Jakt på gråsäl och skadeersättning

Motion 2001/02:MJ439 av Gudrun Lindvall (mp)

av Gudrun Lindvall (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stoppa jakten på säl.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av budgetförstärkningarna på anslag 42:6 Ersättning för viltskador, innan diskussion om skyddsjakt återupptas.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en analys över vilka som skall ha ersättning för sälskador och storleken på ersättningen.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvidgning av sälskyddsområden.

Inledning

Naturvårdsverket har beslutat att 150 gråsälar ska skjutas längs kusten från Stockholms skärgård och norrut. Det kallas skyddsjakt och argumentet är att sälarna ställer till besvär för yrkesfisket. Samtidigt som Naturvårdsverket erkänner att den enda lång­siktiga lösningen är att förebygga skadorna genom att utveckla sälsäkra redskap och fiskemetoder, menar man att läget är så akut att skyddsjakt måste tillåtas. Miljöpartiet, liksom stora delar av miljörörelsen, gör en annan bedömning.

Populationsutvecklingen för gråsäl

Populationsstorleken av gråsäl har diskuterats. Spekulationerna de senaste åren har varit uppe i 100.000, vilket nu är klarlagt att det inte stämmer. Snarare ligger antalet närmare 10.000, även om också den siffran är osäker. En ökning har skett sedan 70- och 80-talens bottennivåer då miljögifter slog ut reproduktionen, och stammen har nu börjat återhämta sig. Men den är fortfarande bara en bråkdel av den stam som fanns före decimeringen under större delen av 1900-talet. Att en del sälar orsakar problem för yrkesfisket med förstörda fångster och redskap är klart. Påtryckningar från yrkesfisket för att få jaga säl har varit hårda.

Tidigare erfarenheter av jakt

Efter starka påtryckningar tillät Naturvårdsverket så kallad forskningsjakt på säl i Östersjön under sommaren 1997. Tanken var att försöka skjuta bort de sälar som specialiserat sig på att vittja fiskarnas nät. Jakten blev hårt kritiserad och två sälforskare som skulle följa upp den hoppade av. Enligt uppgift avlossades 34 skott mot 27 sälar. 16 djur tror man dödades, men endast 6 djur kunde bärgas. Att skjuta säl i vattnet är mycket svårt. Risken är mycket stor att sälen skadskjuts och någon möjlighet till eftersök för att lindra plågor finns inte.

Från Miljöpartiets sida har vi flera gånger uttalat ett motstånd mot jakten. På grund av risken för skadskjutning och lidande för djuren, tycker vi inte att den etiskt kan försvaras. Dessutom är gråsälen en hotad art.

Gråsäl en hotad art

I Artdatabankens senaste hotlista Rödlistade arter i Sverige 2000 klassas gråsäl i hotkategori NT, Near Threatened, dvs missgynnad. Den finns också i den globala rödlistan under den ännu starkare kategorin EN, Endangered, dvs starkt hotad, liksom i EU:s habitatdirektiv, där den återfinns i bilaga 2 under hotkategori NT. Gråsälen är en art som Sverige har ett åtagande för när man avsätter områden inom Natura 2000. Den skall uppnå en gynnsam bevarandestatus och ett tillräckligt antal av dess lokaler ska skyddas enligt EU:s habitatdirektiv.

Den allmänna jakten försvann år 1975 i Sverige, medan fiskare fick skjuta säl vid fiskeredskap fram till 1987. Även i Finland, Ryssland och de baltiska staterna är säl fredad. I Finland och på Åland bedrivs viss skyddsjakt.

Östersjön är ju som bekant ett förorenat hav. Eftersom sälar uteslutande äter fisk och därmed är i topp i näringspyramiden är de utsatta för gifter. Under 60-talet minskade reproduktionen och vid undersökningar visade det sig att miljögifter var boven i dramat. Sälhonorna blev sterila eftersom äggledarna hos dem antingen fick förträngningar eller växte ihop helt. Under de senaste åren tycks dock reproduktionen vara på uppgång. Men fortfarande är det mycket vanligt att sälar har olika missbildningar orsakade av miljö­gifter. Det kan vara grava förändringar av binjurar, njurar, tarm, klor, hud eller miss­bildningar i skelettet. Sälstammen är alltså fortfarande hotad och miljösituationen i Östersjön alls inte löst. Dessutom drunknar många sälar, främst års­ungar, i fiskeredskap.

Jakten löser inte problemet

Det är svårt att förstå Naturvårdsverkets egentliga syfte med att nu tillåta jakt på säl. I den förvaltningsplan som tagits fram kan utläsas att Naturvårdsverket är enigt med oss om att jakten inte löser problemet med sälskador på redskap och förluster av fångst för yrkesfiskarna. Tvärtom sägs tydligt att redskaps- och metodutveckling är lösningen. Ett arbete med detta är dessutom igång sedan 1993 och flera lyckade resultat har nåtts, exempelvis med Pushup-fällan för lax.

Nej, istället tycks det som att syftet med jakten är psykologiskt – att yrkesfiskarna genom tillåtelse till jakt ska få en mer positiv inställning till sälen. Förhoppningar sätts också till att tjuvjakten ska minska. Det finns mycket lite som tyder på att detta resonemang stämmer. Istället ser vi att det finns risk för mer öppen tjuvjakt, eftersom det är mycket svårt för en iakttagare att skilja en ”tillåten” jägare från en ”otillåten”. Risken att bli anmäld är liten. Ökad acceptans för jakt från statens sida torde rimligen inte heller vara ett bra sätt att visa en önskan att konflikten mellan fiskare och sälar ska minska. Tvärtom accepteras konflikten med risk att den späs på. Nu har ju fiskarna fått rätt från staten i att deras krav på jakt var rimliga och att sälen är ett skadedjur som endast kan hanteras genom avskjutning!

Miljöpartiet anser att den skyddsjakt som startat omedelbart ska stoppas.

Förbättrade ersättningar för sälskador

Konflikterna mellan säl och yrkesfisket måste lösas, men på ett annat sätt än genom jakt. I budgetsamarbetet mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har därför detta varit en prioriterad fråga för oss. Vi anser nämligen att ett bevarande av den biologiska mångfalden ligger i allas intresse och att det därför är naturligt att samhället – vi alla – ersätter dem som på något sätt ”drabbas” av de arter vi vill värna. Det gäller inte bara säl utan även de stora rovdjuren och vissa fåglar som tranor och gäss.

I budgeten för år 2002 finns 36 miljoner avsatta för bidrag till skador på annat än ren. Medel finns inom Jordbruksdepartementets budget under anslag 42:6 Ersättning för viltskador m.m. Anslaget har förstärkts under de sista åren just för att ersättningarna för sälskador har ökat. Tanken är att det förebyggande arbetet ska prioriteras. Summan 36 miljoner är en fördubbling jämfört med utgångsläget 1999. Denna medelstilldelning gäller alla åren 2002–04. Vi i Miljöpartiet är mycket nöjda med denna budgetförstärkning och anser att det borde vara en bra utgångspunkt för att lösa konflikterna mellan säl och yrkesfisket på annat sätt än genom jakt.

Det är tragiskt att samtidigt som dessa budgetförstärkningar genomförs tillåta jakt på säl. Det rimliga hade varit att vänta tills effekterna av detta kan ses och utvärderas.

Konflikterna måste förebyggas

Det bästa vore naturligtvis om konflikterna mellan människor och djur kunde före­byggas. Vi finns ju här på samma planet och en fredlig samexistens mellan allt levande måste eftersträvas. I många fall kan konflikterna elimineras genom att stängsla, anpassa redskap m.m. Ju fler konflikter som kan lösas på det sättet, desto bättre. Därför hoppas vi att den budgetförstärkning som nu görs kan användas till att ta fram redskap och fiskemetoder som eliminerar eller i alla fall minskar skador av säl.

Vi anser också att det behöver genomföras en analys av vilka som skall ha ersättning för sälskador och storleken på den ersättningen. Det är viktigt att den ekonomiska ersättningen och hjälp till ett fiske med metoder som förhindrar eller minskar sälskador riktas till yrkesfiskare. Sälskyddsområdena bör också utvidgas med en zon där man får vistas, men där fiske får ske på egen risk. Det är inte rimligt att ett fiske i närheten av ett sälreservat skall kunna ge ersättning för skador och förlorad fångst.

Bevarandet viktigt

Det är nödvändigt att finna metoder för att kunna ha kvar de hotade djurarterna, trots att dessa kan orsaka problem för människan. Det är också nödvändigt att visa att talet om att värna den biologiska mångfalden är uppriktigt menat. Visar det sig att konflikterna kan elimineras eller starkt minska genom budgetförstärkningarna har anslagsökningen fyllt sin funktion. Målet för oss är att människa och djur, i detta fall sälen, ska kunna samexistera.

Stockholm den 4 oktober 2001

Gudrun Lindvall (mp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)