Invandrarpolitiken

Motion 1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c)

av Olof Johansson m.fl. (c)
Centerns invandrarpolitik
Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. I grundlagen finns
mycket klart uttryckt såsom en grundläggande fri- och
rättighet att alla skall ha möjlighet att utöva sin religion samt
att etniska, språkliga och religiösa minoriteter skall ha
möjlighet att utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Om
samhället skall leva upp till detta krävs att de
invandrarpolitiska frågorna lyfts upp på den politiska
dagordningen. Invandrarpolitiska frågor är inte ett avgränsat
politiskt område utan omfattar hela den politiska sfären.
Centerns ideologi bygger på alla människors lika värde
och rättigheter. Där varje människa skall ges möjlighet att
utvecklas efter egna förutsättningar och behov. Där envar
utifrån att varje människa är unik skall mötas med respekt.
Vi tror på varje människas vilja och förmåga att ta personligt
ansvar och tillsammans påverka samhällsutvecklingen. Vi
ställer krav på solidaritet och samverkan för människors
jämlikhet och välfärd. Respekten för att alla människor är
olika måste innebära tolerans och öppenhet mot minoriteter.
Det kan dock aldrig accepteras att svenska lagar och regler
ej följs.
Den som har en klar kulturell hemvist och är förankrad i
den kan bejaka och öppna sig för andra kulturer utan att
känna rädsla. Först när vi vågar möta andra människor kan
fördomar och missuppfattningar redas ut. I dessa möten
mellan olika kulturer kan varje människa se att den i sin
medsyster eller medbroder har just en medmänniska och inte
en motmänniska.
Målen för invandrarpolitiken
Målen för invandrarpolitiken har utgått från tre begrepp:
jämlikhet, valfrihet och samverkan. Dessa mål har varit
vägledande för invandrarpolitiken under 20 år.
Under den period som gått har mycket hänt. Målen
formulerades i ett läge där invandring till Sverige i hög grad
dominerades av s.k. arbetskraftsinvandring. Utvecklingen
har gått mot ökad flyktinginvandring. Målen kan sägas
utgöra en strävan eller politisk ambition. Målen behöver
förtydligas och omformuleras efter den utveckling som skett.
Invandrarpolitiken måste utgå ifrån och ta hänsyn till att
det i huvudsak finns två grupper invandrare,
arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring. De
invandrarpolitiska målen måste även inbegripa och
eftersträva mer flexibla lösningar inom ramen för den
generella invandrarpolitiken.
Medborgarskap
För att få svenskt medborgarskap gäller att personen fyllt
18 år och varit bosatt i Sverige i minst fem år. För en nordisk
person att personen har varit bosatt i Sverige i två år.
Flyktingar kan få medborgarskap efter fyra år.
Sedan 1975 har utländska medborgare som bott i Sverige
i minst tre år och fyllt 18 år rätt att rösta i kommunal- och
landstingsval. För att rösta i riksdagsval krävs
medborgarskap. Centern anser inte att detta förhållande skall
ändras. Samma krav bör ställas för nationella
folkomröstningar och val till EU-parlamentet. Det är
principiellt tvivelaktigt att en person som inte är medborgare
i Sverige skall kunna påverka vår utrikes- och
säkerhetspolitik, och därmed ha möjlighet att påverka
utrikes- och säkerhetspolitiken i två länder.
Vi bör få fler att söka svenskt medborgarskap för att
därigenom kunna rösta i riksdagsval. Exempelvis bör de
personer som uppnått kvalifikationsreglerna automatiskt
informeras om rätten att söka medborgarskap och fördelarna
med detsamma.
I samband med att personer erhållit svenskt
medborgarskap bör detta uppmärksammas av kommunerna
i form av en högtidlig ceremoni t.ex. i samband med
nationaldagen.
Utbildning
God och likvärdig utbildning
Barn som kommer hit som invandrare skall ges samma
möjligheter till god utbildning som barn som är födda i
Sverige. Elever med behov av extra resurser måste garanteras
att få sina behov tillgodosedda. Goda baskunskaper i svenska
är här av fundamental vikt.
Språkets betydelse
Vi lever i en alltmer internationaliserad värld där språkens
betydelse ökar. Vi glömmer bort att det finns elever med
bakgrund och naturliga kunskaper i främmande språk.
Denna tillgång måste bättre tas tillvara.
En förutsättning för att klara av att följa undervisningen är
att invandrarelever ges goda språkkunskaper i svenska. Goda
språkkunskaper är ytterligare en förutsättning för att senare
klara av fortsatt utbildning samt att komma in på
arbetsmarknaden. För invandrarelever är tillgången till
hemspråksundervisning många gånger en förutsättning för
att klara av att lära in ett nytt språk. Hemspråksundervisning
är även en tillgång på så vis att vi får fler elever som
behärskar flera språk.
Hemspråk
Genom hemspråksundervisning ges barnen möjlighet att
behålla sitt språk och få tillgång till den egna kulturen.
Därför är principen om rätt till hemspråksundervisning
viktig. Hemspråksundervisningen är också ett led i den
pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt
modersmål lägger grund för vidare språkinlärning. Vid
bristfälliga kunskaper i svenska är hemspråket också ett
viktigt stöd för övriga ämnen. Hemspråksundervisning är
även ett viktigt led i den sociala processen där
hemspråksläraren ofta är den viktigaste länken i kontakten
med hemmet.
Enligt Grundskoleförordningen 5 kap 4§ f, skall
hemspråksundervisning anordnas.
Hemspråkscheck
För att öka valfriheten för den enskilde bör eleven få en
''hemspråkscheck''. Denna skall kunna lösas in hos godkänd
utbildningsanordnare. Det kan vara skolan som organiserar
och står för undervisningen eller t.ex. studieförbund,
invandrarorganisationer etc. Kraven på kvalitet måste dock
säkerställas för att annan utbildningsanordnare skall ha rätt
att lösa in checken, ett sätt kan vara krav på behöriga lärare.
Med detta system ökas valfriheten för den enskilde.
Det finns anledning att se över formerna för när
hemspråksundervisning skall starta. Med vår modell med
hemspråkscheck skulle invandrarbarn ha möjligheter att
börja sin hemspråksundervisning tidigare än skolstarten.
För mindre språk där det inte går att uppfylla kraven på
fem elever, vilket för närvarande är ett krav för anordnande
av hemspråksundervisning, innebär detta ökade möjlighet att
få hemspråksundervisning.
Kulturkunskap
Skolan har ett ansvar att lyfta fram olika kulturer och ta in
detta som en tillgång i och för undervisningen.
Internationalisering, ökat beroende av vår omvärld och ökat
resande, har under senare tid gjort att barn och ungdomar får
kontakter över språk- och kulturgränser som tidigare
generationer inte upplevt. Detta vidgar och berikar
ungdomars perspektiv. Vi måste i högre grad än tidigare
tillvarata och dra nytta av den tillgång som invandrares olika
kunskaper och erfarenheter utgör i skolans
internationalisering. Det faktum att fler elever har sin
bakgrund och sina rötter i andra kulturer innebär att skolan
måste kunna hantera skillnader och konflikter som kan
uppstå. Skolan måste mer än tidigare ta upp de konflikter
eller problem som kulturmötesfrågor kan ge upphov till.
Först när dessa frågeställningar kommer upp till ytan kan
fördomar och föreställningar bearbetas på ett konstruktivt
sätt.
Om elever med rötter i en annan kultur och
hemspråkslärares kunskaper efterfrågas, lyfts fram och
används i övriga ämnen kan alla elever öka sin beredskap i
att leva och verka i ett allt mer internationellt samhälle. Ett
aktivt arbete i skolan som tar till vara denna möjlighet kan
förhindra att okunskap och fördomar sprids.
Livslångt perspektiv
Om vi satsar mer från samhällets sida på att ge dessa
ungdomar goda språkkunskaper både i svenska och
hemspråk ökar deras möjlighet att komma in i samhället.
Detta gäller inom såväl arbetslivet som samhällslivet i övrigt.
I ett livslångt perspektiv är det vår uppfattning att insatser
under ungdomsåren minimerar risken för högre kostnader
längre fram, både i mänskligt och ekonomiskt hänseende.
Att öka insatserna för invandrarelever kommer att ge
mångfalt tillbaka. Alternativkostnaden är nämligen betydligt
högre i form av utanförskap, hög arbetslöshet, ökade klyftor
och motsättningar.
Fristående skolor en möjlighet
Under förra regeringen förbättrades förutsättningarna för
att starta fristående skolor väsentligt. Detta har lett till ökad
valfrihet. På sina håll har det startats etniska skolor. En
utveckling mot fler fristående skolor utifrån en språklig eller
kulturell basis är värdefull. Kraven att följa svensk läroplan
skall gälla även för fristående etniska skolor.
En utveckling mot fler fristående skolor är värdefullt inte
minst mot bakgrund av att det här finns unika möjligheter att
fördjupa kunskapen om kulturmönster. Detta är viktigt både
för de elever som har flerkulturell bakgrund och för att skapa
mötesplatser för olika kulturer. Dessa skolor kan vara
föregångare med att fördjupa kunskaperna i kulturell
kompetens och utveckla arbetssätt för att på ett naturligt sätt
integrera dessa frågor i all undervisning. På så vis kommer
denna kompetens även den allmänna skolan till del.
Svenska för invandrare, sfi
Det framgår av befintlig statistik från Skolverket att
avhoppen är höga. Tyvärr är avhoppen så många att det måste
betraktas som ett problem. Detta särskilt som kunskaper om
det nya landets språk, kultur, lagar och regler och det sociala
livet är avgörande för invandrarens möjligheter till arbete och
deltagande i samhällslivet.
Några problem som uppstått i sfi-undervisningen är att
studietakten inte anpassats till elevernas olika behov och
förkunskap. T.ex. har invandrare med alltför olika
studiebakgrund i vissa fall sammanförts i en och samma
undervisningsgrupp.
Centern anser att det bör införas ett checksystem
motsvarande det vi föreslog för hemspråksundervisning. De
som har uppehållstillstånd skall ha rätt till
svenskundervisning. Hur undervisningen organiseras och
genomförs skall vara något som invandraren själv väljer.
Checken skall kunna lösas in hos godkänd
utbildningsanordnare. Kvalitetskrav måste säkerställas med
t.ex. krav på behöriga lärare.
Denna modell kan lösa flera av de problem som dagens sfi-
undervisning är behäftad med. T.ex. går det att lättare uppnå
nivågruppering. Man väljer den nivå och studietakt som
passar de behov och förkunskaper man har. Arbete och
studier kan lättare varvas genom vårt förslag. Vidare blir det
lättare för invandrare med barn att delta om det finns större
flexibilitet i systemet och möjlighet att samlokalisera
barnomsorg och undervisning.
För att ytterligare motverka avhopp och få fler personer att
genomgå sfi -- undervisning bör det införas krav på
motprestationer. Exempelvis kan introduktionsersättning
kopplas till närvaro.
Högre utbildning och kvalificerad yrkesutbildning
Många flyktingar och invandrare som kommit till Sverige
har med sig utbildning från hemlandet. Många ställs inför en
arbetsmarknad som är tveksam till deras kunskaper. För att
kunna arbeta inom sitt utbildningsområde krävs att de får sin
examen värderad. Detta för att se vilken nivå utbildningen
motsvaras av i Sverige och vilka eventuella kompletteringar
som kan behövas för att få behörighet att arbeta i ett yrke.
De som ansöker om att få sin utbildning jämförd med
motsvarande svenska utbildningar kan vända sig till Verket
för högskoleservice. Tyvärr har resurserna varit små varför
långa väntetider uppstått. Många har trots att de har en
kvalificerad utbildning inte fått jobb som motsvarar den
kompetens de besitter. Detta sker samtidigt som flera
analyser pekar på att vi behöver fler personer med akademisk
utbildning eller kvalificerade yrkeskunskaper i arbetskraften.
Den nuvarande enheten på Verket för högskoleservice
behöver stärkas för att klara av att snabbt värdera utländska
utbildningar.
Utbildningsuppdrag
Även de som fått sin utbildning värderad har problem att
komma in på arbetsmarknaden därför att man inte har
kontakter eller praktik. För flera invandrare kan det vidare
behövas kompletteringar av tidigare utbildning eller att
utbildningen som är inaktuell behöver fräschas upp. Vi
föreslår att en utbildning anordnas, där den enskilde kan
komplettera sin utbildning för att vara likvärdig med den
utbildning som nyutexaminerade har. Inom denna utbildning
skall det ges kvalificerade språkkunskaper i svenska och i
fackspråk. De som har en högre utbildning i bagaget har ett
helt annat studietempo och kan tillgodogöra sig
språkutbildning snabbare än den som i stort sett saknar
grundutbildning. Tredje delen i denna utbildning skall vara
riktad yrkespraktik. Med yrkespraktik ges möjligheter att
komma in på arbetsmarknaden, skaffa kontakter och
erfarenhet som sedan gör det lättare att få jobb som
motsvarar den utbildning som den enskilda har.
I en samlad strategi för att bättre ta tillvara den kunskap
som invandrare besitter bör Länsarbetsnämnden, högskolor
och universitet ha en mer aktiv roll. Detta kan ske genom att
inom ramen för uppdragsutbildning finansiera och inrätta en
sådan utbildning. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till sådan utbildning som här anförts.
Växande klyftor
I analyser av den ekonomiska jämlikheten har man funnit
att av de som invandrade före 1970 är det färre som lever på
en mycket låg inkomst år 1991 än bland den totala
befolkningen, 6,6 % jämfört med 8 %. Samhället har vunnit
ekonomiskt på 50- och 60-talens invandring.
Bland dem som kom under 1970-talet är andelen fattiga
högre (11 %) 15 -- 20 år senare än bland svenskar i
allmänhet. Bland dem som invandrat under 1980-talet har
andelen fattiga stigit successivt från 20,6 % till 27,9 % av
dem som kom 1988 -- 90.
Forskningens resultat är oroande eftersom 80-talets
invandrare kom under en ovanligt stabil och långvarig
högkonjunktur, men ändå inte kom in på arbetsmarknaden.
Den viktigaste orsaken till dagens höga arbetslöshet är att
Sverige under 80-talets inflations- och spekulationsekonomi
prissatte sig ur världsmarknaden. För att åter få en fullgod
arbetsmarknad krävs en ekonomisk politik för tillväxt,
framtidsinvesteringar och nya uthålliga arbeten som klarar
en hårdnande konkurrens. Vi kommer i annan motion att ge
vårt förslag till ekonomisk politik för minskad arbetslöshet,
lägre räntor, minskad statsskuld och hållbar tillväxt. Det är
grundförutsättningen för att komma till rätta med problemen
men det behövs också särskilda insatser för invandrarna i
fråga om såväl utbildning, som praktik och övriga
arbetsmarknadspolitiska insatser. Med minskad total
arbetslöshet ökar möjligheterna att satsa mer på grupper med
särskilda problem.
Arbetsmarknad
I denna motion behandlar vi endast arbetsmarknad i ett
invandrarpolitiskt perspektiv och tar således ej upp frågor
sammanhängande med den ökade rörlighet av människor
som EU-medlemskapet innebär.
Centerns arbetsmarknadspolitik bygger på arbetslinjen.
Det innebär att alla i första hand ska ha ett arbete på den
ordinarie arbetsmarknaden. Om och när detta inte är möjligt
ska utbildning, praktik eller andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder erbjudas. Dessa åtgärder skall syfta till att höja
kompetensen för att kunna ta ett nytt arbete, förhindra
passivisering och social utslagning. Detta gäller självklart
också invandrare. Invandrare skall vara en av de prioriterade
grupperna i arbetsmarknadspolitiken.
I många invandrargrupper är andelen egenföretagare högre
än för rikssnittet. För många invandrare har dessa företag
även blivit ett kulturellt band med ursprungslandet. De som
startat företag har fått en social ställning och ökat
självförtroende. Denna företagsamhet måste uppmuntras
genom utbildning, kontaktverksamhet med
företagarorganisationer stimulanser och regelverk som
underlättar att starta och driva eget företag.
Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken som fördes av
fyrklöverregeringen har möjligheterna att starta eget företag
förstärkts. Dessa insatser är av särskild betydelse för många
invandrare som önskar etablera en verksamhet i egen regi.
Exempelvis har satsningen på starta-eget-bidrag varit en
offensiv åtgärd bland andra. Åtgärden har fått ett stort
intresse vilket understryks av att antalet beslut ökat från
9 000, 1992/93, till 18 000, 1993/94. Trots protester från
socialdemokrater föreslår nu regeringen att åtgärden skall
ökas ytterligare. Centern vill särskilt framhålla det angelägna
i att invandrare informeras om och uppmuntras att delta i
denna verksamhet.
I centerns näringspolitiska motion återfinns ytterligare
förslag som underlättar att starta eget företag.
Arbetslöshet
Mycket gjordes under förra mandatperioden för att
underlätta för invandrare att komma in på den svenska
arbetsmarknaden. Invandrarpraktik och akademikerpraktik
var två reformer som initierades av dåvarande
arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund. Båda reformerna
har stor betydelse för att invandrare skall komma in på
arbetsmarknaden.
Vidare har det från och med den 1 juli 1994 införts regler
om förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Lagstiftningen innebär två förbud mot otillbörlig
särbehandling på etnisk grund: förbud mot diskriminering av
arbetssökande och förbud mot särbehandling av
arbetstagare. Diskrimineringsgrunderna är ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Det är
viktigt att denna reform följs upp och erfarenheter tas till
vara. Regeringen bör utvärdera lagstiftningens tillämpning.
Ta till vara invandrarnas kompetens
Lag mot etnisk diskriminering är ett steg på vägen. Tyvärr
kan inte lagstiftningen komma åt alla straffvärda beteenden.
Det finns många exempel på att arbetsgivare och
personalrekryterare finner en rad skäl för att inte anställa
invandrare trots att utbildning och svenskkunskaper är bra.
På det här sättet går vi miste om en mängd kunskaper och
kompetens som Sverige har stort behov av. Detta problem
gäller inte bara förstagenerationens invandrare utan även
andragenerationens invandrare.
Alla företag har mycket att vinna på att ta till sig och
anställa personer med flerkulturell kompetens. Inte minst
kan mindre och medelstora företag höja sin kompetens
genom att rekrytera invandrarakademiker. Med dessa får de
medarbetare med kvalificerad kunskap och kompetens vilka
vanligen brukar försvinna in i storföretagen.
I ett läge med hög arbetslöshet bland invandrare är den
invandrarpraktik som tillämpas från 1 juli 1994 och
rekryteringsstöd vid anställning viktigt för att invandrare
skall komma in på arbetsmarknaden. Trots hot i valrörelsen
om att riva upp reformen om invandrarpraktik föreslår nu
regeringen att denna reform kvarstår. Invandrarpraktiken ger
invandrarna en möjlighet att skaffa svensk arbetslivs- och
yrkeserfarenhet. Praktiken ger också invandrarna en
möjlighet att praktiskt få visa vad de duger till och vilken
kompetens de faktiskt besitter. Informationen om
invandrarpraktik bör intensifieras.
Det behövs mer forskning kring hur företagen rekryterar
och vilka brister invandrarna har och vilka hinder de möter i
den situationen, om erfarenheter från flera arbetsplatser med
invandrare, om möjligheterna för andra generationens
invandrare. En av de viktigaste åtgärderna är att utbilda,
påverka och informera arbetsgivare och fackliga
organisationer om invandrarfrågorna i arbetslivet och
betydelsen av tvärkulturellt samarbete med hänsyn till
förändringar i arbetslivet.
Invandrarna måste också få mer kunskaper om hur svenskt
arbetsliv fungerar, om skyldigheter och rättigheter och om
oskrivna lagar. Mentorskap och handledning är då viktiga
delar.
Invandrarkvinnor
De svårigheter som invandrare har på arbetsmarknaden är
särskilt uttalade bland kvinnorna. Utvecklingen under 1980-
och början av 90-talet visar att det är färre som
förvärvsarbetar bland de invandrade kvinnorna än bland de
infödda.
Många invandrarkvinnor har haft både fysiskt och psykiskt
påfrestande arbeten inom industri och service. Detta
tillsammans med dubbelarbete i än högre grad än svenska
kvinnor har lett till att invandrarkvinnor oftare drabbats av
belastnings- och förslitningsskador. Förutom bättre anpassad
arbetsmiljö behövs individuella rehabiliteringsprogram för
att förebygga och om möjligt undvika förtidspensionering.
2-årsregeln
En grupp kvinnor som är särskilt utsatta är de som kommer
till Sverige för att gifta sig med någon infödd eller sedan
tidigare invandrad svensk man. I vissa fall utnyttjar eller
misshandlar mannen kvinnan som många gånger har små
möjligheter att få hjälp. Om hon bryter upp från förhållandet
innan det gått två år blir hon utvisad. Att komma tillbaka till
sin hemtrakt som en frånskild kvinna framstår som ett
omöjligt alternativ för många av dessa kvinnor.
Det är viktigt att kvinnojourerna får resurser så att de kan
stödja dessa kvinnor.
I vissa fall har svenska män genom ''postorder-firmor''
lockat hit utländska kvinnor. Särskilt upprörande är det när
svenska män, dömda för misshandel, vid upprepade tillfällen
har kunnat locka hit kvinnor. Kvinnor som planerar att flytta
hit bör uppmärksammas på möjligheten att ta reda på mer
om mannens bakgrund. Kvinnornas rätt till information om
sin blivande man bör stärkas. Ambassaderna bör ha större
ansvar att medverka till detta. Vi anser att den s.k. 2-
årsregeln bör ses över och ändras så att tillämpningen kan bli
mer flexibel.
Boende
Invandrartäta bostadsområden
Det finns vissa bostadsområden som fått låg status. I
områden med låg status har ofta verksamheten i området
påverkats negativt. Serviceutbudet har minskat, vilket gäller
för såväl kommersiell service som samhällsservice. Banker,
post och affärer har minskat öppethållandet om de ens
stannat kvar. Samhällsservice i form av t.ex. vård och omsorg
och kulturutbud har likaså minskat. Låg servicenivå har
blivit kännetecknande för dessa områden. Många har flyttat
från dessa områden och sökt sig till områden med högre
status och bättre service. De som stannat kvar har varit
invandrare. Därtill har många nya invandrare valt att slå sig
ned i dessa områden. Låg status och en stämpel som
invandrarområde har påverkat området negativt. Dessa
områden har även kommit att präglas av hög arbetslöshet och
stor social utslagning. Det finns uppenbara risker för
segregering om inte samhällets insatser kan bryta en negativ
utveckling.
Centern vill inte medverka till någon form av kvotering
eller liknande styrmedel för att motverka att det bildas
invandrartäta bostadsområden. Lika lite som vi skall
tvångskommendera invandrare till invandrarområden skall vi
tvångskommendera invandrare från vissa områden. Det är i
en demokrati principiellt betänkligt att försöka förhindra och
försvåra fri bosättning. Istället måste arbetet inriktas på att
förhindra segregering genom aktiva insatser.
Från låt-gå-politik till samlad strategi
Vissa invandrartäta bostadsområden befinner sig idag i en
negativ spiral med successivt ökad förslumning där stora
grupper av invandrare riskerar att komma i ett permanent
utanförskap. Ofta är deras samhällsaktivitet och politiska
aktivitet låg vilket gör att de har svårt att göra sin röst hörd.
Att ingen företräder dessa grupper när beslut tas som berör
dem är ett demokratiskt problem som inte har tagits på allvar.
Den politik som hittills förts gentemot dessa grupper har
varit en form av låt-gå-politik. Det är hög tid att vända detta
och med en samlad strategi ta fram det engagemang som
finns för att bryta den negativa spiral av förslumning som
eljest blir fallet.
Nationellt upprustningsprogram
Centern ser med tillfredsställelse på att regeringen i
budgetpropositionen avsätter medel för upprustning av dessa
bostadsområden, vilket vi föreslog i 1994 års valrörelse.
Centern anser att medlen ska användas till att stärka och
förbättra den offentliga och kommersiella servicen i
områdena. Exempelvis att stärka daghem, vårdcentraler,
åldringsvård, ungdomsgårdar, förbättra polisbevakningen,
åtgärder mot droger, hjälp till missbrukare. På den
kommersiella sidan ska pengarna kunna användas för att
stimulera nyföretagande lokaliserad till området och
etablering av butiker, bank, post etc. i området. Genom
attraktivare centrum kan meningsfull sysselsättning för barn
och ungdomar genom föreningsliv och andra
ungdomsaktiviteter etc. stimuleras.
Samhällsekonomiska effekter
Motiv för nationell satsning är att fortsatt nedrustning och
förslumning av dessa områden leder till mycket stora
samhällskostnader. Om vi satsar mer från samhällets sida
kan vi i ett längre perspektiv undvika högre kostnader längre
fram, både i mänskligt och ekonomiskt hänseende.
Alternativkostnaden för att inte satsa medel på upprustning
är betydligt högre i form av ökade klyftor och motsättningar.
Vi kan heller inte utifrån vår ideologiska utgångspunkt
acceptera en utveckling som innebär att en särskild
underklass skapas i direkt strid med de övergripande
invandrarpolitiska målen.
I budgetpropositionen finns 125 miljoner kronor avsatta
för särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden.
Centern delar regeringens uppfattning om behoven av
insatser i dessa områden.
Regeringen anför att syftet med insatserna bör vara att
stärka kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland
de boende i dessa områden. Centern anser att medlen bör
användas i enlighet med vårt förslag till nationellt
upprustningsprogram.
Vård och omsorg
Andelen äldre med invandrarbakgrund kommer att öka.
Majoriteten av dessa har kunskaper och erfarenheter av
svenska samhället att kontakten med omsorg, socialtjänst
och sjukvård inte kommer att utgöra något problem.
Undantagen är äldre invandrare med dåliga kunskaper i
svenska eller de som drabbats av demenssjukdomar och
förlorat förmågan att förstå och tala svenska, dvs. det sist
inlärda språket.
Hälso- och sjukvård
Sveriges demografiska struktur innebär att andelen äldre i
samhället kommer att öka framöver. Det nya är att andelen
äldre invandrare kommer att öka. Inom denna grupp kommer
även att finnas en större blandning av olika nationaliteter.
Mycket litet har gjorts för att planera och möta denna nya
situation. Inom den offentliga sektorn kommer stora
personalgrupper att ställas inför en situation där deras
språkliga kompetens inte alltid räcker till. Vi anser att detta
är något som måste beaktas i större utsträckning framöver. I
ett flerkulturellt samhälle måste den offentliga servicen
kunna inrymma personal eller institutioner där man kan
kommunicera på annat språk än svenska och har insikt om
andra kulturer och traditioner.
Tvåspråkighet
Inom vård- och omsorgssektorn kommer vi att behöva
vårdpersonal som behärskar flera språk. Det bör var naturligt
att det finns personal inom t.ex. barnomsorg, vård eller
äldreomsorg som kan kommunicera på annat språk än
svenska. Vid sidan om direkta språkkunskaper är det av vikt
att personalen har förtrogenhet och kunskap att ta emot och
hjälpa personer med annan kulturell bakgrund och hemvist.
Tillgången till information och service på olika språk vad
gäller t.ex. kommunal service måste kunna tillhandahållas.
Det är av värde att man inom offentlig service, vård och
omsorg rekryterar personal med invandrarbakgrund och
därmed tar tillvara deras språkkunnighet och
kulturkompetens. Detta är något som i betydligt större
omfattning måste beaktas i kommunala vård- och
omsorgsplaner.
Många av de flyktingar som kommer hit har upplevt krig,
förföljelse och tortyr. Dessa har starkt behov av psykiatrisk
hjälp. Samtidigt finns det få som kan ge denna terapihjälp
på deras eget språk. Detta problem behöver uppmärksammas
och lösas i kommunernas planering av hälso- och sjukvård.
Äldreomsorg
Idag finns det få institutioner som är tvåspråkiga. Det bör
vara naturligt att språkgemenskap skall kunna utvecklas
inom ramen för den offentligt finansierade omsorgen. Många
gånger tvingas de anhöriga att ta hand om och vårda sina
föräldrar när dessa inte känner sig hemma i t.ex.
gruppboende beroende på att de boende inte har en
språkgemenskap. Centern anser att t.ex. gruppboende för
äldre bör kunna tillhandahållas och utformas med
språkgemenskap som grund.
Språkkunskaper skall ges ett meritvärde vid anställning
inom kommun och landsting, i synnerhet skall detta gälla för
invandrare med tvåspråkighet.
Motverka rasism och främlingsfientlighet
Lagstiftning
Ett förebyggande arbete består av bland annat att
identifiera, belysa och politiskt motverka ekonomisk
ojämlikhet i samhället. Genom upplysning och lagstiftning
kan vi motarbeta diskriminering. Några viktiga lagändringar
inom området trädde i kraft den 1 juli 1994.
Diskrimineringsombudsmannen fick utökade
befogenheter och kan föra process i likhet med
jämställdhetsombudsmannen. Lagen om diskriminering på
arbetsmarknaden trädde i kraft. Vidare genomfördes en
straffskärpning för brott som har rasistiska motiv, eller syftar
till att kränka någon p.g.a. hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.
Lagen om hets mot folkgrupp kan tillämpas med den
vidare tolkningen enligt ovan. Såväl muntlig som skriftlig
framställning och åtbörder som hotar eller uttrycker
missaktning är straffbart om det sprids inom t.ex. en förening
eller avgränsad grupp av personer och/eller offentligt.
Uppvigling, förolämpning och olaga diskriminering är
andra brottsrubriceringar som kan bli aktuella. Dessa kan
tillämpas vid näringsverksamhet, offentliga möten eller
allmän sammankomst.
Sammantaget har lagstiftningen skärpts på olika sätt för att
möta rasism och diskriminering. Förra regeringens
bedömning var, i proposition 1993/94:101 om åtgärder mot
rasistisk brottslighet, att rasistiska organisationer i praktiken
fråntagits möjligheten att verka utan att bryta mot lagen.
Det är viktigt att noga följa brottsbekämpningen på
området och att lagstiftningens tillämpning utvärderas.
Individuellt ansvar
Föräldrar har ett ansvar att fostra sina barn till respekt för
sina medmänniskor.
Barnomsorgen och skolan kan hjälpa föräldrarna att ge
barnen kunskap om olika etniska grupper men också att ge
barnen en stabil förankring i den egna kulturen och historien.
Demokratisk fostran innebär ett vitt spektrum med allt från
mobbning till religionsfrihet, yttrandefrihet och träning i att
ta ansvar och påverka samt beredskap att ifrågasätta och
relatera budskap till en egen uppfattning om etik. Detta är en
ambitiös och nödvändig del av alla barns fostran.
Föreningars möjligheter
I många kommuner finns ett väl fungerande samarbete
mellan kommun och föreningsliv. Det är viktigt att samhället
stödjer denna verksamhet. Genom samarbete kan
mötesplatser skapas där svenskar och invandrare samlas till
gemensamma projekt. Det kan röra sig om ett musikhus,
caféer, idrottsföreningar etc.
Studieförbunden kan göra stora insatser både genom att
utbilda och genom att främja kulturmöten,
ungdomsverksamhet och kvinnliga nätverk.
Religiösa samfund och deras församlingar är en annan
viktig plattform. Svenska kyrkan och de fria samfunden kan
ge många svenskar en möjlighet att träffa och lära känna
invandrare som kan engagera sig i församlingen.
Föreningslivet i vid mening är ett viktigt inslag i
demokratin och en strategisk kraft för ökad kontakt mellan
invandrade och infödda svenskar.
Genom att föreningslivet engageras ökar det folkliga
engagemang och motverkas diskriminering och rasism.
Fyrklöverregeringen beslutade att genomföra en kampanj
mot främlingsfientlighet och rasism under 1995. Den
genomförs i nära samband med Nordiska Rådet och
Europarådets kampanjer. Kampanjen riktar sig till ungdomar
av det skälet att de har de flesta kontakterna med flyktingar
och invandrare och har en stor opinionsbildande roll.
Kulturell mångfald men lika skyldigheter
Vissa etniska konflikter borde kunna förebyggas genom
ökad information och kunskap. Det gäller t.ex. när
invandrare bryter mot svenska värderingar och beteenden.
Ibland beror detta på att invandraren är okunnig om hur det
svenska samhället fungerar eller att svenskar feltolkar
sociala mönster hos de nyanlända. Ibland kolliderar
invandrares moral- och rättsuppfattning med varandras eller
med svenskarnas. Det kan gälla synen på brott och straff,
kvinnans ställning, barnens fostran, skolsystemet eller
demokratin. Sådana kollisioner leder ofta till att parterna
distanserar sig från varandra och de kulturella gränserna
förstärks.
För att övervinna detta krävs det av båda parterna
flexibilitet och förståelse samt en insikt om att det alltid är
svårare för en minoritet att hävda sina värderingar. Med
denna insikt är det ändå nödvändigt att slå fast att lika
rättigheter också innebär lika skyldigheter för alla som bor i
Sverige. Svensk lag gäller. I skolan skall den svenska
läroplanen följas osv. Ingen får sätta sig över lagen genom
att hänvisa till kulturella värderingar.
I regeringsformen 1 kap 2 § fjärde stycket finns stadgat om
religionsfrihet. I stycket framhålls att ''religiösa minoriteters
möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas''. Religionsfrihet är en
grundläggande fri- och rättighet för envar, svensk eller
utlänning. Samhällets möte med olika religioner har inte
varit utan problem. Religiösa traditioner eller
månghundraåriga traditioner kan komma i konflikt med våra
egna lagar och normer på olika områden. Byggnadsreglering
är ett sådant exempel. Om vi skall leva upp till grundlagens
krav på religionsfrihet är det viktigt att vi ger möjlighet för
dem som vill att bygga egna kyrkor, synagogor och moskéer.
Det är av värde att vi både nationellt, i lagstiftningen och
lokalt, i byggplaner och bygglov, intar en positiv attityd till
detta. Det är således en angelägen uppgift för alla
myndigheter att analysera de konsekvenser för samlevnad
och tolerans som det mångkulturella samhället för med sig
och överväga om och i så fall vilka åtgärder som bör vidtas
för att underlätta kulturmötena.
Ökad delaktighet
Det är angeläget att invandrares delaktighet ökas genom att
dessa successivt får ökad representation bland t.ex. forskare,
samhällsplanerare, journalister, socialarbetare, lärare, vård
och omsorgsyrken, inom politiska-, fackliga- och
företagarorganisationer, inom rättsväsendet, nämndemän,
poliskår och övriga myndigheter. Den etniska kompetens
som personer med invandrarbakgrund har skall ses som en
viktig resurs i alla dessa sammanhang.
Det mångkulturella samhället
Vår vision är det mångkulturella samhället. Om detta skall
bli möjligt måste samhället och politiken verka för pluralism
istället för homogenitet och integrering istället för
assimilering. Vi tror att de generella systemen som byggts
upp måste bli mer flexibla och kunna avpassas efter
individuella behov och önskemål. Invandrare har i likhet med
övriga svenskar varierande förutsättningar och erfarenheter.
Det mångkulturella samhället är inte ett mål utan en
process där det med bibehållen pluralism utvecklas
gemensamma kulturella drag. I en demokrati finns utrymmet
för detta om det enskilda valet respekteras och alla grupper
görs delaktiga i den demokratiska processen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål för och inriktning av
invandrarpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rösträtt,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk information om
rätten att söka medborgarskap,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråkscheck,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten att starta fristående skolor
på språklig och kulturell basis,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningscheck för svenska för
invandrare,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om motprestationer för att få fler att
genomgå svenska för invandrare,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
utbildning som anförts under rubriken Utbildningsuppdrag,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
lagstiftningen om förbud mot etnisk diskriminering,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifierad information om
invandrarpraktiken,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mer forskning kring hur företagen
rekryterar och vilka hinder invandrare möter vid
rekrytering,3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att undvika
förtidspensionering bland kvinnor genom individuella
rehabiliteringsprogram,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av den s.k. tvåårsregeln enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nationellt upprustningsprogram,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att språkkunskaper ges meritvärde
vid anställning inom kommun och landsting,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om myndigheters ansvar att initiera
åtgärder för att underlätta kulturmöten.

Stockholm den 23 januari 1995

Olof Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Helena Nilsson (c)

Agne Hansson (c)

Andreas Carlgren (c)

Marianne Andersson (c)

Elving Andersson (c)
1 Yrkande 2 hänvisat till KU.

2 Yrkandena 4 -- 6 hänvisade till UbU.

3 Yrkandena 9 -- 11 hänvisade till AU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (32)