Konsumenternas ställning på de finansiella marknaderna

Motion 2020/21:180 av Ulla Andersson m.fl. (V)

av Ulla Andersson m.fl. (V)

1   Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 Bakgrund

4 Bolån

5 Paketerbjudanden

6 Årliga kostnadssammanställningar för banktjänster

7 Krav på kontanthantering

8 Prissignalering

9 Högfrekvens- och robothandel

10 Samarbeten och tillgång till infrastruktur


2   Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att införa en finsk modell för bostadslån i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredning bör få i uppdrag att utreda för- och nackdelar med ett förbud mot produktpaketering samt lämna förslag på hur transparensen kan öka på bankmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till krav på bankerna om årliga kostnadssammanställningar och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att bankerna ska vara skyldiga att ta emot privatpersoners och företags kontantinsättningar och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska tillsätta en utredning i syfte att lämna förslag om krav på handlare och restauranger att acceptera kontanter som betalningsmedel och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som utreder frågan om att förbjuda prissignalering på bankmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över regleringen av algoritm- och högfrekvenshandeln på de finansiella marknaderna och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredning bör få i uppdrag att utreda hur de många samarbetena inom banksektorn påverkar konkurrensen och hur alla företag ska kunna ges tillträde till infrastrukturen på de finansiella marknaderna på lika villkor och hur ett ökat statligt ägande av finansiell infrastruktur kan främja konkurrensen på de finansiella marknaderna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

3   Bakgrund

Finansiella beslut kan få stora konsekvenser för en individ eller familj. Detta är en av anledningarna till att riksdagen har beslutat att det ska finnas ett starkt konsumentskydd på det finansiella området.[1] Produkterna och tjänsterna på det finansiella området är emellertid ofta komplexa och svårbegripliga. Konsumenterna befinner sig därtill i ett påtagligt informations- och kunskapsunderläge i förhållande till finansiella aktörer och försäljare. Det finns också en samhällstrend där vi går från kollektiva lösningar till individuella val på det finansiella området. I Sverige ska individen ta ställning till hur premiepensionen ska placeras, och en liknande utveckling gäller för många tjänste­pensioner. Svenskar har generellt sett dåliga kunskaper om olika finansiella frågor, även om vi i internationella jämförelser kommer väl ut.[2] Konsumentverket mäter årligen svenska konsumenters erfarenheter på olika marknader. Bank- och finanstjänster placerar sig årligen bland de områden som upplevs som mest problematiska.[3] Konsu­menterna tycker att det är svårt att jämföra olika produkter och att det är svårt att få tillgång till oberoende information. Förtroendet för aktörerna på det finansiella området är lågt, där rörliga ersättningar baserade på interna försäljningsmål skapar intresse­konflikter. De råd som kunderna får står ofta i strid med deras intressen. Sammantaget finns det starka argument för ett starkt konsumentskydd på det finansiella området.

4   Bolån

Förra året gjorde de fyra storbankerna en sammanlagd vinst på ca 93 miljarder kronor. En stor del av bankernas vinster kommer från bolånen. Bankernas vinster på bolånen, bolånemarginalerna, ligger på historiskt höga nivåer (se figur1 nedan). Sedan finans­krisen 20082009 har bolånemarginalerna ökat kraftigt och toppade kring årsskiftet 2017/18, då de låg på ca 1,7 procentenheter. Under de senaste två åren har bankernas bolånemarginaler sjunkit, men de ligger fortfarande på historiskt höga nivåer.

Figur 1 Bankernas bolånemarginaler, 20022020 (mars)

Källa: Finansinspektionen.

Utvecklingen i vårt nordiska grannland Finland har delvis varit annorlunda. Figuren nedan visar utvecklingen av bankernas bolånemarginaler i Sverige och Finland mellan 2010:12 och 2020:06.

Figur 2 Bankernas bolånemarginaler i Sverige och Finland, 2010:122020:06

Källa: RUT, dnr 2020:936.

Medan de svenska bankernas bolånemarginaler ökade ända fram till årsskiftet 2017/18 började de finska bankernas marginaler på bolånen att vända ned redan vid årsskiftet 2013/14. Skillnaden i bolånemarginaler mellan de båda ländernas banker uppgår idag (juni 2020) till 0,53 procentenheter. För ett svenskt bostadslån på 2miljoner kronor motsvarar detta högre räntekostnader på närmare 900 kronor i månaden.[4]

En bidragande orsak till att de svenska bankerna har kunnat pressa upp sina bolånemarginaler är den svaga sits som de svenska bolånekunderna har gentemot banken vid en förhandling om bolåneräntan. Kunderna vet t.ex. i allmänhet inte hur stora bankens upplåningskostnader för bolånen är, vilket gör det svårt för kunden att värdera bankens erbjudanden i en förhandling.

I Finland däremot sätts bostadsräntorna ofta som ett påslag på internbankräntan i euroområdet, Euribor. Det blir då tydligt för kunden hur stort påslag banken gör, vilket gör det lättare för kunden att jämföra och värdera bankens erbjudande. Vänsterpartiet föreslår att ett liknande system införs i Sverige. Bankerna ska vara skyldiga att presentera den s.k. Stibor-räntan, som är den svenska internbankräntan. Denna ska sedan utgöra basen för den fortsatta förhandlingen mellan kund och bank om bostadsräntan. Bankerna ska sedan vara skyldiga att redovisa påslaget på Stibor-räntan uttryckt både i procentenheter och i kronor. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att införa en finsk modell för bostadslån i Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

5   Paketerbjudanden

Att kunderna på en marknad ska kunna jämföra olika produkter mot varandra är centralt för en väl fungerande marknad. Detta förutsätter att produkterna och deras priser är tydliga. På bankmarknaden finns det i detta avseende betydande brister. Mycket av problemen hänger ihop med att bankerna har olika paketerbjudanden, där t.ex. rabatten på bolåneräntan är beroende av hur stora engagemang kunden i övrigt har med banken. I Norge finns ett generellt förbud mot produktpaketering, dock med vissa undantag. Man bör dock beakta att möjligheten för bankerna att ge olika typer av paketlösningar kan vara ett sätt för dem att konkurrera och ge kunderna valmöjligheter. En utredning bör få i uppdrag att utreda för- och nackdelar med ett förbud mot produktpaketering samt lämna förslag på hur transparensen kan öka på bankmarknaden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

6   Årliga kostnadssammanställningar för banktjänster

För konsumenterna på den finansiella tjänstemarknaden är det svårt att få en överblick över kostnaderna för olika typer av finansiella tjänster. Som nämnts ovan är produkt­paketering och rabatter inslag som försvårar prisjämförelser. Svårigheterna att jämföra olika priser minskar rörligheten på bankmarknaden, vilket i sin tur försämrar konkur­rensen. Mot denna bakgrund föreslår Vänsterpartiet att krav ställs på bankerna att ta fram en årlig kostnadssammanställning som informerar kunderna om hur mycket de har betalat i avgifter till bankerna. En sådan sammanställning ska också innefatta en översikt på de räntor som kunden betalat och mottagit under året. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till krav på bankerna om årliga kostnadssamman­ställningar i enlighet med vad som anförs ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

7   Krav på kontanthantering

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om tillgång till grundläggande kontanttjänster. I höstas lade regeringen fram propositionen Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster (prop. 2019/20:23). Propositionen innehöll framför allt ett krav på bankerna att tillhandahålla platser för kontantuttag. Däremot fanns inget förslag om att bankerna ska vara skyldiga att ta emot privatpersoners insättningar. Detta skapar en märklig asymmetri mellan uttags- och insättningsmöjligheter. Det är svårt att förstå varför det ska gå att ta ut kontanter från ett konto men inte att sätta in några. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om att bankerna ska vara skyldiga att ta emot privatpersoners och företags kontantinsättningar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Den ovan nämnda propositionen innehåller förslag som stärker tillgången till kontanter. Detta är bra, men minst lika viktigt är att stärka möjligheterna att använda kontanter. I sitt remissvar framförde Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Sveriges Konsumenter att den nuvarande utvecklingen leder till att allt fler handlare och restauranger slutar att acceptera kontanter. Detta drabbar främst glesbygden och de människor som är i digitalt och ekonomiskt utanförskap. Tillgången till och möjligheten att använda kontanter är också viktiga ur ett krisberedskapsperspektiv. Sveriges Konsumenter och PRO föreslår att det ska införas krav på handlare och restauranger att acceptera kontanter som betalningsmedel. De påpekar dock att en sådan reglering måste göras på rätt sätt. De refererar bl.a. till regleringen i Danmark, där man gjort undantag i vissa branscher för sena kvällar och nätter för att minska rånrisken. Synpunkterna om rånrisk och handlares och restaurangers säkerhet är viktiga att beakta. Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att lämna förslag om krav på handlare och restauranger att acceptera kontanter som betalningsmedel. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

8   Prissignalering

Konkurrenslagen innehåller bestämmelser som förbjuder samarbete mellan företag som begränsar konkurrensen. Bestämmelserna gäller såväl regelrätta avtal som lösare former av samarbeten och överenskommelser som inte har kommit till uttryck i skriftliga avtal. Även beslut och rekommendationer av branschorganisationer kan omfattas. Det kan emellertid också finnas samordning mellan företag av mer subtil karaktär som begränsar konkurrensen men som inte omfattas av bestämmelserna i konkurrenslagen. Ett sådant exempel är när ett företag går ut offentligt och talar om hur de tänker sig sin prissättning den närmaste perioden. Detta förekommer ibland på de finansiella marknaderna, inte minst i fråga om bolån. På detta område hör man ofta att företrädare för bankerna gör uttalanden i stil med att Riksbankens räntesänkning kommer inte att föranleda några förändringar av räntorna på våra bolån. Sådana uttalanden innebär att de andra banker­na vet hur den prissignalerande banken kommer att agera och kan anpassa sin mark­nadsstrategi därefter. Bolånemarknaden är för övrigt en marknad som lämpar sig för den typen av prissignalering. Det är en marknad som domineras av ett fåtal stora aktörer och där kundstocken är förhållandevis trögrörlig p.g.a. direkta och indirekta bytes­kostnader.

I Australien har man infört ett förbud mot prissignalering inom banksektorn. Vänsterpartiet menar att det australienska exemplet är värt att studera och eventuellt ta efter. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som utreder frågan om att förbjuda prissignalering på bankmarknaden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

9   Högfrekvens- och robothandel

Den senaste tiden har problemen med s.k. högfrekvenshandel debatterats. Utöver en allmän digitalisering har handeln på världens börser under de senaste 1015 åren blivit alltmer algoritmstyrd. Med detta avses handel där ordrar genereras av ett elektroniskt system utifrån förutbestämda instruktioner och parametrar. Högfrekvenshandeln kan ses som en underkategori till den algoritmstyrda handeln och är en extrem form av kortsik­tig handel. Finansinspektionen genomförde 2011 en studie av den högfrekventa och algoritmiska handeln på den svenska aktiemarknaden.[5] Studien baserades bl.a. på enkätundersökningar om branschens syn på högfrekvenshandeln. Undersökningen omfattade 25 företag, varav 24 svarade. I undersökningen framgick att oron för marknadsmissbruk var stor bland de tillfrågade företagen. Hela 22 bolag ansåg att det förekom osunda handelsmönster relaterade till algoritm- och högfrekvenshandel. Det handlar bl.a. om att via orderläggning försöka manipulera prisbilden i ett instrument genom t.ex. en kombination av köp- och säljordrar, att skicka mängder med ordrar till en marknadsplats i syfte att sakta ned andra aktörers handelssystem eller dölja den egna strategin, att genom en aggressiv orderläggning starta eller förstärka en trend för att skapa ett tillfälle att vända positionen, att dra tillbaka ordrar i sista sekunden och att på olika sätt försöka lägga sig före andra ordrar på marknaden.[6] Dessa strategier gör att många småsparare riskerar att komma i kläm. Det har nu gått nio år sedan Finansinspek­tionens kartläggning och problemen med algoritm- och högfrekvenshandeln har knap­past minskat sedan dess. Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över regleringen av algoritm- och högfrekvenshandeln på de finansiella marknaderna. Detta bör riksda­gen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

10   Samarbeten och tillgång till infrastruktur

Centralt för en väl fungerande marknad är att nya företag har möjligheter att etablera sig och expandera. På de flesta marknader finns det olika typer av inträdesbarriärer. Till­gång till infrastruktur av olika slag är exempel på inträdesbarriärer. För konkurrensen är det centralt att företagen ges tillträde till infrastrukturen på lika villkor. På bankmark­naden finns det många samarbeten kring främst olika betalningsförmedlingstjänster, t.ex. Bankgirocentralen och Dataclearingen. Internationella kortsamarbeten som Mastercard och Visa är andra exempel. Inom ramen för Bankomat AB samarbetar bankerna kring bankomater och hanteringen av depåer (kontantlager).

De många samarbetena på bankmarknaden innebär att företrädare för bankerna träffas ofta, har många kontaktytor med konkurrerande företag och utbyter information. Konkurrensverket har pekat på att de många samarbetena ökar risken för kartelliknande utfall på marknaden.

På detta område skulle också staten kunna spela en positiv roll. Genom ägande av finansiell infrastruktur skulle staten kunna erbjuda tillträde på lika och konkurrens­neutrala villkor. En utredning bör tillsättas för att utreda hur de många samarbetena inom banksektorn påverkar konkurrensen och hur alla företag ska kunna ges tillträde till infrastrukturen på de finansiella marknaderna på lika villkor. Utredningen bör också lämna förslag på hur ett ökat statligt ägande av finansiell infrastruktur kan främja konkurrensen på de finansiella marknaderna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Ulla Andersson (V)

Lorena Delgado Varas (V)

Ali Esbati (V)

Ida Gabrielsson (V)

Tony Haddou (V)

Birger Lahti (V)

Ciczie Weidby (V)


[1] De nuvarande målen för det finansiella systemet beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1, utgiftsområde2).

[2] Finansinspektionen (2020), Konsumentskyddsrapport 2020.

[3] Konsumentverket, Konsumentrapporten åren 20162018.

[4] RUT, dnr 2020:936.

[5] Finansinspektionen (2012), Kartläggning av högfrekvens- och algoritmhandel.

[6] Ibid.

Motionen bereds i utskott Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

statustext: Motionen bereds i utskott Inlämnad: 2020-09-18 Granskad: 2020-09-18 Hänvisad: 2020-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)