutom att denna 240-dagarsregel bör tas bort eftersom den diskriminerar kvinnor, är det också troligt att regeln leder till onödigt uppskjutande av barnafödandet. Den höjning av lägstanivån till 180 kronor som genomfördes 2006 är viktig för att förbättra förutsättningarna för låginkomsttagare, men är inte en tillräcklig åtgärd för att skapa ett jämställt inträde i föräldraförsäkringen. Därför bör regeringen se över möjligheterna att avskaffa denna regel om 240 dagars kvalifikationstid i föräldraförsäkringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8En könsneutral försäkring

I och med att kärnfamiljen som norm utmanas i allt större utsträckning av andra familjebildningar, där det biologiska föräldraskapet inte per automatik sammanfaller med vårdnaden om barnen, finns ett behov av att se till att föräldraförsäkringen inte låses fast vid en heteronormativ föreställning kring föräldraskap. Det faktum att barn föds och växer upp med föräldrar som kan vara av samma såväl som olika kön, ställer krav på att föräldraförsäkringen utformas på ett sätt som inte utesluter möjligheterna för föräldrar av samma kön att dela försäkringen mellan sig oavsett om de är gifta eller lever i samboförhållande.

Föräldraförsäkringsutredningen hade i uppdrag att se över hur föräldraförsäkringens regelverk behöver anpassas till nya familjebegrepp och göras könsneutral. Vare sig den tidigare eller nuvarande regeringen har emellertid behandlat utredningens förslag. Vänsterpartiet menar att regeringen bör återkomma med förslag på hur föräldrar av samma kön skall kunna tillgodogöra sig möjligheten att dela föräldradagarna lika mellan sig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9Från ekonomisk familjepolitik till ekonomisk barnpolitik

Familjebegreppet, som det används inom politikområdet Ekonomisk familjepolitik, utgår från kärnfamiljen som norm. Denna fokusering är också ett tydligt heteronormativt uttryck. Vänsterpartiet vill komma bort från denna fastlåsning och i stället sätta barnen i centrum. Vi vill understryka vikten av att barn får växa upp i en trygg miljö, med fungerande vuxna omkring sig. Utgångspunkten är att det är barns vårdnadshavare som utgör barnets trygghet. Att det biologiska föräldraskapet ofta sammanfaller med vårdnaden är i detta sammanhang av mindre betydelse. Det är utifrån barnens behov av social och ekonomisk trygghet vi formulerar vår politik.

För att samstämmighet skall råda med trygghetssystemets avsikter bör politikområdet byta benämning till ”Ekonomisk barnpolitik”. Riksdagen bör rekommendera regeringen att en sådan ändring kommer till stånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10Ändrad målformulering för starkare jämställdhetsperspektiv

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att målsättningen för den ekonomiska familjepolitiken skall ändras från att ”skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska inom ramen för den generella välfärden” till att ”den ekonomiska familjepolitiken skall bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer” (prop. 2006/07:1 volym 6). Vänsterpartiet avvisar detta förslag till förändring eftersom det undanröjer det omfördelande syftet med trygghetssystemens utformning. Vi föreslår i stället att ett tillägg görs till den tidigare målformuleringen som slår fast att politiken även skall vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till en utveckling mot ökad jämställdhet i samhället. Arbetet för en jämställd arbetsmarknad bedrivs inte enbart inom arbetsmarknadspolitiken utan måste ske parallellt med arbetet inom andra politikområden, inte minst familjepolitiken.

En utvecklad målformulering skulle inte konkurrera med ett fokus på barns bästa utan kan snarare sägas förstärka detta. Barn behöver ett jämställt samhälle för att deras bästa skall vara en reell möjlighet. Barn mår bra av att ha flera vuxna som står dem nära och av att ha föräldrar som har trygga jobb med rättvisa löner. Också barn gynnas av ett arbetsliv som ser både män och kvinnor som självklara föräldrar. Att stärka kvinnors ekonomiska förutsättningar är att stärka barnens skydd mot fattigdom. Vänsterpartiet föreslår mot denna bakgrund följande lydelse av målformuleringen inom den ekonomiska familjepolitiken: ”Skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska och jämställdhet mellan könen skall uppmuntras inom ramen för den generella politiken.” Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2007

Lars Ohly (v)

Marianne Berg (v)

Wiwi-Anne Johansson (v)

Hans Linde (v)

Elina Linna (v)

Kent Persson (v)

Alice Åström (v)

Kalle Larsson (v)

Yrkanden (6)

  1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på hur en individualisering av föräldraförsäkringen bör genomföras.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utvidgade möjligheter för vårdnadshavare att vara hemma samtidigt.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avskaffande av regeln om 240 dagars kvalifikationstid i föräldraförsäkringen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten för föräldrar av samma kön att dela föräldradagarna lika mellan sig.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändrad benämning av politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändrad målformulering för politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.