IT och lärandet

Motion 2009/10:Ub306 av Eliza Roszkowska Öberg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om IT och lärandet.

Motivering

Numera genomsyrar IT våra liv på många områden. Dagens elever behöver delvis andra kunskaper och färdigheter än elever behövde för fem eller tio år sedan. Höga krav på elevernas datorkunnande ställs inför deras framtida arbetsliv. Därför är det angeläget att ett flexibelt lärande och arbetssätt genomsyrar skolornas vardag så att dessa behov kan tillgodoses. Programvaror och datorer bör utnyttjas mer för lärande och för att utveckla barns kunskap, till exempel genom nya interaktiva sätt att lära ut.

Samtidigt vet vi att den tekniska utvecklingen hittills har varit avsevärt snabbare än skolornas utveckling. Vidare visar erfarenheter från kommunsektorn att många kommuner inte har uppdaterat sina riktlinjer för IT på åtskilliga år och att underhållet av datamiljöerna många gånger är eftersatt. Därför är det centralt att regeringen tar ett helhetsgrepp på frågor rörande IT i skolan i den kommande skolpropositionen.

Enligt uppgift från Skolverket saknar drygt sju av tio lärare i grundskolan och drygt två av tio lärare i gymnasieskolan en egen dator i tjänsten. Om inte skolans personal får tillgång till bättre utrustning riskerar nämnda förhållande att lägga en hämsko på undervisningens kvalitet. Lärarnas kunskaper kring moderna undervisningsformer begränsas och elevers olika sätt att lära sig kan inte beaktas tillräckligt. Vissa elever får således det svårare att tillgodogöra sig erforderliga kunskaper och färdigheter inför arbetslivet.

Enligt skollagen (SFS 1985:1100) är kommunerna huvudmän för grundskolan och kommunerna och landstingen är huvudmän för gymnasieskolan (1 kap. 4 §). Huvudmannaskapet innebär bland annat att det är kommunerna som sköter finansieringen av skolornas verksamhet, exempelvis läromedel, lärarlöner, lokaler, elevvård och administration. Kostnaderna för en elevplats varierar således mellan skolor och kommuner.

Det är alltså upp till kommunerna att införskaffa läromedel till skolan, vilket även torde inkludera datorer. Det finns emellertid inget ramavtal som kommunerna kan åberopa vid införskaffande av datorer. Inte heller finns det några nationella riktlinjer i övrigt vad gäller datautrustning och prisrekommendationer. Det innebär att det är upp till den enskilda kommunen att bestämma i dessa frågor.

Regeringen bör se över möjligheten att införa en nationell datapeng, som innebär att alla lärare har rätt till en dator i arbetet. Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst går det att utrusta samtliga lärare med datorer som har en rimlig standard från cirka 350 miljoner kronor. Genom ett nationellt ramavtal, som exempelvis förhandlas fram med hjälp av Sveriges Kommuner och Landsting, skulle denna kostnad kunna pressas ytterligare. Nu behövs ett gemensamt grepp på frågor rörande IT i skolan.

Stockholm den 16 september 2009

Eliza Roszkowska Öberg (m)