Kommunikationspolitiken

Motion 1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Trafikutskottet

Händelser

Inlämning
1992-01-27
Bordläggning
1992-02-06
Hänvisning
1992-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning
Kommunikationssektorn måste ingå i vad som kallas ett
bärkraftigt samhälle. Det innebär att den på sikt måste bli
ekologiskt anpassad. Dvs att kommunikationssektorns
belastning på miljön inte får vara större än vad miljön tål.
Det är en konsekvens av samma princip som redovisas
närmare i partimotionen om miljön där miljöplan ''Sverige
år 2000'' presenteras.
Ytterligare en utgångspunkt för vänsterpartiets
kommunikationspolitik är att trafiksäkerheten måste höjas
och att alla människor ska ha en acceptabel tillgång till
kommunikationsmöjligheter oavsett bostadsort och
ekonomiska och fysiska möjligheter.
Konkreta åtgärder på kort sikt på vägen mot detta
mål:bort med momsen på kollektivtrafikenkraftigt
ökade nyinvesteringar inom kollektivtrafikenkraftigt
ökat underhåll av kollektivtrafikenökat underhåll av
framför allt de mindre vägarnaökade och regionalt
differentierade fossildrivmedelsskatterpåskyndande av
snabbtågsutbyggnadeninga pengar till ny
flygplatskapacitet i södra Sverigeökat köp av
interregional persontrafik på järnvägenförändringar av
tjänstebilförmåner och reseavdragstöd till sjöfarten
Forskning och utveckling ska bidra till utvecklingen av
miljöanpassade kommunikationer
Sammanfattning av vänsterpartiets budgetförslag
avseende proposition 1991/92:100 bil 7.
Förändringar i kronor jämfört med regeringens förslag;
D 1
Drift statliga järnvägar
+ 700 000 000
D 2
Nyinvesteringar i stomjärnvägar
+ 500 000 000
D 5
Banverkets försvarsuppgifter
--  12 000 000
B 2
Drift och underhåll av statliga vägar
+ 700 000 000
B 3
Byggande av riksvägar
-- 500 000 000
B 4
Byggande av länstrafikanläggningar
+ 400 000 000
B 5
Drift och underhåll av statskommunvägar
+ 200 000 000
B 6
Drift och byggande av enskilda vägar
+ 150 000 000
B 7
Bärighetshöjande åtgärder
-- 707 000 000
B 8
Vägverkets försvarsuppgifter
--  25 000 000
G 2
Köp av interregional persontrafik
+ 100 000 000Summa: + 1 506 000 000
Övrigt
E 6
Bidrag till rederier
+ 350 000 000
Inledning
De trafikpolitiska ståndpunkter som vänsterpartiet
bygger sina krav och motionsförslag på kan sammanfattas i
följande:
1. Kommunikationsstrukturen måste förändras i
grunden för att miljön skall räddas samtidigt som
kommunikationsbehoven tillgodoses. Därför måste en
långsiktig samhällsplanering bidra till att minska behovet av
gods- och persontransporter. Varje trafikslag bör bära sina
egna samhällsekonomiska kostnader. De kommunikationer
som samhället och enskilda behöver måste göras så rena
från skadliga utsläpp, så handikappvänliga och trafiksäkra
som möjligt.
2. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är en
viktig jämlikhetsfråga. Alla vuxna individer har inte tillgång
till bil. Kvinnor, barn och ungdom har ett större behov av
en fungerande kollektivtrafik. Om SJ inriktar sig på främst
affärsresenärer blir det kvinnorna och ekonomiskt svaga
grupper som blir förlorare. Det handlar dessutom om
regionala effekter.
3. Spårbundna trafiksystem och miljövänliga
sjötransporter skall prioriteras. Vägrafik, särskilt tunga
landsvägstransporter och flygtrafik, måste minskas. Med en
förändrad miljö-, pris- och skattepolitik kan redan på kort
sikt trafikströmmar flyttas över till järnväg och sjöfart.
Momsen på kollektivtrafik måste omgående tas bort. I
vänsterpartiets modell behövs inga nya motorvägar eller
utbyggnader av storflygplatser.
4. Järnvägsnätet måste byggas ut och rustas upp så att
de behov som Banverket redovisat blir tillgodosedda.
Anslagsmedel måste föras över från väg- till
järnvägssektorn. På lite längre sikt räknar vi med att vårt
förslag om regionala infrastrukturorgan baserade på
markavgifter har fått genomslag.
5. Ett samhällskontrollerat väg- och järnvägsnät är en
viktig förutsättning för att riksdag och regering skall kunna
planera för och ta ett övergripande ansvar för vår framtida
transportförsörjning. Privata koncerner skall inte ges
möjlighet att styra inriktningen av vilka investeringar som
måste göras.
6. Regering och riksdag måste agera aktivt för svensk
medverkan i en samordnad alleuropeisk järnvägspolitik.
Som ett led i detta behövs det ett nordiskt snabbtågsnät. De
europeiska transportministrarnas permanenta konferens
(CEMT) bör aktivt gå i spetsen för att stödja och samarbeta
med Internationella Järnvägsunionen (UIC). Planerna på
ett sammanknutet nät för snabbtåg i hela Europa måste
förverkligas.
Alternativ till ''motorvägsarkitekturen''
Två ideologiska huvudlinjer står mot varandra i frågan
om hur transport- och miljöproblemen ska få sin lösning.
Den ena linjen agerar för en omfattande
trafikökning där vägtrafiken fortsätter att dominera i
Sverige och övriga Europa. Företrädarna för en sådan
resursslösande och ekologiskt ohållbar transportpolitik
stödjer -- och stöds av -- mäktiga kapitalintressen och
lobbyister som representerar oljebolag, bilproducenter och
vägbyggnadsindustri.
Kostnaden för den extra tid och energi som slösas bort i
Västeuropas bilköer har beräknats till mer än 700 miljarder
svenska kronor. Storstadskommittéutredningen (STORK)
konstaterar att det även för Sveriges del handlar om
kostnader i mångmiljardklassen per år. Det är orealistiskt
att tro att dessa enorma problem skall kunna asfalteras bort.
Alla internationella erfarenheter visar att fler
motorvägar ökar biltrafiken och trafikstockningarna. Trots
detta faktum propagerar oljebolagen Shell, Agip och
motororganisationer (styrda av män) m.fl. för en
motorvägsutbyggnad i Europa med investeringar på 4,6
biljoner (4.600.000.000.000:- !) kr fram till år 2010. I planen
ingår bl.a. stora satsningar även på kringfarter runt städer
och s k truck stops för lastbilar. ''Motorvägsarkitekturen är
ännu bara i sin linda jämfört med vad som komma skall''
sägs det i förhandsreklamen.
Den andra linjen präglas av större
samhällsekonomisk och miljömässig realism än den
västeuropeiska bilindustrins framtidsvision. Omsorgen om
miljön och ekonomin måste äntligen leda till att spårbundna
transporter och miljövänlig sjöfart prioriteras före
landsvägstransporterna.
Den allt snabbare förändringen i våra östra grannländer
ger oss också möjligheten att bidra till utvecklingen av
moderna, högeffektiva och miljöanpassade
kommunikationer i dessa regioner, vilkas behov av nya
kommunikationer är oerhört stort. Vi bör även i övrigt
hjälpa till med uppbyggnaden av dessa länders
kommunikationer. Dessa viktiga frågor tar vi upp i en
särskild motion om Östeuropa.
Community of European Railways är en
sammanslutning av de nationella järnvägsföretagen inom
EG plus Österrike och Schweiz. Organet ingår i sin tur i
Internationella Järnvägsunionen (UIC), i vars arbete
Statens Järnvägar (SJ) och Banverket deltar. Den
förstnämnda sammanslutningen har utarbetat planer för en
utveckling av internationella och nationella projekt för
höghastighetståg fram till år 2020.
Om Sverige skall kunna delta i planeringen måste vi
påskynda en rad egna projekt. Nordiska överläggningar om
samarbete kring snabbtågstrafik måste leda till konkreta
resultat. En järnvägstunnel under Öresund istället för en
bro borde ingå som en naturlig del i ett Nordeuropa-
projekt. Inom Sverige krävs det satsningar på
interregionala banor och ''matartrafik'' till snabbtågen. Det
krävs omfattande upprustning och nyinvesteringar i hela
landet.
Ett alleuropeiskt sammanbundet järnvägssystem skall
bilda basen i det marktransportsystem för person- och
godsbefordran som vänsterpartiet arbetar för. Sverige är
jämfört med flera länder i Europa outvecklat på
järnvägsområdet. Därför måste kraftfulla insatser till om vi
inte skall hamna utanför de alleuropeiska projekten.
Finansiering av infrastrukturen, drivmedelskatter,
miljöavgifter etc.
Varje trafikslag ska stå för sina samhällsekonomiska
kostnader. De flesta är numera överens om detta.
Problemet är att så inte är fallet i verkligheten. Orsaken är
att olika bedömare räknar på olika sätt för att få fram
kostnaderna. Om man t.ex. räknar in miljökostnader,
sjukvårdskostnader, trängseleffekter m.m. betalar inte
vägtrafiken sina kostnader -- framför allt inte i tätorter.
För att styra över gods- och persontransporter till
ekologiskt anpassade trafikslag måste vi bl.a. använda
ekonomiska styrmedel. Vi föreslår följande vilket i detalj
beskrivs i vänsterpartiets skattemotion:bort med
momsen på kollektivtrafikeninför regionalt
differentierade drivmedelsskatterinför markavgifter
enligt förslag i särskild motionen större del av statens
anslag skall gå till kollektivtrafiken istället för till vägar
konsekvent och överblickbar prissättning för
kollektivresandeförändringar av tjänstebilförmåner och
reseavdrag
Regeringens bedömning i propositionen att kostnader
för investeringar har gått ned med ca 20--30 % kan
diskuteras. Klart är dock att investeringskostnaderna
snabbt och drastiskt har sjunkit. Det innebär att fler projekt
kan igångsättas inom anslagens ram. Stor osäkerhet råder
dock om priserna i framtiden.
Järnvägspolitiken
Med rejäla satsningar på järnvägen skapas många
meningsfulla jobb i olika led, från industriproduktion till
servicearbeten. Samtidigt kan en överföring av transporter
till järnväg innebära att kommunikationssektorn på sikt kan
vara en del av ett bärkraftigt samhälle. Enligt initierade
bedömare är det totala investeringsbehovet inom svensk
järnvägssektor ca 100 miljarder på 10 år. Siffran kan synas
vara hög, beroende på bl.a. det framtida kostnadsläget
kommer den förmodligen att justeras ner.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna
att minst 65 miljarder bör nyinvesteras inom
järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden.
I dag stiger arbetslösheten och vi förvarnas om att den
kan öka ytterligare. Därför anser vänsterpartiet att det är
oansvarigt av regeringen att inte agera snabbt i ett läge där
nya och meningsfulla jobb behövs i Sverige. De pengar som
finns i anslaget L 1 (fd infrastrukturfonden) ska delvis
användas till järnvägssatsningar. Medlen var också menade
att tas i anspråk när arbetslösheten ökade. Så är fallet nu
och det är med beklagande vi ser att den nya regeringen
liksom den gamla är oförmögen att få igång projekt i den
omfattning som är nödvändig.
Denna regering liksom den förra hoppas att näringslivet
ska ställa upp med kapital. Regeringen hoppas dock
förgäves, näringslivet har också deklarerat att det inte är
intresserat utom för speciellt lönsamma projekt.
Som det ser ut nu kommer många projekt att vara som
mest kapital- och arbetskraftsslukande runt åren 94-96 då
konjunkturen förmodligen är hög eller på väg uppåt.
Vänsterpartiet föreslår att anslaget till nyinvesteringar i
stomjärnvägar (D 2) ökas från regeringens förslag 1,4
miljarder 1992/93 till 1,9 miljarder kr samt att anslaget till
Drift av statliga järnvägar (D 1) ökar från föreslagna 2,9
miljarder kr till 3,6 miljarder.
De ökade investeringsmedlen för nyinvesteringar ska i
första hand gå till projekt på Västkustbanan och
Ostkustbanan.
Utöver de projekt som det nu äntligen finns beslut om
förutsätter vi att även fler projekt kan igångsättas den
närmaste tiden på följande sträckor:
Godsstråket genom Bergslagen, Norge--Väner-länken,
Bohusbanan, Borås--Herrljunga--Uddevalla,
Västkustbanan, projekt inom Storstadsregionerna, Norra
stambanan, Botniabanan (inklusive förlängning via Umeå
upp till Luleå). Vi förutsätter vidare att satsningarna på
Arlandabanan som en del av fjärrnätet sker snabbt med
utgångspunkt från Banverkets tidigare förslag att
utbyggnaden finansieras bl.a. via avgifter på flygbiljetter.
För finansieringen på lite längre sikt hänvisar vi till
motionen om finansiering av infrastruktur.
Den regionala och interregionala persontrafiken
Länstrafikanslagen (LTA administrerat av vägverket)
skall gå till byggande av länsvägar,
kollektivtrafikanläggningar samt investeringar i
länsjärnvägar. Totalt på tio år skall anslås drygt 8 miljarder
kr. Vägverket är ansvarigt för fördelningen till länen, som
gör sina förslag till prioriteringar. Men den totala summan
från staten är helt otillräcklig jämfört med behoven.
Vägverket äskar 4 630 miljoner -- och regeringen föreslår 1
037 miljoner. I procent en av de största skillnader som
förekommer i budgeten.
I Göteborg måste det s.k. Adelsohn-paketets
kollektivtrafikdelar genomföras innan något beslut om
någon ''Österled'' öster om Göteborg genomförs. Även i
Stockholm måste kollektivtrafikdelarna genomföras
oavsett beslut om nya motorvägar. Vi förutsätter också
att demokratin upprätthålls i dessa sammanhang genom att
de kommuner som hittills sagt nej till nya motorvägar --
Partille och Ekerö -- ej körs över.
Vi är kritiska till att denna fördelning av allt för knappa
anslag så starkt domineras av vägpengar.
Med nuvarande politik har kollektivtrafiken små
möjligheter att konkurrera med privatbilismen.
Kollektivtrafikens andel av det totala resandet kan öka bara
genom kraftfulla samhällsinsatser. Länstrafikbolagen
konstaterar att kollektivtrafikresandet stadigt minskat
under 1989-90 utom en tillfällig resandeökning på grund av
höjda bensinpriser. För år 1991 är dock bilden splittrad.
Stor osäkerhet beträffande resandepriset och andra
förändringar inom olika slags kommunikationer gör det
svårt för människor att planera resandet och det övriga
livet. ''Har jag råd att bosätta mig på orten X samtidigt som
jag jobbar på orten Y? Ska jag köpa en begagnad bil eller
årskort på kollektivtrafikbolaget Y?''
1988 års trafikpolitiska beslut innebär att staten har
ansvaret för upphandling av s k olönsam interregional
tågtrafik. Vi anser att staten måste leva upp till beslutet.
Regeringens och riksdagsmajoritetens linje hittills har varit
att denna trafik ska inskränkas. Men uppfattningen leder till
att staten agerar som om det lönar sig att lägga ner
järnvägar. Det är absurt! I motsats till argumenten i
vägdebatten nämner regeringen inte den enorma
kapitalförstöring som drabbat järnvägsnätet genom
nedläggningar och eftersatt underhåll.
Vänsterpartiet vill se rejäla satsningar i stället för den
ogina behandling som nu markerats ytterligare genom
regeringens budget. En budget som innebär
kapitalförstöring av både järnvägs- och vägkapital. En
budget som gör att kostnader stiger för att uppfylla
ambitionen att någon gång nå tillbaka till den nivå på
kapitalet som en gång fanns eftersom skadorna blir alltmer
omfattande och därmed dyrare att reparera.
Riksdagen bör ge regeringen tillkänna att järnvägs-
och vägkapitalet ej får fortsätta att minska.
EX: Mellan åren 1983 och 1990 minskade vägkapitalet
med ca 7,5 miljarder kronor i 1990 års prisnivå. Under 1990
minskade det med ca 600 miljoner.
Vi anser att anslaget till länstrafikanläggningar, B 4, bör
delas på väg- respektive järnvägsanslag. Ansvaret för
fördelningen till respektive län bör flyttas över till ett
sekretariat inom kommunikationsdepartementet. För
budgetåret 1992/93 vill vi höja anslaget med 400 miljoner kr.
Inom anslaget höjs bidraget för cykelleder till 30
miljoner kr. enligt vägverkets äskande.
Anslaget till interregional persontrafik (G 2.) skall enligt
vänsterpartiet höjas med 100 miljoner kr utöver regeringens
förslag.
Kvinnoperspektiv på trafiken
Frågan om en fungerande kollektivtrafik är en viktig
jämlikhetsfråga. En satsning på spårbunden trafik som den
vi föreslår är en satsning på kvinnorna, barnen och
ungdomarna. Dessa grupper har ett större behov av
fungerande persontrafik.
Landets alla miljöengagerade grupper och enskilda har
viktiga insikter och krav som handlar om en förändring av
hela transportsystemet och som gynnar kvinnorna. I
Göteborg som hör till landets mest förorenade områden har
olika ''luftvärn'' bildats med Majornas luftvärn som
inspirationskälla. Där agerar också kvinnorna för att bryta
igenom systemets och biltrafikens barriärer. Allt fler har
protesterat mot att bilarna går före barnen i
samhällsplaneringen. De kräver mer och bättre
kollektivtrafik på bilismens bekostnad.
Ur den norska uppsatsen ''Kvinneperspektiv på
storbytrafikk'', som är ett bakgrundsmaterial till
Storstadstrafikkommitténs (STORK) betänkande SOU
1989:79, lånar vi två tabeller. De visar vad som sker om alla
reser som kvinnor, respektive om alla reser som män.
Exemplet handlar om Osloregionen men skulle lika gärna
kunna handla om t ex Göteborg:
Om alla reser som kvinnor:
Om alla reser som män:
+ 32 % fler reser som
cyklister eller är fotgängare
- 19 % färre reser som cyklister eller  är fotgängare
+ 18 % fler kollektivreser
- 16 % färre kollektivreser
+ 52 % fler reser som
bilpassagerare
- 46 % färre reser som bilpassagerare
- 36 % färre reser som
bilförare
+ 31 % fler reser som bilförare
Vänsterpartiet anser att Sverige måste förebygga en
situation där männens resvanor får ett totalt genombrott i
hela samhället och där många fler kvinnor än i dag är
bilinnehavare på massbilismens villkor. Mer än 90 % av de
tjänstemän som jobbar med dessa frågor på olika nivåer är
män. Det avspeglas mycket tydligt i samhällets prioritering
av olika infrastrukturåtgärder.
I stället måste utvecklingen snabbt vändas till något
bättre och människovärdigare. Utvecklingen är inte
ödesbunden som bilproducenter, oljebolag,
motororganisationer m.fl. vill få oss att tro.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att initiera och stödja en informationsinsats om
beskrivna kvinnoperspektiv på trafiksystemet. Syftet är att
klarlägga kollektivtrafikens betydelse och bilismens
skadeverkningar. Den uppsats vi refererar till bör översättas
och användas i en bredare debatt om tätortstrafiken. Olika
målgrupper kan få den gratis och lämpliga förmedlare kan
vara studieförbunden, kommunernas och landstingens
trafikansvariga, jämställdhetsombud m fl.
Bilismen och vägarna
Statens uttalade krav på infrastrukturen är mycket
motstridiga. Det finns t.ex. inte en rimlig möjlighet att få
en acceptabel trafiksäkerhet och infria miljölagstiftningens
syfte samtidigt som statsmakten tillåter att
vägtrafiken ökar. Den svenska trafikpolitiken har
överhuvudtaget under många år kännetecknats av en låt-gå-
mentalitet.
Bilen kommer alltid att finnas i vårt samhälle men
dess användning kommer att begränsas när miljömässiga
och samhällsekonomiska kostnader fullt ut belastar detta
transportmedel. Och när den ändå används ska den en gång
i framtiden drivas av bränslen som inte har en negativ
miljöpåverkan. För en stor del av landet inklusive tätorter
är bilen idag det enda realistiska transportmedlet.
En utvecklad och modern kollektivtrafik ökar
människornas valfrihet och tvingar dem inte att använda bil
i alla lägen.
Trafikpolitiken har anpassats till den kraftigt ökade
bilismen och till företagens just-in-time-filosofi (rullande
lagerhållning). Det sistnämnda systemet betyder en kraftig
ökning av transportbehovet och en ökning av tunga
vägtransporter. Det kostar samhället mångmiljardbelopp
genom fler trafikoffer och hårt nedslitna vägnät samtidigt
som näringslivet tjänar på det.
Under årtionden har många sett bilen som en
frihetssymbol. Men när antalet bilar ökat till en viss mängd
hotar den i stället friheten. Både för den som försöker
använda den och den som enbart drabbas av bilismens
nackdelar, t.ex. buller och förstörda stadsmiljöer. Detta
gäller framför allt i tätorter. Med regionalt differentierade
drivmedelsavgifter minskar detta problem.
En speciell fråga är förbindelserna över Öresund. Skälen
mot att bygga en vägförbindelse över och under sundet
växer sig allt starkare. Vänsterpartiet anser sig tvunget att
återigen upprepa skälen mot en vägförbindelse och för en
järnvägstunnel. Förutom miljöskälen som är allvarligast är
även ekonomin i projektet jämfört med en tågtunnel
mycket tveksam. Vi behandlar frågan i en separat motion.
Vänsterpartiet vill inte höja kapaciteten på landets
vägnät -- vår transportpolitik innebär en överföring av
transporter till andra kommunikationsslag vilket innebär att
transportkapacitet friställs på vägnätet. Det innebär att
projekt som Veda-bron där det finns en parallell järnväg
som alternativ inte ska byggas utan att de stora summor det
är frågan om ska gå till att ge resenärerna ett fullgott
alternativ till bilåkande.
Å andra sidan vill vi inte minska på vägkapaciteten, dvs
låta nivån på underhållet understiga behovet. Det gör nu
till vår stora förvåning den borgerliga regeringen. Enligt alla
initierade bedömare innebär regeringens krympande anslag
till vägunderhåll detta!
För att motverka detta gigantiska slöseri med samhällets
tillgångar föreslår vi bl.a. att det s k bärighetspaketet på ca
6 miljarder på 10 år avskaffas. Anslaget leder liksom just-in-
time-transporter till en ytterligare ökning av mycket tunga
vägtransporter och ökat slitage på miljön och vägarna. Det
ökar också olyckstalen.
Anslaget B 7 skall alltså tas bort ur budgeten.
Vänsterpartiets trafikpolitik innebär att anslaget inte
behövs.
De pengar som regeringen föreslår till bärighetspaketet
för budgetåret 1992/93, dvs 707,3 miljoner kronor, vill
vänsterpartiet i stället använda till glesbygdsområden med
de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna och där järnväg
inte utgör ett alternativ.
Vi vill även ha en styrning av medel från byggandet av
motorvägsprojekt etc till underhåll och upprustning av
befintligt vägnät.
Även medel från markavgifter via infrastrukturorgan
som beskrivs närmare i motion om markavgifter och
infrastrukturorgan ger möjlighet till att förbättra
vägunderhållet och bygga bort trafikfällor.
Anslaget till drift av statliga vägar (B 2.) bör höjas med
700 miljoner kronor. Anslaget till drift och underhåll av
statskommunala vägar (B 5.) bör höjas med 200 miljoner
kronor. Anslaget till drift och byggande av enskilda vägar
(B 6.) bör höjas med 150 miljoner kronor. Anslaget till
byggande av riksvägar (B 3.) skall enligt vårt förslag minska
med 500 miljoner kronor. Vänsterpartiet är motståndare till
såväl privat- som avgiftsfinansierade vägar liksom till den
omorganisation och bolagisering av vägverket som syftar till
att underlätta genomförandet av sådana system. Systemet
med avgiftsbelagda vägar (vi syftar inte på s.k.
biltullar vid storstädernas infarter) riskerar leda till en
uppdelning av vägnätet i rikemansvägar och
fattigmansvägar.
Med privat finansiering kan dessutom enskilda företag
eller mäktiga konsortier styra investeringarna i samhällets
infrastruktur. Det senare är oacceptabelt eftersom bl.a.
miljöhänsyn skall vara vägledande i transportpolitiken.
I avvaktan på proposition om den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del under våren 1992 föreslår vi att
anslaget avseende försvarsuppgifter för Vägverket (B 8.)
minskas med 25 miljoner kronor och anslaget avseende
försvarsuppgifter för Banverket (D 5.) minskas med 12
miljoner kronor.
Miljöanpassade drivmedel
Drivmedlen måste baseras på icke fossila bränslen.
Åtgärder måste sättas in för att minska belastningarna
från de fossila bränslena till dess de miljövänliga
alternativen tagit över.
Utvecklingen av miljövänliga drivmedel skulle kunna gå
mycket fortare om vi satsade mer på FoU. SL:s satsning på
etanol i ett 30-tal bussar har varit mycket lyckad och rönt
internationell uppmärksamhet. Planer finns nu på att köpa
in ca 300 sådana bussar; detta projekt liksom andra borde få
de medel som behövs för att kunna drivas som pilotprojekt.
Dessa omställningar av drivmedlen går också väl att förena
med omställningen i jordbruks- och
energiproducentsektorn.
Beträffande diesel måste hela tiden kraven skärpas på
dess kvalitet. Det branschen, med oljebolagen i spetsen, för
några år sedan ansåg vara omöjligt att åstadkomma
beträffande dieselns samansättning etc har nu visat sig vara
fullt möjligt. De stora företagen i branschen måste tyvärr
fortfarande ha ''hjälp'' av krav från samhället och
miljöorganisationer för att få fram alternativ. Dock finns
det hopp om en förändring.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om drivmedel.
Beträffande bensinen måste utveckling och kontrollen
av äldre bilar med katalysator noga följas upp och
utvärderas. Det har visat sig att katalysatorerna tappar i
effekt redan efter 6 000 mil -- när garantin går ut. En ny
katalysator kan kosta upp till 10 000 kronor.
Övriga förslag kring bensinen tar vi upp i en annan
motion.
Taxi
Vänsterpartiet ser taxi som en del av en modern och
effektiv kollektivtrafik. Taxi kan och måste utvecklas för att
utgöra ett fullgott komplement till övrig kollektivtrafik där
små och snabba enheter behövs. Vi hänvisar till en särskild
motion om Taxi från januari 1992 där vi bl.a. tar upp
problemen som uppkommit i samband med avregleringen
av Taxi.
Handikappanpassning av kollektivtrafik
Om kollektivtrafiken är handikappanpassad gynnar det
alla resenärer. Det är ett synsätt som sakta men säkert
vinner terräng. Bytesstationer på samma plan, breda dörrar
på tåg och bussar, låggolvbussar, effektiva
trafikinformationssystem etc.
Många städer i Sverige har fått ''servicelinjer'' som blivit
så uppskattade att konceptet nu snart är en svensk
exportvara. Liknande nytänkande måste på alla sätt
uppmärksammas, spridas och uppmuntras.
Sjöfarten
Med en miljöinriktad och framsynt politik kommer både
kustoch insjöfarten att spela en mycket större roll än i dag.
Fartyg med energisnålare motorer har gjort driften billigare
och därmed intressant också för näringslivet. Det finns
påtagliga möjligheter att av samhällsekonomiska skäl
åstadkomma en miljövänligare och resurssnål
transportstruktur. Sjöfarten och järnvägen behöver inte
behandlas som konkurrenter till varandra. Tvärtom måste
dessa transportslag samverka för miljöns skull och för att ta
över gods från landsvägstrafiken.
Kombitrafik där de olika transportslagen av gods intimt
samverkar har stor utvecklingpotential. Detta måste
uppmuntras av samhället bl.a. via FoU-bidrag.
Svensk sjöfart får på längre sikt ingen positiv utveckling
om det huvudsakliga konkurrensmedlet ska vara låga löner,
sänkt standard på de anställdas utbildningsnivå, försämrad
sjösäkerhet och försvagad arbetsrätt. I samband med
förslaget om avskaffande av den s.k. flagglagen aviserade
regeringen det nu liggande förslaget att rederistödet ska
avskaffas. Regeringen har ännu inte lyckats visa hur kvalitet
och stark arbetsrätt ska kunna förenas med avskaffandet av
detta stöd. Därför föreslår vänsterpartiet att detta stöd
bibehålls. Vi hänvisar också till motion 1991/92:T12
angående upphävandet av flagglagen.
Vi föreslår att till E 6. Bidrag till svenska rederier
budgetåret 1992/93 utgår 350 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Av dessa skall 10 000 000 kronor
användas för ytterligare sänkning av taxorna i
gotlandstrafiken.
Transporterna på landsväg förbrukar tio gånger mer
energi än motsvarande sjötransporter. Järnvägen drar med
samma beräkningar tre gånger mer energi än sjöfarten. Det
ger ett klart incitament att via trafikpolitiska beslut och
styrmedel se till att gods förs över från landsväg till både
sjöfart och järnväg.
Hamnarna längs Sveriges kuster har kapacitet att ta
emot betydligt större godsmängder. Förutom satsningar på
lasthanteringen behövs det inte heller några stora
investeringar jämfört med vägsidan. Infrastrukturen till
sjöss är transportlederna -- de finns redan, men utnyttjas
inte i den omfattning som är möjlig. Planerna på nya
''Ostkustpendeln'' ser vi som hoppingivande. De ingår i
forskningsprojektet ''Kust- och närsjöfart'' och betraktas
som inledningen till en svensk ''sjöfartsrevolution''. Även
flera privata initiativ med moderna fartyg med lågt behov av
t.ex. personal och hamntid är värda att uppmärksamma.
Vänsterpartiet anser att det behövs en skärpning av
lotstvånget. Krav måste ställas på att samtliga fartyg oavsett
storlek skall ha lots ombord under gång i svenska
farledsområden då de är lastade med farligt gods. Till farligt
gods bör räknas petroleumprodukter och gods som klassats
som sådant av International Maritime Organisation (IMO)
som är ett FN-organ.
En stor del av sjöfarten utgörs av färjetrafik. Många
linjer utgår från tätorters centrum trots att en stor del av
trafiken utgörs av transittrafik och kapacitetsproblem finns
både till sjöss och till lands. Berörda myndigheter bör ges i
uppdrag att undersöka möjligheterna av att flytta ut en del
hamnverksamhet som huvudsakligen består av tunga
transporter från städernas centrum. T.ex. delar av
Finlandstrafiken till och från Stockholm där Norrtälje,
Södertälje och Nynäshamn kan vara alternativ.
Dagens moderna färjor med tekniskt avancerad rening
samt drift med ren och lågsvavlig olja visar att sjöfartens
miljöproblem drastiskt kan minska. Vi hänvisar till
vänsterpartiets motion 1990/91:Jo98 om färjetrafiken.
Efter svenska kusten finns det ett system för
trafikinformation -- TIC. Det finns inom sjötrafikområdena
Stockholm, Mälaren, Bråviken och Göteborg. Det anses
som fullt möjligt att utveckla detta system till att också
omfatta miljöhänsyn och naturskydd. Med nuvarande
omfattning på systemet är fartygen skyldiga att rapportera
passage av i lag fastställda punkter i farlederna till TIC.
Information går därefter tillbaka om aktuella
fartygsrörelser i farleden. Exempelvis rapporterar ett fartyg
som går från Södertälje till Köping, en sträcka motsvarande
13 landmil, sin position vid tio olika tillfällen.
Vänsterpartiet föreslår att trafikinformationssystemet
byggs ut och kompletteras med uppgifter till skydd för
miljön. Sjötransporter av farligt gods är det hittills säkraste
transportmedlet. Det hindrar inte att det kan och måste
ställas hårdare krav på sjöfarten för att göra dessa
transporter ännu bättre. Internationellt sett återstår mycket
att göra. Särskilt mot bakgrund av att sjöfarten också är
utsatt för lycksökare och mindre nogräknade redare som
enbart ser till egen vinning.
Vänsterpartiet föreslår en utveckling av sjöfartens
trafikinformationssystem så att det omfattar även
miljöhänsyn och naturskydd.
Elektroniska kommunikationer
Elektroniska kommunikationer -- data, telefoni, telefax,
TVoch satellitteknik m.m. -- ingår i ett bärkraftigt samhälle.
Dess miljöeffekter är försumbara. Utvecklingen på
området är mycket snabb och succéartad. Troligtvis kommer
ett stort kommunikationsbehov att fyllas av dessa typer av
kommunikationsslag i framtiden. Vi ser t.ex. nu hur fysisk
och manuell brevbefordran konkurreras ut av
faxkommunikation.
Denna utveckling har många positiva drag. Samhället
bör med utbildning, information och forskningsinsatser ge
den breda allmänheten möjlighet att använda tekniken på
ett sådant sätt att demokratins krafter stärks på alla nivåer.
Större uppmärksamhet måste ägnas åt risken att de nya
kommunikationsmedlen används på ett sätt som kränker
den personliga integriteten och används för storskalig
centralstyrd manipulation av information. Det är också
viktigt att de samhällsägda eller samhällsstyrda företagen
ges rimliga möjligheter att använda den nya tekniken.
Flyget
Antalet resande med flyg har fördubblats under 1980-
talet. 1989 ökade antalet passagerare inom den utrikes
flygtrafiken med 13,5 % (1988 med 9 %), inom inrikesflyget
med 5 % (10 %) medan antalet passagerare inom
chartertrafiken minskade under 1989 med 2 % (+ 12 %
1988).
Under år 1990 har däremot ökningen avtagit och år 1991
har flygresandet relativt kraftigt minskat. Orsaken är till
största delen den internationella lågkonjunkturen.
Trots flygets alla negativa följder på miljön och det
faktum att den miljövänliga järnvägstrafiken drabbas av
hård konkurrens är regeringen oreserverat positiv till
flygets häftiga expansion.
Vänsterpartiet kräver en annan utveckling. Ur
energisynvinkel är flyget det sämsta tänkbara
transportmedlet som dessutom ger upphov till svåra
miljöstörningar. I Syd- och Mellansverige måste
utbyggnaden av snabbtågen påskyndas. Om en rejäl
satsning görs på snabbtåg och andra former av
kollektivtrafik -- matartrafik, hyrbilssystem etc -- kommer
flygresandet inte att öka så som regeringen antar. Får
dessutom flyget stå för de kostnader det orsakar --
luftföroreningar, buller m.m. -- blir andra
kommunikationsslags relativa lönsamhet stärkt på många
sträckor.
Flyg skall vara ett alternativ på långa sträckor.
Vi anser att ytterligare miljardinvesteringar vid Arlanda,
Landvetter m fl flygplatser är oförsvarliga med hänvisning
till bl.a. flygets miljökonsekvenser. Inga nya
trafikflygplatser skall enligt vår mening få byggas i Syd- och
Mellansverige om de planerats för att underlätta ett ökat
trafikutbud.
Utvecklingen går också mot större plan vilket betyder att
antalet landningar inte ökar lika fort som resandet. Även
detta motverkar behovet av större flygplatskapacitet i
Sverige. Behovet av större plan beror bland annat på
bristen på flygplatskapacitet i andra länder.
Avreglering av flyget får inte ske utan ytterst noggranna
överväganden och konsekvensbeskrivningar ur en rad
aspekter. Det är säkerhetsaspekter, det är stränga framtida
miljökrav som kommer att åläggas flygverksamheten, det är
frågan om regionalpolitiska skäl. En monopolsituation på
den svenska flygmarknaden bör undvikas. Såväl nationella
som internationella erfarenheter av avreglering måste
beaktas. Även om trafiksäkerheten i flygtrafiken är hög
jämfört med i vägtrafiken måste uppmärksamhet ägnas åt
frågan så att hårda ekonomiska krav inte underminerar
denna säkerhet.
Forskning och utveckling
Samhället bör så långt som möjligt styra FoU -- insatser
till de kommunikationsslag som kan ingå i ett bärkraftigt
samhälle. Det innebär att den nuvarande inriktningen på
projekt som DRIVE och Prometheus inte ska stödjas.
Dessa projekt är för det första till stor del
verklighetsfrämmande och för det andra är de inriktade på
en framtid med en enorm ökning av bilismen vilken aldrig
kommer till stånd. Regeringen måste via
transportforskningsberedningen, verk och myndigheter
verka för att dessa och andra projekt får en inriktning mot
ett bärkraftigt samhälle och kommunikationer som är
demokratiskt kontrollerbara och uppfyller rimliga krav på
social och regional rättvisa. Initierade bedömare hävdar
t.ex. att järnvägsforskningen varit försummad under lång
tid i landet. Regeringen har ett ansvar att söka ändra
forskningens inriktning.
I konsekvens med vad som anförts i motionen kräver
vänsterpartiet att all samhällelig upphandling av transporter
och kommunikationsteknik ska ingå i en strategi för ett
bärkraftigt samhälle.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att trafiksektorn på sikt måste
ingå i ett bärkraftigt samhälle,
2. att riksdagen beslutar att momsen på kollektivtrafiken
skall tas bort den 1 juli 1992,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av minst 65 miljarder
kronor till nyinvesteringar inom järnvägssektorn under den
kommande tioårsperioden,
4. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar (D
2) för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. utöver vad
regeringen har föreslagit eller således 1 892 087 000 kr.,
5. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar (D 1) för budgetåret 1992/93 anvisar 700 000 000
kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 3 649
522 000 kr.,
6. att riksdagen beslutar att de ökade investeringsmedlen
till stomjärnvägar i första hand skall gå till projekt på
västkustbanan och ostkustbanan,
7. att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och
vägkapital inte får fortsätta att minska,
8. att riksdagen beslutar att anslaget till
länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag,
9. att riksdagen till Byggandet av länstrafikanläggningar
(B 4) för budgetåret 1992/93 anvisar 400 000 000 kr. utöver
vad regeringen har föreslagit eller således 1 437 400 000 kr.,
10. att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på
järnväg (G 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 100 000 000 kr.
utöver vad regeringen föreslagit eller således 649 000 000
kr.,
11. att riksdagen begär att regeringen initierar och
stödjer en informationsinsats som bl.a. beskriver
kvinnoperspektivet på trafiksystemet,
12. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda
bärighetshöjande åtgärder (B 7),
13. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar
(B 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 700 000 000 kr. utöver
vad regeringen har föreslagit eller således 6 608 300 000 kr.,
14. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar (B 5) för budgetåret 1992/93 anvisar 200
000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 1
035 700 000 kr.,
15. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar
(B 6) för budgetåret 1992/93 anvisar 150 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit eller således 798 500 000 kr.,
16. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B 3) för
budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 1 056 500 000 kr.,
17. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter (B 8)
för budgetåret 1992/93 anvisar 25 000 000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 24 190 000 kr.,
18. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter (D 5)
för budgetåret 1992/93 anvisar 12 000 000 kr. mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 21 950 000 kr.,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöanpassade drivmedel,2
20. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för
budgetåret 1992/93 anvisar 350 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 550 000 000 kr.,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att
skärpa lotstvånget,
22. att riksdagen hos regeringen begär att Sjöfartsverket
får i uppdrag att utveckla sjöfartens
trafikinformationssystem så att det även omfattar
miljöhänsyn och naturskydd,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge
allmänheten möjligheter och kunskap till att kunna
använda elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt
att demokratin stärks,3
24. att riksdagen av miljöpolitiska skäl beslutar att inga
ytterligare miljardinvesteringar, vid Arlanda och
Landvetter, som syftar till att främja fortsatt expansion av
den inrikes och utrikes flygtrafiken, skall medges,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning och utveckling.

Stockholm den 26 januari 1992

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)

1Yrkande 2 hänvisat till SkU
2Yrkande 19 hänvisat till JoU
3Yrkande 23 hänvisat till KU


Yrkanden (53)

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge allmänheten möjligheter och kunskap till att kunna använda elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge allmänheten möjligheter och kunskap till att kunna använda elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge allmänheten möjligheter och kunskap till att kunna använda elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks.
    Behandlas i
  4. att riksdagen beslutar att momsen på kollektivtrafiken skall tas bort den 1 juli 1992.
    Behandlas i
  5. att riksdagen beslutar att momsen på kollektivtrafiken skall tas bort den 1 juli 1992.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  6. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter (B 8) för budgetåret 1992/93 anvisar 25 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 24 190 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  7. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter (B 8) för budgetåret 1992/93 anvisar 25 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 24 190 000 kr.
    Behandlas i
  8. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter (D 5) för budgetåret 1992/93 anvisar 12 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 21 950 000 kr.
    Behandlas i
  9. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter (D 5) för budgetåret 1992/93 anvisar 12 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 21 950 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trafiksektorn på sikt måste ingå i ett bärkraftigt samhälle
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trafiksektorn på sikt måste ingå i ett bärkraftigt samhälle
    Behandlas i
  12. att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg (G 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 100 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 649 000 000 kr.
    Behandlas i
  13. att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg (G 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 100 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 649 000 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  14. att riksdagen av miljöpolitiska skäl beslutar att inga ytterligare miljardinvesteringar vid Arlanda och Landvetter, som syftar till att främja fortsatt expansion av den inrikes och utrikes flygtrafiken, skall medges
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  15. att riksdagen av miljöpolitiska skäl beslutar att inga ytterligare miljardinvesteringar vid Arlanda och Landvetter, som syftar till att främja fortsatt expansion av den inrikes och utrikes flygtrafiken, skall medges
    Behandlas i
  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av minst 65 miljarder kronor till nyinvesteringar inom järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden
    Behandlas i
  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av minst 65 miljarder kronor till nyinvesteringar inom järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  18. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar (D 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 1 892 087 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  19. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar (D 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 1 892 087 000 kr.
    Behandlas i
  20. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (D 1) för budgetåret 1992/93 anvisar 700 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 3 649 522 000 kr.
    Behandlas i
  21. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (D 1) för budgetåret 1992/93 anvisar 700 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 3 649 522 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  22. att riksdagen beslutar att de ökade investeringsmedlen till stomjärnvägar i första hand skall gå till projekt på västkustbanan och ostkustbanan
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  23. att riksdagen beslutar att de ökade investeringsmedlen till stomjärnvägar i första hand skall gå till projekt på västkustbanan och ostkustbanan
    Behandlas i
  24. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och vägkapital inte får får fortsätta att minska
    Behandlas i
  25. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och vägkapital inte får får fortsätta att minska
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  26. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och vägkapital inte får fortsätta att minska
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  27. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och vägkapital inte får fortsätta att minska
    Behandlas i
  28. att riksdagen beslutar att anslaget till länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag
    Behandlas i
  29. att riksdagen beslutar att anslaget till länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  30. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar (B 4) för budgetåret 1992/93 anvisar 400 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 1 437 400 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  31. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar (B 4) för budgetåret 1992/93 anvisar 400 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 1 437 400 000 kr.
    Behandlas i
  32. att riksdagen begär att regeringen initierar och stödjer en informationsinsats som bl.a. beskriver kvinnoperspektivet på trafiksystemet.
    Behandlas i
  33. att riksdagen begär att regeringen initierar och stödjer en informationsinsats som bl.a. beskriver kvinnoperspektivet på trafiksystemet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  34. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda bärighetshöjande åtgärder (B 7)
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  35. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda bärighetshöjande åtgärder (B 7)
    Behandlas i
  36. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar (B 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 700 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 6 608 300 000 kr.
    Behandlas i
  37. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar (B 2) för budgetåret 1992/93 anvisar 700 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 6 608 300 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  38. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statkommunala vägar (B5) för budgetåret 1992/93 anvisar 200 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 035 700 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  39. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statkommunala vägar (B5) för budgetåret 1992/93 anvisar 200 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 035 700 000 kr.
    Behandlas i
  40. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar (B 6) för budgetåret 1992/93 anvisar 150 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 798 500 000 kr.
    Behandlas i
  41. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar (B 6) för budgetåret 1992/93 anvisar 150 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 798 500 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  42. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B 3) för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 056 500 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  43. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B 3) för budgetåret 1992/93 anvisar 500 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 056 500 000 kr.
    Behandlas i
  44. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1992/93 anvisar 350 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 550 000 000 kr.
    Behandlas i
  45. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1992/93 anvisar 350 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 550 000 000 kr.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =återförvisning
  46. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att skärpa lotstvånget
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =återförvisning
  47. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att skärpa lotstvånget
    Behandlas i
  48. att riksdagen hos regeringen begär att Sjöfartsverket får i uppdrag att utveckla sjöfartens trafikinformationssystem så att det även omfattar miljöhänsyn och naturskydd
    Behandlas i
  49. att riksdagen hos regeringen begär att Sjöfartsverket får i uppdrag att utveckla sjöfartens trafikinformationssystem så att det även omfattar miljöhänsyn och naturskydd
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =återförvisning
  50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling
    Behandlas i
  52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassade drivmedel.
    Behandlas i
  53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassade drivmedel.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.