Kriminalisera sexhandel

Motion 2013/14:Ju227 av Margareta Larsson och Johnny Skalin (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att handel med sexuella tjänster ska kriminaliseras.

Motivering

Att minska förekomsten av prostitution är viktigt som sätt att förhindra unga människors väg in i en kriminell och farlig tillvaro. Minderåriga som säljer sex riskerar ett allvarligt självskadebeteende med svårt lidande till följd. Snabba pengar, prylar och bekräftelse är oftast en drivande orsak till att man börjar sälja sex som en ”kick” i tillvaron. Dock blir ofta baksidan av kicken mardrömslik om beteendet fortsätter, vilket även det första tillfället kan bli. Snabba pengar intjänas från torskar i olagliga transaktioner och genom att själv erbjuda sig på en marknad som är kriminaliserad medverkar den unge till att kriminell verksamhet växer och ges större utrymme. Jag kan anta det vara ologiskt att samhället markerar straffmässigt gentemot köparen, men inte mot säljaren. Det finns därmed ett pedagogiskt problem att förklara verksamheten för unga som olaglig och farlig, varför många lockas in i denna typ av verksamhet i större mån.

Ungdomar som säljer sex, utgör inte som man tidigare trott, enbart en grupp som själva farit illa av övergrepp och våld. I dag handlar det mycket om att få bekräftelse och pengar i det man söker upp marknaden. Likt annan gängkriminalitet lockas många ungdomar i behov av bekräftelse för tillgång av uppmärksamhet. En romantiserad bild av det farliga livet som erbjuder upplevelser kan vara nog så förföriskt utifrån en annars så trist vardagstillvaro.

En inkörsport till sexhandeln kan vara utbudssidan av nätgromning. Unga flickor och pojkar får pengar eller prylar för att utföra sexuella handlingar framför sina datorer. Det torde finnas en klar risk att vederbörande går från att endast ha elektronisk kontakt med torskarna till att även börja ta betalt för fysiska möten.

Ur anhörighetsperspektivet är det mycket lätt att föreställa sig föräldrars vanmakt och dagliga oro. Även om föräldrar av olika anledningar saknar möjlighet att tillgodose barnets behov av tid och närhet är vetskap om dess förehavanden djupt smärtsamma. Verksamheten medför ständig risk att råka illa ut med tanke på svår misshandel, hot, missbruk och eventuell för tidig död.

Att även lagligt tillåta personer bidra till ett utbud på sexmarknaden fortsätter gynna trafficking och människohandel, vilket klart står i kontrast till de mänskliga rättigheterna och barnperspektivet. Det krävs att allvaret inskärps redan i första skedet och att ungdomar blir klara över hur samhället ser på försäljning av sexuella tjänster. Eventuella insatser inom det sociala är troligen inget som avskräcker en ung tjej i dagsläget, särskilt inte om försäljningen av hennes live show eller kropp inte är kriminellt. Genom att inkludera även försäljningen tror jag att vi kan avskräcka många förstagångsförsäljare.

Däremot vad gäller offer för sexhandel exempelvis inom trafficking och människohandel är dessa brottsoffer i vanlig bemärkelse och ska givetvis inte åläggas straffansvar. Vilket torde lösa sig självt då dessa personer torde sakna uppsåt att sälja sex, utan det sker under tvång.

Utifrån den problematik som finns kring situationen för unga som säljer sex fysiskt eller elektroniskt och att flertalet troligen inte inser allvaret och riskerna med sitt eget beteende, anser jag att man bör kriminalisera handel med sexuella tjänster för samtliga inblandade enligt gängse straffrättsligt system. Straffsatserna, ansvarsbefriande grunder och ansvaret i övrigt bör gälla lika för köpare och säljare. Givetvis ska gängse straffbar ålder, d.v.s. 15 år och uppåt, även gälla.

Stockholm den 2 oktober 2013
Margareta Larsson (SD)	Johnny Skalin (SD)